Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

tisdag 22 september 2015

Samtycke?

Här kommer en ny "mockningsreflektion" som en spinoff på mitt förra inlägg:

Inom ridsporten pratar man väldigt sällan och lite om hästens samtycke till vad vi hittar på med den! I stället pratar man rätt ofta om att hästar är lata, ovilliga och "inte vill jobba"...

Hur kommer det sig att den attityden gentemot hästar är så utbredd? Att den dessutom  innefattar massor med såväl redskap som ridteknik vars (enda) syfte är att få hästen att underkasta sig vår vilja?

Varför fokuserar inte ridningen och hästhanteringen mera på samarbete och samtycke ifrån hästens sida?

Personligen tror jag att en stor del av skälen är rädsla. Hästar är stora och starka djur som potentiellt kan vara farliga. Att då använda kraft/styrka och olika redskap/ridtekniker som ger en (chimär) av kontroll kan kännas bra i stunden. Och även ge en hel del framgång i sporten eftersom hästar i grund och botten är otroligt anpassningsbara djur! Om man sedan under sin utbildning till ryttare/hästmänniska hela tiden matas med råd/lösningar från tränare/instruktörer som underblåser denna känsla tror man lätt att dessa lösningar är det enda sättet att utbilda hästar...

Vad kan man då "tjäna på" att ha ett annat förhållningssätt till hästar och dess träning?

Ja, tänk dig då in i situationen om hur du som människa skulle förhålla dig till och känna dig i en liknande tränings-/arbetssituation? Tror du att DU skulle prestera bättre om det finns ett ömsesidigt samtycke mellan dig och din tränare? Hur skulle DIN motivation till arbetet påverkas av att DU kände dig tvingad och kanske t.o.m misshandlad (för det är faktiskt vad en del hästträning gränsar till/handlar om)?

En häst som har tillit till sin ryttare/handhavare och som känner sig respekterad av densamma kan "gå genom eld och vatten" för denne! (Respekt är nämligen en "two-way-Street, man måste ge den för att få den!) Hästen blir arbetsvillig och följsam.

Finns nog en och annan som har invändningen att ovanstående ridning - alltså en ridning där samtycke från hästen är viktigt - skulle vara "lallande" och ineffektiv men enligt min uppfattning är det precis tvärtom. Har du hästens tillit och samarbetsvilja kan du istället begära mycket mera än om du saknar det. En häst som i inte vill (eller klarar av) det du begär använder mycket energi till att kämpa emot. Energi som istället kunde användas till det som är uppgiften.

Det är otroligt roligt när man ser ryttare där verkligen samarbete och tillit är högt prioriterade - några ryttare som jag direkt tänker på är fälttävlansryttarna Chris Bartle och Mark Todd. Se dem rida var riktiga höjdare. Såg bl.a den sistnämnda live på förVM i Stockholm 1989.

Här nedan finns dels en film med Mark Todd med sin fantastiska Charisma från OS 1988 i Seol.
https://youtu.be/IhI4TaA4cCs (gick tyvärr inte att bädda in)

Här en film med Chris Bartle med sin häst Wily Trout i en kür i Världscupfinalen 1986. Wily Trout var en omskolad fälttävlanshäst (fullblod) som hade rykte om sig att vara "galen och oridbar" men med Chris Bartle nådde de som bäst en 6e plats i dressyr på OS 1984.




Tillägg 22/9: Har fått en kommentar från någon som sett Mark Todd på mindre tävling med sina unghästar där han inte burit sig speciellt trevligt åt mot sina hästar. Trist att höra men kanske inte så förvånande för det är oftast svårt att bilda sig en uppfattning om någon utan att följa vederbörande under längre tid. Min erfarenhet (live) av Todd var i tävlingssituationen (vid en tävling) med hästen Charisma där Todd var otroligt mjuk och följsam i såväl terrängen, hoppningen som dressyren. De ritterna var på en "färdig" och dessutom under själva tävlingsmomentet. Men, där ser man - under en "fin" yta finns det ibland mindre trevliga träningsmetoder...

onsdag 16 september 2015

Rik eller fattig?



Kontakten med häst - oavsett om det är från marken eller i ridning kan vara så mycket! Den kan vara så otroligt berikande, kanske främst för oss människor men jag tror även för hästen. Men den kan också vara väldigt "fattig"...

Den rika samvaron med häst bygger på tillit, ömsesidigt förtroende och verklig kommunikation mellan häst och människa. Den förutsätter att man SER hästen som en kännande, tänkande varelse... Samtycke och ömsesidighet är viktigt.

Den "fattiga" tillvaron med häst är däremot när man främst ser hästen som ett redskap där den inte har något värde om den inte länge kan prestera det man vill ha den till... Man ser ofta hästen som en mekanisk pryl som man forma som man vill, ofta med hjälp av diverse "stälptyglar" och/eller skarpa bett. Samtycke från hästens sida är ofta rätt ointressant, det viktiga är att man får hästen att prestera det man vill.

Har DU en rik eller fattig relation med din häst? Eller kanske en blandning av dessa ytterligheter? 

Fundera på hur du ser på hästen och din relation med den? 

Som jag ser det så finns det hur mycket som helst att vinna på att skapa/utveckla en verkligt "rik" relation med sin häst - inte minst ur den personliga utvecklingens skull, men även ur prestationssynpunkt om prestation är viktigt för dig.