Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

onsdag 7 juni 2017

Färre och färre väl grundridna hästar?

 

Ibland hör man människor som säger "idag finns det färre och färre väl grundridna hästar".

Är det så? Varför i så fall? Och vad är egentligen en en väl grundriden häst?

Min egen uppfattning är nog att ovanstående stämmer. Har själv under många år sökt hästar till egen verksamhet, andra ridskolor och även till privatryttare som jag hjälpt hitta hästar. Och jag har tyvärr under senare år sett en tendens till att kvalitén på hur hästar rids har sjunkit.

En väl grundriden häst är en häst i god egenbalans och med en bra förståelse och acceptans av bettet och ryttarens hand. Om hästen kan diverse "krumelurer" är av mindre betydelse. Jag köper hellre en häst som har ovanstående kvalitéer men som inte är "utbildad". Att rehabilitera hästar som är dåligt ridna är betydligt svårare och tar längre tid än att rida dit rörelser m m på en häst som har en god grund.

Några av de sämst grundridna hästar jag suttit på har tyvärr varit hästar som angetts ha hög utbildningsståndpunkt och kanske t.o.m varit tävlade på relativt hög nivå. Tar mycket hellre en häst som är riden rakt fram i skogen med en orutinerad ryttare som har en bra hand! Den ryttaren har i alla fall inte förstört hästen även om hästen inte "kan" så mycket... Och där är väl kanske den stora skillnaden mot tidigare - då fanns många hästar som inte var så "högt skolade" men å andra sidan var de inte heller förstörda.

En väldigt enkel test som säger oerhört mycket om hur hästen är riden är att helt enkelt skritta på lång tygel och sedan bara lugnt och stilla korta upp tyglarna så man har en lätt kontakt till hästens mun. Hur hästen reagerar på detta talar om hur den är riden! Dvs om hästen är skolad i munnen och har en bra relation till bettet och ryttarens hand. Detta brukar i sin tur alltid ha koppling till hur hästen är riden i övrigt och hur den reagerar på annan hjälpgivning.

De allra flesta gånger skulle man egentligen inte behöva provrida så mycket mer :-) för resten av ridningen brukar i de allra flesta fall bekräftas av denna första reaktion på kortandet av tygeln. Det låter drastiskt men min erfarenhet är att det är så.

I fall det nu är så att det finns färre och färre väl grundridna hästar - vad kan det då bero på?

Ja, där anser jag tränare och framför allt ridskolor har en STOR roll. Frågan är om vi gör ett tillräckligt bra jobb??? Lär vi ryttarna vad kvalité är i ridningen? Eller försöker vi med ryttarna/hästarna ta genvägar (som att t.ex använda stjälptyglar) på lektioner/träningar. Lär sig ryttarna hur kontakten till hästens mun skall vara och hur en häst i god egenbalans känns?? Eller går man för fort fram med ryttarna för att anpassa sig till dagens ökande krav på att man snabbt skall komma framåt i sin ridning? Att det bara blir en chimär om man slarvat med grunderna är något som ryttaren kanske inte inser och då är det lätt att man som tränare/ridlärare går lite för fort fram för att tillfredsställa eleven - som i annat fall kanske vänder sig någon annanstans.

Svaret på ovanstående måste - om nu tesen att det finns färre grundridna hästar idag stämmer (inte bara jag som framför den tesen utan det finns många som anser det) - vara att vi gör inte något särskilt bra jobb! Vad detta beror på kan ju då diskuteras - vet ridlärare/tränare idag själva hur man rider en häst till god egenbalans och kontakt till handen??? För man kan inte lära ut det man inte själv förstår eller vet...

I förlängningen kan man då spekulera i om de som utbildar tränare och ridlärare egentligen gör ett så bra jobb?! Det blir som "råttan på repet" - utbildar man utbildare på tveksamt sätt så kan ju inte deras jobb utföras annat än mediokert... Som sagt var - man kan inte lära ut det man inte själv har förståelse  och ingående kunskap om.

4 kommentarer:

  1. Håller med dig, många "välutbildade" hästar har inte alltid de bästa förutsättningarna. Sönderridna eller ridna i fel form under lång tid.

    SvaraRadera
  2. Håller med!
    Min "kärring" är snart 30 och jag har hållit igång henne sedan jag fick henne när hon var runt 15, då hade hon gått på ridskola och varit halt ibland, nu har hon inte varit halt sedan dess (peppar peppar) och vi "skogsrider" mest, som "tävlingsryttarna" kallar det, tränar för nöjets skull men inte med tävlingskrav eller annat, mina "krav" på henne är kondition och styrka och det anser jag att hon har trots sin höga ålder (rider minst 5 dagar i veckan, någon eller två "lite hårdare" så hon blir lite trött och sedan "mysrida/promenera/cykla (jodå, det går alldeles utmärkt att ta henne på "släp" i vägkanten med mig på cykeln x'D) resten av tiden). Tro det eller ej men hon har hållit bättre än alla "tävlingshästar" vi varit i samma stall som ;-) Och då sitter jag inte direkt och "fis-rider" heller! Hon har dessutom en gammal skada i ena höften som gör henne stel och lite knagglig (varit så ända sedan jag fick henne) men med tiden har det jämnat ut sig så bra det kunnat bli. Trots hennes "försvagning" har vi lyckats ta oss runt detta och ridit aktivt under alla år tillsammans utan skador, med hänsyn till hennes funktion givetvis. Ibland har hon bra dagar och ibland är det lite trögare, jag försöker alltid lyssna på henne.

    Min poäng är; har hållit henne bra grundriden och då har hon inte varit skadad, trots sin ålder och historia. Känns som få delar min "grundridningsfilosofi" på de ställen vi stått på men det är väl olika... Det GÅR, men mycket folk verkar inte ha tålamod med "sånt här" numera när det ska tävlas och tränas hejvilt ;-)

    SvaraRadera
  3. Hej Sofia o Paulina.
    Det är just som ni bägge skriver (fast på lite olika sätt). Vi kan "förbruka" hästar eller "förvalta". Med ridning som tar hänsyn till hästens förmåga och stärker hästen istället för att bryta ner den så kan även hästar med diverse fysiska problem nå hög ålder. Det behöver dessutom INTE alltid innebära att man rider lite eller "mesigt" - det handlar istället om att ge hästen rätt förutsättningar för arbetet. Har precis som du Paulina, haft ett flertal hästar som haft diverse problem men som ändå varit friska och fungerande/arbetande långt upp i åren. MEN man måste använda hjärnan för att få en sådan häst att hålla - som sagt "förvalta istället för förbruka" :-) LYSSNA och SE hästen är dessutom en absolut förutsättning. Det kokar ofta ner till vilken inställning till individen man har - är det ett redskap för MINA ambitioner/förväntningar/mål eller är det en individ som jag faktiskt bryr mig om...?

    SvaraRadera
  4. Ps. Jättekul att någon kommenterar mina blogginlägg - alltid bra med feedback! Så tack - Sofia o Paulina :-)

    SvaraRadera