Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

torsdag 26 februari 2015

Klassisk (fransk) ridning & "vanlig" ridning - vad är det för skillnad?


François Robichon de la Guérinière
Får ibland frågan vad det är som skiljer den "franska klassiska ridningen från den "vanliga" ridningen... Här nedan ska jag lite kortfattat försöka förklara detta. Framför allt vad den klassiska ridningens principer är - jämförelser med andra ridfilosofier kan man utifrån detta göra själv. Har du frågor eller funderingar - kontakta mig gärna eller kommentera nedan.. 

Den moderna (eller "traditionella" - som jag brukar kalla den) ridning som idag lärs ut vid de flesta ridskolor bygger på idéer från 1800-talet. Den moderna ridningen kom till genom att man snabbt behövde lära meniga soldater att rida hjälpligt & förhoppningsvis klara sig med livhanken i behåll i strid. (Under tidigt 1900-tal fick dock arméns officerare utbildning i den franska klassiska ridningens system). 

Det var då (under ovanstående period) idén att jämföra hästen med en ångmaskin dök upp. Man sa att ångmaskinen (dvs hästen) får kraft av ryttarens skänklar. Ryttarens hand tar emot och dirigerar denna kraft. Skänkel och hand används alltså samtidigt. Detta var ett koncept som var i princip helt okänt i tidigare ridning. Eftersom skänkeln gasar och handen bromsar finns det risk att detta ridsätt skapar spänningar (och ibland förvirring pga motstridiga hjälper) hos såväl ryttare som häst. I en krigssituation är dock inte detta något problem och det var för det ändamålet som denna typ av system togs fram och där var det ett ändamålsenligt system (av andra skäl än rent ridtekniska). Som ryttare finns ofta en uppfattning om att man måste ha starka armar och ben för att kunna rida och kontrollera sin häst. En uppfattning som de som rider klassisk ridning inte helt delar.... :-) 

På senare år (sedan sent 80-tal) har även ridningen förändrats genom att tävlingsridningen (och de tekniker som där vunnit prisrosetter) fått allt mer genomslag. Hästar som rids "runda och djupa" med nosen mer eller mindre bakom lodplanet fanns nästan inte tidigare, men har på 2000-talet blivit allt vanligare syn på våra ridbanor - såväl inom som utanför tävlingsarenorna.... Rollkur och LDR (low, deep and round eller som en del kallar det "lightly disqused rollkur") är uttryck som dykt upp på senare år.

Den klassiska franska ridningen hämtar sina principer från framför allt 1600- och 1700-talet. Här är tygeln den primära hjälpen - inte skänkeln.


 Handen bör alltid verka först, och benen följa dess rörelse; ty det är en hufvudregel vid all så väl naturlig som konstmässig gång, att hästens hufvud och bogar komma först.” F. R. de la Guérinière, ur Ridkonsten (1733)

Tre tygelhjälper är nyckeln till alla rörelser du vill göra (direkt, indirekt och halvhalt) eftersom de direkt påverkar hästens balans. Säte och skänklar används naturligtvis men mera på ett kompletterande och indirekt sätt än i den traditionella ridningen. 

Ryttaren strävar efter att i första hand kommunicera med hästens hjärna - inte kontrollera hästens kropp. Hästen är den som är bäst lämpad för att kontrollera hästens kropp. Ryttarens uppgift är att ge hästen bästa möjliga kroppsliga position (för att kunna utföra uppgiften) och sedan "hålla sig ur vägen". För att detta skall fungera optimalt måste ryttaren behärska sin egen kropp! Viktiga ledord inom den klassiska ridningen är därför avspänning, följsamhet och lösgjordhet (hos ryttaren) i ländrygg, höft, knä och fotled.

Klassisk ridning handlar framför allt om skolning av ryttaren! Att hästen blir skolad, följsam, trevlig att ha att göra med och rolig att rida är en bonus! Utbildningen av hästen (och ryttaren) startar redan med hanteringen av hästen från marken. Därför är arbete vid hand en viktig del i klassisk ridning - såväl hästhantering som arbete med hästen i träns/kandar och ryttaren på marken.

En kort sammanfattning av fransk klassisk ridning
- Sitsträning (en följsam sits är A och O)
- Lätthet för hjälperna - hand och skänkel (lätthet är såväl en förutsättning som ett slutmål)
- En hjälp i taget ("hand utan skänkel, skänkel utan hand" - alltså inte skänkel o hand samtidigt)
- Kommunikation med hästen

- Lugn - utan att hästen är lugn kan man inte få någon kommunikation
- Enkel utrustning (endast enkelt tränsbett till dess häst o ryttare är ordentligt skolade)
- Inga hjälptyglar!
- Flexions (en serie övningar där man skolar dels hästens mun = förhållandet till bettet, dels använder böjning av hästens hals som ett sätt att göra hästen följsam) dessa kan man göra såväl från marken som uppsuttet
- Ryttarens hand är den primära (första, viktigaste) hjälpen - skänklar och säte endast understödjer handen
- En annan vikt läggs vid hästens balans jämfört med den traditionella ridningen. I den klassisk ridningen använder man hästens hals/huvud som "balansstång"


Men, sammanfattningsvis - den "vanliga" ridningen & den klassiska ridningen har samma mål - dvs en självbärig häst som går för små, lätta hjälper - vägen dit är dock till viss del lite annorlunda! 

Kända namn som representerar den klassiska ridningen (med länkar till deras hemsidor):
Craig Stevens hans blogg
- Philippe Karl "School of legerete"
Lena Danius (här kan du även klicka dig till hennes
 förklaring på vad klassisk ridning är)

Nedan text från Wikipedia om:
François Robichon de la Guérinière, född 1688, död 1751, var Ludvig XV:s beridare och hovstallmästare samt chef för den kungliga manegen i Tuilerierna iFrankrike från 1730 till 1751.
De la Guérinière publicerade 1733 sin bok École de Cavalerie som anses vara den ridlära som haft störst inflytande på den klassiska ridning som fortfarande praktiseras i Europa.
De la Guérinière brukar kallas "den klassiska ridkonstens fader" eftersom han förfinade och utvecklade ridkonstens principer. I sin bok definierade han bland annat den djupa och balanserade sitsen som i allt väsentligt står sig än i dag såväl för skolritt som för vanlig uteridning. De la Guérinière utvecklade ridkonsten till en hel vetenskap och menade att "utan teori är all praktik meningslös". Han utarbetade övningsprogram för att öka hästens smidighet och balans. Hans målsättning att genom systematisk utbildning skapa en ridhäst som var lugn, genomarbetad och lydig med angenäma rörelser och bekväm att rida gäller fortfarande. Teorierna i hans bok ligger till grund för verksamheten vid såväl den Spanska ridskolan i Wien som vid Frankrikes berömda ridskola Cadre Noir i Saumur.

söndag 22 februari 2015

Hästars beteende

Har tittat på videos om etologen Lucy Rees forskning om hästars beteende. Hon studerar baskiska ponnyer, Pottakas, som lever i ett område på 1000 hektar i Spanien... Här är länken till sidan där filmerna finns men för att kunna se hela filmerna måste man vara medlem i Epona.tv. 

Lucy menar att många av våra uppfattningar om vad som är ett för hästar ett normalt beteende är felaktiga eftersom de flesta studier grundar sig på studier av domesticerade hästar. Hon menar att dessa hästar helt ändrar beteende beroende på att fångenskapen (även om det är under så bra förhållanden som möjligt) orsakar stress. Stress pga konkurrens, konflikter, bristande möjlighet till att skapa naturliga sociala kontakter osv. Vi människor bestämmer om och även med vilka hästar som hästen får interagera. Även om vi har (enligt människans mått) stora hagar så är de pyttesmå enligt hästens mått mätt. Utfodring skapar konfliktbeteenden och aggression. Vår hantering och användning av hästen kan också många gånger orsaka stress hos våra hästar.

Som ett exempel så tar hon t.ex det faktum att en häst i det vilda enbart under själva betandet tar ca 30 steg per minut. Enbart det (alltså inte räknat diverse annan rörelse under dygnet) rör sig om ca 30 km per dygn...

Hon konstaterar även att det är otroligt mycket baskunskap om häst som vi vet väldigt lite om. Det finns även gott om "valda sanningar" som grundar sig på enligt henne felaktiga studier (se ovan). Några exempel är t.ex att Lucy inte kunnat hitta några belägg för att det skall finnas något "alphasto" eller "alphahingst". Istället alternerar hästarna i att vara den som flyttar på sig för att gå till vatten,

fredag 20 februari 2015

Sila mygg och svälja kameler...



Har funderat lite på detta med hagar o utevistelse....

Liiite märkligt är vad det fokuseras på? Senaste tiden så har det varit mycket fokus på och krav på att hagarna skall vara minst 10x30 meter för en häst (ökar inte riktigt 100% per ytterligare häst) och många stall har fått ålägganden att göra om sina hagar (framför allt ridskolor). Detta trots att det inte finns någon lag med måttangivelser utan det endast är en rekommendation....

I djurskyddsbestämmelserna står det (mina underskrifter):

5 kap. Rastning och utevistelse 
Allmänna krav 1 §7 Hästar ska normalt sett dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter. För föl och unghästar upp till 12 månaders ålder ska denna rastning ske tillsammans med minst en annan häst. 

Första stycket gäller inte 1. hästar som på grund av skada eller sjukdom inte bör röra sig fritt, 2. när hästar tillfälligt befinner sig på annan ort än där de stadigvarande hålls, 3. om det är nödvändigt för att skydda hästarna vid onormala väderleksförhållanden,(vad är onormala väderleksförhållanden?? min not)  4. om det är nödvändigt för att skydda hästarna från skador eller sjukdom vid onormala markförhållanden som inte kunnat förebyggas, 5. om det är nödvändigt för att skydda hästarna mot allvarliga insektsangrepp, eller 6. om det finns en omedelbar fara för rovdjursangrepp som rimligen inte kan undanröjas på annat sätt. Andra stycket gäller inte om risk för oönskad betäckning föreligger. 

2 § Sådan rastning som avses i 1 § ska ske utomhus i rast- eller beteshagar. Där möjlighet saknas att anlägga rast- eller beteshagar kan sådan rastning istället ske i ridhus, paddock eller motsvarande. 

Ovanstående ger (som jag ser det) dels utrymme för en hel del tolkning och även en hel del inkonsekventa effekter. Missförstå mig då rätt - jag tycker självklart att hästar skall vara ute så mycket som möjligt i så stora hagar som möjligt!! MEN, enligt ovanstående så kan man alltså (t.ex) släppa ut hästen 5-10 minuter i en paddock eller i ett ridhus och ändå hålla sig till reglerna...

Det finns nämligen inget i reglerna som säger HUR LÄNGE hästen skall vara ute... Hur många hästar i Sverige finns det som ALDRIG får gå i en hage??? Har man ens koll på det? Får t.ex alla tävlingshästar på hög nivå verkligen vara ute i hage (eller ens lös i ett ridhus) dagligen? Tillåt mig tvivla....

Frågan är då - vad är värre? En häst som kanske aldrig (eller mycket sällan/lite) får vara lös i en hage eller en häst som går hela dagen i en visserligen några meter för liten hage i någon riktning, men dock får vara ute? (Är det "frimärkshagar" måste naturligtvis något göras - men i de flesta fall jag hört talas om är det ganska marginellt för små hagar det gällt.)

I mina ögon borde det sistnämnda vara helt klart att föredra - för vad kan effekten bli om man på befintliga anläggningar tvingas göra om hagarna enligt de nya måtten? Om inte tillräckliga ytor finns... Ja, man kanske då väljer att slå ihop hagar för att möta kraven från myndigheterna men eftersom många hästägare inte vill ha sin häst tillsammans med någon annan häst blir följden att TIDEN i hagen begränsas, man kanske får dela upp hagtiden på 3-4 hästar i värsta fall.

Själv har jag mer än tillräckligt stora hagar för det antal hästar jag har och anser det vara en lyx och även en nödvändighet när man planerar NYA anläggningar. Men när det gäller befintliga anläggningar med kanske begränsade markutrymmen borde sunt förnuft och flexibilitet få råda. Att man helt enkelt väger insatsen (både ekonomisk- och djurskydds-) mot värdet av åtgärden. Blir det verkligen bättre för hästarna???

Och borde man inte istället sätta in allvarliga åtgärder i de fall hästar inte alls eller i väldigt liten utsträckning får gå i hage (oavsett storlek). För som man gör idag känns det som man "silar mygg och sväljer kameler"....

Något som också är intressant att notera vintertid här uppe i norr (där det är en hel del snö) är hur stor del av tillgänglig hage som hästarna väljer att använda. Jag har som sagt var en rätt stor vinterhage (har haft ännu större, upp till en 2-3 hektar) men hästarna använder bara en upptrampad yta runt där jag fördelar fodret (kanske 25-35 meter i diameter, utöver detta så har de gjort en gång ner mot bäcken i hagen (där de har lite lä) där de också har trampat upp en mindre yta. Resten av hagen är i stort sett orörd.... Så, även om de kan (genom att pulsa i snön) använda större yta så gör de inte det vintertid så länge det är snö. Men, kanske man skall börja skotta rasthagarna - det kanske är nästa krav :-)

Sätt fokus på att se till att ALLA hästar i Sverige får möjlighet till minst 5 timmars utevistelse (och även helst tillsammans med minst en annan häst) - DET skulle höja hästvälfärden i Sverige avsevärt!!!

söndag 15 februari 2015

Teori & praktik?


Alla är vi olika... Olika på vilket sätt vi bäst lär in och hur vi tar till oss information.

Man brukar tala om att det finns tre olika inlärningstyper:
- Den som är VISUELL - dvs lär sig bäst genom att SE hur saker fungerar
- Den som är AUDITIV - dvs lär sig bäst genom att HÖRA hur saker fungerar
- Den som är KINESTETISK - dvs lär sig bäst när de själva är delaktiga

Vilken grupp tillhör du mest? Man har oftast flera delar men någon del är dominant...

För mig som är ridlärare är det i ovanstående sammanhang viktigt att använda så många olika typer av inlärning som möjligt - speciellt om jag har en grupp ryttare som jag jobbar med. Har man EN elev är det viktigt att höra sig för om hur hen lär sig bäst... Och framför allt inte enbart utgå ifrån hur man själv bäst lär in...

Ridning är som företeelse en väldigt PRAKTISKT orienterad aktivitet :-) För att lära dig rida måste du helt enkelt praktisera ridning mycket. MEN lika viktigt som antalet timmar i sadeln är det faktum att man praktiserar RÄTT SAKER oerhört viktigt. För "det spelar ingen roll hur fort du springer om du springer i fel riktning".

Och här kommer vi till min reflektion i överskriften på detta inlägg....

För när man hör talas om och följer hur träningar/kurser inom hästvärlden går till så är det anmärkningsvärt vanligt att den praktiska ridningen INTE följs upp med teoretiska reflektioner/diskussioner. Många träningar går till så att man rider sitt ridpass och sedan åker man hem. I BÄSTA fall är man kvar och tittar på någon/några andra ryttare som rider...

Att på ett djupare plan förstå hur saker och ting hänger ihop och VARFÖR man gör på ett visst sätt är viktigt för att komma vidare i sin ridning. Och även diskutera vad man kan göra om "plan A" inte fungerar kan vara väldigt användbart sen i den praktiska ridningen.

Han som kallas "ridkonstens fader" (Francois de la Guérinière) eftersom han förfinade och utvecklade ridkonstens principer på 1700-talet menade t.o.m att "utan teori är all praktik meningslös". Det omvända stämmer naturligtvis också för utan praktik händer inte särskilt mycket :-)

Varför sker då så lite teori i samband med kurser/träningar? (finns naturligtvis undantag, men generellt upplever jag att det är så) Beror det på bristande intresse/kunskap från såväl ryttare som tränare om vilken viktig del av lärandet teorin är eller beror det på andra saker?

En vanlig kommentar som jag hört är "teori kan väl vara bra - men vi vill ju rida!" Frågan är då ifall inte den praktiska ridningen kan bli EFFEKTIVARE om man först har ordentlig teoretisk kunskap?? Att man helt enkelt bör TA SIG TID att ha teori åtminstone ibland...

Genom att diskutera metoder, filosofier, tekniker kan man utveckla ryttarnas potential långt mer än med enbart praktiska lektioner - detta eftersom då pockar inte hästen på uppmärksamhet utan man både kan och har tid att reflektera och utbyta erfarenheter såväl med tränaren som de andra ryttarna.

Vad tycker ni som som läser bloggen? Behövs teori och är det tillräcklig sådan i anslutning till alla våra kurser?





onsdag 11 februari 2015

Motstånd hos hästen


Alla har vi väl många gånger stött på någon form av motstånd/motvilja hos våra hästar...

Det kan vara allt ifrån irritation vid borstning/sadling, ovilja att tränsas till ovilja vid ridning. T.ex ovilja att gå fram, slår mot skänkeln, springer, vill inte stanna, backar okontrollerat, rusar mot/efter hinder, bockar, reser sig m m. Listan kan göras hur lång som helst och har en spännvidd från de allra minsta "motstånd" till våldsamma, farliga beteenden.

Har du någon gång funderat på VARFÖR hästen gör som den gör?? Många "motståndsbeteenden" är t.o.m så vanliga att de flesta inte ens reflekterar över att de är konfliktbeteenden...

När jag började rida så var den vanligaste reaktionen "hästen är lat/den vill inte - ge den en smäll!" Även idag är vanliga kommentarer "ta igenom", "sparka på med innerskänkeln", "sätt på en själptygel" osv. Att orsaken till motståndet skulle vara ovilja/lathet från hästens sida är nog rätt vanliga föreställningar...

Är det verkligen så?? Kan inte det hela ha helt andra orsaker?

Att hästen inte förstår vad man begär, att ryttaren ger motstridiga "order", att hästen befinner sig i en balans/form som gör det omöjligt för hästen att utföra det ryttaren begär, att ryttaren med sina hjälper hindrar hästen från att utföra uppgiften, att den har fysiska problem - även här kan listan göras lång.

Hästar hanterar problem i sin livsmiljö på i stort sett två sätt. Den introverta hästen "stänger av" och blir en zombie medan den extroverta hästen blir utåtagerande och ofta "besvärlig", kanske t.o.m farlig på olika sätt. Den förstnämnda anses ofta vara "snäll men lite trög" medan den andra kanske får epitet som "farlig", "inte klok", "oridbar" osv...

En sak som man nog skall vara klar över är att hästar gör INGENTING utan att det finns ett (för dem) fullgott skäl. Ofta kan hot mot överlevnaden (verklig eller upplevd) vara en orsak. Smärta och/eller förvirring är andra rätt vanliga skäl till i våra ögon omotiverade beteenden.

Vill man lära sig mer om hur hästar fungerar finns det gott om litteratur som handlar om det - tyvärr inte så mycket på svenska men desto mer på engelska - såväl böcker som handlar om biomekaniska förutsättningar för ridning, som böcker som handlar om hästars beteenden, inlärning och mycket mer. 


fredag 6 februari 2015

Vem tränar vem?

Min shettis Jaques med en ung elev
Vår besökande instruktör Lena Danius sa till en ryttare vid en kurs för några år sedan "Ni tränar just nu varandra - frågan är vem av er som är mest framgångsrik?"

Denna fråga är väldigt intressant eftersom man skall vara medveten om att så fort man hanterar eller rider sin häst så utbildar/tränar man den! Vare sig det är en medveten avsikt eller ej....

Det kan handla om att man förstärker ett önskvärt beteende genom sitt agerande men det kan lika ofta vara att man förstärker ett icke önskvärt beteende. Många gånger är inte ens handhavaren/ryttaren medveten om vad/vilket som sker...

Jag såg (har inga regelbundna kvällslektioner längre) i princip dagligen hur mina hästar utbildade mina ridskoleelever. Det kan t.ex vara Tycando som lyfter på ett bakben för att få skötaren att sluta borsta. Eller min tidigare Ronja som hade en glasklar "checklista" med alla nya ryttare där hon testade av om vederbörande var någon man behövde bry sig om eller inte... Eller Höken som höjer huvudet när ryttaren försöker tränsa och ryttaren då "ändrar sig" och släpper honom. Eller Phoebe (ofta på ett subtilt sätt om man inte vet vad man skall vara uppmärksam på) som får eleven att flytta sig och därmed etablerat sig som ledare i förhållandet. Listan kan göras lång....

Många ryttare (även med lång riderfarenhet) är inte medvetna om ovanstående förhållanden. Helt enkelt för att det får man oftast inte lära sig något om i en traditionell ridutbildning. Hästens beteende är märkligt nog ett ämne som man oftast inte fördjupar sig i. Trots att det hela tiden påverkar vårt förhållande till hästen oavsett om vi befinner oss i sadeln, på marken eller i vagnen.

Att vara "här och nu" med hästen i alla lägen och uppmärksam på vad som verkligen sker i interaktionen mellan häst och människa kräver koncentration och fokus! Inte helt lätt men att lägga ner tid och energi på det kan verkligen utveckla kommunikationen.

En så "enkel" sak som att verkligen studera hur hästarna interagerar med varandra i hagen (och i stallet om de har möjlighet) kan ge en många tips om hästarnas "inre liv" och hur man på ett framgångsrikt och "icke våldsbaserat" sätt kan interagera med dem. Om man vet HUR hästar lär är det även lättare att lära dem något! :-)

Ovanstående får mig att tänka på en liten seriestrip med "Snobben" där Snobbens matte får frågan "Men du sa ju att du lärt honom vissla - men han visslar ju inte?" och Charlie (heter han väl?) genast svarar "Jag sa att jag hade lärt honom - inte att han lärt sig!"

För den som vill lära mera om hur hästar fungerar är Epona.tv:s serie om etologi med Lucy Rees jätteintressant. Tyvärr så kostar det en slant att kunna se alla videos men det är det helt klart värt! Finns även andra serier, bl.a med hoppryttaren/tränaren Angelo Telatin som är jättebra.

http://epona.tv/real-ethology-with-lucy-rees 


tisdag 3 februari 2015

Norrbottnisk tillbakablick...

En norrbottnisk profil - Arthur Öhlund - denna gång på ridskolan i Kallax som startades av bl.a Enar Andersson
Började fundera på vad som egentligen hänt inom hästsporten i Norrbotten sedan jag började rida 1972...

En hel del saker poppade upp i minnet:
- Hjälmarna var tunna och av glasfiber (ingen stoppning) och hakbandet bara en tunn gummisnodd - om man ens red med hjälm, ridning utan var vanlig...
- 98% av alla hästar hade inga problem med att stå i spilta/uppbundna (det tillhörde hästens "potträning"
- På tävling bestod oftast "spiltväggen" av en slana fäst i väggen (detta var sällan ett problem)
- Lite senare bestod uppstallningen ibland av byggställningar där man knöt hästarna direkt i ställningen (vilket var livsfarligt för drog någon häst i ställningen kunde hela längden av spiltor svaja!)
- På vintern red man ofta i färggranna benvärmare eller skoteroverall...
- Ville man ha benreflexer på hästarna fick man sy dem själva...
Julfika i stallet i Kallax

Julaktivitet på 70-talet i Kallax utanför Luleå - jag i mitten i vagnen... Systrarna Söderqvist är de övriga.

- Min tävlingskompis och jag brukade hyra EN box på tävling och trycka in bägge våra hästar där...
- Hade man en tvåhästars transport så körde man 2 hästar i den - oavsett vikt och bil - bara man tog sig upp för backarna...
- Fång på en stor häst existerade i princip inte! Det var bara små tjocka ponnyer som fick sånt...
- Hästhandlarna Karlgren och Rönngren tog in skeppslaster med islandshästar...
- När jag började rida fanns bara två "ridhus" i länet - Bränna-Karins i Boden (nuvarande Westernfarmen) på 18x36 meter och Kiruna RKs i gamla vattenreningsverket (runt och ca 15m? i diameter)...