Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

söndag 22 februari 2015

Hästars beteende

Har tittat på videos om etologen Lucy Rees forskning om hästars beteende. Hon studerar baskiska ponnyer, Pottakas, som lever i ett område på 1000 hektar i Spanien... Här är länken till sidan där filmerna finns men för att kunna se hela filmerna måste man vara medlem i Epona.tv. 

Lucy menar att många av våra uppfattningar om vad som är ett för hästar ett normalt beteende är felaktiga eftersom de flesta studier grundar sig på studier av domesticerade hästar. Hon menar att dessa hästar helt ändrar beteende beroende på att fångenskapen (även om det är under så bra förhållanden som möjligt) orsakar stress. Stress pga konkurrens, konflikter, bristande möjlighet till att skapa naturliga sociala kontakter osv. Vi människor bestämmer om och även med vilka hästar som hästen får interagera. Även om vi har (enligt människans mått) stora hagar så är de pyttesmå enligt hästens mått mätt. Utfodring skapar konfliktbeteenden och aggression. Vår hantering och användning av hästen kan också många gånger orsaka stress hos våra hästar.

Som ett exempel så tar hon t.ex det faktum att en häst i det vilda enbart under själva betandet tar ca 30 steg per minut. Enbart det (alltså inte räknat diverse annan rörelse under dygnet) rör sig om ca 30 km per dygn...

Hon konstaterar även att det är otroligt mycket baskunskap om häst som vi vet väldigt lite om. Det finns även gott om "valda sanningar" som grundar sig på enligt henne felaktiga studier (se ovan). Några exempel är t.ex att Lucy inte kunnat hitta några belägg för att det skall finnas något "alphasto" eller "alphahingst". Istället alternerar hästarna i att vara den som flyttar på sig för att gå till vatten,
nya beten eller för att söka skydd. Hingstens uppgift är inte att vara ledare för flocken utan istället att vara "livvakt", speciellt för fölen. Han går sist, på "utsidan" eller högst upp (om det är en sluttning). Han placerar sig mellan "faran" och flocken - placering är därför superviktigt för hingsten. Placera en hingst i ett stall kan därför vara oerhört stressande för hingsten! Att han kan se och "hålla koll" på alla hästar i stallet är därför jätteviktigt. Om man kan sätta ett sto dräktigt med hingsten i boxen på ena sidan om hingsten och en ettåring (avkomma) på andra sidan brukar också öka hingstens välbefinnande.

Något annat som Lucy i sina studier kommit fram till är att i vilda flockar så är det väldigt lite aggressiva beteenden, däremot många beteenden som syftar till att stärka banden mellan flockmedlemmarna. Avstånd, vem som går med vem, putsning, små kroppskontakter, andas på varandra m m. Enligt Lucy så har domesticerade hästar minst 20% högre grad av aggressiva beteenden jämfört med en naturlig hästflock i det vilda.

Enligt henne så påverkar det vår syn på hästar genom att vi fokuserar mera på hur farliga de kan vara (vilket de naturligtvis kan vara i vissa situationer). "Tror du att hästen är farlig så skapar du farliga situationer!" Vi är dessutom dåliga på att lyssna - vi säger istället ständigt "shut up" till hästen på olika sätt...

Hon pratar också om hur mkt hästen undersöker saker inte minst med sina känselshår. Att raka bort dessa anser hon vara djurplågeri. Man vet egentligen inte i HUR stor grad hästen är beroende av känselhåren men på råttor har man upptäckt att varje morrhår har en speciell "kontakt" i hjärnan.

Hästar har också ett fantastiskt luktsinne - den kan t.ex känna av fermoner (troligtvis även våra t.ex vid rädsla - min kommentar...). När hästen "flemmar" så kopplar den in ett förstärkt luktsinne som är direktkopplat till hypotalomus i hjärnan som förändrar hormonerna i hästen som är mottagaren av fermonerna. Vanligaste tillfällena att hästen flemmar är en hingst som kollar om ett sto är brunstigt eller ett sto som luktar på ett nyfött föl (sätter fart på mjölkproduktionen, orsakar sammandragningar av livmodern för att driva ut efterbörden samt stärker "bondingen" med fölungen. Hästar kan dock även flemma vid märklig smak eller lukt = testar för fermoner.

Ungstonas första brunst gör att hingsten jagar bort ungston från flocken, detta undviker incest till 90%. Skulle dock ett dräktigt sto lämna flocken och sedan fölungen komma tillbaka till flocken (utan sin mor) kan incest förekomma men det är i stort sett enda gången i en vild flock hästar.

Putsningsbeteendet är också något som Lucy studerat och kunnat konstatera att putsning sker i princip aldrig mellan ston - i så fall är det i en mor-dotter relation. Hingsten putsar däremot på alla, ston plus föl och ettåringar. Enligt Lucy kan putsning mellan ston ibland ske i tamflockar men då är det i allmänhet om hästarna är otroligt stressade. Ston blir stressade utan hingst och då blir det mycket mera aggression i flocken.

Lucy har också studerat "emanicipated signals" - dvs signaler mellan hästar som sker pga att hästen vill ha uppmärksamhet = har en funktion = "jag vill något". Exempel på sådana signaler är knuffar för att få en morot eller foder, svischande svans, en fölunge som blockerar sin mamma för att komma åt att dia osv. Hästar använder sig också mycket av något som Lucy kallar "bodychess" - dvs när hästen flyttar på en människa eller en annan häst. De är väldigt subtila i hur de förhåller sig till varandra. Hästarna försöker hela tiden undvika konflikter. Vi startar ofta en konflikt med hästen genom att sätta hästen i en situation som den försöker komma ur... Lucy anser att om man verkligen vill ha en öppen kommunikation måste man lyssna på hästen. "Tänk lite mer!"

Tag chansen när du har den att studera din(a) häst(ar) i hagen - hur interagerar de med varandra, vilka vänskapsband finns, vem flyttar på vem osv. Det är oerhört intressant och kan lära en mycket om hur hästar fungerar. Fundera också vad du kan göra för att öka hästens välfärd i vardagen? Kanske större hagar, fler hästkompisar (eller åtminstone en om den går ensam), mera tid i hagen (om detta är begränsat), längre ättid m m. Hästägande är alltid en kompromiss mellan vad som är naturligt och bäst för hästen och vad som är praktiskt och genomförbart för oss människor.... Balansgången däremellan tål att funderas på. Inte minst på det faktum att att "naturligt" ibland även kan medföra större skaderisker för hästen, dålig tillgång till foder och skydd m m. Så "naturligt" är kanske inte alla gånger det som är "bäst" för hästen - det beror på hur man ser på det. Som Lucy uttrycker det om sina vilda hästar - "de lever och dör i det fria..." Friheten har ju också ett pris, alla fölungar överlever t.ex inte vintern, hästar som skadar sig överlever inte heller alla gånger osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar