Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

onsdag 25 juli 2018

Helgar målen medlen??

Med anledning av det (återigen) varit skriverier/bilder/videos med tvivelaktig ridning från såväl Falsterbotävlingarna som Aachen (från både hoppning som dressyr).

Ibland undrar man över hur folk tänker....

Det verkar att för en del människor är det viktigaste att man lyckas på tävling... Tyvärr är flera av de som idag ligger högt i ranking på världslistan även de som är mest kända för sina tvivelaktiga träningsmetoder. Vissa ryttare har gång på gång valsat runt i sociala medier på bilder och i video´s med minst sagt hårdhänta metoder - hårt åtspända nosgrimmor, kandarstänger som ligger mer och mindre horisontellt i hästens mun, blod i hästens mun och/eller sidor, hästens hals och nos i positioner som de flesta av oss kallar rollkur men andra kallar hyperflexion eller LDR. Enligt mig är det "same shit but different name"...

Att domarkåren inte verkar kunna skilja på en verkligt lösgjord häst som jobbar igenom hela kroppen i balans och en häst som med sänkt rygg, sprättiga framben och i framvikt gör tyvärr att ridning som beskrivs i första stycket många gånger premieras med höga poäng trots att rörelsen inte ens är en riktig rörelse enligt TR (tävlingsreglementet). Många hästmänniskor hakar på och hyllar dessa ryttare "för de vinner ju" - därav min fråga i rubriken - helgar verkligen målen medlen??? Ska vi hylla ryttare som verkar sakna verklig känsla för ridning och framför allt för hästarna????

Vet inte hur ni känner men för mig är VÄGEN till framgången absolut viktigast! Är träningsmetoderna juste mot hästen eller ej? Har vägen till framgång gått via bryska metoder, rollkur, LDR m m då är framgången inget värd (enligt min uppfattning), oavsett hur många priser/medaljer vederbörande får. Det är dessutom svårt att avgöra ibland vilka träningsmetoder som används - det som syns på framridningsbanor är antagligen bara en friserad version av det som sker hemmavid. Blir man upprörd av ridningen på framridning (med stewarts och publik som ser det hela) - då vill man knappt tänka tanken "vad händer hemma???"

Vad man kan konstatera är att konsensus helt saknas när det gäller att bedöma de "floskler" (sätter inom citat inte för att orden saknar betydelse, långt därifrån, utan för att de används slentrianmässigt som någon form av legitimering av i stort sett vilken ridning som helst) som lösgjordhet, balans, harmoni osv.

Ett stort problem inom ridsporten är dessutom (som jag ser det) att mycket av kunskapsförmedlingen sker via "muntlig tradition" dvs att ryttare rider för någon som påstår en hel del saker - ofta utan att ens förklara varför eller om man gör det har ett övertygande sätt oavsett riktigheten i det man säger. Något som mer eller mindre verkar ge "carte blanche" är att vederbörande har tävlingsframgångar - något som i sig tyvärr inte har NÅGON som helst koppling till verkligt hästkunnande... Teknisk skicklighet - ja, hästkunnande - inte nödvändigtvis.

Läste för ett tag sedan en artikel där någon (kommer inte ihåg vem) skrev om "Fel att generalisera..." Några poänger hade skribenten för man bör allmänt inte generalisera saker - det är sällan något är svart eller vitt. Det mesta är en gråskala...

Hästar/hästägande, ridning och tävling med häst handlar mycket om att kompromissa - kompromissa mellan vad som är optimalt för hästen och vad som tillfredsställer oss människors behov och motiv till hästägandet samt vad som helt enkelt är möjligt. Vi kan ( och kanske inte heller bör), i alla avseenden efterlikna hästens liv i det vilda. Det finns ju faktiskt fördelar för hästen att ha god tillgång till mat, skydd, veterinärvård m.m.

MEN, i vissa avseenden tycker jag samma skribent är ute och cyklar när hon skriver "En häst och dess ryttare är ett team och utan samarbete kan man inte nå några högre nivåer i tävlingssammanhang. Många hästar på högsta nivå sköts som spädbarn och de är kungar i stallet." Den meningen tyder tyvärr på en viss brist på hästkunnande, för hästar kan (och gör det oxå) mycket väl prestera TROTS att den inte mår bra. Den kanske inte presterar så länge - många hästar pensioneras eller t.o.m möter döden alldeles för tidigt. Hästar som egentligen inte ens borde vara i sin "peak" "pensioneras" i tidig ålder. Och hur många hästar är det som inte ens uppnår 8-10 års ålder pga skador de åsamkats för att man jagat segrar? "Teamet" hon pratar om har ofta bara en som styr och det är ryttaren - hästen har inte något att säga till om. Och att "skötas om som ett spädbarn" behöver ju inte nödvändigtvis betyda något positivt för hästen utan brukar tyvärr istället vara det motsatta....

En annan sak som diskuteras frekvent i den pågående diskussionen kring ridning o hästvälfärd är även att många tycker att man inte skall "hänga ut" specifika ryttare med bild eller namn utan bara lyfta fram goda exempel. Något som jag i princip håller med om (för det är egentligen helt ointressant vem/vilka som rider på det kritiserade sätten för det hela är större än enskilda ryttare, det är ett totalt systemfel) MEN samtidigt innebär ovanstående ställningstagande ett stort problem. HUR skall man kunna diskutera ett systemfel utan att visa på praktiska exempel på felen??? Förklara det för mig! Att bara med ord förklara vad man tycker systemfelet innebär funkar inte! Dels för att ingen skulle bry sig och för det andra att det blir för abstrakt. INGEN vill ju ta till sig att man själv är del av systemfelet - det är alltid dessa "alla, någon och ingen" som gör fel...

Att enbart lyfta fram positiva exempel fungerar ju inte heller för tyvärr är många av de ryttare som rider på de kritiserade sätten högt upp i världsrankingen och det smäller högre än allt vad korrekt/god ridning gör. Idag är det dessutom knappt någon "toppryttare" som INTE rider sina hästar mer eller mindre btv (bakom lod) så att hitta riktigt goda förebilder bland dem är inte helt lätt - de finns oftast inom andra delar av hästvärlden och använda dem som förebilder har inte så stor genomslagskraft bland den genomsnittliga hästintresserade. Fame and glory är det som man tittar/lyssnar på och tror är bra...

Vad som är det verkligt stora problemet med de rådande förhållandena är att hade federationerna (först o främst FEI men även de nationella som SvRF) hållit fast vid sina egna regelverk (TR o CoC) och sett till att de efterlevts då hade vi inte varit i den situation vi är idag. Att "vända atlantångaren" nu kräver ett mod och en integritet som jag ärligt talat tvivlar på att den finns. Kommer det att ske något väsentligt är det för att federationerna tvingas till det - av allmän opinion eller av "yttre makt" som djurskyddslagstiftning el liknande. Den som lever får se om något händer...



måndag 18 juni 2018

Materialdoping

 

Inom hästsporten tycker jag det är väldigt vanligt med olika typer av "materialdoping". Det går dessutom rätt mycket mode i föremålen för denna materialdoping.

Dvs man upplever sig ha något problem med sin häst och/eller ridning då söker man ofta genast lösningen, inte hos sig själv och många gånger inte heller hos hästen, utan hos någon ny utrustning eller tillskott som man tror skall lösa problemen åt en. Vem (av oss äldre) kommer t.ex inte ihåg Tokosel (e-vitamin o selen) som gavs till de flesta hästar på 80-talet varken det behövdes eller ej. Eller att varenda ponnyunge red med pessoabett under en period.

Exemplen kan göras otaliga på tillskott, ("anatomiska" ) träns/bett, stjälptyglar, sadlar, vojlockar, benskydd, ja "you name it". Ofta marknadsfört som den "perfekta/enda lösningen för dina problem" och med någon känd tävlingsryttare som frontfigur i annonserna. Lika ofta visar det sig efter några år att produkten (oavsett vilken) nog inte var riktigt så fantastisk som marknadsföringen framhöll. Dessutom är vi hästägare/ryttare rätt ombytliga av oss, så då har vi hittat något nytt som det är "hype" kring.

Vad vill jag då ha sagt med det här inlägget? :-) Ja, det är väl kort sagt att försök vara lite eftertänksam

Gäller det t.ex en utrustning - är det verkligen utrustningen som är problemet? För är det ryttaren som är grundproblemet så löser du inget med att byta utrustning. Sadel och träns/bett skall naturligt passa hästen (och ryttaren) men det kanske inte helt nödvändigt att köpa det allra dyraste, eller för ögonblicket mest hajpade märkena. 

Är det utrustning som är helt individanpassad (för både häst och ryttare) så måste du även vara beredd på att andrahandsvärdet ofta sjunker - det är svårt att hitta ny ägare som behöver exakt det kanske du och din häst behövt. Är du bara medveten om den risken så är det väl helt ok men har du inte tänkt i de banorna kan det bli en chock när du försöker sälja en vara på andrahandsmarknaden.. Har en kompis som köpte en relativt ny sadel (på rekommendation av sadelutprovare/sadelmakare), efter otaliga justeringar av sadeln så insåg hästägaren "den här kommer aldrig att passa". Den sadeln fick säljas till ett väldigt lågt pris eftersom den var så "deformerad" av alla ändringar.

Är det ett tillskott - läs på noga om innehåll. Är det verkligen något som är bra (inte alltid fallet) och nödvändigt för hästen? Kolla också om det finns OBEROENDE studier gjorda. Eller är det bara tillverkarens egna studier man hänvisar till? Lovar tillverkaren "guld och gröna skogar" och det låter "för bra för att vara sant" så är det antagligen inte det heller...

Tänk efter före så slipper du kanske luras av smart marknadsföring. Inte allt är guld som glimmar... :-)

måndag 7 maj 2018

Allt bättre förr?


Eftersom jag ibland publicerar olika tidsdokument om ridsporten förr - nu senast ett från 50-60 tal så får jag ibland reaktionen "men allt var ju verkligen inte bättre förr!"

Det är ett uttalande som jag håller med om. Tycker dock att det är intressant att se på ridsporten ur ett (i ovanstående exempel kort, eftersom människan haft häst i sin tjänst i runt 7000 år) historiskt perspektiv. Kort sagt kan man väl konstatera att allt verkligen inte var bättre förr men att det definitivt var annorlunda... 

Vissa saker har definitivt blivit bättre - t.ex den allmänna hästhållningen. Förr fick ofta många hästar aldrig gå i hage, idag hör det som tur är mera till undantagen även om det fortfarande förekommer (i Sverige främst bland tävlingshästar), tillgången till vatten var inte heller lika självklar som den är nu. Exemplen kan göras många.

Även på många andra områden har kunskapen och möjligheterna ökat - t.ex inom veterinärmedicin och allmän hästkunskap. Tidigare förmedlades kunskap via generationers hästmänniskor, nu finns kunskap en knapptryckning bort på datorn. Nackdelen med detta är dock att det är inte all kunskap på nätet som är bra kunskap (man måste vara källkritisk) - förr var kunskapen ofta erfarenhetsbaserad och hamnade man i närheten av en DUKTIG hästmänniska kunde man få kunskap som ingen bok eller dator kan komma i närheten av.

Som jag ser det finns det även en STOR nackdel med dagens hästvärld och det är att det idag handlar om PENGAR på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Som ett exempel så handlade gamla tiders tävlingar främst om äran - inte om ekonomisk vinning. Idag omsätter hästvärlden enorma mängder pengar - det kan vara bra för människor inom hästindustrin men det är ytterst sällan bra för hästen. För med pengarna kommer även genvägarna... Kan man genom att förkorta utbildningstiden, eller genom mindre etisk veterinärbehandling osv tjäna en massa pengar så är genvägarna säkert lockande för en del - då "glömmer" man ofta den etiska delen av hästhanteringen...

En annan sak som är annorlunda nu gentemot tidigare generationers hästverksamhet är att tidigare (på t.ex 1950-1980 tal) så fanns det konsensus om hur utbildningen av och slutmålet för ridhästen skulle se ut. Idag är det inte så. Den klassiska synen på hur en häst skall ridas, se ut och röra sig skiljer sig markant från tävlingssportens uppfattningar. Där några ser "en fantastisk ridning och häst" ser andra närmast en travesti på dressyrridning. Vem som har rätt? Ja, egentligen är nog det bara hästen som verkligen kan svara på det men titta på hästarnas uttryck, rörelser, avspändhet och spänst. Om man verkligen tittar så kan man se svaret i hästarna...

Det finns även företeelser inom andra inriktningar inom ridningen som verkligen får en att fundera på hur människor ser på sina hästar? Gångarter som inte ens påminner om de normala där hästen ser mer eller mindre halt ut på alla fyra, hästar som är "döda" i uttrycket (såväl ögon som hållning), eller åt andra hållet, stressade med rullande ögon och sprättiga gångarter - ändå hyllas det som "bra ridning" och något man eftersträvar.... Att vi ser på världen med olikfärgade linser är helt uppenbart!

tisdag 6 februari 2018

From the horses point of view

Gör ett tankeexperiment nästa gång du själv rider eller ser någon annan rida...

Hur tror du HÄSTEN upplever det som händer?

Hur skulle DU känna dig om samma sak gjordes med dig?

Kan du se vart du går, kan du andas ordentligt, kan du använda din kropp obehindrat eller finns det någon rem eller annat som begränsar din förmåga att balansera och röra dig som du vill/behöver?

måndag 5 februari 2018

Djur är fantastiska!

Pratade för någon dag sedan med en vän om vilken betydelse djur kan ha och fick då idén till detta blogginlägg.


Djur är fantastiska! På många sätt, men bl.a genom de lärdomar om livet och döden som de kan ge dig. Det gäller oavsett om ditt djur är ett rent sällskapsdjur (som t.ex en katt som även  fungerar som råttfångare, men det gör den ju på egen hand utan matte eller husses hjälp), eller om det är din hund eller häst som ofta även är din arbetskamrat på olika sätt. Hästen t.ex som ridskolehäst eller tävlingskamrat, eller hunden för t.ex vallning eller skydd.

Det är min fasta övertygelse att såväl djur som människor kommer till dig av ett skäl... För att lära dig något. Somliga får du ha i ditt liv i många år och andra stannar av olika skäl kortare tid.

Skälen till att såväl djur som människor försvinner från ditt liv kan variera. Ibland (framför allt när det gäller människor - eftersom människor kan välja på ett sätt som djur inte kan) är kanske inte valet ditt, när det gäller djur kanske DU ibland väljer att avsluta relationen (säljer/omplacerar) men det kan också vara döden som kommer emellan.

Oavsett vad det är som avslutar relationen så ta tillvara den tid ni får tillsammans. När det gäller djur så kan de ge så otroligt mycket tillbaka om de får chansen!

Då pratar jag inte om prestation, tävlingsframgångar, pengar och medaljer utan något som är otroligt mycket värdefullare som tillit, förtroende, gemenskap, ovillkorlig kärlek och mycket mer!

Till minne av alla de djur som passerat i mitt liv, ingen nämnd och ingen glömd! 
De finns för alltid kvar i mitt hjärtas gömslen!

måndag 18 december 2017

Dålig ridning versus dålig ridning

Det finns olilka grader av dålig ridning - detta är regelrätt "rollkur"
men även lättare varianter av ovanstående är illa och alltför vanligt!
Som ni vet (ni som brukar läsa mina inlägg på blogg och FB) så är jag ofta kritisk mot den ridning som blivit norm idag. För att ingen ska missförstå mig eller använda den vanliga frasen "gör det bättre själv då!" - en fras som jag inom parentes tycker är rätt korkad för det har inte med sakfrågan att göra. Efter över 40 yrkesverksamma år som ridlärare så anser jag mig faktiskt dessutom ha ett rätt bra öga för häst och ridning :-) Tillräckligt bra öga för att kunna skilja "lort ifrån pannkaka" även om jag inte rider Grand Prix själv.

Jag tycker det är viktigt att skilja på "mindre lyckad träning av häst" som ofta sker pga okunnighet och även ofta av en hobbyryttare alternativt tävlingsryttare på lägre nivå. En "dålig" träning som antagligen innebär en sämre prestation av ekipaget ifråga men förhoppningsvis inte så mycket mer. Denna träning kanske håller ojämn kvalité - ibland går det sämre och ibland bättre men förhoppningsvis med inga långtgående negativa effekter för hästen. Alla har vi ibland gjort den här typen av träning av häst. Förhoppningsvis blir dock vår ridning (och kunskap) bättre över tid. :-)

Det är den andra typen av "dålig ridning" som jag tycker är så farlig. Främst för hästarna men också eftersom det är den som skapar normer för hur de flesta andra rider på alla nivåer ner till "lilla Lisa" på ridskolan!

Det är den systematiska dåliga "träningen"/ridningen som görs - ofta av "professionella" tävlingsryttare, (ung)hästutbildare, tränare mfl - inom hästvärlden. Träning med mer eller mindre inspänd häst (LDR/rollkur), med eller utan inspänningar som graman, inspänningstyglar eller liknande. Ridning i spänning, i övertempo, med stört rörelsemönster m m och där många säger "oh, vilka fantastiska gångarter" medan jag (och fler med mig) ser något helt annat. Ovanstående ridning är livsfarlig - såväl fysisk som psykisk för hästen - och den är även på sikt farlig för sporten. För ska sporten långsiktigt få acceptans hos djurrättsorganisationer och allmänhet då MÅSTE sporten vara etiskt försvarbar. 

Dessutom är ovanstående dåliga ridning skadlig för hela hästvärlden genom den normsättande roll dessa ofta kända (idoliserade) ryttare har. De sätter normen för vad som anses som bra/framgångsrik ridning. Det gör att deras metoder sipprar neråt i hästsporten - för vem vill inte vara framgångsrik?!

Effekten av ovanstående är att det är alltid hästarna som får betala, ibland det ultimata priset i form av en alldeles för tidig död! Det är därför jag anser det som min uppgift att på alla sätt jag kan försöka påverka ridsporten (även om mina möjligheter är små) så den ändrar riktning och tar mer parti FÖR hästen. I såväl tävlingens "Code of conduct" som SvRFs ledstjärnor står det att hästens välfärd skall gå före alla andra hänsynstaganden. 

Det känns som att det snart upp till bevis att våra organisationer, FEI och SvRF, lever upp till sina egna värdegrunder....

On a slippery slope

Det här är den i särklass vanligaste siluetten vi ser i våra ridhus, på ridbanor och tävlingsbanor...
Numera är detta norm och knappt någon anser att det här är annat än en häst på tygeln,
när det i själva verket är en häst som går bakom hand.

Det pågår fn (och sedan länge) en debatt inom dressyrvärlden om att FEI bör reagera mot den mer eller mindre regelmässiga användningen av LDR/rollkur bland (tävlings)ryttarna på alla nivåer, inte minst bland de sk elitryttarna.

Just nu debatteras om vad man tycker ska bort - är det "bara" djup LDR/rollkur eller är det all ridning bakom lodplanet (btv = behind the vertikal).

måndag 20 november 2017

Dressyrdomarens roll?


Dax för "mockningsreflektion" igen...

Läste nyss en artikel som handlade om den aktuella avstängningen av dressyrdomaren Leif Törnblad - pga av att han enligt FEI brutit mot dressyrdomarnas code of conduct eftersom han i en tidningsartikel uttryckt oro över den brist på konsensus som finns kring vad man vill se för ridning. I artikeln namngavs även vissa ryttare och tränare och även kritik mot vissa träningsmetoder (t.ex rollkur o LDR). En avstängning som fått olika reaktioner - allt ifrån att den är helt riktig till att den är bara är ännu ett tecken på hur det står till i dressyrvärlden och FEI...

I artikeln (den jag först nämner här ovan) var det någon (tror det var en annan domare) som uttryckte "vi ska inte ha åsikter om hur träningen går till utan vi ska bara bedöma det vi ser under tävlingsritten."

Kan väl i sig hålla med om detta MEN då frångår man flera av de första punkterna i Code of conduct (som skall vara rättesnöre för all tävling/träning av häst) dvs att hästens välfärd ska gå före allt annat. HUR man kommit fram till det som visas på tävlingsbanan har från hästens "point of view" all betydelse i världen. Kan man inte bedöma hur vägen dit varit - vad har då dressyrtävlingar för existensberättigande?

Vad domaren i artikeln i princip säger är att "målet helgar medlen"!
Även om man helt håller med om domaren ovan - dvs att det enda de är satta att bedöma är det de ser under tävlingsritten - så finns det i dagsläget STORA problem med just detta.

STORA PROBLEM eftersom domarkåren verkar ha väldigt svårt för att faktiskt döma efter dressyrsportens egna regler (TR = tävlingsreglementet). Vem som är orsaken till detta vet jag ej men när rörelser som enligt TR är undermåligt utförda och inte på något sätt följer regelverket - kan vara orenhet i gångarter, piaffer som inte är piaff enligt TR, övergångar som inte finns osv (allt enligt regelverket i TR och FEIs egna regler) ändå kan bedömas som 8-10 i poäng av domarna - då FINNS uppenbara problem inom systemet. Rörelser eller moment som enligt TR max skulle få godkänt betyg eller t.o.m underkänt får istället toppbetyg???!! Vill du träna ditt öga så se denna video så får du se exempel på just ovanstående (i mina ögon) helt felaktiga domarbedömningar. 

Inte underligt att ridsporten (och dressyren framför allt) befinner sig i "fritt fall". Dressyrens grundprinciper är enligt TR:  

"Mom 240 Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna. 

Genom systematisk stegring av gymnastiskt arbete skall muskulaturen och ledgångarna ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformighet, lätthet och ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen skall snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper. Hästens bakben skall i alla gångarter röra sig energiskt. Vid minsta anfordran av ryttaren skall bakbenens framåtdrivande eller uppbärande kraft ökas. 

Hästen skall vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelse skall den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens hand skall behålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, skall hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, skall den lugnt tugga på detta"

Syftet med ovanstående är att man strävar efter att förvalta hästen på bästa sätt och förhoppningsvis förlänga hästens liv genom systematiskt gymnastiskt arbete. Är det vad som görs idag?? Hur många hästar får ett förkortat liv pga de träningsmetoder som tyvärr blivit norm tack vare ridsportorganisationernas oförmåga att premiera riktig typ av träning/ridning och följa sitt eget regelverk? Det finns alltid hästar som tål vilken typ av ridning som helst men hur många gör det inte?? 

Det som premieras på absoluta toppnivå i tävlingssammanhang är det som sipprar ner genom alla nivåer på ridning... Är det god ridning är allt väl men tyvärr har vi (som varit med länge) senaste 20 åren sett allt fler exempel på ridning som utsätter hästen för stora risker ur välfärdssynpunkt. Tack vare att ridsportorganisationerna har värderat ryttarnas åsikter och makt betydligt högre än hästarnas välfärd så är vi där vi befinner oss idag. Finns viljan och modet att verkligen försöka få "skeppet på rätt köl igen" eller kommer man att fortsätta huka sig för de ryttare och tränare som har makt i dagsläget?

ps. det låter ovan som om det är endast dressyren som har problem och så är definitivt inte fallet men i dressyren som är en bedömningssport blir ovanstående väldigt tydligt. I hoppning så bedöms endast om du river/vägrar eller ej. Ryttarens eventuella misstag och dåliga ridning har egentligen underordnad betydelse just i det sammanhanget (och missförstå mig då rätt - dålig ridning ökar naturligtvis risken för nedslag m m. Men själva ridningen påverkar hoppsporten mer indirekt och får inte på samma sätt den normskapande roll som dressyren har).

söndag 5 november 2017

Människan är en märklig farkost

Som alla som läst min blogg läst så har jag engagerat mig i hästvälfärd med fokus på den förändring (i mina ögon negativa) av norm som skett de senaste 20 åren inom tävlingssporten, framför allt dressyren.

Jag blir därför lite beklämd då och då när människor försvarar det som allt för ofta händer inom dressyren (ofta på toppnivå) genom att uttrycka "det finns värre saker" och hänvisar till "det händer mycket värre saker bland hobbyryttare", "det här är mycket värre" om hästar som far illa (eller t.o.m dör) på andra ställen i världen eller inom andra hästsporter än dressyren.

NATURLIGTVIS finns det ofta värre saker som händer hästar (och andra djur, för att inte tala om människor) i olika delar av världen. Människan är en ytterst barbarisk varelse så därför sker också övergrepp överallt. Men i mina ögon ter sig det märkligt att försvara ett övergrepp med att "det är värre" någon annanstans...

Vi har alla olika skäl till varför vi engagerar oss i olika saker. Att jag valt att engagera mig just i tävlingsdressyrens ridning är dels för att det (in)direkt påverkar även min närmiljö. Som jag skrivit tidigare så sipprar det som görs (och rättfärdigas via prisrosetter och medaljer) på elitnivå inom tävlingssporten neråt i ridsportens organisationer ner till ridskoleverksamhet och lokala träningar (eftersom elitryttarna fungerar som förebilder/idoler) så därför påverkar det även min närhet.

Att inte fördöma ridning som om motsvarande gjordes mot en människa, skulle anses mer eller mindre som tortyr vore att inte vara "true to myself".

Tänk dig själv att när du skall genomföra någon gymnastisk övning vara:
- inspänd med något så du inte kan se ordentligt var du går utan kan bara se dina fötter....
- även balansen påverkas negativt eftersom ditt huvud inte är i balans..
- ha en kraftigt smärtande mun men att det enda du skulle kunna göra för att minska smärtan (öppna din mun) hindras genom att någon bundit ihop din mun, så du inte kan gapa....
- att du genom att du fråntagits stora delar av möjligheten att själv balansera upp din kropp - alla rörelser du förväntas göra blir svårare...
- ovanstående är bara de fysiska effekterna - tänk dig själv hur du skulle må psykiskt....


Att betala för att rida?


Nu kommer jag (återigen) att sticka ut hakan och ha åsikter som jag mer och mer under åren funderat på... Just detta inlägg har legat och "pyrt" ett bra tag :-)

Det är rätt vanligt att ryttare/föräldrar har synpunkter på att det kan kosta en slant att vara medryttare/deltidsfodervärd på en häst. Lite märkligt kan jag tycka...

Det är ungefär som om att man skulle gå till grannen som har en stor båt (eller husvagn eller något annat avsett för fritiden) och säga till vederbörande "jag vill åka ut i skärgården och åka båt och vill låna din båt (gratis). Du får stå för bensin och andra omkostnader men jag kan hjälpa dig och skura däcket lite." Tror knappast någon tycker detta låter rimligt....

Skälet till att man inte tycker att det skall kosta något att få låna/rida en häst brukar variera - att "man gör hästägaren en tjänst", "man hjälper ju till" osv är vanliga argument... Men varför skall egentligen en hästägare subventionera någon annans fritidsintresse?

Har du hittat någon hästägare som gratis upplåter en häst till dig att rida är det bara att gratulera men man skall vara medveten om att det är en stor förmån som man på intet sätt skall ta för givet! En del hästägare tycker att det är så mycket värt att ibland slippa åka till stallet så man gärna lånar ut hästen till någon som tar hand om hästen och jobbet den dagen. Men det förutsätter att medryttaren verkligen går att lita på (att hen verkligen dyker upp på överenskommen dag och gör det som förväntas - annars kan det mer bli en belastning/osäkerhet för hästägaren - det kan mer än en hästägare vittna om). Dessutom tar du som hästägare en risk med din häst - har du otur så kanske denna medryttare orsakar skada på din häst genom oförsiktig ridning eller liknande. Det är ganska sällsynt med ryttare som faktiskt kan utbilda hästar - är det frågan om det är läget helt annorlunda - då betalar ofta du som hästägare den som skall rida din häst - men det är inte detta jag pratar om här...

Bara för att göra ett litet ekonomiskt tankeexperiment så kan man fundera på vad varje ridpass egentligen kostar hästägaren. Här nedan har jag räknat på ganska låga belopp - jag har försökt hålla mig i "mellanskiktet" rent ekonomiskt. Summorna kan därför med all säkerhet ibland räknas ner och ofta räknas upp - men detta är bara ett exempel så se det som ett sådant. 

onsdag 25 oktober 2017

Förvaltar eller förbrukar du dina hästar?


Ibland borde man nog fundera på ovanstående fras - i den ligger såväl grundinställningen till hästen men också inställningen till varför man har häst. Hur ser man på sin häst? Är den uteslutande ett redskap för ens (tävlings)ambitioner eller är den något mer?

Fram till 1968 fanns de flesta hästar i Sverige antingen inom jordbruket eller inom militären. Militären avhästades 1968. Innan dess fanns väldigt få "civila" nöjes-/hobbyhästar utan de flesta hästar var arbetande - antingen i jordbruket eller inom militären.

Verkligt arbetande hästar (oavsett om det var i jordbruket eller inom militären) ställde speciella krav på hästhållningen. Hästar var en långsiktig investering - det var dåliga affärer att "förbruka" hästar.
Av den anledningen hade man vissa rutiner inom militären (som jag skall skriva om nedan) för att försäkra sig om så lång tjänstgöringstid som möjligt på hästarna. Det var viktigt att långsamt bygga upp hästarna för att de skulle (om möjligt) vara i tjänst till långt över 20 års ålder.

Clinic med Scott Brash


Var för några veckor sedan på kurs på Strömsholm (ej ridrelaterad). Av en händelse så råkade det vara hoppclinic i ett av ridhusen en av kvällarna. Jag som inte direkt är hoppintresserad visste inte ens vem denna Scott var - trots att han är femma i världen :-) Men tänkte att "alltid kan man lära sig något" så följde med mina kurskamrater på clinicen och det ångrar jag inte.

Sammanfattningsvis var det fokus på grunder, grunder och åter grunder vilket är jätteviktigt och oftast det som brister i många träningar. Dessutom pratade han upprepade gånger om hur viktigt det är att hästen trivs med sitt liv och att den måste få vara häst med allt vad det innebär. Han poängterade också hur viktigt det är att berömma hästen. Hans ridning var också klassisk med fokus på handen - han pratade om direkt o indirekt tygel och hur viktigt det är att handen inte går bakåt.

Nedanstående är rakt av de anteckningar jag gjorde under kvällen (därför kan de nog ibland te sig som lite lösryckta meningar men jag antecknade dem i den följd som de sas):

torsdag 27 juli 2017

Häst - för vems skull?

SE din häst och i dess ögon!

Nyss har Epona.tv skrivit ett nytt blogginlägg om etiska frågeställningar kring hästar och dess användning - se länk här.

Tror vi alla då och då behöver ställa oss frågor kring vad och hur vi gör med våra hästar. Vi tar oss friheten att enväldigt bestämma över allt som rör våra hästar - allt ifrån hur de skall stallas in (eller inte med dagens lösdrifter), skos eller inte skos, ridas/köras och hanteras. Hästarna är i vår totala makt - vi har t.o.m makt över om de skall få fortsätta leva eller ej. Ett ansvar som förpliktar på mer än ett sätt...

Vi utgår ofta helt ifrån VÅRA behov och önskemål kring varför vi skaffat oss häst - inte alla gånger från de behov som hästen har...

Vi utgår även ifrån att hästen i ridning och hantering helt skall underordna sig våra önskemål och gör den inte det är sträckan till användning av mer eller mindre tvång/våld ofta ganska kort...

Alla måste (eller borde i alla fall) själva fundera kring användningen av våra hästar - HUR vi använder dem men också vilket pris som är "acceptabelt" att hästen får betala - för betala gör den!! Vi kan välja, den lyxen har inte våra hästar.

måndag 17 juli 2017

Hästträning och vetenskap


Jag har i många år varit "rörelsenörd" dvs mycket intresserad av hästens rörelsemekanik och hur vår träning/ridning påverkar och påverkas av denna. I mitten av 90-talet gick jag en kurs på SLU som handlade om "Hästens rörelseapparat", jag var redan intresserad av rörelsemekanik men det var då intresset tog fart på allvar. Jag läser regelbundet all litteratur och vetenskapliga forskningsstudier i ämnet som jag kan få tag i.

För två helger sedan tog jag därför chansen att delta på en kurs i Kalix för fransmannen Jean Luc Cornille. Jean Luc har en hemsida som heter Science of motion som jag tidigare intresserat mig för eftersom han har som koncept att försöka föra samman ridning med vetenskapliga fakta. Kursen kom inte med så mycket helt nytt för min del men däremot var det oerhört intressant att se/höra hur JLC applicerade den vetenskapliga faktan i praktiken.

Jean Luc´s bakgrund är bl.a att han är utbildad på Cadre Noir i Frankrike, ridit hoppning, dressyr och fälttävlan på hög nivå (svår klass).

Här nedan har jag gjort en kort sammanfattning av mina anteckningar från ovanstående kurs. Det kommer att bli en hel del "lösryckta" meningar - skall försöka utveckla dem där jag kan och tycker det är nödvändigt... Nedanstående kommer även att utmana en del "valda sanningar" och sånt du kanske trodde är sant.
                                                                   ********
Jobbet för ryggmuskulaturen är att stabilisera ryggraden och minska gravitationens krafter på densamma. Därför är tron på "den svingande ryggen", stretching av ryggen och lång och låg något som inte är vetenskapligt korrekt. Ryggraden har förövrigt väldigt små möjligheter att böja - såväl lateralt/medialt ("sidböjning") som dorsalt/ventralt (upp och ner).

Det har genom åren funnits olika förklaringsmodeller på hur hästens rygg fungerar, en av dem nämns här nedan. En del har på senare år visat sig inte vara korrekta men deras koncept lever ibland kvar bland dagens ridning. T.ex "Bow and string" konceptet "uppfanns" 1946. Här finns information om forskning när det gäller hästens rygg och dess funktion.

Forskning har t.ex visat att ryggmusklernas främsta uppgift är att stabilisera ryggraden. De dorsala (ovansidans) musklerna (t.ex longissimus dorsi) kan skapa rörelse dorsalt/ventralt (upp och ner) men dock väldigt begränsat eftersom hästens ryggkotor begränsar rörelsen. De ventrala (på undersidan av ryggraden) musklerna är posturala (hållningsmuskulatur) och deras främsta uppgift är att stabilisera ryggraden. Den nedre muskelkedjan (magmusklernas) främsta uppgift är att stabilisera och hålla upp tarmpaketet, de har väldigt liten uppgift när det gäller ryggens muskulatur (i motsats till vad "bow-and-string teorin hävdar).

Mycket träning som görs idag inom hästvärlden är inte vetenskapligt förankrad - den exploaterar mera hästens talang än utbildar hästen.

Genom århundradena har det funnits många "mästare" som klurat ut ur hästen fungerar och som har varit otroligt skickliga - däremot var deras slutsatser om varför det fungerat många gånger felaktiga. Förklaringsmodellerna har ofta haft kopplingar till samhällets förståelse allmänt. Idag finns allt mer forskning som kan förklara vad och varför - men många tränare, ryttare och ridfilosofier har inte uppdaterat sin kunskap vetenskapligt.

Varje steg som hästen tar så finns det en "inbromsningsfas" där benet är i marken. Från nedslag till det att benet är vertikalt mot marken hör till inbromsningen. Från det ögonblicket till dess att hoven lämnar marken är "påskjutningsfasen" och då är också benet "bakom" hästen. När det gäller bakbenen bokstavligt bakom hästen.

(Min not. Hästen kortar inte sin bas - dvs går längre in under kroppen annat än i piaff - och inte ens där så bär den mer med bakbenen - däremot går mer av bakbenens energi till uppåtrörelse i hästen framben. Man upplever därför med ögat att hästen bär mera vikt på bakdelen.)

Hästen är inte skapt att bära oss utan vi måste lära hästen att omvandla bakbenens kraft till uppåtgående kraft i framdelen - på det sättet kan vi få hästen att avlasta sina framben.

Magmusklerna KAN INTE flexa ryggen, deras främsta uppgift är istället att stabilisera tarmpaketet.

Krafter som påverkar ryggraden/ryggmusklerna:
- ventralt/dorsalt (upp/ner)
- lateralt (sidledes)
- rotation

Innan det blir en rörelse måste det alltid finnas en kraft och ett motstånd. Allt handlar om att kontrollera krafter.

Hästen är aldrig "rak" i fysisk mening utan i rörelse är alltid hästen "böjd" åt olika håll beroende på gångart och var i rörelsens stegfrekvens hästen befinner sig. Att hästen därför skulle följa ett voltspår jämt böjd i hela kroppen är ett missförstånd - den är ömsom böjd höger, ömsom vänster - dessutom när främre delen är hästen är böjd åt ett håll är den bakre delen böjd åt andra hållet.

När bakbenet skjuter på kroppen så går kraften diagonalt framåt/uppåt genom ryggraden (om det funkar som det ska!)

I varje böjning av hästen blir det en rotation hästens ryggrad (ryggkotorna T9-T14 = ungefär manken). När rotationen är riktig när hästen är "böjd" så roterar tornutskotten något inåt. Felaktigt så roterar de utåt. Rotationen har alltid effekt även på bäcken och rygg, därför är det viktigt att inte hästen roterar åt fel håll. Rotationen skall optimalt sett ske lika mycket åt bägge håll men hästen har alltid lättare att rotera åt ena hållet.

Ryttarens uppgift är att se till att hästen håller sig inom en "given korridor" dvs att den inte överbelastar varken ena eller andra frambenet. (min kommentar - alla hästar har ett framben som den hellre belastar något som är negativt på sikt och kan ge skador t.ex kotledsinflammationer. Detsamma gäller bakbenen - där kan obalans ge skador främst i kotor, has, knä och senor.) Även bakbenen skall finnas inom korridoren och inte varken gå inåt eller utåt om inte en viss skolrörelse kräver det.

Hästar skyddar ALLTID sina problem. Korrekta hjälper skapar inte korrekta rörelser. Ryttaren måste lära hästen att använda sin kropp på ett så optimalt sätt som möjligt. Lär hästen att leva med sina problem, korrigera inte för mycket. "Ingen, varken häst eller människa, är perfekt!"

måndag 3 juli 2017

Att vara kursarrangör...



Har under många år - både yrkesmässigt i mitt jobb åt Norrbottens RF och privat/ideellt via olika föreningar varit kursarrangör och bokat upp olika kursledare för kurser här uppe i Norrbotten. Här följer några reflektioner.

Det är väldigt svårt att vara kursarrangör - för du vet nästan aldrig hur det FAKTISKA intresset för kurser är förrän du lagt ut inbjudan. Många gånger vet du inte förrän sista anmälningsdag (för många anmäler SENT) om kursen blir full eller ej. Många kan vid förhandsförfrågan ange att man är "intresserad" eller t.o.m "mycket intresserad" men sen vid skarpt läge så anmäler man sig inte - av olika skäl...

Ovanstående har flera effekter - det ena är att om man bokar resor relativt sent (brukar ha stoppdatum på anmälan en månad innan kursen) så blir resekostnaden betydligt högre än om du i god tid kan boka resan - något som man inte törs rent ekonomiskt utan att veta att kursen verkligen blir av...

Att boka upp en kursledare innebär oftast någon form av "sista avbokningsdag" för att man skall kunna avboka utan kostnad. Vilket jag har full förståelse för - för annars kanske vederbörande står med en icke inbokad helg där de annars kunde bokat upp någon annan kurs. Vissa kursledare får man

onsdag 7 juni 2017

Färre och färre väl grundridna hästar?

 

Ibland hör man människor som säger "idag finns det färre och färre väl grundridna hästar".

Är det så? Varför i så fall? Och vad är egentligen en en väl grundriden häst?

Min egen uppfattning är nog att ovanstående stämmer. Har själv under många år sökt hästar till egen verksamhet, andra ridskolor och även till privatryttare som jag hjälpt hitta hästar. Och jag har tyvärr under senare år sett en tendens till att kvalitén på hur hästar rids har sjunkit.

En väl grundriden häst är en häst i god egenbalans och med en bra förståelse och acceptans av bettet och ryttarens hand. Om hästen kan diverse "krumelurer" är av mindre betydelse. Jag köper hellre en häst som har ovanstående kvalitéer men som inte är "utbildad". Att rehabilitera hästar som är dåligt ridna är betydligt svårare och tar längre tid än att rida dit rörelser m m på en häst som har en god grund.

Några av de sämst grundridna hästar jag suttit på har tyvärr varit hästar som angetts ha hög utbildningsståndpunkt och kanske t.o.m varit tävlade på relativt hög nivå. Tar mycket hellre en häst som är riden rakt fram i skogen med en orutinerad ryttare som har en bra hand! Den ryttaren har i alla fall inte förstört hästen även om hästen inte "kan" så mycket... Och där är väl kanske den stora skillnaden mot tidigare - då fanns många hästar som inte var så "högt skolade" men å andra sidan var de inte heller förstörda.

En väldigt enkel test som säger oerhört mycket om hur hästen är riden är att helt enkelt skritta på lång tygel och sedan bara lugnt och stilla korta upp tyglarna så man har en lätt kontakt till hästens mun. Hur hästen reagerar på detta talar om hur den är riden! Dvs om hästen är skolad i munnen och har en bra relation till bettet och ryttarens hand. Detta brukar i sin tur alltid ha koppling till hur hästen är riden i övrigt och hur den reagerar på annan hjälpgivning.

De allra flesta gånger skulle man egentligen inte behöva provrida så mycket mer :-) för resten av ridningen brukar i de allra flesta fall bekräftas av denna första reaktion på kortandet av tygeln. Det låter drastiskt men min erfarenhet är att det är så.

I fall det nu är så att det finns färre och färre väl grundridna hästar - vad kan det då bero på?

Ja, där anser jag tränare och framför allt ridskolor har en STOR roll. Frågan är om vi gör ett tillräckligt bra jobb??? Lär vi ryttarna vad kvalité är i ridningen? Eller försöker vi med ryttarna/hästarna ta genvägar (som att t.ex använda stjälptyglar) på lektioner/träningar. Lär sig ryttarna hur kontakten till hästens mun skall vara och hur en häst i god egenbalans känns?? Eller går man för fort fram med ryttarna för att anpassa sig till dagens ökande krav på att man snabbt skall komma framåt i sin ridning? Att det bara blir en chimär om man slarvat med grunderna är något som ryttaren kanske inte inser och då är det lätt att man som tränare/ridlärare går lite för fort fram för att tillfredsställa eleven - som i annat fall kanske vänder sig någon annanstans.

Svaret på ovanstående måste - om nu tesen att det finns färre grundridna hästar idag stämmer (inte bara jag som framför den tesen utan det finns många som anser det) - vara att vi gör inte något särskilt bra jobb! Vad detta beror på kan ju då diskuteras - vet ridlärare/tränare idag själva hur man rider en häst till god egenbalans och kontakt till handen??? För man kan inte lära ut det man inte själv förstår eller vet...

I förlängningen kan man då spekulera i om de som utbildar tränare och ridlärare egentligen gör ett så bra jobb?! Det blir som "råttan på repet" - utbildar man utbildare på tveksamt sätt så kan ju inte deras jobb utföras annat än mediokert... Som sagt var - man kan inte lära ut det man inte själv har förståelse  och ingående kunskap om.

måndag 5 juni 2017

Kompetens och hästägaransvar

En av mina tidigare lektionselever rider halvblodet Marimba (D-ponny)

Skrev för ett år sedan ett blogginlägg som hette "Så enkelt det var en gång...." Det handlade om vilka faser man (eventuellt) går igenom i sin resa med häst i livet.

En kompis kommenterade då med nedanstående (utom nr 2 för den har jag lagt till...):

Omedvetet inkompetent - man bara gör något för att det är kul och har ingen aning om någonting...

Omedvetet inkompetent.2 - man kan ingenting men tror att man kan

Medvetet inkompetent - man har blivit medveten om hur lite man kan...

Omedvetet kompetent - när man börjar kunna en hel del men inte tror att man kan det...

Medvetet kompetent - när man är medveten om att man faktiskt kan en del....

Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte.

Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!

Lär dig så mycket du kan om hästen som biologisk varelse, träningslära, rörelsemekanik och inlärningsprinciper (hur hästen bäst lär in) m m och uppdatera ständigt din kunskap! Ju mer du vet/kan själv, desto lättare kan du bedöma/värdera de träningsmetoder och företeelser du möter inom hästvärlden.

Fall inte för "känd från tv", välsmort munläder och "snömos" (med det menar jag massor med fina ord, men inte alltid med så mycket substans) osv. SE hästarna - inte minst i ögonen men även hur de verkar uppleva träningen. Hästarnas minspel och andra (konflikt)beteenden kan säga mycket om hur träningen upplevs av HÄSTEN - vilket är det viktiga i "kråksången"! 

Kom bara ihåg att den extroverta hästens reaktioner på (felaktig) träning är lätt att se för den visar tydligt UTÅT att den inte gillar det hela, däremot är den introverta hästens reaktioner betydligt svårare att upptäcka. Den hästen vänder sin reaktion inåt genom att "checka ut" (den stänger av) - det är sådana hästar som ofta får epitet som "snäll", "välriden" (för den protesterar inte utåt), lat osv. Den hästen kan dock må minst lika dåligt som den extroverta hästen som protesterar med bockningar, stegringar m m, det yttrar sig bara på ett annat sätt...

Att "alla" gör på ett visst sätt behöver inte heller innebära att det är bra för hästen. Normer (som förändras över tid), "man har alltid gjort så här" osv är ingen garanti för att det är något som är bra för hästen. Utmana dina "valda sanningar" regelbundet och utvärdera om de verkligen är så bra som du trodde!

Inte bara du utan framför allt HÄSTEN skall uppskatta träningen och tycka den är kul och ok.



onsdag 10 maj 2017

Gäller att välja SMART från dagens smörgåsbord...


När jag började rida så FANNS det bara en typ av ridning i Sverige = ridningen på dåtidens ridskolor = "svensk militär ridning". Idag finns det ett helt "smörgåsbord" av olika inriktningar, filosofier m m

Det har på sätt och vis blivit mycket svårare men ändå enklare att vara ryttare idag. Svårare för att idag nästan förväntas du välja någon inriktning - även om den "traditionella" ridningen kanske fortfarande är vanligast oavsett om du rider på ridskola eller ej. Skriver kanske för skall man döma efter det medlemsantal som SvRF har (ca 150.000) så är det numera tveksamt om den inriktningen fortfarande är störst - det beräknas finnas ca 500.000 personer som är RIDSPORT-intresserade i landet. Hur man kommit fram till den siffran vet jag faktiskt inte eftersom om man inte är organiserad på något vis - hur VET man hur många det är??

Att välja inriktning på sin ridning är på ett annat sätt även enklare än tidigare - enklare eftersom du idag KAN välja inriktning och filosofi betydligt mer anpassat efter dina intressen, din syn på hästen osv. Men också svårare eftersom i mängden av olika inriktningar och filosofier - vad skall du välja?? Desto mindre tidigare erfarenhet du har av hästar och ridning, desto svårare att välja.
För det finns verkligen ALLT därute - allt ifrån otroligt skickliga utövare/tränare (oavsett inriktning) till riktiga skräckexempel. Det är sällan det är filosofin det är fel på, däremot kan tolkningen av den

måndag 8 maj 2017

Arbete häst vid hand

Arbete med hästen vid hand är en underskattad träningsform! Du kan arbeta hästen från marken på ett flertal sätt:

- longering (obs! här menar jag inte runt-runt longering inspänd som man oftast ser - det är mer kilometerträning/avrastning än något annat - ytterst tveksamt om det LÄR hästen något på det sätt som det oftast görs)

- hästhanteringsövningar i repgrimma och långt grimskaft (här finns ett otal olika varianter, det viktiga tycker jag är att det är en metod som är hästvänlig, inte alla metoder är det...)

- arbete vid hand med träns (det är det jag kommer att skriva om i detta inlägg)

- tömkörning och lång tygel

Att arbeta hästen från marken med träns på fyller ett flertal funktioner. På en ung häst så handlar det om att dels lära hästen ett förhållningssätt till bettet men också lära den förstå de olika signalerna man kan göra via bettet. Att ha arbetat hästen från marken (även de andra varianterna) innan första uppsittningen underlättar inridningen något enormt. Det minimerar också skaderisken för såväl ryttare som häst.

Man brukar ibland säga att hästens mun och det förhållningssätt som man skapar till ryttarens hand är som "en blommas doft". Dvs går det snett någonstans vid inlärningen så är det väldigt svårt att

torsdag 20 april 2017

Valda sanningar

Det finns ganska många "valda sanningar" eller "mantran" inom ridningen.

En typisk sådan är "hästen kan/får gå bakom lod - den är inte stark nog".

Kan väl kanske ligga något i det så till vida att vissa hästar i det skedet lättare hamnar bakom lod - MEN det är en himla skillnad mellan att acceptera att hästen är där mer eller mindre konstant eller att direkt adressera denna felaktighet och försöka flytta fram hästens nos och öppna hals/käk vinkeln.
Mantrat många ryttare idag använder är "hästen är inte stark nog" och sen låter man hästen vara kvar bakom lod...

Är för övrigt väldigt fascinerad över hur människor reagerar på sådant som är främmande för dem. Det är inte för inte som det kinesiska tecknet för förändring också betyder både hot och möjlighet

Det finns många tillfällen i livet där även jag skulle reagera negativt på förändring - t.ex så händer otroligt mycket i världen just nu som antagligen kommer att förändra allas våra liv. En del i positiv riktning och annat inte - bara en sak är nog säkert - det är ATT det kommer att ske stora förändringar, man kan många gånger välja hur man ser på dessa förändringar. Man kanske inte kan påverka ATT de sker men man kan påverka sin reaktion på dem...

Det här inlägget handlar dock om de valda sanningar och förändring som finns inom ridningen. Läste nyss på FB en intressant konversation om en clinic som i stora delar bekräftar hur människor reagerar i olika situationer. 

Man kan grovt dela in dessa i tre varianter av reaktioner:
1. Väldigt positiva som präglas av "aha-upplevelse"
2. Försiktigt positiva men med mycket funderingar om "varför och hur?"
3. Negativa som präglas "så är det inte", "så kan man inte göra" och "så har jag inte lärt mig".

Jag tror personligen att vilken grupp du tillhör beror på en massa faktorer som t.ex (ingen rangordning utan jag har bara skrivit dem i den ordning jag kom på dem):
1. Hur framgångsrik du är (eller upplever dig vara) i det ridsystem du befinner dig.
2. Hur mottaglig du är att faktiskt lyssna och reflektera över det nya.
3. Hur starkt rotade dina valda sanningar är - KAN du se bortom dem förutsättningslöst?
4. Har du en upplevelse av att ditt nuvarande ridsystem inte riktigt fungerar för dig o din häst - då ökar motivationen att söka något annat.
5. Vilka miljöer och med vilka personer du umgås med - hur ofta du kommer i kontakt med "andra sätt" att närma sig hästar och ridning?

Såg härom kvällen dokumentären om OS hästen All In och hans ryttare Peder Fredricsson. Peder är en hästmänniska som aldrig upphör att imponera och då menar jag inte det faktum att han är en otroligt skicklig ryttare utan framför allt hans passion för hästarna som individer och hans strävan att hela tiden utvecklas som hästmänniska. Han verkar dessutom ha förmågan att "se utanför boxen" och söka kunskap utanför den ibland rätt snäva "vanliga" hästvärlden.

Jag vet av egen erfarenhet att det är bra att få sina "valda sanningar" utmanade -  många gånger kan det ge andra synsätt, nya problemlösningar och berika ens sätt att se på hästar och ridning långt mer än man trodde var möjligt. Att vara kvar i en "snäv kunskapsbubbla" leder inte särskilt mycket framåt.

Ta därför chansen att se så mycket ridning du kan (och inte bara från ditt eget ridsystem), rid för olika tränare (så länge de är hästvänliga), läs artiklar och böcker och leta filmer m m på nätet för "passa dig, du kanske lär dig nåt nytt!" :-) Framför allt - ha ett öppet sinne - döm inte ut något bara för att det inte görs på det sätt du är van vid...