Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

torsdag 1 november 2018

Sorgsen och beklämd


Nu sticker jag ut hakan (igen)....

Läste idag en 12 sidor lång artikel i Tidningen Ridsport om Andreas Helgstrand och hans företagsimperium (som är värt drygt en miljard kronor) och blev så oerhört beklämd och sorgsen å hästarnas vägnar. Hela artikeln andas att pengar är det absolut viktigaste och att "omsorgen" om hästen endast har ekonomiska förtecken.

Det finns heller ingenting egentligen omnämnt i artikeln om hästarna annat än som ekonomisk investering, och penningmaskin. Några citat är "Du ska inte köpa en häst du inte tror att du kan tjäna en miljon på", "du ska gå efter det som betalar sig", "alla hästar på gården har en prislapp - allt är till salu här".

Jag förstår naturligtvis att jobbar man med häst på ovanstående nivå så måste man tänka ekonomiskt. Jag har själv yrkesmässig verksamhet med mina hästar (och har behov av att det hela går ihop ekonomiskt) men kan ändå bli beklämd när hästar uteslutande blir "varor" och "produkter" som vilket dött ting som helst - det var den känslan jag fick när jag läste artikeln. Dessutom fanns det kommentarer kring den starka kritik som framkommit mot Helgstrands ridning (t.ex Akeem Foldagers blå tunga, samt framridning på Falsterbo för några år sedan). Här nedan några citat från texten (det kursiva är Helgstrands uttalanden):

"I Danmark verkar hästvärlden splittrad i sina åsikter om Helgstrand. Den största delen av den etablerade hästvärlden samarbetar och brukar hans tjänster. De ifrågasätter inte hans metoder. Det är ofta enstaka personer som arbetar i branschen och "vanliga" hästmänniskor som står för det mesta ifrågasättandet av hans ridning" - Ibland kan jag tänka att det är avundsjuka och en irritation över att vi tar plats på marknaden. Det gör vi ju."

"Jag fick också kritik när jag vann UVM. Det bjuder jag på, men där var sex domare - hade de alla fel, undrar jag. Jag kvalificerar mig o hästen till finalen, och så är det kanske en som skriver att det är fel. Är det han eller hon som har tolkningsföreträde för vad som är rätt? Det är så orättvist, att det går så långt. Ibland känns det som en personlig hets mot mig". "Han ser det som att det är få personer som egentligen står för kritiken. Kanske handlar det också om att inte många i den etablerade hästvärlden öppet kritiserar någon som har så stora framgångar och inflytande".

"Vi om några tar hand om de här hästarna, och ja, det har någonting med pengar att göra. Kritiken kan gå ut på att det är en pengamaskin, att vi vill ha så mycket pengar för hästarna som möjligt. Och ja, det kan du säga, men om de går sönder har vi ingenting." "Så om det är en gramantygel, ett bett eller något annat, så är det faktiskt bara ett sätt att utbilda den här hästen på. För mig kan gramantygeln ses som servostyrning av hästen. Den blir trygg, går aldrig på bogarna o blir inte tung i handen. Jag utbildar hästarna på ett sådant sätt att alla ska kunna rida dem. Ofta händer det att jag provrider en häst, och så snart jag tar tag i tygeln så reser den sig och står emot. Den hästen har inte fått en bra utbildning, om det ska ses med saluögon, och blir inte lättsåld." "Alla hästar håller inte för de krav som ställs på dem hos Helgstrand Dressage. Det finns hästar som inte klarar av att vara här för länge. Kanske behövde de längre tid, eller också var de inte tillräckligt friska i kroppen."

Vad för mig utmärker alla uttalanden här ovan är en total brist på verklig känsla för hästarna, reflektion över det som faktiskt kritiken har bestått av - dvs om ridningen är bra för hästarna eller ej. Det är ju möjligt att dessa tankar/känslor finns personligt hos vederbörande men ingenting varken i ovanstående artikel eller tidigare agerande tyder på det. Däremot en kränkthet över att "någon/några" har mage att ha synpunkter på ridning som för många av oss andra är över gränsen till vad som är etiskt försvarbart. Det finns tyvärr även fler exempel på liknande inställningar hos kritiserade elitryttare.

Min uppfattning är att vi alla måste ta ställning (för hästarnas skull eftersom de saknar röst) och inte bara hylla det vi tycker är bra utan även tala om vad vi INTE vill se. Det FINNS människor inom hästbranschen som är värda att hyllas, inte bara för sina tävlingsframgångar utan framför allt för deras inställning till hästarna som kompanjoner och kännande varelser som förtjänar all respekt vi kan ge dem.

tisdag 9 oktober 2018

Houston, we have a (big) problem...


En del av senaste tidens diskussioner här på sidan (EquiEthics) tycker jag har satt fingret på en av denna tids stora problem inom hästsporten (enligt min uppfattning) och det är den starka polarisering som dykt upp (framför allt de senaste 10-15 åren). När jag började rida så fanns det bara EN sorts ridning - det var den svenska militära ridningen... Just för att det bara fanns en typ av ridning var alla även relativt överens om vad målbilden var...

Idag (mycket tack vara den snabba spridningen och tillgängligheten på nätet) finns det tävlingsridning, klassisk ridning, westernridning, centrerad ridning, kraftskapande ridning, akademisk ridning, WE, Som, EDL osv osv - har säkert glömt en hel del. Dessutom finns det "undergrupper" där man rider bettlöst, barfota, inte alls m m, m m. Det finns även en massa olika uppfattningar om hästhantering, hållande av häst (lösdrift/stall, ute i hage/inte ute i hage), foder, utrustning - ja, you name it. 

Vad som dessutom krånglar till det lite extra är att ofta alla dessa grupperingar anser att just DERAS sätt att göra saker är det ENDA rätta sättet.... Vi har även alla våra egna personliga erfarenheter och upplevelser, valda sanningar och bagage. Vi ser på omvärlden och alla företeelser genom vår alldeles egenfärgade lins. Ofta så betyder inte ens ett ord samma sak för två personer. Därför pratar vi ofta förbi varandra, kanske speciellt på nätet, där inte det personliga mötet finns.

Varför skriver jag då "Houston..." - ja det är eftersom att OM vi skall komma någonstans med syftet med bl.a den här gruppen så måste vi kunna ENAS om vissa grundläggande saker - annars kommer vi ingenstans.

Frågan är bara vad KAN vi enas om? Om något??? Vissa säger "biomekaniskt hållbart", "forskningen", "tekniken" eller liknande.

Ovanstående är utmärkta, nödvändiga och viktiga startpunkter men som jag ser det så finns tyvärr ingen konsensus där heller (än så länge) - åsikterna även inom de områdena varierar. Även åsikterna om hur ovanstående saker har effekt/kan appliceras på just den ridning som man själv håller på med varierar - faktaresistens är vanligt förekommande. Dessutom vill åtminstone inte jag ha en ridning som delvis/helt förlitar sig på teknik även om det skulle vara möjligt. Jag tror att man då skulle missa mycket av det som är hela essensen och magiken med ridningen. Teknik som en möjlig testpunkt, ja. Men inte som en ständig närvaro. Hästen måste vara den som styr i tangon...

Även om jag tror att vi alla inom hästsporten står inför en stor utmaning - att faktiskt kunna enas om vissa grundläggande principer kring hästvälfärd - så tror jag att vi är TVUNGNA att försöka hitta gemensamma nämnare mellan alla olika grupperingar. Samhället kring oss är i snabb förändring och har vi otur så kommer andra än vi själva till slut styra över vad vi får tillåtelse att göra med och mot våra hästar. Sopar vi inte framför egen dörr så kommer till slut någon/några andra att sopa åt oss... Och då kanske det inte blir på det sätt och det merparten av oss trots allt vill. 

Att vi i denna gruppering försökt få igång en dialog med just SvRF beror på att tävlingsridningen, unga influensers (som ofta kommer från den förstnämnda gruppen) och landets ridskolor är de i särklass största normskaparna för framtidens ridning. Andra delar av Hästsverige är i alla fall idag endast marginella delar som inte har nämnvärd normskapande betydelse.

Hur gör vi för att åstadkomma en förändring som på allvar tar hänsyn till hästvälfärd? Var tycker NI att vi bör börja? Några genomförbara idéer någon??? Att klaga/vara oense (mer eller mindre aggressivt i tonen) om alla tänkbara exempel på ridning och företeelser leder inte någonstans - dels för att vi inte ens där är överens men också för att de enskilda ryttarna inte är det egentliga problemet. Problemet är systemfelet, så länge det inte adresseras så kommer bara ryttare att avlösa varandra.

Att diskutera är enligt mig också nödvändigt, men det finns även risker med att tillåta diskussioner i en grupp. Risk att diskussioner urartar mer eller mindre. Var gränsen går för när diskussioner "urartat" varierar även, beroende på vem du frågar... Att fastna i diskussioner kring "jag har rätt" och "du har fel" leder INGENSTANS. Inte heller (som jag ser det) att fastna i detaljdiskussioner om olika träningsfilosofier. Hästarna har större problem än så och jag tror vi (först) måste fokusera på de stora grundläggande problemen (OM vi nu ens kan enas om vilka de är) som ställer till det för hästarna. Ibland är även linjen mellan när man fastnat och det inte längre är konstruktiva diskussioner, som leder vidare, en väldigt fin linje.. Och kan vi inte ha en enig front om NÅGOT ens i den egna gruppen, hur ska vi då kunna vara trovärdiga och påverka något i Hästvärlden utanför gruppen?? Ska vi kanske ge upp redan på förhand?

Vore det inte för att det är hästarna som hela tiden får betala priset för det vi gör med och mot dem, så skulle jag personligen för länge sedan gett upp. Jag skulle inte ge en "rats ass" om folk så red baklänges, på tvären eller What ever. Det är ENBART för hästarnas skull jag är kvar i debatten. Vore de döda redskap skulle åtminstone inte jag vara engagerad på det sätt jag är idag. Jag har trots allt inte (än) gett upp hoppet om att vi tillsammans kan åstadkomma förändringar till hästarnas fördel. Tiden kommer att visa om det är ett ouppnåeligt hopp eller ej... 

lördag 29 september 2018

Reflektioner från dissektionskurs

Bilden kan innehålla: teckning
Under tre dagar i september 2018 deltog jag tillsammans med ett antal andra "hästnördar" på en dissektionskurs med veterinären Ivana Ruddock-Lange. Det var tre totalt fullspäckade dagar med MÅNGA intryck och information. Här nedan har jag försökt göra lite reflektioner (inte alla nya och inte heller någon inbördes ordning utan bara som de "poppar upp" i min hjärna...).

Som lite bakgrund så har jag rörelsemekanik/anatomi som ett av mina huvudintressen och jag gick i mitten på 90-talet kurser på Axelssons (hästmassage) och på SLU en fem veckors kurs i hästens rörelseapparat (där vi dissekerade häst, men främst fram och bakben, inte så mycket hela hästen). Jag läser även mycket på området eftersom jag finner det fascinerande med rörelse och hästkroppen. Jag lärde mig ändå mycket nytt under dessa tre dagar.
  • Något jag inte insett funnits i den utsträckning som det gör, är bindvävsstrukturer (fascia) och hur allt är kopplat till varandra. Fascia finns i otroligt många lager, olika fasthet - från stram fascia som är stödjevävnad till mera elastisk. Är fascian i dåligt skick så har hästen problem...
  • att många nerver i hästen är breda - vissa 0,5-mer än 1cm.
  • Om hästens mage är tom och den börjar motionera så skvätter magsyra omkring och orsakar magsår. Magsäcken har i den övre delen inget skydd mot magsyra. Därför viktigt att det större delen av tiden finns foder i magsäcken som buffrar. 
  • Levern är i direktkontakt med diafragman och rör sig i takt med denna. 
  • Den högra njuren ligger alltid lite framför den vänstra. Den högra ligger till ca 3 delar under ryggkotorna och 1 del under ländkotorna. Vänster ligger ca 3 delar under ländkotorna och 1 del under ryggkotorna. 
  • Muskler kan grovt delas in i två typer - posturala (hållningsmuskulatur) och "movers". De förstnämnda har ofta mkt fascia insprängda. 
  • De flesta muskler har en kombination av muskelceller - typ 1 (långsamma, som arbetar med hjälp av syre), typ 2a och typ 2b (snabba som jobbar utan syre, anaerob). 
  • Hästar är energieffektiva - om hästen rör sig på ett riktigt sätt så används väldigt lite muskelkraft, det är i stället senorna som laddar energi och åstadkommer rörelse när energin utlöses. Senorna fungerar genom "recoil". Skulle hästen röra sig med muskelkraft skulle den inte kunna röra sig långt. Rörelse ska vara kraftbesparande, annars går hästen sönder. 
  • Svansen kan visa vad som pågår både i ryggraden och i bakdelens muskulatur baktill (semimembranosus o semitendunosus). 
  • I biceps (bogen) finns en TJOCK sena. 
  • Hästen kan använda diafragman som postural muskulatur om den har muskulära problem. 
  • Smärta i fascia är ofta svår att fastställa var den finns, eftersom all fascia är sammanlänkad. 
  • Man måste låta hästen läka skador i rörelse (med få undantag). Rörelse skapar vätska o smörjer. 
  • Hyaluronsyra (som finns i ledkapslar, fascia m m) - frisk och cellerna av normal längd så är den antiinflammatorisk, är den dålig så är den istället inflammatorisk. 
  • Hästens framben är skapta för att bära vikt, däremot klarar inte bakbenen vikt längre stunder. 
  • Patellaupphakning beror ofta på svaghet i muskulaturen. Rakhasiga hästar är mer benägna. 
  • Unga hästar har inte lärt sig kroppskontroll. Rytmiska rörelser kommer från ryggraden men kroppskontroll måste läras in. "You don't ned a brain to walk on a smooth surface". Går hästen i en slät hage - bygg gärna "hinder" så den får möjlighet att träna sin kroppsuppfattning. Rid inte bara på tillrättalagda underlag utan rid ut i terrängen. 
  • Bursor kan uppstå var som helst i kroppen där det uppstår ett tryck. T.ex piphas. 
  • Hästar som skadar senor på framsidan av benen (och får "floppy toe", dropphov) kan lära sig att "flippa fram" hoven - det påverkar inte viktbärandet. 
  • Vill man rehabilitera en häst måste man alltid åtgärda hållningen först. Hur många hästar kan stå helt jämt på alla fyra? "Stable table" "Standing is not just standing. It's preparing for movement."
  • Har hästen problem med psoasmusklerna (major o minor) blir den ofta lite krum i ryggen o utåttåad. 
  • IlioPsoas major är för rörelse, IlioPsoas minor är posturala. 
  • Hästar med för lite bakbensaktivitet kan DRA sig fram med frambensmuskulaturen.
  • När hästen står i rätt balans då ska 2 av 3 delar av triceps vara "floppy". Endast mittendelen är "core muskulatur" och hör till ståapparaten. De två övriga delarna är rörelsemuskulatur. 
  • "you overstrech something, and the horse pay for it later" Ang rollkur/LDR och flickande (överdrivna) frambensrörelser. 
  • Finns en "guttural pouch" på vardera sidan nedanför örat - fylld med luft (rymmer 300-500 ml vardera). Uppgiften är att utjämna tryck och kyla hjärnan. 
  • Hästen har en "falsk" näsborre vars uppgift är att filtrera luften innan den går ner i luftstrupen. 
  • att hästen vid ridning bakom lodplanet (BTV) - den behöver inte ens vara riktigt i lodplanet - får problem genom att tungbenet trycks ihop mot tracea (första delen, ca 10 cm, av luftstrupen som är extra hård). För att lätta av det trycket tar hästen istället och böjer av i halsen. Det är därför vi ser många hästar som istället för nacken som högsta punkt har 2-3 nackkotan som högsta punkt. Det i sin tur resulterar i översträckning av nackbandet och överhängande risk för permanenta skador i detta. Min reflektion är att allt snack om "det är väl inte så farligt att hästen går bakom lod - den kommer fram med nosen när den 'är stark nog' - och liknande" tyvärr inte har någon bäring i verkligheten för hästen.
  • att om inte hästen kan skicka fram käken (pga hårt åtspänd nosgrimma och/eller spänd tunga/käke) när den böjer nacken så kommer den även då att "bryta" halsen vid 2-3 halskotan istället för att böja i nacken som högsta punkt.
  • Hästar KAN INTE lyfta ryggen om käken är spänd. Man kan göra en övning själv genom att titta upp mot taket, respektive ner i marken med avspänd käke respektive hopbiten/spänd käke. 
  • att quarterhästar ofta får rupturer i bakdelens muskulatur (med ofta djup ärrbildning som följd) - Ivanas teori är att det är en kombination av genetisk predisposition och den ridning som ofta görs med denna ras - snabba starter/stopp...
  • att mycket utrustning historiskt utformats med utgångsläge ur ett praktiskt behov och att man märkt en viss effekt av utrustningen - kanske man förstått varför men inte alltid säkert. Många av dessa utrustningsdetaljer "fungerar" som den gör pga den smärta den utlöser. T.ex repgrimman, vars knutar ligger precis över den breda nerv"platta" som finns i hästens ansikte strax under kindbenet. När man knyter en repgrimma så är det ju naturligt att göra knutarna precis där man gör det (för att den skall passa hästen), antagligen upptäckte man effekten först efteråt. Att hästen blev foglig och även en "besvärlig" häst argumenterar inte gärna med repgrimman... 
  • Ovanstående är bara ETT exempel, det finns gott om andra. Man tror t.ex att man först använde en form av "struptygel" (typ halsring) för att kontrollera hästen. Man påverkade helt enkelt hästens lufttillflöde och gjorde den därför mer hanterbar. Sedan kom man på att sätta något i munnen på den, ökade ytterligare möjligheten att kontrollera hästen. Först antagligen med läder eller något flätat material, sedan med bett i metall. Så småningom kom man på att genom att göra bett med hävstångseffekt så fick man ytterligare kontroll över hästen. Gramantygeln t.ex är en rätt gammal uppfinning, även den (och i princip alla andra typer av inspänningar) har till uppgift att på något vis spänna/tvinga in hästen i en viss position. Människan är en kreativ varelse...
  • att mycket "nya" utrustningsdetaljer som olika typer av bett, "anatomiska" varianter av utrustning inte är annat än smart marknadsföring. De utger sig för att vara "bättre" för hästen - många gånger utan egentlig bäring i hästens anatomi. De ger tryck på för hästen känsliga punkter som t.ex ansiktsnerverna. Att man gör en kreativ utformning som ser annorlunda ut än vanlig utrustning innebär ofta inte att det förändrat något i sak för hästen. Namn som "liberty", "happy tounge" osv är inte annat än smart marknadsföring... Vad som verkligen kan förändra saken för våra hästar är om vi människor ändrar vårt beteende och hur och om vi använder den utrustning som finns - oavsett om det är bett, nosgrimmor, stjälptyglar eller vad det nu handlar om.
  • En häst som går LDR/rollkur kan bara stärka underhalsmuskulaturen (brachiosephalicus), inte de på ovansidan av halsen (som trapetius, serratus mfl) - därför har sådana hästar ofta en svag överlinje framför manken. Den formen låser även ländryggen och hindrar hästen från att svinga in under kroppen med bakbenen. 
En sista reflektion: LIVET sätter spår i våra kroppar, oavsett om det är människor eller hästar. T.ex viss mängd artros på en gammal häst kan nästan räknas som ofrånkomligt, även vissa andra ålderskrämpor som kommer smygande med ålder. Frågan är mer - hur kan vi avgöra vad och hur dessa saker påverkar hästens livskvalité? Och om hästen fått ålderskrämpor - hur kan vi anpassa livet och hästens användning så att man tar maximal hänsyn till dessa begränsningar? Och sen det viktigaste av allt - hur kan vi undvika att allt yngre hästar får fysiska/psykiska spår i sina kroppar som kanske till slut förkortar hästens liv så att de inte ens uppnår "medelåldern". Vi har ett stort ansvar att välja hästvänliga metoder som FÖRLÄNGER och stärker hästens liv, inte förbrukar och förkortar det. Kunskapen finns, inte minst bland veterinärkåren som ser effekterna av den träning som gått snett. Även andra yrkesgrupper vet ofta genom erfarenhet vilket pris som hästar ofta får betala. I dess ytterlighet med sitt liv. Kanske dags att fler ur dessa yrkeskategorier i högre grad talar öppet om sina erfarenheter istället för att skydda sina inkomstkällor...




måndag 27 augusti 2018

Människan är en märklig farkost del 2

Bildresultat för bias
En mockningsreflektion  :-)

Vad är det som gör att vi människor verkar vara väldigt benägna att hitta förklaringar, rättfärdigande, försvar osv till diverse användningar av inspänningar, form, bett, utrustning m m?

Man behöver inte leta långt bland inlägg på FB eller bland blogginlägg innan man hittar ovanstående. Människor som mer eller mindre intensivt försvarar något.

En annan sak som jag upplever är att man i allmänhet verkar ha "lättare" för att acceptera/hitta försvar till är saker som på ena eller andra sättet "tvingar" hästen till något. Att acceptera en mjuk metod, eller att helt enkelt ge hästen tid (t.ex att ge unghästen tid att hitta formen) verkar många ha betydligt svårare för... Det kanske man inte så mkt uttrycker på nätet men definitivt IRL eftersom man ofta tycker detta är "konstigt", "så gör inte jag", "så har jag inte lärt mig", "så kan man ju inte göra" osv

Man kan fråga sig varför det verkar vara så här??? Känner man sig hotad, träffad, påhoppad? Eller utmanar det helt enkelt våra valda sanningar? Något att reflektera över kanske...

Själv kom jag på mig att själv (för någon vecka sedan) "försvara" användning av spö. Andra, med andra uppfattningar, hade invändningar mot mina åsikter vilket resulterade i en diskussion. Personligen tycker jag att sådana diskussioner kan bli intressanta - inte minst därför att det ger mig möjlighet att reflektera över hur jag tänker om olika saker samt speciellt VARFÖR jag tänker som jag tänker?

Det finns forskning som visar att vi människor har oerhört svår att ändra uppfattningar, alldeles oavsett mängden fakta som motbevisar det vi tror på. Vi har både "bias" och "myias" - dvs förutfattade meningar och partiskhet som gör att vi har extra lätt att ta till oss det som bekräftar våra valda sanningar men också extra svårt att ta till oss det som går emot våra uppfattningar...

Främsta förutsättningen för att man ska ändra uppfattning i en fråga är att man (av någon orsak) är villig att omvärdera det man tror sig kunna och veta. Är man inte det, så kommer man ofta inte ens göra ett objektivt försök att reflektera över det man hör/ser... Man avfärdar det istället direkt och närmast "per automatik".

Vår referensram, vilka miljöer/personer man umgås med osv påverkar i oerhört hög grad det vi tror oss höra/se/upplevelsen av det man kommer i kontakt med.

Handen på <3 - hur mottaglig är DU för att eventuellt lära dig något nytt eller se saker ur en ny synvinkel??? :-)

Reflektera mera!!! :-)

Här nedan två youtubefilmer på ämnet - den ena kort & lite skojig och den andra längre men mera vetenskaplig... Ta er gärna tid och se bägge.

Confirmation bias in 5 minutes

Why you think you´re right - even if you´re wrong / Julia Galef

onsdag 25 juli 2018

Helgar målen medlen??

Med anledning av det (återigen) varit skriverier/bilder/videos med tvivelaktig ridning från såväl Falsterbotävlingarna som Aachen (från både hoppning som dressyr).

Ibland undrar man över hur folk tänker....

Det verkar att för en del människor är det viktigaste att man lyckas på tävling... Tyvärr är flera av de som idag ligger högt i ranking på världslistan även de som är mest kända för sina tvivelaktiga träningsmetoder. Vissa ryttare har gång på gång valsat runt i sociala medier på bilder och i video´s med minst sagt hårdhänta metoder - hårt åtspända nosgrimmor, kandarstänger som ligger mer och mindre horisontellt i hästens mun, blod i hästens mun och/eller sidor, hästens hals och nos i positioner som de flesta av oss kallar rollkur men andra kallar hyperflexion eller LDR. Enligt mig är det "same shit but different name"...

Att domarkåren inte verkar kunna skilja på en verkligt lösgjord häst som jobbar igenom hela kroppen i balans och en häst som med sänkt rygg, sprättiga framben och i framvikt gör tyvärr att ridning som beskrivs i första stycket många gånger premieras med höga poäng trots att rörelsen inte ens är en riktig rörelse enligt TR (tävlingsreglementet). Många hästmänniskor hakar på och hyllar dessa ryttare "för de vinner ju" - därav min fråga i rubriken - helgar verkligen målen medlen??? Ska vi hylla ryttare som verkar sakna verklig känsla för ridning och framför allt för hästarna????

Vet inte hur ni känner men för mig är VÄGEN till framgången absolut viktigast! Är träningsmetoderna juste mot hästen eller ej? Har vägen till framgång gått via bryska metoder, rollkur, LDR m m då är framgången inget värd (enligt min uppfattning), oavsett hur många priser/medaljer vederbörande får. Det är dessutom svårt att avgöra ibland vilka träningsmetoder som används - det som syns på framridningsbanor är antagligen bara en friserad version av det som sker hemmavid. Blir man upprörd av ridningen på framridning (med stewarts och publik som ser det hela) - då vill man knappt tänka tanken "vad händer hemma???"

Vad man kan konstatera är att konsensus helt saknas när det gäller att bedöma de "floskler" (sätter inom citat inte för att orden saknar betydelse, långt därifrån, utan för att de används slentrianmässigt som någon form av legitimering av i stort sett vilken ridning som helst) som lösgjordhet, balans, harmoni osv.

Ett stort problem inom ridsporten är dessutom (som jag ser det) att mycket av kunskapsförmedlingen sker via "muntlig tradition" dvs att ryttare rider för någon som påstår en hel del saker - ofta utan att ens förklara varför eller om man gör det har ett övertygande sätt oavsett riktigheten i det man säger. Något som mer eller mindre verkar ge "carte blanche" är att vederbörande har tävlingsframgångar - något som i sig tyvärr inte har NÅGON som helst koppling till verkligt hästkunnande... Teknisk skicklighet - ja, hästkunnande - inte nödvändigtvis.

Läste för ett tag sedan en artikel där någon (kommer inte ihåg vem) skrev om "Fel att generalisera..." Några poänger hade skribenten för man bör allmänt inte generalisera saker - det är sällan något är svart eller vitt. Det mesta är en gråskala...

Hästar/hästägande, ridning och tävling med häst handlar mycket om att kompromissa - kompromissa mellan vad som är optimalt för hästen och vad som tillfredsställer oss människors behov och motiv till hästägandet samt vad som helt enkelt är möjligt. Vi kan ( och kanske inte heller bör), i alla avseenden efterlikna hästens liv i det vilda. Det finns ju faktiskt fördelar för hästen att ha god tillgång till mat, skydd, veterinärvård m.m.

MEN, i vissa avseenden tycker jag samma skribent är ute och cyklar när hon skriver "En häst och dess ryttare är ett team och utan samarbete kan man inte nå några högre nivåer i tävlingssammanhang. Många hästar på högsta nivå sköts som spädbarn och de är kungar i stallet." Den meningen tyder tyvärr på en viss brist på hästkunnande, för hästar kan (och gör det oxå) mycket väl prestera TROTS att den inte mår bra. Den kanske inte presterar så länge - många hästar pensioneras eller t.o.m möter döden alldeles för tidigt. Hästar som egentligen inte ens borde vara i sin "peak" "pensioneras" i tidig ålder. Och hur många hästar är det som inte ens uppnår 8-10 års ålder pga skador de åsamkats för att man jagat segrar? "Teamet" hon pratar om har ofta bara en som styr och det är ryttaren - hästen har inte något att säga till om. Och att "skötas om som ett spädbarn" behöver ju inte nödvändigtvis betyda något positivt för hästen utan brukar tyvärr istället vara det motsatta....

En annan sak som diskuteras frekvent i den pågående diskussionen kring ridning o hästvälfärd är även att många tycker att man inte skall "hänga ut" specifika ryttare med bild eller namn utan bara lyfta fram goda exempel. Något som jag i princip håller med om (för det är egentligen helt ointressant vem/vilka som rider på det kritiserade sätten för det hela är större än enskilda ryttare, det är ett totalt systemfel) MEN samtidigt innebär ovanstående ställningstagande ett stort problem. HUR skall man kunna diskutera ett systemfel utan att visa på praktiska exempel på felen??? Förklara det för mig! Att bara med ord förklara vad man tycker systemfelet innebär funkar inte! Dels för att ingen skulle bry sig och för det andra att det blir för abstrakt. INGEN vill ju ta till sig att man själv är del av systemfelet - det är alltid dessa "alla, någon och ingen" som gör fel...

Att enbart lyfta fram positiva exempel fungerar ju inte heller för tyvärr är många av de ryttare som rider på de kritiserade sätten högt upp i världsrankingen och det smäller högre än allt vad korrekt/god ridning gör. Idag är det dessutom knappt någon "toppryttare" som INTE rider sina hästar mer eller mindre btv (bakom lod) så att hitta riktigt goda förebilder bland dem är inte helt lätt - de finns oftast inom andra delar av hästvärlden och använda dem som förebilder har inte så stor genomslagskraft bland den genomsnittliga hästintresserade. Fame and glory är det som man tittar/lyssnar på och tror är bra...

Vad som är det verkligt stora problemet med de rådande förhållandena är att hade federationerna (först o främst FEI men även de nationella som SvRF) hållit fast vid sina egna regelverk (TR o CoC) och sett till att de efterlevts då hade vi inte varit i den situation vi är idag. Att "vända atlantångaren" nu kräver ett mod och en integritet som jag ärligt talat tvivlar på att den finns. Kommer det att ske något väsentligt är det för att federationerna tvingas till det - av allmän opinion eller av "yttre makt" som djurskyddslagstiftning el liknande. Den som lever får se om något händer...



måndag 18 juni 2018

Materialdoping

 

Inom hästsporten tycker jag det är väldigt vanligt med olika typer av "materialdoping". Det går dessutom rätt mycket mode i föremålen för denna materialdoping.

Dvs man upplever sig ha något problem med sin häst och/eller ridning då söker man ofta genast lösningen, inte hos sig själv och många gånger inte heller hos hästen, utan hos någon ny utrustning eller tillskott som man tror skall lösa problemen åt en. Vem (av oss äldre) kommer t.ex inte ihåg Tokosel (e-vitamin o selen) som gavs till de flesta hästar på 80-talet varken det behövdes eller ej. Eller att varenda ponnyunge red med pessoabett under en period.

Exemplen kan göras otaliga på tillskott, ("anatomiska" ) träns/bett, stjälptyglar, sadlar, vojlockar, benskydd, ja "you name it". Ofta marknadsfört som den "perfekta/enda lösningen för dina problem" och med någon känd tävlingsryttare som frontfigur i annonserna. Lika ofta visar det sig efter några år att produkten (oavsett vilken) nog inte var riktigt så fantastisk som marknadsföringen framhöll. Dessutom är vi hästägare/ryttare rätt ombytliga av oss, så då har vi hittat något nytt som det är "hype" kring.

Vad vill jag då ha sagt med det här inlägget? :-) Ja, det är väl kort sagt att försök vara lite eftertänksam

Gäller det t.ex en utrustning - är det verkligen utrustningen som är problemet? För är det ryttaren som är grundproblemet så löser du inget med att byta utrustning. Sadel och träns/bett skall naturligt passa hästen (och ryttaren) men det kanske inte helt nödvändigt att köpa det allra dyraste, eller för ögonblicket mest hajpade märkena. 

Är det utrustning som är helt individanpassad (för både häst och ryttare) så måste du även vara beredd på att andrahandsvärdet ofta sjunker - det är svårt att hitta ny ägare som behöver exakt det kanske du och din häst behövt. Är du bara medveten om den risken så är det väl helt ok men har du inte tänkt i de banorna kan det bli en chock när du försöker sälja en vara på andrahandsmarknaden.. Har en kompis som köpte en relativt ny sadel (på rekommendation av sadelutprovare/sadelmakare), efter otaliga justeringar av sadeln så insåg hästägaren "den här kommer aldrig att passa". Den sadeln fick säljas till ett väldigt lågt pris eftersom den var så "deformerad" av alla ändringar.

Är det ett tillskott - läs på noga om innehåll. Är det verkligen något som är bra (inte alltid fallet) och nödvändigt för hästen? Kolla också om det finns OBEROENDE studier gjorda. Eller är det bara tillverkarens egna studier man hänvisar till? Lovar tillverkaren "guld och gröna skogar" och det låter "för bra för att vara sant" så är det antagligen inte det heller...

Tänk efter före så slipper du kanske luras av smart marknadsföring. Inte allt är guld som glimmar... :-)

måndag 7 maj 2018

Allt bättre förr?


Eftersom jag ibland publicerar olika tidsdokument om ridsporten förr - nu senast ett från 50-60 tal så får jag ibland reaktionen "men allt var ju verkligen inte bättre förr!"

Det är ett uttalande som jag håller med om. Tycker dock att det är intressant att se på ridsporten ur ett (i ovanstående exempel kort, eftersom människan haft häst i sin tjänst i runt 7000 år) historiskt perspektiv. Kort sagt kan man väl konstatera att allt verkligen inte var bättre förr men att det definitivt var annorlunda... 

Vissa saker har definitivt blivit bättre - t.ex den allmänna hästhållningen. Förr fick ofta många hästar aldrig gå i hage, idag hör det som tur är mera till undantagen även om det fortfarande förekommer (i Sverige främst bland tävlingshästar), tillgången till vatten var inte heller lika självklar som den är nu. Exemplen kan göras många.

Även på många andra områden har kunskapen och möjligheterna ökat - t.ex inom veterinärmedicin och allmän hästkunskap. Tidigare förmedlades kunskap via generationers hästmänniskor, nu finns kunskap en knapptryckning bort på datorn. Nackdelen med detta är dock att det är inte all kunskap på nätet som är bra kunskap (man måste vara källkritisk) - förr var kunskapen ofta erfarenhetsbaserad och hamnade man i närheten av en DUKTIG hästmänniska kunde man få kunskap som ingen bok eller dator kan komma i närheten av.

Som jag ser det finns det även en STOR nackdel med dagens hästvärld och det är att det idag handlar om PENGAR på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Som ett exempel så handlade gamla tiders tävlingar främst om äran - inte om ekonomisk vinning. Idag omsätter hästvärlden enorma mängder pengar - det kan vara bra för människor inom hästindustrin men det är ytterst sällan bra för hästen. För med pengarna kommer även genvägarna... Kan man genom att förkorta utbildningstiden, eller genom mindre etisk veterinärbehandling osv tjäna en massa pengar så är genvägarna säkert lockande för en del - då "glömmer" man ofta den etiska delen av hästhanteringen...

En annan sak som är annorlunda nu gentemot tidigare generationers hästverksamhet är att tidigare (på t.ex 1950-1980 tal) så fanns det konsensus om hur utbildningen av och slutmålet för ridhästen skulle se ut. Idag är det inte så. Den klassiska synen på hur en häst skall ridas, se ut och röra sig skiljer sig markant från tävlingssportens uppfattningar. Där några ser "en fantastisk ridning och häst" ser andra närmast en travesti på dressyrridning. Vem som har rätt? Ja, egentligen är nog det bara hästen som verkligen kan svara på det men titta på hästarnas uttryck, rörelser, avspändhet och spänst. Om man verkligen tittar så kan man se svaret i hästarna...

Det finns även företeelser inom andra inriktningar inom ridningen som verkligen får en att fundera på hur människor ser på sina hästar? Gångarter som inte ens påminner om de normala där hästen ser mer eller mindre halt ut på alla fyra, hästar som är "döda" i uttrycket (såväl ögon som hållning), eller åt andra hållet, stressade med rullande ögon och sprättiga gångarter - ändå hyllas det som "bra ridning" och något man eftersträvar.... Att vi ser på världen med olikfärgade linser är helt uppenbart!

tisdag 6 februari 2018

From the horses point of view

Gör ett tankeexperiment nästa gång du själv rider eller ser någon annan rida...

Hur tror du HÄSTEN upplever det som händer?

Hur skulle DU känna dig om samma sak gjordes med dig?

Kan du se vart du går, kan du andas ordentligt, kan du använda din kropp obehindrat eller finns det någon rem eller annat som begränsar din förmåga att balansera och röra dig som du vill/behöver?

måndag 5 februari 2018

Djur är fantastiska!

Pratade för någon dag sedan med en vän om vilken betydelse djur kan ha och fick då idén till detta blogginlägg.


Djur är fantastiska! På många sätt, men bl.a genom de lärdomar om livet och döden som de kan ge dig. Det gäller oavsett om ditt djur är ett rent sällskapsdjur (som t.ex en katt som även  fungerar som råttfångare, men det gör den ju på egen hand utan matte eller husses hjälp), eller om det är din hund eller häst som ofta även är din arbetskamrat på olika sätt. Hästen t.ex som ridskolehäst eller tävlingskamrat, eller hunden för t.ex vallning eller skydd.

Det är min fasta övertygelse att såväl djur som människor kommer till dig av ett skäl... För att lära dig något. Somliga får du ha i ditt liv i många år och andra stannar av olika skäl kortare tid.

Skälen till att såväl djur som människor försvinner från ditt liv kan variera. Ibland (framför allt när det gäller människor - eftersom människor kan välja på ett sätt som djur inte kan) är kanske inte valet ditt, när det gäller djur kanske DU ibland väljer att avsluta relationen (säljer/omplacerar) men det kan också vara döden som kommer emellan.

Oavsett vad det är som avslutar relationen så ta tillvara den tid ni får tillsammans. När det gäller djur så kan de ge så otroligt mycket tillbaka om de får chansen!

Då pratar jag inte om prestation, tävlingsframgångar, pengar och medaljer utan något som är otroligt mycket värdefullare som tillit, förtroende, gemenskap, ovillkorlig kärlek och mycket mer!

Till minne av alla de djur som passerat i mitt liv, ingen nämnd och ingen glömd! 
De finns för alltid kvar i mitt hjärtas gömslen!

måndag 18 december 2017

Dålig ridning versus dålig ridning

Det finns olilka grader av dålig ridning - detta är regelrätt "rollkur"
men även lättare varianter av ovanstående är illa och alltför vanligt!
Som ni vet (ni som brukar läsa mina inlägg på blogg och FB) så är jag ofta kritisk mot den ridning som blivit norm idag. För att ingen ska missförstå mig eller använda den vanliga frasen "gör det bättre själv då!" - en fras som jag inom parentes tycker är rätt korkad för det har inte med sakfrågan att göra. Efter över 40 yrkesverksamma år som ridlärare så anser jag mig faktiskt dessutom ha ett rätt bra öga för häst och ridning :-) Tillräckligt bra öga för att kunna skilja "lort ifrån pannkaka" även om jag inte rider Grand Prix själv.

Jag tycker det är viktigt att skilja på "mindre lyckad träning av häst" som ofta sker pga okunnighet och även ofta av en hobbyryttare alternativt tävlingsryttare på lägre nivå. En "dålig" träning som antagligen innebär en sämre prestation av ekipaget ifråga men förhoppningsvis inte så mycket mer. Denna träning kanske håller ojämn kvalité - ibland går det sämre och ibland bättre men förhoppningsvis med inga långtgående negativa effekter för hästen. Alla har vi ibland gjort den här typen av träning av häst. Förhoppningsvis blir dock vår ridning (och kunskap) bättre över tid. :-)

Det är den andra typen av "dålig ridning" som jag tycker är så farlig. Främst för hästarna men också eftersom det är den som skapar normer för hur de flesta andra rider på alla nivåer ner till "lilla Lisa" på ridskolan!

Det är den systematiska dåliga "träningen"/ridningen som görs - ofta av "professionella" tävlingsryttare, (ung)hästutbildare, tränare mfl - inom hästvärlden. Träning med mer eller mindre inspänd häst (LDR/rollkur), med eller utan inspänningar som graman, inspänningstyglar eller liknande. Ridning i spänning, i övertempo, med stört rörelsemönster m m och där många säger "oh, vilka fantastiska gångarter" medan jag (och fler med mig) ser något helt annat. Ovanstående ridning är livsfarlig - såväl fysisk som psykisk för hästen - och den är även på sikt farlig för sporten. För ska sporten långsiktigt få acceptans hos djurrättsorganisationer och allmänhet då MÅSTE sporten vara etiskt försvarbar. 

Dessutom är ovanstående dåliga ridning skadlig för hela hästvärlden genom den normsättande roll dessa ofta kända (idoliserade) ryttare har. De sätter normen för vad som anses som bra/framgångsrik ridning. Det gör att deras metoder sipprar neråt i hästsporten - för vem vill inte vara framgångsrik?!

Effekten av ovanstående är att det är alltid hästarna som får betala, ibland det ultimata priset i form av en alldeles för tidig död! Det är därför jag anser det som min uppgift att på alla sätt jag kan försöka påverka ridsporten (även om mina möjligheter är små) så den ändrar riktning och tar mer parti FÖR hästen. I såväl tävlingens "Code of conduct" som SvRFs ledstjärnor står det att hästens välfärd skall gå före alla andra hänsynstaganden. 

Det känns som att det snart upp till bevis att våra organisationer, FEI och SvRF, lever upp till sina egna värdegrunder....

On a slippery slope

Det här är den i särklass vanligaste siluetten vi ser i våra ridhus, på ridbanor och tävlingsbanor...
Numera är detta norm och knappt någon anser att det här är annat än en häst på tygeln,
när det i själva verket är en häst som går bakom hand.

Det pågår fn (och sedan länge) en debatt inom dressyrvärlden om att FEI bör reagera mot den mer eller mindre regelmässiga användningen av LDR/rollkur bland (tävlings)ryttarna på alla nivåer, inte minst bland de sk elitryttarna.

Just nu debatteras om vad man tycker ska bort - är det "bara" djup LDR/rollkur eller är det all ridning bakom lodplanet (btv = behind the vertikal).

måndag 20 november 2017

Dressyrdomarens roll?


Dax för "mockningsreflektion" igen...

Läste nyss en artikel som handlade om den aktuella avstängningen av dressyrdomaren Leif Törnblad - pga av att han enligt FEI brutit mot dressyrdomarnas code of conduct eftersom han i en tidningsartikel uttryckt oro över den brist på konsensus som finns kring vad man vill se för ridning. I artikeln namngavs även vissa ryttare och tränare och även kritik mot vissa träningsmetoder (t.ex rollkur o LDR). En avstängning som fått olika reaktioner - allt ifrån att den är helt riktig till att den är bara är ännu ett tecken på hur det står till i dressyrvärlden och FEI...

I artikeln (den jag först nämner här ovan) var det någon (tror det var en annan domare) som uttryckte "vi ska inte ha åsikter om hur träningen går till utan vi ska bara bedöma det vi ser under tävlingsritten."

Kan väl i sig hålla med om detta MEN då frångår man flera av de första punkterna i Code of conduct (som skall vara rättesnöre för all tävling/träning av häst) dvs att hästens välfärd ska gå före allt annat. HUR man kommit fram till det som visas på tävlingsbanan har från hästens "point of view" all betydelse i världen. Kan man inte bedöma hur vägen dit varit - vad har då dressyrtävlingar för existensberättigande?

Vad domaren i artikeln i princip säger är att "målet helgar medlen"!
Även om man helt håller med om domaren ovan - dvs att det enda de är satta att bedöma är det de ser under tävlingsritten - så finns det i dagsläget STORA problem med just detta.

STORA PROBLEM eftersom domarkåren verkar ha väldigt svårt för att faktiskt döma efter dressyrsportens egna regler (TR = tävlingsreglementet). Vem som är orsaken till detta vet jag ej men när rörelser som enligt TR är undermåligt utförda och inte på något sätt följer regelverket - kan vara orenhet i gångarter, piaffer som inte är piaff enligt TR, övergångar som inte finns osv (allt enligt regelverket i TR och FEIs egna regler) ändå kan bedömas som 8-10 i poäng av domarna - då FINNS uppenbara problem inom systemet. Rörelser eller moment som enligt TR max skulle få godkänt betyg eller t.o.m underkänt får istället toppbetyg???!! Vill du träna ditt öga så se denna video så får du se exempel på just ovanstående (i mina ögon) helt felaktiga domarbedömningar. 

Inte underligt att ridsporten (och dressyren framför allt) befinner sig i "fritt fall". Dressyrens grundprinciper är enligt TR:  

"Mom 240 Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna. 

Genom systematisk stegring av gymnastiskt arbete skall muskulaturen och ledgångarna ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformighet, lätthet och ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen skall snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper. Hästens bakben skall i alla gångarter röra sig energiskt. Vid minsta anfordran av ryttaren skall bakbenens framåtdrivande eller uppbärande kraft ökas. 

Hästen skall vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelse skall den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens hand skall behålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, skall hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, skall den lugnt tugga på detta"

Syftet med ovanstående är att man strävar efter att förvalta hästen på bästa sätt och förhoppningsvis förlänga hästens liv genom systematiskt gymnastiskt arbete. Är det vad som görs idag?? Hur många hästar får ett förkortat liv pga de träningsmetoder som tyvärr blivit norm tack vare ridsportorganisationernas oförmåga att premiera riktig typ av träning/ridning och följa sitt eget regelverk? Det finns alltid hästar som tål vilken typ av ridning som helst men hur många gör det inte?? 

Det som premieras på absoluta toppnivå i tävlingssammanhang är det som sipprar ner genom alla nivåer på ridning... Är det god ridning är allt väl men tyvärr har vi (som varit med länge) senaste 20 åren sett allt fler exempel på ridning som utsätter hästen för stora risker ur välfärdssynpunkt. Tack vare att ridsportorganisationerna har värderat ryttarnas åsikter och makt betydligt högre än hästarnas välfärd så är vi där vi befinner oss idag. Finns viljan och modet att verkligen försöka få "skeppet på rätt köl igen" eller kommer man att fortsätta huka sig för de ryttare och tränare som har makt i dagsläget?

ps. det låter ovan som om det är endast dressyren som har problem och så är definitivt inte fallet men i dressyren som är en bedömningssport blir ovanstående väldigt tydligt. I hoppning så bedöms endast om du river/vägrar eller ej. Ryttarens eventuella misstag och dåliga ridning har egentligen underordnad betydelse just i det sammanhanget (och missförstå mig då rätt - dålig ridning ökar naturligtvis risken för nedslag m m. Men själva ridningen påverkar hoppsporten mer indirekt och får inte på samma sätt den normskapande roll som dressyren har).

söndag 5 november 2017

Människan är en märklig farkost

Som alla som läst min blogg läst så har jag engagerat mig i hästvälfärd med fokus på den förändring (i mina ögon negativa) av norm som skett de senaste 20 åren inom tävlingssporten, framför allt dressyren.

Jag blir därför lite beklämd då och då när människor försvarar det som allt för ofta händer inom dressyren (ofta på toppnivå) genom att uttrycka "det finns värre saker" och hänvisar till "det händer mycket värre saker bland hobbyryttare", "det här är mycket värre" om hästar som far illa (eller t.o.m dör) på andra ställen i världen eller inom andra hästsporter än dressyren.

NATURLIGTVIS finns det ofta värre saker som händer hästar (och andra djur, för att inte tala om människor) i olika delar av världen. Människan är en ytterst barbarisk varelse så därför sker också övergrepp överallt. Men i mina ögon ter sig det märkligt att försvara ett övergrepp med att "det är värre" någon annanstans...

Vi har alla olika skäl till varför vi engagerar oss i olika saker. Att jag valt att engagera mig just i tävlingsdressyrens ridning är dels för att det (in)direkt påverkar även min närmiljö. Som jag skrivit tidigare så sipprar det som görs (och rättfärdigas via prisrosetter och medaljer) på elitnivå inom tävlingssporten neråt i ridsportens organisationer ner till ridskoleverksamhet och lokala träningar (eftersom elitryttarna fungerar som förebilder/idoler) så därför påverkar det även min närhet.

Att inte fördöma ridning som om motsvarande gjordes mot en människa, skulle anses mer eller mindre som tortyr vore att inte vara "true to myself".

Tänk dig själv att när du skall genomföra någon gymnastisk övning vara:
- inspänd med något så du inte kan se ordentligt var du går utan kan bara se dina fötter....
- även balansen påverkas negativt eftersom ditt huvud inte är i balans..
- ha en kraftigt smärtande mun men att det enda du skulle kunna göra för att minska smärtan (öppna din mun) hindras genom att någon bundit ihop din mun, så du inte kan gapa....
- att du genom att du fråntagits stora delar av möjligheten att själv balansera upp din kropp - alla rörelser du förväntas göra blir svårare...
- ovanstående är bara de fysiska effekterna - tänk dig själv hur du skulle må psykiskt....


Att betala för att rida?


Nu kommer jag (återigen) att sticka ut hakan och ha åsikter som jag mer och mer under åren funderat på... Just detta inlägg har legat och "pyrt" ett bra tag :-)

Det är rätt vanligt att ryttare/föräldrar har synpunkter på att det kan kosta en slant att vara medryttare/deltidsfodervärd på en häst. Lite märkligt kan jag tycka...

Det är ungefär som om att man skulle gå till grannen som har en stor båt (eller husvagn eller något annat avsett för fritiden) och säga till vederbörande "jag vill åka ut i skärgården och åka båt och vill låna din båt (gratis). Du får stå för bensin och andra omkostnader men jag kan hjälpa dig och skura däcket lite." Tror knappast någon tycker detta låter rimligt....

Skälet till att man inte tycker att det skall kosta något att få låna/rida en häst brukar variera - att "man gör hästägaren en tjänst", "man hjälper ju till" osv är vanliga argument... Men varför skall egentligen en hästägare subventionera någon annans fritidsintresse?

Har du hittat någon hästägare som gratis upplåter en häst till dig att rida är det bara att gratulera men man skall vara medveten om att det är en stor förmån som man på intet sätt skall ta för givet! En del hästägare tycker att det är så mycket värt att ibland slippa åka till stallet så man gärna lånar ut hästen till någon som tar hand om hästen och jobbet den dagen. Men det förutsätter att medryttaren verkligen går att lita på (att hen verkligen dyker upp på överenskommen dag och gör det som förväntas - annars kan det mer bli en belastning/osäkerhet för hästägaren - det kan mer än en hästägare vittna om). Dessutom tar du som hästägare en risk med din häst - har du otur så kanske denna medryttare orsakar skada på din häst genom oförsiktig ridning eller liknande. Det är ganska sällsynt med ryttare som faktiskt kan utbilda hästar - är det frågan om det är läget helt annorlunda - då betalar ofta du som hästägare den som skall rida din häst - men det är inte detta jag pratar om här...

Bara för att göra ett litet ekonomiskt tankeexperiment så kan man fundera på vad varje ridpass egentligen kostar hästägaren. Här nedan har jag räknat på ganska låga belopp - jag har försökt hålla mig i "mellanskiktet" rent ekonomiskt. Summorna kan därför med all säkerhet ibland räknas ner och ofta räknas upp - men detta är bara ett exempel så se det som ett sådant. 

onsdag 25 oktober 2017

Förvaltar eller förbrukar du dina hästar?


Ibland borde man nog fundera på ovanstående fras - i den ligger såväl grundinställningen till hästen men också inställningen till varför man har häst. Hur ser man på sin häst? Är den uteslutande ett redskap för ens (tävlings)ambitioner eller är den något mer?

Fram till 1968 fanns de flesta hästar i Sverige antingen inom jordbruket eller inom militären. Militären avhästades 1968. Innan dess fanns väldigt få "civila" nöjes-/hobbyhästar utan de flesta hästar var arbetande - antingen i jordbruket eller inom militären.

Verkligt arbetande hästar (oavsett om det var i jordbruket eller inom militären) ställde speciella krav på hästhållningen. Hästar var en långsiktig investering - det var dåliga affärer att "förbruka" hästar.
Av den anledningen hade man vissa rutiner inom militären (som jag skall skriva om nedan) för att försäkra sig om så lång tjänstgöringstid som möjligt på hästarna. Det var viktigt att långsamt bygga upp hästarna för att de skulle (om möjligt) vara i tjänst till långt över 20 års ålder.

Clinic med Scott Brash


Var för några veckor sedan på kurs på Strömsholm (ej ridrelaterad). Av en händelse så råkade det vara hoppclinic i ett av ridhusen en av kvällarna. Jag som inte direkt är hoppintresserad visste inte ens vem denna Scott var - trots att han är femma i världen :-) Men tänkte att "alltid kan man lära sig något" så följde med mina kurskamrater på clinicen och det ångrar jag inte.

Sammanfattningsvis var det fokus på grunder, grunder och åter grunder vilket är jätteviktigt och oftast det som brister i många träningar. Dessutom pratade han upprepade gånger om hur viktigt det är att hästen trivs med sitt liv och att den måste få vara häst med allt vad det innebär. Han poängterade också hur viktigt det är att berömma hästen. Hans ridning var också klassisk med fokus på handen - han pratade om direkt o indirekt tygel och hur viktigt det är att handen inte går bakåt.

Nedanstående är rakt av de anteckningar jag gjorde under kvällen (därför kan de nog ibland te sig som lite lösryckta meningar men jag antecknade dem i den följd som de sas):

torsdag 27 juli 2017

Häst - för vems skull?

SE din häst och i dess ögon!

Nyss har Epona.tv skrivit ett nytt blogginlägg om etiska frågeställningar kring hästar och dess användning - se länk här.

Tror vi alla då och då behöver ställa oss frågor kring vad och hur vi gör med våra hästar. Vi tar oss friheten att enväldigt bestämma över allt som rör våra hästar - allt ifrån hur de skall stallas in (eller inte med dagens lösdrifter), skos eller inte skos, ridas/köras och hanteras. Hästarna är i vår totala makt - vi har t.o.m makt över om de skall få fortsätta leva eller ej. Ett ansvar som förpliktar på mer än ett sätt...

Vi utgår ofta helt ifrån VÅRA behov och önskemål kring varför vi skaffat oss häst - inte alla gånger från de behov som hästen har...

Vi utgår även ifrån att hästen i ridning och hantering helt skall underordna sig våra önskemål och gör den inte det är sträckan till användning av mer eller mindre tvång/våld ofta ganska kort...

Alla måste (eller borde i alla fall) själva fundera kring användningen av våra hästar - HUR vi använder dem men också vilket pris som är "acceptabelt" att hästen får betala - för betala gör den!! Vi kan välja, den lyxen har inte våra hästar.

måndag 17 juli 2017

Hästträning och vetenskap


Jag har i många år varit "rörelsenörd" dvs mycket intresserad av hästens rörelsemekanik och hur vår träning/ridning påverkar och påverkas av denna. I mitten av 90-talet gick jag en kurs på SLU som handlade om "Hästens rörelseapparat", jag var redan intresserad av rörelsemekanik men det var då intresset tog fart på allvar. Jag läser regelbundet all litteratur och vetenskapliga forskningsstudier i ämnet som jag kan få tag i.

För två helger sedan tog jag därför chansen att delta på en kurs i Kalix för fransmannen Jean Luc Cornille. Jean Luc har en hemsida som heter Science of motion som jag tidigare intresserat mig för eftersom han har som koncept att försöka föra samman ridning med vetenskapliga fakta. Kursen kom inte med så mycket helt nytt för min del men däremot var det oerhört intressant att se/höra hur JLC applicerade den vetenskapliga faktan i praktiken.

Jean Luc´s bakgrund är bl.a att han är utbildad på Cadre Noir i Frankrike, ridit hoppning, dressyr och fälttävlan på hög nivå (svår klass).

Här nedan har jag gjort en kort sammanfattning av mina anteckningar från ovanstående kurs. Det kommer att bli en hel del "lösryckta" meningar - skall försöka utveckla dem där jag kan och tycker det är nödvändigt... Nedanstående kommer även att utmana en del "valda sanningar" och sånt du kanske trodde är sant.
                                                                   ********
Jobbet för ryggmuskulaturen är att stabilisera ryggraden och minska gravitationens krafter på densamma. Därför är tron på "den svingande ryggen", stretching av ryggen och lång och låg något som inte är vetenskapligt korrekt. Ryggraden har förövrigt väldigt små möjligheter att böja - såväl lateralt/medialt ("sidböjning") som dorsalt/ventralt (upp och ner).

Det har genom åren funnits olika förklaringsmodeller på hur hästens rygg fungerar, en av dem nämns här nedan. En del har på senare år visat sig inte vara korrekta men deras koncept lever ibland kvar bland dagens ridning. T.ex "Bow and string" konceptet "uppfanns" 1946. Här finns information om forskning när det gäller hästens rygg och dess funktion.

Forskning har t.ex visat att ryggmusklernas främsta uppgift är att stabilisera ryggraden. De dorsala (ovansidans) musklerna (t.ex longissimus dorsi) kan skapa rörelse dorsalt/ventralt (upp och ner) men dock väldigt begränsat eftersom hästens ryggkotor begränsar rörelsen. De ventrala (på undersidan av ryggraden) musklerna är posturala (hållningsmuskulatur) och deras främsta uppgift är att stabilisera ryggraden. Den nedre muskelkedjan (magmusklernas) främsta uppgift är att stabilisera och hålla upp tarmpaketet, de har väldigt liten uppgift när det gäller ryggens muskulatur (i motsats till vad "bow-and-string teorin hävdar).

Mycket träning som görs idag inom hästvärlden är inte vetenskapligt förankrad - den exploaterar mera hästens talang än utbildar hästen.

Genom århundradena har det funnits många "mästare" som klurat ut ur hästen fungerar och som har varit otroligt skickliga - däremot var deras slutsatser om varför det fungerat många gånger felaktiga. Förklaringsmodellerna har ofta haft kopplingar till samhällets förståelse allmänt. Idag finns allt mer forskning som kan förklara vad och varför - men många tränare, ryttare och ridfilosofier har inte uppdaterat sin kunskap vetenskapligt.

Varje steg som hästen tar så finns det en "inbromsningsfas" där benet är i marken. Från nedslag till det att benet är vertikalt mot marken hör till inbromsningen. Från det ögonblicket till dess att hoven lämnar marken är "påskjutningsfasen" och då är också benet "bakom" hästen. När det gäller bakbenen bokstavligt bakom hästen.

(Min not. Hästen kortar inte sin bas - dvs går längre in under kroppen annat än i piaff - och inte ens där så bär den mer med bakbenen - däremot går mer av bakbenens energi till uppåtrörelse i hästen framben. Man upplever därför med ögat att hästen bär mera vikt på bakdelen.)

Hästen är inte skapt att bära oss utan vi måste lära hästen att omvandla bakbenens kraft till uppåtgående kraft i framdelen - på det sättet kan vi få hästen att avlasta sina framben.

Magmusklerna KAN INTE flexa ryggen, deras främsta uppgift är istället att stabilisera tarmpaketet.

Krafter som påverkar ryggraden/ryggmusklerna:
- ventralt/dorsalt (upp/ner)
- lateralt (sidledes)
- rotation

Innan det blir en rörelse måste det alltid finnas en kraft och ett motstånd. Allt handlar om att kontrollera krafter.

Hästen är aldrig "rak" i fysisk mening utan i rörelse är alltid hästen "böjd" åt olika håll beroende på gångart och var i rörelsens stegfrekvens hästen befinner sig. Att hästen därför skulle följa ett voltspår jämt böjd i hela kroppen är ett missförstånd - den är ömsom böjd höger, ömsom vänster - dessutom när främre delen är hästen är böjd åt ett håll är den bakre delen böjd åt andra hållet.

När bakbenet skjuter på kroppen så går kraften diagonalt framåt/uppåt genom ryggraden (om det funkar som det ska!)

I varje böjning av hästen blir det en rotation hästens ryggrad (ryggkotorna T9-T14 = ungefär manken). När rotationen är riktig när hästen är "böjd" så roterar tornutskotten något inåt. Felaktigt så roterar de utåt. Rotationen har alltid effekt även på bäcken och rygg, därför är det viktigt att inte hästen roterar åt fel håll. Rotationen skall optimalt sett ske lika mycket åt bägge håll men hästen har alltid lättare att rotera åt ena hållet.

Ryttarens uppgift är att se till att hästen håller sig inom en "given korridor" dvs att den inte överbelastar varken ena eller andra frambenet. (min kommentar - alla hästar har ett framben som den hellre belastar något som är negativt på sikt och kan ge skador t.ex kotledsinflammationer. Detsamma gäller bakbenen - där kan obalans ge skador främst i kotor, has, knä och senor.) Även bakbenen skall finnas inom korridoren och inte varken gå inåt eller utåt om inte en viss skolrörelse kräver det.

Hästar skyddar ALLTID sina problem. Korrekta hjälper skapar inte korrekta rörelser. Ryttaren måste lära hästen att använda sin kropp på ett så optimalt sätt som möjligt. Lär hästen att leva med sina problem, korrigera inte för mycket. "Ingen, varken häst eller människa, är perfekt!"

måndag 3 juli 2017

Att vara kursarrangör...



Har under många år - både yrkesmässigt i mitt jobb åt Norrbottens RF och privat/ideellt via olika föreningar varit kursarrangör och bokat upp olika kursledare för kurser här uppe i Norrbotten. Här följer några reflektioner.

Det är väldigt svårt att vara kursarrangör - för du vet nästan aldrig hur det FAKTISKA intresset för kurser är förrän du lagt ut inbjudan. Många gånger vet du inte förrän sista anmälningsdag (för många anmäler SENT) om kursen blir full eller ej. Många kan vid förhandsförfrågan ange att man är "intresserad" eller t.o.m "mycket intresserad" men sen vid skarpt läge så anmäler man sig inte - av olika skäl...

Ovanstående har flera effekter - det ena är att om man bokar resor relativt sent (brukar ha stoppdatum på anmälan en månad innan kursen) så blir resekostnaden betydligt högre än om du i god tid kan boka resan - något som man inte törs rent ekonomiskt utan att veta att kursen verkligen blir av...

Att boka upp en kursledare innebär oftast någon form av "sista avbokningsdag" för att man skall kunna avboka utan kostnad. Vilket jag har full förståelse för - för annars kanske vederbörande står med en icke inbokad helg där de annars kunde bokat upp någon annan kurs. Vissa kursledare får man

onsdag 7 juni 2017

Färre och färre väl grundridna hästar?

 

Ibland hör man människor som säger "idag finns det färre och färre väl grundridna hästar".

Är det så? Varför i så fall? Och vad är egentligen en en väl grundriden häst?

Min egen uppfattning är nog att ovanstående stämmer. Har själv under många år sökt hästar till egen verksamhet, andra ridskolor och även till privatryttare som jag hjälpt hitta hästar. Och jag har tyvärr under senare år sett en tendens till att kvalitén på hur hästar rids har sjunkit.

En väl grundriden häst är en häst i god egenbalans och med en bra förståelse och acceptans av bettet och ryttarens hand. Om hästen kan diverse "krumelurer" är av mindre betydelse. Jag köper hellre en häst som har ovanstående kvalitéer men som inte är "utbildad". Att rehabilitera hästar som är dåligt ridna är betydligt svårare och tar längre tid än att rida dit rörelser m m på en häst som har en god grund.

Några av de sämst grundridna hästar jag suttit på har tyvärr varit hästar som angetts ha hög utbildningsståndpunkt och kanske t.o.m varit tävlade på relativt hög nivå. Tar mycket hellre en häst som är riden rakt fram i skogen med en orutinerad ryttare som har en bra hand! Den ryttaren har i alla fall inte förstört hästen även om hästen inte "kan" så mycket... Och där är väl kanske den stora skillnaden mot tidigare - då fanns många hästar som inte var så "högt skolade" men å andra sidan var de inte heller förstörda.

En väldigt enkel test som säger oerhört mycket om hur hästen är riden är att helt enkelt skritta på lång tygel och sedan bara lugnt och stilla korta upp tyglarna så man har en lätt kontakt till hästens mun. Hur hästen reagerar på detta talar om hur den är riden! Dvs om hästen är skolad i munnen och har en bra relation till bettet och ryttarens hand. Detta brukar i sin tur alltid ha koppling till hur hästen är riden i övrigt och hur den reagerar på annan hjälpgivning.

De allra flesta gånger skulle man egentligen inte behöva provrida så mycket mer :-) för resten av ridningen brukar i de allra flesta fall bekräftas av denna första reaktion på kortandet av tygeln. Det låter drastiskt men min erfarenhet är att det är så.

I fall det nu är så att det finns färre och färre väl grundridna hästar - vad kan det då bero på?

Ja, där anser jag tränare och framför allt ridskolor har en STOR roll. Frågan är om vi gör ett tillräckligt bra jobb??? Lär vi ryttarna vad kvalité är i ridningen? Eller försöker vi med ryttarna/hästarna ta genvägar (som att t.ex använda stjälptyglar) på lektioner/träningar. Lär sig ryttarna hur kontakten till hästens mun skall vara och hur en häst i god egenbalans känns?? Eller går man för fort fram med ryttarna för att anpassa sig till dagens ökande krav på att man snabbt skall komma framåt i sin ridning? Att det bara blir en chimär om man slarvat med grunderna är något som ryttaren kanske inte inser och då är det lätt att man som tränare/ridlärare går lite för fort fram för att tillfredsställa eleven - som i annat fall kanske vänder sig någon annanstans.

Svaret på ovanstående måste - om nu tesen att det finns färre grundridna hästar idag stämmer (inte bara jag som framför den tesen utan det finns många som anser det) - vara att vi gör inte något särskilt bra jobb! Vad detta beror på kan ju då diskuteras - vet ridlärare/tränare idag själva hur man rider en häst till god egenbalans och kontakt till handen??? För man kan inte lära ut det man inte själv förstår eller vet...

I förlängningen kan man då spekulera i om de som utbildar tränare och ridlärare egentligen gör ett så bra jobb?! Det blir som "råttan på repet" - utbildar man utbildare på tveksamt sätt så kan ju inte deras jobb utföras annat än mediokert... Som sagt var - man kan inte lära ut det man inte själv har förståelse  och ingående kunskap om.