Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

tisdag 9 juni 2015

Köpa häst - som rysk roulette...

Här kommer en ny "mockningsreflektion"...

Jag har genom åren köpt otaliga hästar - såväl åt mig själv men framför allt åt ridskolor. De senaste 20 åren åt min egen ridskola.

Köpa häst är SVÅRT! Ur en massa olika synpunkter. Det är nog svårt att köpa en häst till sig själv (då ska hästen "bara" passa mig som ryttare) men ännu svårare när hästen skall passa så många lektionsryttare som möjligt.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till bl.a:
- Till vem är hästen avsedd?
- Vad ska jag använda hästen till?
- Är hästen lämplig till det ändamålet?
- Vilken ålder är lämplig?
- Vilken prisklass har jag råd att söka häst i?
- Och sist men inte minst - ÄR HÄSTEN FRISK?

En sak jag lärt mig under åren är att köpa häst är som att spela rysk roulette - ibland går det bra och ibland går det åt h-vete... Alldeles oavsett hur man gör. Jag har ibland köpt hästar där man har kollat upp "allt" med veterinärbesiktning på klinik med röntgen och allt - hästar som trots detta inte hållit länge. Andra gånger har jag chansat med hästar som jag vetat haft fysiska problem men där priset varit därefter. Hästar som sen fungerat många år utan problem...

En annan sak som jag också lärt mig är att man skall fråga om ALLT och lite till. Min erfarenhet är att många hästförsäljare (oavsett om det är privatpersoner eller hästhandlare) sällan är helt sanningsenliga. Däremot kan de flesta svara någotsånär sanningsenligt om de får en direkt fråga om saken. Försök även att provrida hästen flera gånger, kör den om den påstås vara inkörd (om du nu vill kunna köra den) - helst i olika miljöer. 

Fråga, fråga och fråga om allt upptänkligt du kan komma på om ridning, hantering och hälsotillstånd. Se också till att göra en ordentlig veterinärundersökning av hästen - var helst med och om möjligt med en veterinär som du litar på. Är det en dyrare häst kan det också vara idé att ta blodprov för att kolla så inte hästen fått lugnande eller smärtlindring (inte helt ovanligt). Även på en billigare häst kan det vara väl placerade pengar men då får man ställa det till den upplevda risken... Numera - se även till att du försäkrar dig om att hästen har hästpass och försäkring - lita inte på att ägaren intygar det utan se till att du får se det innan köp. Kolla även försäkringen och om det finns "undantag" när det gäller denna. Dvs vissa skador som försäkringen ej täcker. Kan bero på vilken typ av försäkring som är tecknad men även på tidigare skadehistorik hos hästen.

Ytterligare en sak som är oerhört viktigt som många inte tänker på är att ge hästen en ganska lång "inskolningstid" när man får hem den. Dels för att man oftast inte kan lita på att hästen har den kondition som påstås - man ska i alla fall förutsätta att den inte har det. Att byta miljö och ryttare är en stor omställning för hästen och man undviker många problem om man låter omplaceringen ta lite tid.

När jag själv köpte hästar till ridskola så räknade jag med att det tar ca 6 mån att fullt ut acklimatisera och träna upp hästen inför uppgiften, minst 1 år innan hästen fungerar fullt ut i lektionsverksamheten och kanske 2-3 år innan hästen börjar vara riktigt bra i sin uppgift som ridskolehäst. Köper man egen häst behöver man kanske inte ha fullt så lång tidsplan eftersom hästen då endast skall acklimatisera sig till enstaka ryttare. Men erfarenheten har visat att det tar betydligt längre tid än vad de flesta tror för hästen att anpassa sig till den nya miljön och den/de nya ryttare som rider hästen. Det är inte för intet som många hästar går sönder inom ett år efter bytet av ägare/stall. Behöver inte egentligen vara något "fel" på hästen för det - en för snabb övergång till annat ridsätt och belastning kan vara det som orsakar skador på sikt hos hästen... Jag kan bli mörkrädd när man läser/hör om ryttare som köper ny häst och någon/några veckor senare tävlar eller gör annat mera krävande för hästen. Då spelar man verkligen "rysk roulette" med den nyinförskaffade hästen...

När man köper häst bör man ställa sig ett antal frågor:
- Vad vill jag ha hästen till? Och då inte bara för ögonblicket utan det bör även finnas utvecklingsmöjlighet hos hästen - annars kanske du står med en häst på något år som inte räcker till för det du vill ha den till... Har du inga betänkligheter att byta häst spelar det kanske inte dig någon roll men tänk även på hästen! Ingen häst mår bra att bli en "vandringspokal" som får byta ägare o hem gång på gång...
- Vilken typ av häst är lämplig för mig - storlek, typ, ras, utbildningsståndpunkt, ålder, pris m m.
- Inköpspriset är egentligen en (oftast) liten kostnad i sammanhanget - det är de löpande kostnaderna för hästen (uppstallning, foder, hovslageri, veterinärkostnader, utrustning m m) och utbildning som är de stora kostnaderna. Det kostar lika mycket att "föda" en billig häst som en dyr... En billig häst kan också bli en väldigt dyr häst om orsaken till att den är billigare är tidigare skadehistorik - en sjuk häst kostar ofta MER än en frisk häst att underhålla. 

Jag har alltid sagt att "när man skaffar egen häst - då startar det egentliga behovet av lektioner/utbildning!" Så länge man rider andras hästar och/eller på ridskola då behöver man egentligen inte kunna så mkt men den dag man skaffar egen häst måste man för hästens skull vidareutbilda sig - såväl i ridning som hästkunskap!

En bra förberedelse för att senare (eventuellt) skaffa häst är att först ta en häst på foder - dvs man köper inte hästen utan "lånar" den endast av ägaren. Då får man prova på vad det EGENTLIGEN innebär att ha egen häst. Allra bästa är om man kan hitta någon häst där man först kan få vara fodervärd på för att sedan om man passar ihop kunna köpa - inte helt lätt dock att hitta hästägare som går med på det pga risken för att få tillbaka en skadad häst är relativt stor, speciellt om det är en oerfaren ny hästägare. Rida häst på ridskola under kontrollerade former är något HELT annat än att ha totalansvaret för en egen häst...

Har säkert missat några viktiga detaljer inför hästköp :-) men det här är bara NÅGRA av de saker man bör tänka på i samband med inköp av egen häst... :-) 
Jeppe, mitt senaste förvärv - nordsvensk född 2004. Köptes in som oinriden 4-åring 2008.

fredag 5 juni 2015

Så enkelt det var en gång...

Brukar ibland säga om ridning och hästar att det oftast bara finns ett tillfälle när man upplever/tycker "nu kan jag det här!" 

I sin ridkarriär går de flesta igenom tre faser. 

Den första är när man är nybörjare och verkligen känner "jag har ingen kontroll o kan inte det här!" 

Andra fasen - den brukar infalla efter några år, när man kan rida alla gångarter och hoppar lite - då tycker man "nu kan jag det här!" Vissa människor stannar i den fasen - antingen för att man under den fasen slutar med hästar eller för att man helt enkelt blir kvar i den villfarelsen... 

Fas tre infaller annars den dag då man inser att ridning och hästar innefattar så mycket och man kommer tillbaka till "sk-t, jag kan ingenting!" Den fasen blir man på ena eller andra sättet kvar i så länge man håller på med hästar. Det finns ett citat som jag rycker passar så bra i sammanhanget - 
"I'm still confused, but om a higher level!"

Som ungdom - det ligger i utvecklingens natur - kommer det oftast en period när man tycker att vuxna fattar ingenting, kan ingenting och "jag vet och förstår bäst!" Det är en naturlig effekt av övergången  från ungdom till vuxen. Många ungdomar ser ut som vuxna, låter som vuxna och har en utvecklad vokabulär...

Vad man bör vara medveten om är dock att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder (enligt senare tids forskning) och det är framför allt konsekvenstänkandet som inte är utvecklat. Förmågor som framtidsplanering, förmågan till överblick och att sålla intryck och riskbedömning är inte utvecklade hos tonåringar. (Även om de många gånger tror det själva! :-) Risken med detta (när det gäller häst och ridning) är att man lätt överskattar sin förmåga och tar onödiga risker. Det är inte för intet att unga bilförare är överrepresenterade i svåra bilolyckor...

Jag kan fortfarande :-) komma ihåg när man själv var i ovanstående fas två - det var så enkelt och självklart - "Nu kan jag det här!!" 

Började rida när jag var tolv... Red väldigt mycket redan från början - pga min pappa skaffade vi egen häst när jag bara ridit ett år men fortsatte även efter detta att rida på ridskola. Under några år red jag t.o.m samtidigt på två ridskolor (Luleå och Bodens Ridklubbar) förutom på mina egna hästar.

Jag har ju nu ridit i över 40 år och kan fortfarande komma ihåg speciellt två tillfällen när jag trillade ner från "nu-kan-jag-det-här-piedestalen" på allvar - första tillfället var när jag var på kurs och verkligen fick plocka ner ridningens delar i sina minsta små beståndsdelar och helt plötsligt insåg att "delarna" absolut inte funkade (åtminstone inte utan problem) utan det var en chimär - vad som "räddade" situationen var i stället att jag i min ridning "kamouflerade" ett problem med en annan hjälp och en annan och en annan... Det kanske "funkade" ("sort of") men det måste ha varit ytterst förvirrande och knepigt för hästen att veta vad jag EGENTLIGEN ville. Vid det här tillfället hade jag ridit 25 år, var utbildad Level 2 ridlärare, hade arbetat som ridlärare många år och tävlat en hel del...

Andra tillfället som verkligen var en "aha-upplevelse" var när jag deltog på en sitsträningskurs på flera dagar. Innan tyckte jag väl att min sits/balans var rätt ok - efter dagarna på kursen insåg jag att HJÄLP vad jag behövde träna sits! Något som jag t.ex alltid tyckt varit rätt jobbigt hade varit att sitta ner i trav - efter sitsträningskursen förstod jag varför! Jag blev varse om muskler som jag inte visste fanns men även om hur dålig min balans faktiskt var - jag hade i 25 års tid mer eller mindre hållit mig fast med benen... Visserligen rätt framgångsrikt men dock.

Idag kan jag med lite roat igenkännande lyssna på ungdomar när man hör hur de resonerar och när de tror att de knäckt "koden"... Vid vissa tillfällen kan jag även bli liiite irriterad (även om jag inte borde bry mig) när samma människor tror att de kan/vet bättre om saker som en annan har 40 års erfarenhet av - och inte bara av EN häst utan av ett otal - även om jag idag inte rider så mycket själv så har jag tusentals timmar i sadeln på otaliga hästar - en erfarenhet som inte många kommer ens i närheten av... Åtminstone inte andra än de som arbetat yrkesmässigt med häst under många år. Därmed inte sagt att JAG kan och vet allt - tvärtom - ju längre jag håller på med hästar ju mer inser jag hur lite jag vet... Men det kan likafullt vara lite irriterande att någon som ridit enstaka häst under några år kommer och "vet bäst!" :-)

Nuno Oliviera (en av 1900-talets ryttarmästare) fick en gång frågan - "Hur lång tid tar det och lära sig rida?" (kunde lika gärna vara "lära sig häst") Vederbörande fick till svar "Tre generationer!" Det är ett citat som jag alltmer insett sanningshalten av.... 

Här nedan följer ett antal bilder - utan att direkt ha något med texten att göra annat än att det är en beskrivning av hur tiden går...

Kursdeltagare & jag under ett "Ridledarläger" - gissningsvis i slutet på 1990-talet. Jag rider hästen Arrac, trea från höger.


Återigen jag och varmblodstravaren Arrac som jag tävlade LA-dressyr med - tror detta var runt år 2000. 
En av mina duktiga ridskoleelever på min häst Phedra.
Ridlägerelever klättrande vid Sågån år 2002. Hästarna är framifrån Arrac, Marimba, Grace och Ronja.
Ridskoleelever på ridbanan nedanför stallet - detta är någon gång under 90-talet. Ronja är på väg över bommarna, därefter kommer Lizz och Tibbe.

tisdag 2 juni 2015

Varje liv är viktigt...


Hur ser du egentligen på hästen din??

En fråga som kanske är svår (och rätt obekväm) att svara på och som inte heller blir riktigt aktuell förrän den dag du inte längre kan använda hästen för de syften som du ursprungligen skaffade den för - vilket i allmänhet är ridning på en viss nivå och eventuellt tävling...

Vad gör du om hästen t.ex blir skadad så att det krävs säg 6-12 mån att rehabilitera hästen alternativt att hästen aldrig återigen kommer att klara av det du vill ha den till?

Många skulle på denna fråga svara "det är så dyrt att ha häst och jag kan inte ha kvar en häst som inte klarar av det jag vill ha den till!" Det är naturligtvis sant men samtidigt är det för mig personligen inte det enda det handlar om...

Det handlar också en hel del om hur man i grunden och "när det kommer till kritan" ser på hästen och dess liv. Ser man hästen som det redskap den onekligen är för oss människor eller ser man även något mer? Ett liv som har ett alldeles eget värde alldeles oberoende av oss människor....

Svåra frågor och en balansgång som jag själv mer än en gång under mina år med djur ställts inför. Oavsett de val man gör i slutänden får man leva med dem... Förhoppningsvis fattar man de beslut som är bäst för djuret - och inte de som är enklast/lättast för mig som djurägare. Djurets liv är värt mer respekt än så...

Har DU några åsikter???


Var går gränsen mellan att ha åsikter och våga stå för dem och vara "åsiktstaliban", dvs till varje pris hävda att "jag har rätt"?? :-)

Ovanstående är något jag funderat på en tid - inte minst senaste tiden sedan detta fenomen "Hästforumtalibaner" har diskuterats i media. Är jag en sådan är frågan jag ställt mig själv?? :-) Och/eller tycker andra att jag är en sådan? (Jag har ganska starka åsikter om både det ena och andra i min blogg och ibland även på Facebook...)

Var går gränsen (och vem är det som avgör denna gräns) mellan det ena och andra? Själv har jag kommit fram till att det hänger på hur man själv uppfattar sig men också vad andra har för uppfattning/åsikter/gränser...

En del i min bekantskapskrets tycker "alla får göra som de vill", "all ridning är bra", "man ska inte lägga sig i hur andra gör", "varför bryr du dig om att skriva något?" osv. Dessa argument tycker jag å ena sidan stämmer men ändå inte... De stämmer så tillvida att jag varken kan (eller vill) hindra någon från att göra som de vill :-), all (alla inriktningars) ridning kan vara bra och jag vill inte lägga mig i hur andra gör.

MEN.... samtidigt förbehåller jag mig rätten att ha synpunkter på företeelser inom hästvärlden - observera FÖRETEELSER, inte personer. Om sedan någon person tar mina synpunkter som personliga påhopp för att de råkar göra det jag kritiserar så är det deras problem, inte mitt. Jag försöker verkligen att aldrig skriva om specifika personer - annat än möjligtvis om de är väldigt offentliga sådana. Har t.ex skrivit om en del "toppryttares" ridning, vilket jag anser att de får tåla eftersom de har den position/påverkansmöjlighet de har i form av sina roller som idoler.

Att jag skriver mina åsikter offentligt på min blogg och inte bara muttrar på min kammare är ett resultat av min allmänna personlighet... :-) Andra fattar helt klart andra beslut.

Att stå för åsikter som t.ex mina om "stjälptyglar", "rollkur" och "Low deep and round" osv anser jag dessutom vara min plikt mot hästarna - det är alltid de som får betala priset för det vi människor gör eller inte gör.

Jag har valt att öppet i min blogg kommentera företeelser inom hästvärlden - mina inlägg har säkert såväl irriterat, oroat och roat mer än en. Kan jag dessutom få en och annan att också reflektera över vad vi håller på med, så är det en bonus. Oavsett om vederbörande kommer till samma åsikt eller slutsats som jag själv eller inte.... Bara reflektionen i sig är viktig.


Att ta konsekvenser....

Gick och funderade i stallet medan jag mockade.Vet inte varför just nedanstående gjorde sig påmint men här är i alla fall mina funderingar....

Tror jag skrivit om detta vid något tidigare tillfälle men det är alltid lika aktuellt :-) Det gäller att många ryttare och hästägare som inte har eget stall sällan och aldrig får ta reda på konsekvenserna av det de gjort (eller inte gjort). Som stallägare får man däremot göra det - både ta reda på konsekvenserna av sina egna misstag men också de andra gjort....

Hade t.ex en vuxen ridskoleryttare som gång på gång, på gång glömde stänga boxdörren till den häst hon ridit. Ibland glömde hon även knäppa loss hästen från uppbindningen. Eftersom man ganska snabbt (som stallägare/ridskoleägare) inser att man alltid måste gå runt och kolla att boxar är stängda, eventuella skydd avtagna och att hästen är lös i boxen var det inte SÅ ofta som ovanstående fick någon konsekvens för mig. Vid ett par gånger hände det dock att hästen varit lös under natten och jag fick ta rätt på kaoset som det ofta medfört i stallgång och/eller fodergång....

När jag påpekade att hon IGEN glömt stänga boxdörren så var ett vanligt svar "men oj då!" sen hindrade det inte henne att göra om samma miss igen - ibland t.o.m samma kväll!!

Andra saker som ofta hände under ridskoletiden var att elever mitt i vintern lämnade ytterdörrar öppna! När man då frågade om de hade svängdörrar hemma och om de inte förstod att t.ex vattenledningar kan frysa om man lämnar dörrar öppna vid -20 grader såg de oftast ut som ufon - för att en tid senare göra om samma sak igen. Var ofta samma människor (vuxna som barn) som gjorde om dessa saker...

Vad jag menar med ovanstående exempel är att alla kan vi göra missar (och även gör det :-) ) MEN om man inte får ta reda på konsekvenserna av det man gör lär man sig ofta inte något. Det kan vara ekonomiska konsekvenser eller bara "en himla röra". I värsta fall kan det vara saker som fysiskt skadar människor eller djur. Det här gäller ju inte bara stall och hästägande utan även i andra sammanhang i livet. Tror inte det är bra om någon (föräldrar/skola/samhället) hela tiden "sopar mattan" både framför och efter ungdomar/vuxna. Man LÄR genom misstag OM man får ta reda på konsekvenserna. Förhoppningsvis lär man sig innan misstagen blir alltför stora och innan de ger konsekvenser som är svåra att reparera....

En bild som har absolut ingenting med texten att göra :-) En av våra stallsvalor fotade i morse!