Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 30 december 2013

GOTT NYTT ÅR!

önskar Birca Hästgård alla vi känner - ingen nämnd och ingen glömd!

måndag 9 december 2013

Ponnyryttarföräldrar på krigsstigen!

Nu är det full rulle! Ovanstående kategori hästmänniskor är på krigsstigen just nu! Upprördheten är stor dels för att SvRF håller på med en stor utredning kring hur man kan förändra tävlandet på ponny för att bättre motsvara de mål som finns i Ridsporten Vill (och även Idrotten Vill) - dvs att tävlande för barn upp till 12 år inte skall vara på blodigt allvar utan mera lekbetonat.

Har inte satt mig in i helt vad debatten handlar om men kan däremot reagera lite på graden av upprördhet - är det inte bra att man inte pressar barn i tidig ålder när det gäller tävlande???

Idag tävlas det i väldigt låg ålder på "hög" nivå - lagtävlingar, cuper, SM, internationellt osv. Pressen från föräldrar (medveten eller omedveten) är många gånger hög (inte bara inom ridsporten utan även inom andra sporter). Det är just av detta skäl som dokument som Ridsporten Vill och Idrotten Vill tagits fram. Dessutom för ett antal år sedan... Dokument som vi som organisation (och privatpersoner) tyvärr ofta INTE följer så SvRF skall ha en eloge att de överhuvudtaget börjar röra i detta "ormbo". Det kommer ju INTE att bli populärt med förändringar - det tyder inte minst senaste tidens upprörda skriverier på internet om....

Har även reagerat på graden av upprördhet när det gäller stilhoppningsbedömning på ponnysidan - det finns t.o.m (tydligen...) en facebooksida som heter "Nej till stilbedömning...". Vore det inte på sin plats i stället att uppmuntra ridning som strävar efter god stil istället för "rusa runt snabbast möjligt, på knappt styrbar ponny" - en inte alltför ovanlig syn på våra tävlingsbanor idag??

Man behöver ju bara se uttagningarna till "Ponnyakuten" för att se att det finns en hel del problem med ridningen bland våra unga i Sverige. Även om detta program naturligtvis lockar i första hand de som verkligen har problem men det är ju inga ovanliga problem bland våra ponnyryttare...

Frågan är också VEM dessa frågor trampar mest på tårna??? Är det verkligen alla gånger BARNENS väl och ve man värnar om? Kan det inte istället vara mamma o pappas ambitioner & prestige, bevakning av den ekonomiska investering man gjort i en ponny för kanske flera hundra tusentals kronor???

NÅGOT behöver helt klart göras när det gäller den dåliga grundridning som finns i vårt land - det finns det flera "höjdare" inom internationell ridsport som också anser att vi har ett sådant problem. SvRF bör dock göra grundliga undersökningar med konsekvensanalyser så man kan komma fram till långsiktiga bra lösningar för att komma till rätta med problemen. Tyvärr brukar ofta förslag kastas fram - dåligt förankrade vilket gör att kritiken kommer "som ett brev på posten". Tyvärr tror jag dock också att varje försök att minska ponnyföräldrarnas chans till ett internationellt pris eller cupseger för sin unga teling (under 12 år) resultera i våldsam kritik - alldeles oavsett om förslaget är vettigt eller ej....

fredag 8 november 2013

Att LÄRA - att GÖRA....


http://thisthatandtheotherthang.files.wordpress.com/2012/07/61.png?w=540



En reflektion som jag gjort efter mina snart 40 år med häst är hur lite som egentligen lärs ut (i allmänhet) om hur hästar lär och vad som är viktigt att fokusera på för att inlärningen skall bli effektiv....

För det mesta fokuserar tränare på att GÖRA saker med hästarna - vilket inte nödvändigtvis innebär att hästen LÄR sig något - eller åtminstone inte det som var avsikten...

Det påminner mig om seriestrippen med Snobben där Charlies kompis frågar Charlie "Du säger ju att du lärt Snobben vissla, men han visslar ju inte?" och Charlie svarar "Jag sa att jag lärt honom, inte att han lärt sig!"

Hästträning går alltför många gånger ut på att på olika sätt få hästen att prestera den form, rörelse eller gångart som vi önskar. Mer eller mindre tvång, baxande hit o dit, utrustning (bett/hjälptyglar osv) som på olika sätt tvingar in hästen i den mall som vi vill ha.

Fraser som "hästen är lat", "hästen vill inte", "ta i mera", "sparka på mera med skänkeln", "riiid mera", "var på den mera" osv är vanligt förekommande.

Frågor "förstår hästen vad jag vill?", "har jag varit nog tydlig?", "ger jag motstridiga hjälper?", "sitter jag rätt?", "KAN hästen genomföra det jag vill?" lyser ofta med sin frånvaro.

OM hästen förstår vad jag vill och själv får lösa frågan om HUR det hela skall utföras gör de det oftast utan motstånd under förutsättning att de fysiska förutsättningarna finns och att hästen är tillräckligt förberedd. 

Man kan många gånger få hästen att GÖRA saker och ting utan att den för den skull nödvändigtvis ha LÄRT sig något. Spänning - framför allt rädsla - blockerar inlärning! Så den klassiska ramsan LUGN, RAK & FRAMÅT är viktig att hålla i åtanke vid hästträning. Ordningen är viktig och utan LUGN sker ingen vettig inlärning! Och det gäller lugn inte bara hos hästen utan även hos oss människor som försöker lära hästen något. :-)

Den viktiga HANDEN hos ryttaren/kusken!

Denna ryttare rider på kandar med "Fillisfattning" - ett sätt att hålla tyglarna som
klart separerar de olika bettens funktion och syfte.

Många gånger får jag frågor som "vilket bett skall jag välja?", "är det här bettet för skarpt?" osv.

Som ryttare borde man istället ställa sig frågan "Hur använder jag min hand???" För enligt min uppfattning har handen betydligt större relevans än eventuellt bett. Även ett bettlöst alternativ - vilka börjar vara vanligare o vanligare - kan ställa till stora problem för hästen om handen inte vet vad den gör! Även dessa varianter av betsling bygger ju på att ett tryck används - visserligen inte i munnen utan istället på nosrygg och/eller nacken. En hård hand kan orsaka mycket problem för hästen även om trycket inte kommer i munnen....

Om man sedan plussar på med diverse stjälptyglar kan eländet för hästen bli ännu större.

En ständig utbildning av ryttarens hand och RESPEKT för hästens mun är därför A och O för att hästen skall få en uthärdlig tillvaro. Mycket smärta och problem orsakas av ryttarens hand - och naturligtvis i kombination med betslingen - eftersom t.ex ett stångbett med långa skänklar mångdubblar ryttarens kraft i tygeltagen!

Hästen är enormt känslig där bettet ligger, dvs lanerna. Överhuvudtaget finns mycket nerver på hästens huvud och i munnen. Hur man använder handen är därför otroligt viktigt! Hästen känner och reagerar på mycket, mycket mindre hjälpgivning från handen än vad de flesta ryttare tror.

Hästar som upplever smärta i munnen kan reagera på lite olika sätt - vissa undviker bettet och kryper "bakom hand", kanske blir oroliga och kastar med huvudet osv. Andra (de flesta enligt min uppfattning) skyddar sig istället med att låsa halsmuskulaturen och käken och därmed i viss mån blockerar smärtan i munnen. Det är de hästarna som ofta får tillmälen som "han är hård i munnen", "stark i munnen" osv. Det är dock i själva verket en häst som reagerar på en smärta i munnen som den försöker lindra och komma undan.... Det kan tyckas ologiskt men en häst är ett "mottrycksdjur" så istället för att ge efter för tryck går den istället ofta IN i trycket. Enligt min uppfattning (personlig o ingen statistisk säkerhet :-) är det ung 80% som har reflexen att trycka emot ett obehag i munnen, de övriga 20% undviker kontakten och kryper bakom hand....

Att utbilda hästen när det gäller kontakten till bettet är därför otroligt viktigt - speciellt redan INNAN man börjar rida. Man kan på olika sätt arbeta hästen från marken för att förbereda den för ridning. T.ex så finns det något som heter flexions som lär hästen hur den skall förhålla sig till bettet och handen.

För ryttarens del så handlar det mycket om att ha en riktig handställning och läge på handen - ikull-lagda låga händer (där den raka linjen från armbåge, via handen, genom tygeln fram till hästens mun är bruten) ger direkt negativa effekter i hästens mun. Ryttaren måste "bära" sina egna händer och inte hänga i hästens mun vilket blir följden av ovanstående. Är handen dessutom så låg att handen hamnar mitt på ryttarens lår är effekten ännu värre... Den raka linje som jag nämner ovan skall vara rak även sedd från ryttarens synvinkel, dvs uppifrån. Många ryttare rider med händerna alldeles för tätt ihop vilket också påverkar kontakten till hästens mun negativt.

Ryttare (och även åskådare till ridning/körning) borde även oftare ställa sig frågan "varför?" när man ser hästar som gapar eller försöker gapa (hårt åtdragna nosgrimmor kan ibland kamouflera detta till viss del). Hästar gapar INTE om de inte har problem med munnen på något sätt - kan vara bettrelaterade skador i munnen men är väldigt ofta också ryttare/kusk med hårda händer, kanske i kombination med ett stångbett. Det är inte för inte som uttrycket "stångbett kan vara som ett rakblad i en apas hand" finns... Det är inget fel att rida med ett stångbett MEN det kräver en utbildad hand hos handhavaren - annars kan det ställa till mycket bekymmer/smärta för hästens del.

Enligt min uppfattning (och även erfarenhet från min egen ridning) läggs alldeles för lite tid till att utbilda såväl hästens mun som (framför allt) ryttarens hand! Vi ryttare skulle betydligt kunna minska hästarnas obehag och smärta från betselrelaterade orsaker om vi från början fick lära oss ordentligt HUR vi skall hantera tyglarna/tömmarna! Fokus borde mera vara på ryttarens hand istället för ryttarens säte/skänklar. De är självklart viktiga men det är ryttarens hand som kan ställa till mest skada och som därför borde vara mest i fokus!

tisdag 5 november 2013

Intressant...

Satt en kväll och såg P Ks clinic från Global Dressage forum 2012 som finns upplagd på Youtube. Vet inte hur lång hela clinic´en var men det är 50 min på youtube... Filmen finns längst ner i detta inlägg.

Det finns enligt min uppfattning en hel del intressanta delar i denna clinic - som för övrigt har temat "Hitta & träna framtida topp hästar". Här nedan följer mina reflektioner...

Det hela börjar med att han får frågor kring rollkur/LDR. Här nedan följer några citat från videon och mina kommentarer:

"Utan att behandla hästar väl så kan man inte sälja hästar & de presterar inte" Tyvärr är det nog minst sagt tveksamt om det stämmer! Hästar har ju förmåga att uthärda en hel del och de har dessutom inget sätt att tydligt visa obehag/smärta. Hästar skriker inte...

"Om jag inte försökte få Scandic att slappna av några minuter så skulle han kasta av mig" (ang att rida i rollkur). Då säger jag bara - är inte meningen med att en högt utbildad häst skall vara lydig, lätt att rida? Kan man verkligen skylla bristen på lydnad/avspänning på att det är en väldigt speciell häst? "Scandic är den svåraste häst jag haft." Borde inte utbildningen i sig skapa en harmonisk häst som inte försöker göra sig av med ryttaren? Speciellt på den nivå vi pratar om? Även om det är en knepig häst? Vi pratar ju inte om en hobbyryttare på låg nivå utan en svår klass ryttare på OS nivå.

"Man kan se på hästen om den mår bra eller ej." "Man kan inte 'tvinga' någon häst att prestera." Här är min kommentar - KAN man verkligen alla gånger se om hästen mår bra? Eller kan man inte tvinga hästen att prestera? Frågan är också - vill man överhuvudtaget SE? Och vad är att TVINGA? Vi lägger nog alla in olika innebörd i dessa påståenden.

"Du kan inte tvinga hästen att jobba. Vi vill alla ha 'the happy athlete'!" Vad är "the happy

måndag 14 oktober 2013

Valda sanningar, referensramar & kravallapor....

Titta in på "På Svenska´s" facebooksida. Där finns massor av fina citat!


Har varit engagerad i ridsporten i 40 år - som hästägare, ideell medlem/styrelseledamot i olika föreningar, ridlärare, anställd i distriktsorganisation, egen företagare osv. Jag har pga min breda erfarenhet inom hästsporten sett/hört det mesta! :-)

Tiden inom ridsporten har gett mig otroligt mycket erfarenhet - det mesta på gott men även en del mindre positiva erfarenheter...

Det har under dessa år hänt en hel del inom hästsporten (inte bara inom ridningen utan även annan hästsport). När jag började rida fanns bara ETT sätt att göra saker (och det var det "gamla" militära sättet - eftersom i början på 70-talet var fortfarande militärens inflytande stort på ridningen i Sverige) - numera finns hur många filosofier som helst (western, klassiskt, akademiskt, NH, centrerad ridning), listan kan göras lång. Som hästmänniska har du idag otroligt många fler valmöjligheter när du väljer vilken inriktning du vill ägna dig åt.

En av de viktigaste lärdomarna jag gjort är att saker förändras - såväl min egen som andras syn på

onsdag 9 oktober 2013

Piaff

Piaff kan se ut på många sätt - beroende på hästens anatomiska förutsättningar och träning. Syftet med piaffen från början var dock att den var en förberedelse för skolorna ovan mark. Dvs att piaffen skulle underlätta för hästen att komma upp i luften...

En riktig piaff får därför hästen att "sätta sig mera" - dvs vinkla sina bakben, flytta över mera vikt på bakdelen och lätta/höja sig fram. Nästa steg är levad - när hästen faktiskt lättar med frambenen och sitter på djupt böjda bakben.

Här nedan har jag lagt in en film med foton på piaff utförd av olika ryttarmästare (idag såväl levande som döda :-) Titta på kompressionen i bakbenen, vart nosen/nacken finns osv. Jämför sedan med nutida tävlingsryttares piaffer - bilder kan lätt hittas på nätet. Notera speciellt om frambenen är lodrätt mot marken (är de understuckna är hästen i framvikt) och hur komprimerade bakbenen är... Enligt min uppfattning är det ytterst få tävlingshästar idag som skulle kunna gå upp i en levad från sin piaff.



tisdag 8 oktober 2013

Stackars häst - Alskad. Plågad. Förnedrad.

Här kommer en ny video (tysk tyvärr) men den är intressant & titta på även om man inte förstår allt  som sägs! Den handlar främst om Rosarion - en häst som tyvärr fått avlivas pga den "träning" den utsatts för. Men den handlar även allmänt om hur hästar behandlas inte bara inom tävlingssfären utan även i andra sammanhang....


Människan är som sagt var en kreativ varelse!

Nu har återigen någon uppfunnit en "faaantastisk" utrustningsdetalj för hästar och ridning! Det finns tydligen ingen gräns för vilka genvägar människor vill ta för att snabbt få kröken i nacken på hästen. Vilket pris hästen får betala verkar inte ha någon betydelse i sammanhanget....

Dessutom, just när det gäller denna "gadget" så framgår det egentligen inte riktig HUR den fungerar - man får inte heller någonstans se ytan som ligger mot hästen. Vad filmen beskriver är istället bara hur fantastiskt dessa människor tycker att utrustningen är.

Att FEI dessutom tydligen godkänt detta redskap på tävlingsbanan (vad jag kunde förstå av videon?) - antar det måste vara vid hoppning men det skulle inte ens förvåna mig om man godkände den vid dressyr. Det verkar nämligen inte finnas någon som helst tanke från FEI när det gäller hästarnas välbefinnande - åtminstone inte om man skall tolka en del av de beslut man fattat, inte minst detta om rollkur/LDR. Så inget förvånar längre....

Men, skulle inte förvåna om denna nya "gadget" kommer att sälja som smör. Speciellt om någon "känd tävlingsryttare/tränare" börjar använda den. Kan inte bedöma om några av de som finns i videon är namnkunniga, åtminstone jag har aldrig hört talas om dem - men o andra sidan håller jag mig inte ajour med tävlingsvärlden :-). Kunskapsnivån/reflektionen hos de flesta ryttare brukar tyvärr inte vara högre än att man faller för "kändisrekommendation" och "quick-fix-metoder"....

En annan intressant sak är att när jag var in o tittade på klippet för några dagar sedan då fanns det en hel del kommentarer, tror inte en enda var positiv! Nu har man tagit bort dessa kommentarer och stängt möjligheten att kommentera....


måndag 30 september 2013

Vem (& vad) är framtiden för horsemanship i Sverige???

Längre ner i denna artikel har jag länkat till en artikel på en amerikansk sida för instruktörer, ryttare m fl. Artikeln handlar om jakten på.... Ja, vadå? Rubriken är "Vem är framtiden för horsemanship i Amerika?" Den handlar om dagens konsumtionssamhälle och hur det påverkar hästsporten. Att allt är "högteknologiskt och snabbt". Slit och släng kan man också sammanfatta det som - inte bara varor utan även upplevelser och sociala kontakter....

Författaren tar som exempel på ovanstående en ung flicka som rider sin ponny med diverse skarpa bett och vid frågan på varför hon använder dessa svarar:
  1. Jag behöver detta för att få hästen under kontroll (och jag bytte till nytt bett för att det var coolt)
  2. Vi behövde en "snabb fix"
  3. Vi hade inte tid
  4. Han (hästen) var tjurig
  5. Han är för stor
  6. (och författarens favoritsvar) Min tränare sa att jag skulle rida med detta
Författaren önskar att ovanstående exempel var en isolerad företeelse men hon träffar på allt fler unga

torsdag 26 september 2013

Ny video med Philippe Karl!

Nu har det kommit en ny video med Philippe Karl och hästen High Noon. Har tidigare visat något lite videoklipp med denna häst...

Man får i filmen följa Philippes arbete med hästen under 20 månader.

I klippet nedan pratas tyska men dessa filmer brukar även ha engelskt tal :-)



Den här skall jag skaffa mig vid tillfälle! :-)

Ps. nu har jag hunnit se delar av videon (Tack vare Lena Danius i samband med vår kursteori förra helgen). Som väntat var den jättebra! Philippe visar verkligen steg för steg arbetet med att omskola en häst - från markarbete/longering till start på bl.a piaffträning. Skall DEFINITIVT skaffa mig denna video!

tisdag 17 september 2013

Fantastisk ridning

Avspänd häst med härlig aktivitet & i "uppförsbacke"

Ni som läser min blogg vet att jag ofta är rätt kritisk till olika företeelser inom hästsporten :-)

I detta inlägg tänker jag istället vara väldigt positiv som omväxling! :-)

Det är nämligen så otroligt kul och inspirerande att se ryttare och hästar träna när det är verklig kvalité på ridningen! Och då spelar det ingen roll vilken nivå det handlar om. Det kan vara lika inspirerande att se en ryttare rida verkliga grunder bra som en ryttare som rider Grand Prix rörelser eller däröver. Det är i alla fall min uppfattning :-)

I somras hade jag möjligheten att se just ovanstående. Eftersom jag inte vet om vederbörande vill att jag skall nämna dem vid namn så väljer jag att inte göra det (de är nämligen inga kända tävlingsryttare - sådana tycker jag i och med sitt val av offentlighet får stå ut med både ros och ris!) :-)

Att t.ex få se ryttare som kan göra närmast perfekta övergångar mellan arbetsskritt, samlad skritt, ökad skritt, skolskritt och spansk skritt - är häftigt (OM man inser HUR svårt detta är)! Att få se ekipage träna på galoppombyten, piruetter, piaff m m där kvalitén genomgående är hög - oavsett om det är i den inledande träningen av detta eller med hästar/ryttare som kommit längre. Se ryttare där man ofta sitter och funderar på - VAD gjorde hon/han för hjälp? Så osynliga är de... Eller att se ryttare som rider en ung eller orutinerad häst med lätta hjälper, hela tiden i god form, lösgjort och framåt. DET är kvalité - och hamnar man på rätt kurs med duktiga tränare och dedikerade ryttare kan man få se just det!
Häst i riktig "neckextension" - här är det ingen nos bakom lod & i LDR!

ps. för er som känner ekipagen på bilderna är det lätt att se vilka det är... :-)

lördag 14 september 2013

Hästig vetenskap...

Jag har i tidigare inlägg nämnt det faktum att det numera kommer allt mer vetenskaplig forskning, utrustningsdetaljer m m för att "mäta" kvalitén på ridningen. Tryckmätningsvojlockar, olika typer av tygeltrycksmätare osv.

Frågan man då kan ställa sig - är dessa saker bra, eller? Och vilka är i så fall bra och varför? Vilken praktisk nytta kan jag verkligen ha som ryttare av dessa "attiraljer"?

Här nedan följer tre youtubeklipp av en grej som mäter tygeltryck genom att man har olikfärgad belysning som sitter mellan öronen på hästen. Grönt ljus innebär ett tygeltryck på under 1 kg, blått ljus ett tryck på 1-3 kg och rött ljus ett tryck på 3-4 kg.

Tidigare forskning har visat att ryttare kan ha upp till 15 kgs tryck (eller ännu mera) per hand så med ovanstående mätare kommer antagligen rätt många ryttare ligga på rött hela tiden och ha betydligt mer än 4 kgs tryck i tyglarna.

måndag 9 september 2013

Hästvälfärd - vad är det?



Något som är högaktuellt just nu, inte minst pga de debatter (om träningsmetoder, om vi överhuvudtaget skall rida/köra hästar m m, m m) som pågår inte bara i Sverige utan i hela världen, är just ovanstående fråga....

De allra flesta vill sina hästars väl men frågan är hur väl vi förstår vad riktig "hästvälfärd" innebär?  Vad är "för hästens bästa" och vad är det inte? Som några av mina vänner och jag diskuterat så innebär ju hästägandet en massa kompromisser - vi varken kan eller i vissa fall inte heller bör efterlikna den verklighet som hästen skulle möta om den var vildhäst.... Däremot så både måste vi, och ibland som sagt var bör, kompromissa när det gäller hur vi hanterar, rider/kör och håller hästar.

Som ett exempel på ovanstående har vi t.ex skor eller inte skor på hästen? Där handlar det ofta om ett kompromissande. Dels för att människan vid sin selektivitet när det gäller avel inte fokuserat på hästens hovar - en god hovkvalité är därför minst av allt någon självklarhet på dagens hästar. Dels för 
att vi om vi skall använda hästen kanske "måste" sko den. Eller rättare sagt - om vi tar min ridskola som exempel - inte har råd/möjlighet att lägga ner ridskoleverksamheten under den tid som det skulle ta för att (eventuellt) härda hästarnas hovar för att vara barfota. På vissa av mina hästar skulle det säkert gå men på andra inte... Därför måste jag göra kompromissen att sko hästarna - åtminstone fram.

Andra kompromisser kan vara hästarnas behov av ättid kontra hästens näringsbehov, täcke/inte täcke, antal timmars utevistelse, ensam i hage eller i flock, på vilket sätt vi tränar osv. Listan kan göras lång...

Hur avgör vi då om hästens välfärd är god? Och vad innebär hästvälfärd? Tar man 100 st

torsdag 5 september 2013

Intressant blogg!


Fick för någon dag sedan en kommentar på ett av mina senaste inlägg. För ovanlighetens skull hade vederbörande länkat till sin egen blogg. KUL! :-)

Så klicka er gärna fram till "Tankar från draknästet". Där finns flera intressanta inlägg men ett av det senaste handlar om hur det är att jobba som ridlärare - både för och nackdelar...

Jag kan inte annat än att hålla med om det Elin skriver om! Har själv jobbat som ridlärare i 35 år, såväl på flera föreningsdrivna ridskolor som egen (de senast 20 år på egen ridskola). Jobbar dessutom som utbildningskonsulent åt Norrbottens Ridsportdistrikt sedan massor av år tillbaka och kommer via detta jobb också i kontakt med såväl ridlärare, stallpersonal och ideella styrelseledamöter.

Det var mina egna erfarenheter av att jobba inom föreningsdrivna ridklubbar (och framför allt de problem som detta innebar) som gjorde att jag fattade beslutet att starta egen ridskola... TROTS konkurrensen från svarta verksamheter (som ingen ingen inom ridsporten kan blunda för att de finns! Dessutom i rätt hög omfattning!), statligt o kommunalt subventionerad verksamhet vilken håller nere prisbilden på olika hästrelaterad verksamhet. Något som naturligtvis är jättebra för kunden - dvs rideleven, hästägaren mfl men tuffare för den som försöker livnära sig på egen hästrelaterad verksamhet...

Som exempel (som jag skrivit tidigare om) har t.ex inte uppstallningshyror på långa vägar ens hängt med kronans utveckling sedan början av 1990-talet. En normal stallhyra i början av 90-talet låg på kring 1.200-1.500 kr/månad - idag ligger den på kanske 2.200-2.400 kr (här i Norrbotten skall kanske tilläggas - i vissa storstadsregioner HAR priset följt kostnadsutveckling och ibland mer därtill). Såg dessutom senast för någon dag sedan när jag var in på Blocket annonser om 500 kr i kallhyra - det priset var vanligt redan i början av 80-talet! Hade utvecklingen följt kronans värde skulle uppstallning idag kostat dryga 5.000 kr/månad (eller ovanstående kallhyra ca 1.750 kr).... Utan att ha något "bevis" för det så tror jag inte heller att ridavgifterna följt med kronans utveckling - kanske den inte släpar efter riktigt lika mycket men tvivlar starkt på att den heller egentligen är "i fas".

Vad är det då som gör att jag fortfarande har egen ridskola, kan man ju fråga sig (för uppenbarligen är det inte den fantastiska möjlighet till stora inkomster - ps. Ja, jag ÄR ironisk.)?! Ja, det är just det som Elin också skriver om - glädjen att jobba med de fantastiska hästarna och eleverna. Att få möjlighet att förmedla något av den kunskap som jag (förhoppningsvis :-) hunnit skaffa mig under 40 år som hästägare och 35 som ridlärare. Utan detta så skulle jag för länge sedan sökt mig till enklare sätt att försörja mig :-)


Det finns även fler intressanta inlägg i ovanstående blogg så ta er tid att läsa :-)
Bland annat finns ett till som heter "Varje torn man bygger upp ska nån annan riva ner" - även detta handlar om föreningar och dess struktur.

Fram för fler kommentarer i min blogg (och gärna då precis som i Elins fall - en länk till er egen blogg eller hemsida)!

torsdag 29 augusti 2013

Skogspromenad....

I förmiddags var jag på promenad i skogen i närheten av oss med mina vovvar. En fantastisk dag! Kamera i mobilen gör att man verkligen ALLTID (nästan :-) har med sig en kamera. Här nedan dels ett foto på mina vovvar som hade superkul, men också en bild på en riktig "trollskog" som i solljuset nästan såg ut som något ur filmen Avatar. Har ni inte sett den filmen - gör det!



tisdag 20 augusti 2013

Per Waaler - "Kontrollbehovet är det mest destruktiva för en ryttare"

I somras så kom ett nummer av Hästfocus där det fanns en lång artikel om och med Per (& Helene) Waaler. Per är norrman som numera bor i Sverige och har utbildat hästar upp till Grand Prix dressyr. Han har tränat/haft som samarbetspartners bl.a Hilda Gurney, Mellen van Brugen och Paul Fielder.

Ovanstående artikel är det bästa jag läst på länge! Hoppas många ryttare tar till sig hans åsikter - då skulle nog hästarna i vårt land få en bättre vardag!

Här nedan följer några citat från artikeln:

"När vi använder fysisk kraft använder vi smältreflexer (min kommentar - ska kanske vara smärtreflexer, har i alla fall aldrig hört talas om smältreflexer), vilket alltid lämnar negativa spår. Man får kanske något, en reaktion eller ett resultat. Men ett resultat som tvingas fram, t.ex form eller hållning, innebär att det positiva samspelet hästen skadas. Man får ett resultat som ser fint ut men förlorar samtidigt något som är mer värdefullt - hästens tillit. Det är ingen god investering om man ser till det framtida samarbetet med hästen."

"Att rida på det sätt vi (Per & Helene) önskar är svårare än att rida med hårda händer och fysisk kraft. Det kräver att vi befriar oss från 'bilden' av hur perfekt ridning ska se ut."

"Ryttarens främsta uppgift är att få hästen att känna förtroende och tillit. Att inte vara rädd för betslet och tygelhanden."

"Många rider hästen som den var en fiende, och tvingar och pressar. Det är ungefär som att hålla kniven mot strupen för att få sin vilja igenom. Man använder hårda tag, olika bett, gramantyglar och inspänningar."

(Min kommentar - detta blogginlägg är ganska långt men det finns en video & länk till en tidningsartikel längst ner. Hoppas du vill klicka dig vidare :-) )

onsdag 5 juni 2013

Sommarlov!

När denna vecka är slut så tar vi på Birca sommarlov från ordinarie lektionsridningen!  Du som är elev - glöm inte meddela innan vi skiljs för terminen om du avser fortsätta till hösten eller ej... Lappar finns i stallet. Höstterminen startar om vecka 34 (19 augusti).

Under sommaren kommer det att vara kurser & läger här istället. Vill du läsa mer om när/vad som pågår - titta in på Birca´s facebooksida eller www.bircahastgard.se

Nu i veckan kommer vi att släppa hästarna i sommarhagen. Det är ett par veckor tidigare än normalt!

Jippii! :-)


måndag 13 maj 2013

Fortsatta funderingar....

Skriverierna om ridsportens/hästsportens "vara eller inte vara" fortsätter i pressen... Att det nu hänt en dödsolycka med en travhäst på Solvalla och en annan olycka (också i samband med körning) där även denna häst dog kommer knappast att göra saken bättre....

Vad som är väldigt intressant i sammanhanget är att läsa (häst)människors reaktioner på all kritik. De varierar från synpunkter att det är dags att ridsporten "rensar i leden" till kommentarer där man försvarar såväl rollkur, LDR och annat som kritiseras...

Något som jag personligen tycker är mest anmärkningsvärt är hur många det är som inte ser något fel med t.ex Rollkur. Även synen på djuret hästen förvånar mig rätt ofta. Kommentarer som "man kan inte tvinga en häst till någonting", "ryttarna (som kritiseras, min kommentar) vet vad de gör - de gör inte något som skadar hästen", "hästar som gillar att tävla", jämförelser som "åldringar har det minsann mycket sämre", en kommentar var t.ex "Hur torteras inte våra barn inom andra verksamheter, jag vet 9 åriga barn som får pengar för varje mål de gör i fotboll... Som inte får godkännande av sina föräldrar för att de förlorade matchen, det viktigaste va att vinna", "om man slår normalt hårt på schabraket så känner hästen det inte så mkt", "Trots tortyrredskapen, används de knappt om ens alls under en ritt, en ryttare använder dem i de fall som behövs. Ryttare kräver inte mer av hästen än vad den klarar av utan känner var gränsen går.", 

Ett inlägg fanns där skribenten skrev som följer: "Hade det varit ok om en människa slagit sin partner och sedan sagt att man bara kittlar henne/honom lite? Att man gjorde det för att signalera och inte för att misshandla? Ledsen men det köper jag inte. Okej, det kan komma stunder då du måste slå din häst men du slår den fortfarande"

Madeleine Forsgren (på Stenbro) har gjort ett mkt bra inlägg där hon bland annat skriver: " Det här handlar i grunden om det jag inledde med: har vi rätt att utnyttja djuren på det sätt vi gör ?- att förneka att all form av rid-och körsport är ett utnyttjande är enbart barnsligt - och om vi anser att vi har det (för så har människan gjort i årtusenden) var går gränsen ??
Att det har funnits avarter och fortfarande pågår direkta övergrepp mot hästar i olika sammanhang, kan vi nog alla vara överens om och det förekommer givetvis även på hög nivå inom sporten. En del ryttare skulle jag vilja påstå begår övergrepp bara genom sitt sätt att rida. Och en hel del av hästhållningen på elitnivå kan också diskuteras. Hur "naturligt" tillåts våra elithästar att leva sitt liv egentligen ? Vågar vi ge oss in i den här debatten på allvar ??"


Många av inläggen på nätet visar tyvärr en skriande brist på kunskap (både hos de som kritiserar ridning som de som tycker kritiken är överdriven). Att börja jämföra med åldringar (kunde varit något helt annat) eller hästar i grannbyn (eller var som helst) som har det sämre än tävlingshästarna tycker jag personligen inte hör hemma i den här diskussionen. Det är att försöka flytta fokus från sakfrågorna! Att det finns människor eller hästar som har det sämre är inget argument för att tolerera missförhållanden...

Knäckfrågorna är istället bl.a de som Madeleine ställer här ovan!
VÅGAR VI ge oss in i den här debatten på allvar???
VÅGAR VI börja diskutera de normer som finns kring hur vi håller/hanterar/rider/tränar/tävlar våra hästar? Verkligen diskutera om det vi gör med (mot) våra hästar verkligen är rätt (och schyssta) saker?

Måste tyvärr komma tillbaka till våra hästorganisationers totala tystnad i sammanhanget - jag har ingenstans när jag läst debattinläggen sett någon som helst reaktion från dessa organisationer vilket jag kan tycka är ganska anmärkningsvärt - speciellt nu när skriverierna börjar likna "stormstyrka". Försöker man tiga ihjäl det hela? Har en känsla av att det blir någon reaktion först om några stora ridsportsponsorer drar sig ur sponsoravtalen för att man inte längre vill förknippas med avarterna inom ridsporten. Hoppas jag har fel men jag har en känsla av att det enda som skulle orsaka en ordentlig debatt/reaktion på "hög" nivå är om "money talks" dvs att finansieringen drabbas....

För INGEN landsomfattande (häst)organisation här i Sverige (eller den internationella FEI för den delen) har hittills agerat vad jag kunnat hitta. Åtminstone inte officiellt. Om det sedan finns pågående diskussioner internt vet inte jag men man kan ju alltid hoppas!


tisdag 30 april 2013

Ibland är det synd att få rätt...

Ibland önskar man att man inte skulle behöva säga "Vad var det jag sa?"

Nu undrar kanske en del - vad dillar hon om nu då? Ja, det är de senaste dagarnas skriverier om ridsport (i samband med tävlingarna i Göteborg). Det har varit flera artiklar bl.a den här

Jag och fler med mig har under en längre tid på olika sätt försökt få igång en etisk diskussion om bl.a träningsmetoder INOM ridsportens egna led - utan större framgång ska kanske tilläggas... Vi som jobbat för detta har framfört just farhågor om att om inte vi själva "rensar" inom leden och i träningsmetoderna så kommer andra så småningom att sätta fokus på dessa! Själv är jag förvånad att det tagit så här lång tid...

Men nu verkar det vara på väg - tidigare är det nästa bara en del "hästpress" som uppmärksammat Rollkur (och andra tvivelaktiga träningsmetoder) men nu har även annan press satt fokus på frågorna. Göteborgsposten är bara ett exempel.

FEI (och andra ridsportorganisationer) har visat enorm flathet när man inte "satt ner foten" tydligare och tidigare när det gäller t.ex Rollkur (eller LDR = "Lightly Disguised Rollkur" = "Lätt förklädd Rollkur").

Tävlingsledaren för Göteborgstävlingarna uttalar sig enligt nedan citat från artikeln ovan: "Tomas Torgersen, tävlingsledare, svarar via mejl att de har anställt de bästa internationella funktionärerna, FEI stewards, som finns att tillgå till Göteborg. De finns på plats under framridningen och skulle ingripa om de såg någon som red rollkur, som är en aggressiv form av ridning och helt oacceptabel skriver han."

Bilden som visas i artikeln (som tydligen är tagen från framridningen på tävlingen) visar en häst som är KRAFTIGT bakom lod med nosen nästan touchande bringan - om inte det visar en häst riden i rollkur - vad är då rollkur??? Att inte funktionärerna anser detta vara en "aggressiv form av ridning" är minst sagt anmärkningsvärt - vad skulle då krävas för ATT de skulle agera???

Återigen - är det allmän flathet, rädsla för "etablissemanget" inom "högsta divisionen" bland tävlingsryttare/sponsorer/tränare eller SER man verkligen inte problemet med denna (och liknande) träningsformer som gör att inte FEI (internationella ridsportorganisationen) mfl organisationer kraftfullt agerar???

Det finns t.ex de som förespråkat olika (enkla) regeländringar för att per automatik komma tillrätta med de avarter som finns inom sporten (utan att direkt peka ut ryttare/tränare). Dessa regeländringar skulle genom sin utformning innebära en självsanering av tveksamma träningsmetoder o ridning.

Ett exempel är den "testare" av hur hårt nosgrimmorna är spända som ISES (mfl) föreslagit FEI att börja använda vid kontroll av utrustning. FEI har inte alls varit intresserade av detta - antagligen för att det då skulle bli ännu mera uppenbart vilka ryttare som använder "aggressive force" för att använda ett av deras egna uttryck. De hästar som redan idag lyckas gapa med sina hårt åtdragna nosgrimmor skulle man antagligen se hela gapet på om nosgrimmorna spändes lösare...

         


onsdag 24 april 2013

Snart dax för RIDLÄGER!

Nu har jag lagt ut Birca´s ridläger för sommaren 2013 på www.birca@hastgard.se - klicka på länken "Ridläger" i listen högst upp på sidan så kan du se datum/innehåll m m.

Läger i år är:
- dagläger Ridvana skritt & trav (3 dagar)
- övernattningsläger med inriktning AGILITY för häst & WORKING EQUITATION (3 dagar)
OBS - detta läger har Epona Ryttarsällskap köpt i sin helhet. Info om detta kommer att gå ut till alla medlemmar. I mån av plats kan det också finnas plats för dig som inte är medlem i Epona - anmäl då ditt intresse till ingolo@telia.com

- övernattningsläger med inriktning HOPPNING (3 dagar)

- övernattningsläger VUXENLÄGER "Rym hemifrån" (4 dagar)
- övernattningsläger Ridvana alla gångarter (7 dagar)

För anmälan (obs! läs de anmälnings- & avbokningsregler som gäller!) - klicka på lägrets nummer så kommer du till anmälningsformulär.

Jag tar emot anmälningar till dess lägret är fullt men den 15 maj tar jag beslut om det är tillräckligt många för att lägret skall genomföras så vänta inte med att anmäla om du vill gå läger!


onsdag 3 april 2013

Blir lika fascinerad varje gång....

När det gäller vad undrar du antagligen nu? Ja, det är något som jag då och då återkommer till...

Jag syftar på hur vi människor uppfattar saker i vår omgivning - att våra referensramar, valda sanningar, tidigare erfarenheter m m formar hur vi upplever omvärlden. Det gäller ju allt men här syftar jag på hästhantering/ridning som ni kanske anar...

Det händer ofta när jag diskuterar med hästintresserade om ridning att vi sett samma saker (kan vara video´s, träningar eller bilder) men vi har inte SETT samma saker! Beroende på vilka referensramar vi har så tolkar vi information på olika sätt - inget behöver nödvändigtvis vara "rätt" eller "fel" utan det är bara olika. Dessutom kan jag med säkerhet säga att MIN uppfattning om ridning har förändrats (och tur är väl det!) genom årens lopp. Jag har ändrat min uppfattning om vad jag tycker är bra ridning och inte - tack vare ökad erfarenhet skulle jag vilja påstå :-)

Vad ser ni t.ex när ni ser nedanstående två bilder?? Den övre är en siluett från en ryttare i världstoppen i dressyr, den nedre är Melissa Simms, en elev till Nuno Oliviera....




tisdag 2 april 2013

Hur mår din häst - egentligen?

Hade idag ett mycket intressant samtal med en kompis om hur svårt det kan vara att rätt tyda hästens signaler på hur den EGENTLIGEN mår...

Vad är egentligen en FRISK häst? Och hur mår den av att vi använder den?

Ett faktum som gör ovanstående avgöranden svåra är att det ligger i hästens överlevnadsnatur att inte visa svaghet. Att göra det skulle potentiellt innebär att hästen blev lunchmat - därför vill det mycket till innan hästen visar att den inte mår bra. Vissa hästar är dessutom bättre på att dölja sina problem - på gott o ont. På gott ur överlevnadssynpunkt (i alla fall sett ur hästens perspektiv - tyvärr så kan det ju istället resultera i en för tidig död pga att husse/matte missat de tidiga varningssignalerna) - ont just ur den bemärkelsen att hästägaren inte inser att hästen mår dåligt förrän det hela har gått rätt långt...

Vad ÄR egentligen ett "friskt" beteende hos en häst? Är det den lugna, till synes villiga hästen som inte gör motstånd när vi begär? Var går gränsen mellan inbyggd hjälplöshet och faktiskt en ärligt medgörlig häst som är med på noterna?

Å andra sidan - innebär alltid motstånd hos hästen (= "besvärlig häst") vid ridning/hantering att det finns ett fysiskt problem någonstans? Eller kan det bero på andra saker och hur hanterar man i så fall det på bästa sätt?

Ett som jag ser det klassiskt exempel är när ryttare ofta förväxlar "medgörlighet" hos hästen med smärta/obehag är vid ridning med diverse skarpa bett, kanske olika hävstångsbett. Ryttare säger ofta "hästen TRIVS så bra med bettet", "den är så mjuk och går inte emot som den gör på andra bett" osv. Inte så underligt kanske eftersom speciellt hävstångsbett utövar en oerhört kraftig inverkan på hästens tunga o laner. Jag skulle inte heller gå emot ett rakblad i min mun.... Prova hur stångbettet inverkar genom att sätta det på dina armar eller skenben - jag lovar, du kommer inte att se på bettet på samma sätt efteråt....

Muskelspänningar, ledproblem, problem med hovar m m kan även det "ställa till" det för hästen. Frågan är var gränsen går för när rörelse/ridning/sjukgymnastik är det man SKA göra och när hästen är så dålig att den faktiskt inte klarar av arbete? Och har vi som ryttare/hästägare "tid" att låta det ta den tid det tar att (eventuellt) rehabilitera hästen till sin fulla potential? Tränings-/tävlingsambitioner/ekonomi är sådant som ofta begränsar förutsättningarna.... Eller hästen kanske är så dålig så den helt enkelt bör få sluta sina dagar?

Ovanstående ÄR svårt - enligt min uppfattning finns inga klara svar utan man får göra det bästa man förmår som hästägare med den kunskap, ambition och förmåga man har. Det viktigaste är nog faktiskt att man SER sin häst och reflekterar över hur den faktiskt mår - såväl psykiskt som fysiskt! Hur fungerar den i hagen, stallet och vid arbete. Verkar den pigg o glad, rör den sig frivilligt och på egen hand, äter/dricker den bra, har den goda sociala kontakter med andra hästar osv. Och var uppmärksam på FÖRÄNDRINGAR oavsett om de är till det sämre eller bättre. Både ock är viktig information....

torsdag 28 mars 2013

GLAD PÅSK!

Nu e det påsklovs-uppehåll för de flesta ridgrupperna (utom de där vi kommit överens om ridning i alla fall :-) Har lagt in de ridgrupper som är planerade nästa vecka i kalendern på hemsidan ifall du har dåligt minne :-)

Ha ett skönt påsklov så ses vi veckan efter!


måndag 25 mars 2013

Baucher bett


Det verkar finnas en hel det förvirring (och okunskap) när det gäller Baucher bett....

Bettet ser ut (sitter på tränset) som nedan. Bettet kan även vara odelat eller tredelat. Det händer att ryttare spänner de korta skänklarna neråt (och fäster tyglarna i de små ringarna) - detta är dock fel - det är sidostyckena som skall spännas i de små ringarna (som på bilden nedan).

 

Många tror att bettet

a) är SKARPT!

b) har STÅNGVERKAN!

c) ger ett TRYCK bakom nacken när man använder det

Alla dessa föreställningar är helt fel!

Baucherbettet är i alla väsentliga delar ett vanligt tränsbett! Det är därför inget skarpare än vanliga tränsbett, snarare tvärtom. Vitsen med de korta "skänklarna" ovanför bettringen är att de gör att bettet ligger rakare i hästens mun, det kan inte bli någon "nötknäppareffekt" som det kan bli med ett vanligt tvådelat tränsbett.

Att det skulle bli någon stångverkan stämmer inte heller. Först och främst för att det inte finns någon skänkel nedanför mundelen - det krävs för att det skall bli en hävstångseffekt. För det andra finns ingen kindkedja - även detta en förutsättning för att det skall bli en stångverkan.

Att det inte blir något tryck bakom nacken kan man enkelt kolla genom att lägga en hand under nackstycket och sedan ta i tyglarna....

Min erfarenhet är att väldigt många hästar fungerar bra på detta bett....

lördag 16 februari 2013

Historisk skatt!


http://2.bp.blogspot.com/-jCWvEaHRqnY/TfmnXxGzJfI/AAAAAAAAApA/dLe_Oxzia2Q/s1600/ehrengranat.jpg

Vi har i Sverige en fantastisk historisk skatt som rör den svenska ridningen. Det är boken "Ridskolan eller Ridläran"  av Klas Adam Ehrengranath. Det är en bok som borde översättas (den är skriven på gammelsvenska o inte helt lätt att läsa) och komma till användning igen. Den boken representerar i många avseende rötterna till Svensk Ridning och något som vi borde ta till vara på och även delvis komma tillbaka till!

Ehrengranath är kanske mest känd för de citat som finns i gula ridhuset på Strömsholm samt sin "mekaniska häst" som fortfarande finns bevarad. Se skissen nedan. Det finns även ett Ehrengranath stipendie på Flyinge.


Här nedan följer lite info om Ehrengranath (hämtat från Wikipedia).

forts Tränare med flera roller

Skrev för några veckor sedan ett inlägg som handlade om tränares olika (ibland dolda) roller...

I veckan kom i pressen ett exempel på "hög" nivå som visade precis på vad jag menade. Det var ärendet med dressyrhästen Donna Unique. Enligt tidningarna så har 900.000 euro (ca 8 miljoner kr) "försvunnit" i samband med en försäljning. Såväl Andreas Helgstrand som Patrik Kittel uppges vara inblandade. Det handlade tydligen om "dolda" delar av köpesumman (dvs att säljaren, läs ägaren, fick en uppgift på vad hästen sålts för medan köparen betalt en helt annan summa) samt provisioner till ryttare. Vi får väl se vad som händer i ovanstående fall - i rätten är nog inte helt otänkbart.

Det är inte första gången det har varit liknande ärenden i hästvärlden. För ett antal år sedan var Anky van Grundsven och hennes man Sjef Jensen iblandade i en liknande affär. En amerikansk häst såldes till ett HELT annat pris än vad som uppgavs för säljaren (ägaren av hästen). Mellanskillnaden hamnade i Sjefs ficka till dess säljaren av en händelse upptäckte det hela och affären hamnade i rätten. Sjef blev dömd att betala mellanskillnanden till säljaren och om jag inte kommer ihåg helt fel även ett skadestånd.

Har även hört liknande historier med svenska tränare/ryttare inblandade... Som jag skrev tidigare så är det absolut inget fel med provisioner och förmedlande tränare/ryttare - däremot tycker jag det skall vara "öppna kort" så alla inblandade är medvetna om vilka spelregler som gäller!

torsdag 14 februari 2013

Krök på nacken = i form = sant??

Såg i måndags senast avsnittet av Ponnyakuten. Nästan "mot min vilja" - blir nämligen lika frustrerad (& ledsen) varje gång! (har dock svårt att låta bli att titta.. :-) Frustrerad över att det man gör (eller inte gör) i detta program har en ENORM genomslagskraft bland landets (framför allt) ungdomsryttare - vilket skulle kunna vara jättepositivt men tyvärr tycker jag det är motsatsen!

Varför kanske du frågar dig? Ja, eftersom man ofta visar sådant som definitivt INTE är att rekommendera. Listan på vad kan göras lång men vad jag speciellt hakade upp mig på i just detta avsnitt var den ENORMA fokuseringen kring var hästen hade sitt huvud!

Jag kan visserligen förstå skälet till såväl Tobbes som Jan Bs kommentarer som "ner med handen", "ta den i form" (vilket repeterades konstant, skulle vara intressant att räkna hur många gånger det sas under programmet?) eftersom ryttarna definitivt behövde hjälp med sin ridning! Det tragiska i kråksången är dock att fokuseringen (enligt min uppfattning) blir på HELT fel saker!!! Det man "lär" eleverna genom de kommentarer som man hörde i detta avsnitt är att huvudsaken är att hästen kröker på nacken (oavsett pga vad och hur den kommer dit)!

Dessutom är kommentarer som "ta den i form" egentligen "ickeinstruktioner" för det talar inte på något sätt om för eleven HUR.... I kombination med "ner med handen" innebär det bara en elev som med handen försöker trycka/dra ner hästens huvud. 

(Ibland har jag sett kommentarer - när det funnits kritik på innehållet - om att "man gjorde en massa annat, det här var dock det enda som visades". I så fall är det OERHÖRT trist att man inte verkar ha någon verkligt hästkunnig person som kan se till att det som VISAS är så vettigt som möjligt just eftersom detta program har sådan genomslagskraft bland ungdomar som rider! Programmet har en "status" som utbildande program o då borde man oxå se till att den verkligen har kvalitet i det man lär ut)

Såväl Tobbe som Jan är ju stora "fixidoler" så deras ord blir en "sanning" som fler än en unge i Sverige kommer att försöka kopiera!

Titta själva här nere (om ni orkar).

http://www.svtplay.se/ponnyakuten

ps. bortsett från ovan finns det även hur många exempel som helst på saker som är rent säkerhetsmässigt farliga i dessa program. För att vara en programserie som säger sig lägga stor vikt vid säkerheten är det rätt anmärkningsvärt....

Från en för dagen rätt gnällig ridlärare med 35 års erfarenhet! :-)

Boktips!

Håller precis nu på att läsa Chris Bartle´s bok "Training the sport horse".

Chris Bartle är fälttävlansryttaren som även tävlat OS i dressyr - fram till OS 2012 var han Englands mest meriterade dressyrryttare med en 6e plats på OS i Los Angeles 1984. Han red då Wily Trout, en omskolad fälttävlanshäst. Numera är han bl.a tränare för Tysklands fälttävlanslandslag.

Har inte hunnit läsa så långt i ovanstående bok men kan redan nu rekommendera den! Den innehåller allt ifrån anatomi, rörelsemekanik till träning i såväl dressyr, hoppning som fälttävlan. Ska försöka återkomma längre fram med mer regelrätt recension av boken. :-)

Här nedan följer ett utdrag ur Wikipedia om Chris meriter som ryttare:

Dressage

Most notably while preparing for the 76' Burghley Horse Trials his horse picked up a tendon injury that forced the horse into retirement from eventing. But as one door closed another opened, and the same horse showed potential in Dressage. 1 year later he was competing at the World Championships as an individual. That horse was Wily Trout. The combination went on to become part of the British Dressage Team from 1981-1987. In this time he competed at the 84' Summer Olympics in Los Angeles for the British team. The team came 8th, but Chris Bartle tied for 6th in the individual event to make history by becoming the highest placed Brit. A record he still holds to this day (As of January 2011). Chris and Wily Trout's last major contribution in dressage came when they was second placed at the first Dressage World Cup Final in 's-Hertogenbosch 1986. This period was capped off when he was awarded the British Equestrian Federation's Medal of Honour in 1986.

Three Day Eventing

Bartle then took the opportunity to turn back to eventing and had a whole host of successes which included winning team Gold at the 1997 European Championships with the British Event Team, before winning the prestigious Badminton Horse Trials in 1998, on his horse Word Perfect II.[3] He also travelled with Word Perfect to the Sydney Olympics in 2000, as reserve.

Etiska frågeställningar inom hästsporten?

Något som blir allt mer aktuellt inom all hästsport är olika etiska frågeställningar... Vilka sätt att hålla och hantera häst, vilken användning/träning är försvarbar ur djurskyddsaspekt?

Personligen tror jag bara det är en tidsfråga innan olika djurskyddsorganisationer (och andra) sätter riktig fokus på dessa frågor.... Frågan är närmast om sporten i allmänhet och SvRF i synnerhet ska agera proaktivt (dvs sopa framför egen dörr först) eller reaktivt (alltså reagera/försvara sig) när den verkliga kritiken kommer?

Hörde som ett exempel när jag i ett sammanhang frågade om man diskuterade LDR & Rollkur på dressyrdomarkurser och fick som svar NEJ. När jag undrade varför (tyckte nämligen det var lite underligt eftersom dessa saker är högaktuella, inte minst efter diskussionerna i samband med OS i London) fick jag till svar "för det finns inte i Sverige! Det är ju felaktigt men eftersom det inte förekommer i Sverige...." Har ingen aning om det är den officiella orsaken till att man inte diskuterar Rollkur & LDR men jag har själv vid upprepade tillfällen varit på anläggningar där Rollkur praktiserats dagligen och LDR (av mer o mindre grad) kan man se DAGLIGEN i våra stall & anläggningar.... Vi måste helt uppenbart leva i olika verkligheter?!

Det finns många svåra frågor att ta ställning till och som bör diskuteras öppet inom hästsporten. För var går gränserna för vad som är acceptabelt och inte? Allt hästägande handlar ju om kompromissande för vi varken kan eller kanske inte ens bör efterlikna naturen i alla hänseenden...

Men samtidigt finns det många företeelser som vi bör (och måste) ifrågasätta och se till att vi kan motivera dem den dag de eventuellt ifrågasätts av grupper utanför våra egna led. Vi bör redan nu se över användningen av sådant som är etiskt tveksamt!

Här nedan bara några exempel på saker som bör diskuteras(enligt min uppfattning :-)):
- hästar som fortfarande inte får gå i hage
- om hästen har möjlighet till social gemenskap (dvs kan röra vid andra hästar)
- träningsmetoder (allt i från rollkur, LDR, hackande sporrar, ryck i munnen, "kadaverdisciplin" osv)
- användningen av bett (inte bara vilken typ av bett utan även hur man använder det)
- användningen av "stjälptyglar" (vilken effekt det har på hästen)
- fodring (inte bara vad utan också på vilket sätt...)
- skor/utan skor
- täcken - när/när inte och hur många?

Läs via länken vad Djurens Rätt så här långt skrivit om hästsport....
http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt 

ps. för er som känner mig vet att jag brukar kalla "hjälptyglar" för "stälptyglar" eftersom jag tycker de mera ställer till problem än löser några... Så ovanstående är inte något stavfel :-)


Not. Skrev ovanstående inlägg för ett tag sedan (som utkast). Fick igår senaste numret av Equipage i min hand & där skrev redaktören en ledare som berör just ovanstående! Hon hade varit på "köp-turné" till ett antal försäljningsstall i Skåne och då blivit bestört över vad hon sett. Hon skriver bl.a att "om det som Stallkompis & jag såg, skulle bli synligt för allmänheten, (läs Josefsson, Ekdahl & Co) så skulle vår kära sport sänkas. Punkt. Det vi såg är inte okej för någon." 

Ovanstående visar ännu en gång att det finns (många) skäl till att börja diskutera företeelser inom vår sport innan andra gör det åt oss!

måndag 11 februari 2013

Snömos?



Snömos (brukar jag ibland kalla sådant som är "ordbajseri" - dvs mkt vackra fina ord men inte alla gånger särskilt mkt substans, eftertänksamhet och relevans i verkligheten...)

Läste för en tid sedan en artikel i Hästfocus och som vanligt gav den mig anledning att skriva en reflektion här på bloggen…

Det fanns där en artikel som bl.a handlade om framridning men framförallt om träningsmetoder och värdegrunder för träning/tävling. 

Dels fanns ett utdrag ur Islandshästförbundets ”TR” som heter FIPO. Det var § 1.1.1.2 ”Träningsmetoder – Hästar får endast underkastas träningsmetoder som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad för deras respektive discipliner. De får inte utsättas för träningsmetoder som är våldsamma eller orsakar rädsla eller för vilka de inte blivit ordentligt förberedda.”

Dessutom fanns ”Värdegrund för träning o tävling med häst”som Hästnäringens Representationsråd (HRR) enats om i september 2010. Utdrag ur detta:
- Hästens välbefinnande kommer alltid i första hand
- Alla som på ett eller annat sätt har hand om hästar skall agera på ett sådant sätt att hästen skyddas mot skada och inte far illa vid träning och tävling
- Ingen häst får tränas eller tävlas med metoder som skadar eller skrämmer hästen
- Hästar får inte medicineras eller på annat sätt påverkas i syfte att förbättra prestationsförmågan eller för att dölja skador
Det finns även fler punkter men det är mest dessa som detta inlägg skall handla om…

Och vad kan hon nu ha emot ovanstående frågar sig nu antagligen en del som brukar läsa min blogg!? Ja, egentligen ingenting eftersom jag håller med om formuleringarna i stort MEN problemet är HUR varje enskild individ (och även organisationer) TOLKAR dessa formuleringar! Risken är stor att det bara blir ”snömos” av det hela utan praktisk betydelse för hästen!

För vad menar man egentligen med ”som passar deras fysiska kapacitet o utbildningsgrad”, ”våldsamma träningsmetoder”, ”metoder som skadar eller skrämmer” osv???

Alla vi som hållit på med hästar ett tag vet hur olika vi utövare ser på dessa saker! Vissa träningsmetoder är så

"Rasism" inom hästsporten...

I Svenska Ridsportförbundets Hästhållningspolicy står det "Alla hästar skall värderas lika oberoende av kön, ras, ålder och härstamning"...

Man kan bara konstatera att ovanstående långt ifrån alltid respekteras - det finns nämligen en ganska väl utbredd "rasism" inom ridsporten! Ryttare som "rynkar på näsan" när de kommer i kontakt med ryttare som väljer att ha en annan ras än de själva valt (läs - ofta halvblodshäst... :-)

Kommentarer "varför skaffar du inte en RIKTIG häst?", "vill du komma någonstans måste du byta häst!" osv är det nog fler än en ägare av häst av lite "udda" raser (då menar jag raser som inte är etablerade "ridhästraser") hört - det kan vara travare, nordis, fjording, arab m m.

Fördomar om ovanstående raser är ganska utbredda och det är inte lätt för någon som vill tävla - man blir tyvärr ofta bedömd med en lägre skala bara genom att man rider in på medellinjen på en häst som inte är "rumsren" i etablissemangets ögon. Hur lösgjord och lydig hästen är har tyvärr ofta väldigt lite med saken att göra...

Man skulle önska att alla istället bedömde INDIVIDERNA - det finns bra & mindre bra individer av alla raser! Det finns halvblodshästar som har otroligt dåligt psyke, har dålig ridbarhet m m samtidigt som det finns travare och araber (bara för att ta några exempel) som är helt fantastiska individer.

Man borde också istället se till varje ras förutsättningar och hur/vad de är avlade för. Vill man nå Grand Prix dressyr kanske t.ex en travare inte är det mest lämpliga valet. Vill man däremot ha en allroundhäst på lägre nivå som ofta har en fantastisk arbetsvilja och som är väl grundtränad kan en travare vara ett alldeles utmärkt val. Man måste också ta med i beräkningen att en travare (som med andra ord i generationer är avlade för att vara travsäkra och springa fort) kanske kräver mera tid och kunnande från ryttarens sida för att nå dit en ridhästavlad häst är nästan från start. Det finns travhästar som efter omskolning nått höga nivåer inom kanske framför allt hoppning och distans (inom dressyr ligger deras framavling för trav dem i fatet och där kan de inte konkurrera gångartsmässigt med t.ex en ridhästras).

Den fantastiska Jappeloup som exempelvis vann OS 1988 i hoppning var 50% travare. Fransmännen har haft (och kanske har fortfarande, vet inte riktigt) en fullt medveten avel med inblandning av travare för att få fram en bra sporthäst på hoppsidan. Även i Sverige har det funnits varmblod som tävlat Svår klass hoppning med framgång.


Har själv haft en varmblodsvalack som var bland det ridbaraste jag ägt som alltid försökte (trots en del fysiska hinder) och som jag tävlade en del (med framgång) upp till Lätt A klass. Tyvärr dog han en för tidig död i tarmvred. Den hästen stod sig väl (lydnadsmässigt o när det gällde lösgjordhet)  i konkurrens med betydligt "flashiga" halvblodshästar. Jag fick flera gånger kommentarer som "oj, det syns inte att han är travare", "vad lösgjord han är" & liknande när de upptäckte att han hade en frysmärkning på halsen.

Här kan ni förresten läsa ett annat blogginlägg med samma tema - Johanna, du hann före mig! :-)

måndag 28 januari 2013

SKÄNKELvikning eller TYGELvikning???



Många anser att man inte kan rida utan att använda skänklarna (och sätet)! Det finns dock ganska många funktionshindrade ryttare som är levande bevis på motsatsen! Frågan är istället hur du som ryttare väljer att göra saker (och därmed vilka signaler du lär hästen)?

Ett konkret exempel är skänkelvikning där den vanliga hjälpgivningen är att man främst med ena skänkeln (den inre) får hästen att vika åt sidan. Man kan dock utan problem göra minst lika bra skänkelvikningar helt utan att använda skänklarna!

För att kunna göra sidvärtsrörelser med hästen (inte bara skänkelvikning) såväl uppifrån hästen som från marken måste du lära hästen innebörden av direkt och indirekt tygel.

Direkt tygel
är en tygel som görs i en cirkelrörelse ut ifrån hästens kropp. Den tygeln är en fysisk verklighet för hästen (behöver egentligen inte läras in) som gör att vikten förläggs till samma sidas framben. Om hästen är lång och låg innebär det tygeltaget en volt åt samma håll. Är hästen mera samlad, högre i nacken och "på stället" blir det i sin ytterlighet en framdelsvändning dvs att det inre bakbenet trampar in under kroppen och i kors. (Den direkta tygeln kan närmast liknas vid en ledande tygel men den behöver inte nödvändigtvis betyda att hästens svänger - som vid ett ledande tygeltag - utan det beror på hästens position i övrigt och ryttarens intention)

Indirekt tygel
är en tygel som görs i en cirkelrörelse mot hästen kropp/hals. Denna tygel måste hästen lära sig innebörden av. Det hästen skall göra är att gå undan för tygeltrycket mot halsen. Inom westernridningen kallas denna tygel för neckrein. Detta tygeltag lägger vikten på hästens motsatta bakben (dvs gör jag tygeltaget på höger tygel, förläggs vikten på vänster bak). Är hästen lång o låg i formen blir det då en volt till vänster om man gör tygeltaget på höger tygel. Är hästen högre i formen o mera på stället kan det i sin ytterlighet bli en bakdelsvändning/piruett dvs det inre frambenet trampar framför och förbi det yttre medan bakdelen är på stället.

Genom att kombinera dessa två tygeltag (beroende på vilken del av hästen man vill flytta) kan man med andra ord rida en sidvärtsrörelse helt utan användning av skänklarna! En viktig förutsättning är dock att inget tygeltag går bakåt och att man som ryttare har rätt position i sadeln, dvs en aning roterad ifrån rörelseriktningen med vikten i den riktning man är på väg.

Prova så skall du få se! Lättast är att först prova från marken för att sedan göra det uppsuttet. Enklaste spåret att göra det hela på är antingen hörnlinjen eller en långsida (då kan man göra skänkelvikning med nosen mot väggen för att få lite "stöd" av väggen i rörelsen).


Föreläsning av Kyra Kyrklund

I december 2012 höll Kyra Kyrklund en föreläsning på temat "Dåtid-nutid-framtid" på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), Ultuna i Uppsala.

Klicka här på länken här nedan så kan du lyssna/se! (videofilm) Det var som vanligt roligt att höra henne föreläsa.

ps. vid samma tillfälle föreläste även Jan Jönsson (fälttävlansryttare/tränare) på samma tema. Inte fullt lika intressant enligt min uppfattning men även den är värd att lägga några minuter att lyssna på. Varje föreläsning är ca 25 min lång...

fredag 25 januari 2013

Working Equitation

Här nedan följer ett exempel på Working Equitations speedtest med Pedro Torres!
Häftigt, eller hur!?

Och här en träning med den i Sverige bosatte Paulo Bastos som var till Piteå förra helgen!

Tränare med flera roller...

En rätt vanlig företeelse inom hästvärlden är att tränare samtidigt är hästhandlare/hästförmedlare.... Inget fel i det MEN ofta är inte vederbörandes roller riktigt glasklara och uttalade....

Många gånger hör man ryttare som köpt hästar via sin tränare uttala omdömen som "han/hon e så hygglig - han/hon har hjälpt mig att hitta en häst som verkligen passar mig" eller "min tränare har hittat mig en häst som han/hon tror skall passa mig som handen i handsken" och ofta med tillägget "till ett jättebra pris"....

Ovanstående KAN ju mkt väl vara sant men det kan oxå ha en annan sida - dvs att tränaren antingen har kursat eleven en häst som är inköpt billigt och sedan sålt dyrt till en elev som litar på tränarens goda vilja och omdöme. Eller att hästens säljs med en rejäl provision till tränaren för att denne förmedlat affären! Speciellt det senare är VÄLDIGT vanligt men mycket sällan öppet deklarerat.

Den stora frågan är då - var ligger tränarens egentliga syfte - är det att tjäna så mkt pengar som möjligt eller är det att verkligen hjälpa eleven??? KAN ju vara både och men frågan är vad som väger tyngst?

Jag har många gånger sett ryttare köpa hästar (via sin tränare) där man såväl betalt ett överpris som ibland gjort helt felaktiga köp. Hästar som inte varit ok veterinärt, haft beteendeproblem, inte haft den utbildningsståndpunkt som utlovats osv. Listan kan göras lång...


Man kan ju naturligtvis råka ut för ovanstående även om ingen tränare är inblandad :-) Men, man bör nog fundera på "vems ärenden" tränaren går om han/hon försöker förmedla/sälja en häst till en...

(Naturligtvis finns det även exempel på mycket lyckade köp där hästen passat ryttaren utmärkt och det hela har utfallit till belåtenhet för alla inblandade men ovanstående scenario är långt ifrån ovanligt!)

En reflektion från en med mångårig erfarenhet som sett/hört det mesta genom åren!