 |
| Från framridning på en internationell tävling tidig vår 2020 |
 |
| Annan häst på samma tävling |
När, var och på grund av vem/vilka gick det snett? Ja, det är en ganska komplicerad fråga med flera svar, här kommer jag att ge min syn på saken.
Ett skäl är att förändringen kommit smygande. Personligen blev jag uppmärksammad på att det HADE förändrats när jag i början av 2000-talet tittade på videos med ridning (från OS, VM m m) från början av 80-talet till början av 20-talet. Åtminstone jag hade inte insett HUR mycket ridningen faktiskt hade förändrats. När man tittade på dessa videos blev det uppenbart att tävlingsridningen förändrats och tyvärr (enligt min uppfattning) inte i en positiv riktning. Man har sedan 80-talet kommit allt längre ifrån värnandet av den klassiska ridkonsten. Allt var definitivt inte bra tidigare heller men den allmänna målbilden och normerna har förändrats i radikalt negativ riktning.
De ursprungliga reglerna (TR) som togs fram inför OS 1912, hade just värnandet av den klassiska ridningen och att värna hästen, som främsta uppgift. Idag har ridningen i en del avseenden (återigen enligt min uppfattning, en del har en helt annan uppfattning) förändrats i negativ riktning lååångt längre än jag föreställde mig i början av 2000-talet. Jag skulle inte bry mig om det inte vore för att negativa förändringar drabbar hästarna. De är alltid de som får betala priset. Idag märks det, inte minst på oroande ökning av träningsrelaterade skador på våra hästar. Endast delar av den ökningen kan troligtvis förklaras av ökad undersökningsmöjligheter/vilja. Senast för några veckor sedan meddelade ett försäkringsbolag att man inför begränsningar i ersättning eftersom det finns ryttare som regelmässigt behandlar hästar (och utan tillräcklig rehabiliteringstid), för att kunna fortsätta tävla.
Ett skäl är att förändringen kommit smygande. Personligen blev jag uppmärksammad på att det HADE förändrats när jag i början av 2000-talet tittade på videos med ridning (från OS, VM m m) från början av 80-talet till början av 20-talet. Åtminstone jag hade inte insett HUR mycket ridningen faktiskt hade förändrats. När man tittade på dessa videos blev det uppenbart att tävlingsridningen förändrats och tyvärr (enligt min uppfattning) inte i en positiv riktning. Man har sedan 80-talet kommit allt längre ifrån värnandet av den klassiska ridkonsten. Allt var definitivt inte bra tidigare heller men den allmänna målbilden och normerna har förändrats i radikalt negativ riktning.
De ursprungliga reglerna (TR) som togs fram inför OS 1912, hade just värnandet av den klassiska ridningen och att värna hästen, som främsta uppgift. Idag har ridningen i en del avseenden (återigen enligt min uppfattning, en del har en helt annan uppfattning) förändrats i negativ riktning lååångt längre än jag föreställde mig i början av 2000-talet. Jag skulle inte bry mig om det inte vore för att negativa förändringar drabbar hästarna. De är alltid de som får betala priset. Idag märks det, inte minst på oroande ökning av träningsrelaterade skador på våra hästar. Endast delar av den ökningen kan troligtvis förklaras av ökad undersökningsmöjligheter/vilja. Senast för några veckor sedan meddelade ett försäkringsbolag att man inför begränsningar i ersättning eftersom det finns ryttare som regelmässigt behandlar hästar (och utan tillräcklig rehabiliteringstid), för att kunna fortsätta tävla.
Det finns många förklaringar till förändringarna som skett. En är att yngre ryttare ofta inte sett/varit med om annat än de träningsmetoder som idag är norm, för dessa ryttare är det därför naturligt att tro att dessa är rätt och riktiga. De lär sedan i sin tur ut detta till sina elever.
Vad jag har svårare att förstå är de äldre och mera rutinerade/erfarna ryttare/tränare, som har sett annan ridning men ändå hakat på den förändring som inneburit många avsteg från de klassiska principerna. Vet inte varje enskild persons motiv men jag misstänker att mycket handlar om att man sneglat på de framgångar som dessa träningsmetoder (rollkur/hyperflexion/LDR) haft/har inom hästvärlden. Förhoppningen att själv få sådana framgångar och kanske även risken/rädslan att tappa elever och försörjning tror jag också spelar in. Är inte säker på att det alla gånger ens inneburit medvetna val utan det kan helt enkelt vara så att man följt och anpassat sig efter den aktuella "strömmen" inom hästsporten.
Något som även påverkat förändringen inom ridsporten är att de allra flesta ryttare ser tävlingsryttare och dess framgångar som föredömen och idoler. Att man gör den olyckliga kopplingen "tävlingsframgångar = bra ridning". Det som görs bland "elitryttarna" (och som ger tävlingsframgångar) skapar normer och sipprar sedan neråt till alla nivåer i ridsporten, oavsett om det är för hästen bra saker eller ej. Ett tydligt sådant exempel på detta är dagens ridning bakom lodplanet. Från att tidigare ansetts vara dålig/okunnig/felaktig ridning har det nu förändrats till att det är närmast hundraprocentig norm att hästen går mer eller mindre bakom lodplanet. Många ryttare vet idag inte ens vad benämningen "lodplanet" innebär trots att det i TR fortfarande står att hästen skall ridas med "nosen i eller strax framför lodplanet". Att idag se en häst som verkligen går med nosen framför lod är så ovanligt att de flesta verkar närmast anse det som en felaktighet.
Som ryttare bör man försöka förhålla sig undersökande och ifrågasättande till sånt man möter inom hästvärlden. Inte automatiskt godta det som sägs och görs av (tävlings)ryttare/tränare bara för att de befinner sig högt upp i hierarkin. Ställ ständig frågor - "varför?", "hur funkar det?", "på vilket sätt gynnar detta hästen?" osv. Det finns många "floskler" inom hästsporten som många använder rätt urskillningslöst. Börjar man ställa mera frågor kring dessa visar det sig överraskande ofta att den som säger dem har väldigt grund kunskap och mest rapar upp fraser som man i sin tur hört SIN tränare säga. Ofta finns det även en rejäl diskrepans (brist på överensstämmelse) mellan de ord som sägs och det man i handling/praktik visar. Sist men inte minst måste man som ryttare tänka själv och inte godta träningsmetoder som kan innebära negativa följder för hästen. Försiktighetsprincipen borde gälla. Oavsett vad tränaren säger! Din häst är främst DITT ansvar.
Detta ovan är mina tankar kring bakgrund/orsaker till varför en förändring skett. Här nedan har jag gjort en "tidsaxel" över händelser som jag anser på olika sätt påverkat ridsporten. Det är ingen fullständig lista utan bara en som jag satt ihop med en del av de minnen jag har från de senaste 25 åren. Googlar man på "rollkur", "LDR" m m i olika kombinationer så kommer det upp en mängd artiklar, bilder och videos om man är intresserad av att fördjupa sig i ämnet:
1995 - redan här finns video från framridning i Aachen där Isabell Werth rider fram i rollkur och kritiseras för det. Även andra (bl.a Nicole Uphoff) red tidigt på träning rollkur men då bakom lykta dörrar och då det uppdagades blev kritiken massiv. Rollkur har genom århundradena (förekom redan på 1600-talet) funnits i lite olika utsträckning och utförande men under större delen av 1900-talet ansågs det av de flesta helt förkastligt. Under 1970-talet dök det upp igen bland (framför allt hopp)ryttare som visade det offentligt (bl.a Alwin Schockemöhle).
1999 - vår egen Dag Nätterqvist skrev brev till bl.a Jordbruksverket, SvRF, Idrottsministern mfl ang den oro han hyste kring ridningens utveckling. Via denna länk kan du läsa såväl en del av hans brev som de artiklar han skrev. http://www.jakobslund.se/dadde/
2004 - OS Aten. Här vann Anky van Grundsven guld med Salinero och presenterade öppet sin ridning i rollkur som bidragande till sin framgång. Tillsammans med sin man Sjef Jensen började hon öppet propagera för ridning i rollkur. Enligt mig var det här någonstans det på allvar började gå snett eftersom FEI mfl inte på allvar satte stopp för vad som höll på att ske. Oförmågan/ointresse att kraftfullt agera gjorde att bl.a användningen av rollkur legitimerades.
2004 - Här myntade FEI uttrycket "Happy athlete" i samband med Dressage Global forum. Mycket antagligen för att försvara bilden av den "lyckliga atlet" som man ville framställa (dressyr)hästen som, efter den kritik som uppstått efter den rollkurridning som visats i bild o video.
2004 och framåt - här fick bl.a Ankys framgångar som resultat att allt fler ryttare hakade på träningsmetoden rollkur (mer eller mindre offentligt). Framför allt en grupp ryttare (som jag kallar "rolllkur-maffian") blev alltmer förknippade med företeelsen via bilder/videos, clinics m m. Tyvärr fick dessa vatten på kvarnen att dessa träningsmetoder skulle vara positiva genom att tävlingsframgångar följde i dess spår. Utöver denna grupp (som offentligt visat/pratat om att de använder metoderna) finns otaliga ryttare som också mer eller mindre rider med samma metoder men som inte är lika öppna med det. Här misslyckades FEI, domare mfl totalt med sitt uppdrag att värna den klassiska ridningen och hästarna.
2007 - här startade danska Epona.tv som fram till upphörandet 2018 satte fokus på bl.a det som pågår inom tävlingssporten. Via länken ovan kan du läsa en hel del blogginlägg samt se en del filmer/bilder som Epona.tv fotat i samband med olika internationella tävlingar m m. Det finns även fler aktörer (ingen nämnd och ingen glömd) såväl i Sverige som utomlands som försökt arbeta för att sätta fokus på vad som faktiskt sker och hur det påverkar hästarna. Många inom sporten anser att detta "förstör för sporten" men missar då helt poängen dvs frågan "hur påverkas hästarna av det vi gör med och mot dem?"
2009 - Här fick en youtubevideo "Blue tounge" (med svensken Patrik Kittel), som visade framridning i Rollkur, på en internationell tävling i Danmark, skarp kritik.
2010 - En rundabordskonferens hos FEI slog fast att ingen form där man använder "aggressive force" (vad det nu är?) skall tillåtas. FEI har flertal gånger ändrat namn på företeelsen - från början sa man "rollkur" men sedan ändrades namnet (efter intensiv kritik utifrån) till "hyperflexion" (som även det fick skarp kritik från delar av hästvärlden) för att numera kallas LDR (low, deep and round eller som många kallar det lightly disguised rollkur = lätt förklädd rollkur). I princip är dessa tre saker synonymt - det är bara hur mycket bakom lod som kan variera.
2010-talet En intensiv debatt om hårt spända nosgrimmor har bedrivits under hela 2010-talet med mängder av bildbevis och t.o.m deformerade nosryggar som spridits på sociala medier. Den har till slut resulterat i regler om minst 1,5 cm mellan nosrygg och nosgrimma i en del länder (bl.a Sverige o Danmark). Hur väl de reglerna följs och kontrolleras finns det delade meningar om.
2012 - OS i London. Här visades bilder/videos på ryttare (bl.a Sveriges egen Patrik Kittel) som red rollkur under framridning vilket resulterade i upprop om bojkott av tävlingarna. Som vanligt vid bilder/videos på ridning i rollkur/hyperflexion/LDR så är ryttarnas respons i allmänhet (om de kommenterar överhuvudtaget) att "de inget fel gjort, det rör sig om ögonblicksbilder (oavsett hur mkt bilder/videos det finns), hästarna mår som "kungar" osv."
2014 - Schweiz blev första land i världen som förbjöd rollkur vid träning/tävling. Hur det kontrolleras och bestraffas vet jag inte.
2018 - Sverige inför TR förändringar "Rollkur och hyperflexion, alltså böjning av hästen under tvång, blir förbjudna åtgärder på hela tävlingsområdet oavsett disciplin". Specifikt vad "under tvång" innebär och vad dessa "förbjudna åtgärder" får för konsekvenser är dock otydligt. Vad jag vet har ingen ryttare i Sverige hittills fått någon påföljd för ovanstående regelbrott.
2018 - internationella tävlingar i Aachen där mängder av bilder/videos (med flertal ryttare) från framridningar orsakade massiv kritik.
Utöver ovanstående exempel så finns det MÄNGDER av bilder/videos från otaliga tävlingar (fram till dags datum) i olika länder som visar på att ridning i rollkur i allra högsta grad fortsätter än i dag. Hur man väljer att se på det, "aggressive force" eller inte, så påverkar det våra hästar och även på sikt sportens sociala licens. Tävlingarnas stewards och överdomare (som skall bevaka vad som händer på framridningar) agerar inte trots att det ständigt kommer nya vittnesmål om vad som händer på framridningar... Orsaken till detta kan man bara spekulera kring. Vad man kan konstatera är att det hela får fortgå i princip ostört.
1999 - vår egen Dag Nätterqvist skrev brev till bl.a Jordbruksverket, SvRF, Idrottsministern mfl ang den oro han hyste kring ridningens utveckling. Via denna länk kan du läsa såväl en del av hans brev som de artiklar han skrev. http://www.jakobslund.se/dadde/
2004 - OS Aten. Här vann Anky van Grundsven guld med Salinero och presenterade öppet sin ridning i rollkur som bidragande till sin framgång. Tillsammans med sin man Sjef Jensen började hon öppet propagera för ridning i rollkur. Enligt mig var det här någonstans det på allvar började gå snett eftersom FEI mfl inte på allvar satte stopp för vad som höll på att ske. Oförmågan/ointresse att kraftfullt agera gjorde att bl.a användningen av rollkur legitimerades.
2004 - Här myntade FEI uttrycket "Happy athlete" i samband med Dressage Global forum. Mycket antagligen för att försvara bilden av den "lyckliga atlet" som man ville framställa (dressyr)hästen som, efter den kritik som uppstått efter den rollkurridning som visats i bild o video.
2004 och framåt - här fick bl.a Ankys framgångar som resultat att allt fler ryttare hakade på träningsmetoden rollkur (mer eller mindre offentligt). Framför allt en grupp ryttare (som jag kallar "rolllkur-maffian") blev alltmer förknippade med företeelsen via bilder/videos, clinics m m. Tyvärr fick dessa vatten på kvarnen att dessa träningsmetoder skulle vara positiva genom att tävlingsframgångar följde i dess spår. Utöver denna grupp (som offentligt visat/pratat om att de använder metoderna) finns otaliga ryttare som också mer eller mindre rider med samma metoder men som inte är lika öppna med det. Här misslyckades FEI, domare mfl totalt med sitt uppdrag att värna den klassiska ridningen och hästarna.
2007 - här startade danska Epona.tv som fram till upphörandet 2018 satte fokus på bl.a det som pågår inom tävlingssporten. Via länken ovan kan du läsa en hel del blogginlägg samt se en del filmer/bilder som Epona.tv fotat i samband med olika internationella tävlingar m m. Det finns även fler aktörer (ingen nämnd och ingen glömd) såväl i Sverige som utomlands som försökt arbeta för att sätta fokus på vad som faktiskt sker och hur det påverkar hästarna. Många inom sporten anser att detta "förstör för sporten" men missar då helt poängen dvs frågan "hur påverkas hästarna av det vi gör med och mot dem?"
2009 - Här fick en youtubevideo "Blue tounge" (med svensken Patrik Kittel), som visade framridning i Rollkur, på en internationell tävling i Danmark, skarp kritik.
2010 - En rundabordskonferens hos FEI slog fast att ingen form där man använder "aggressive force" (vad det nu är?) skall tillåtas. FEI har flertal gånger ändrat namn på företeelsen - från början sa man "rollkur" men sedan ändrades namnet (efter intensiv kritik utifrån) till "hyperflexion" (som även det fick skarp kritik från delar av hästvärlden) för att numera kallas LDR (low, deep and round eller som många kallar det lightly disguised rollkur = lätt förklädd rollkur). I princip är dessa tre saker synonymt - det är bara hur mycket bakom lod som kan variera.
2010-talet En intensiv debatt om hårt spända nosgrimmor har bedrivits under hela 2010-talet med mängder av bildbevis och t.o.m deformerade nosryggar som spridits på sociala medier. Den har till slut resulterat i regler om minst 1,5 cm mellan nosrygg och nosgrimma i en del länder (bl.a Sverige o Danmark). Hur väl de reglerna följs och kontrolleras finns det delade meningar om.
2012 - OS i London. Här visades bilder/videos på ryttare (bl.a Sveriges egen Patrik Kittel) som red rollkur under framridning vilket resulterade i upprop om bojkott av tävlingarna. Som vanligt vid bilder/videos på ridning i rollkur/hyperflexion/LDR så är ryttarnas respons i allmänhet (om de kommenterar överhuvudtaget) att "de inget fel gjort, det rör sig om ögonblicksbilder (oavsett hur mkt bilder/videos det finns), hästarna mår som "kungar" osv."
2014 - Schweiz blev första land i världen som förbjöd rollkur vid träning/tävling. Hur det kontrolleras och bestraffas vet jag inte.
2018 - Sverige inför TR förändringar "Rollkur och hyperflexion, alltså böjning av hästen under tvång, blir förbjudna åtgärder på hela tävlingsområdet oavsett disciplin". Specifikt vad "under tvång" innebär och vad dessa "förbjudna åtgärder" får för konsekvenser är dock otydligt. Vad jag vet har ingen ryttare i Sverige hittills fått någon påföljd för ovanstående regelbrott.
2018 - internationella tävlingar i Aachen där mängder av bilder/videos (med flertal ryttare) från framridningar orsakade massiv kritik.
Utöver ovanstående exempel så finns det MÄNGDER av bilder/videos från otaliga tävlingar (fram till dags datum) i olika länder som visar på att ridning i rollkur i allra högsta grad fortsätter än i dag. Hur man väljer att se på det, "aggressive force" eller inte, så påverkar det våra hästar och även på sikt sportens sociala licens. Tävlingarnas stewards och överdomare (som skall bevaka vad som händer på framridningar) agerar inte trots att det ständigt kommer nya vittnesmål om vad som händer på framridningar... Orsaken till detta kan man bara spekulera kring. Vad man kan konstatera är att det hela får fortgå i princip ostört.
Det är hög tid att beslutande organ inom hästsporten stampar ner foten och tar hästens parti på allvar - precis som det står i Code of Conduct. Annars är inte det dokumentet inte ens värt det papper det är skrivet på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar