Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

tisdag 15 september 2020

Människan är en märklig farkost...

Varför skall människan alltid gå till ytterligheter? Det finns oräkneliga exempel på där människans strävan efter..... ja, inte vet jag... gör att avel, användning osv spårar ur mer eller mindre totalt. Nötkreaturs "Belgian Blue", katter, hundar och även på hästsidan. Listan kan med all säkerhet även göras längre. Oftast så innebär dessa extremer också negativa effekter för hälsan hos djuren. Andningssvårigheter (trubbnosarna), hjärtfel (perser, king charles spaniel mfl), hudproblem m m framavlade problem finns det gott om. Många gånger avlar man t.o.m på rena genetiska defekter. Hur sjukt är inte det?

På hästsidan finns exemplen t.ex hos araber, där idealen har blivit mer och mer "dish" i nosryggen där vissa hästar får ett "jack" i nosryggen så det nästan ser ut som om någon tagit ett tillhygge och knäckt nosbenet på hästen. Problem med andning, tänder m m är uppenbart ett lågt pris för hästen att betala...

Annat exempel inom hästvärlden är dressyrhästars allt mer extrema rörelsemönster, där inte längre tre rena gångarter finns kvar. Som grädde på moset även ofta överrörlighet som riskerar ge träningsskador efter en tids ridning. Att man dessutom väldigt tidigt rider dessa hästar, i kraftigt övertempo och en form som inte borde ses förrän på en vuxen häst gör inte saken bättre.

Olika andra företeelser inom t.ex gaited horses - som ex "big lick" inom saddlebreed är ofattbara. Att sådant inte är helt förbjudet i alla länder är en gåta. 

Även bland westernhästar (främst quarter) har det avlats på hästar födda i kraftigt utförsbacke (korta framben, höga bakben med broilermassa). Att det där (framför allt inom pleasure ridningen) blivit på modet att rida hästarna extremt långsamt i någon form av "lytesgångart" som inte längre liknar varken trav eller galopp, samt att hästarna ofta inte längre ser ut som att de lever utan är någon lobotomerad nickedocka, gör inte intrycket bättre.

Här ett exempel på ovanstående pleasure ridning

Nedanstående film är från 2019. Det finns även filmer (även från Sverige) i nutid där det ser precis lika illa ut, jag valde en amerikansk film eftersom det inte handlar om personerna utan om hur hästar rids och vad hästar utsätts för. I händelse av att du inte kan se filmen - här är länken https://www.youtube.com/watch?time_continue=711&v=LQ7TaAbEiDo&feature=emb_logo


Vad som är mest anmärkningsvärt i mina ögon är att NÅGON kan tycka att ovanstående olika exempel är bra? Att man är så inne i "sin gren" så man uppenbarligen blundar för och t.o.m försvarar företeelser som inlärd hjälplöshet och andra negativa konsekvenser som avel och sport/användning för med sig. Att man (när det gäller hästar) ser "lydighet", "väl tränad häst" och "häst i balans som bär sig"? Att man inte ser det absurda i sin sport och hur aveln/sporten förvanskar det som kanske från början varit en sund ras och en sund ridning som haft en praktisk användning?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar