Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

onsdag 25 juli 2018

Helgar målen medlen??

Med anledning av det (återigen) varit skriverier/bilder/videos med tvivelaktig ridning från såväl Falsterbotävlingarna som Aachen (från både hoppning som dressyr).

Ibland undrar man över hur folk tänker....

Det verkar att för en del människor är det viktigaste att man lyckas på tävling... Tyvärr är flera av de som idag ligger högt i ranking på världslistan även de som är mest kända för sina tvivelaktiga träningsmetoder. Vissa ryttare har gång på gång valsat runt i sociala medier på bilder och i video´s med minst sagt hårdhänta metoder - hårt åtspända nosgrimmor, kandarstänger som ligger mer och mindre horisontellt i hästens mun, blod i hästens mun och/eller sidor, hästens hals och nos i positioner som de flesta av oss kallar rollkur men andra kallar hyperflexion eller LDR. Enligt mig är det "same shit but different name"...

Att domarkåren inte verkar kunna skilja på en verkligt lösgjord häst som jobbar igenom hela kroppen i balans och en häst som med sänkt rygg, sprättiga framben och i framvikt gör tyvärr att ridning som beskrivs i första stycket många gånger premieras med höga poäng trots att rörelsen inte ens är en riktig rörelse enligt TR (tävlingsreglementet). Många hästmänniskor hakar på och hyllar dessa ryttare "för de vinner ju" - därav min fråga i rubriken - helgar verkligen målen medlen??? Ska vi hylla ryttare som verkar sakna verklig känsla för ridning och framför allt för hästarna????

Vet inte hur ni känner men för mig är VÄGEN till framgången absolut viktigast! Är träningsmetoderna juste mot hästen eller ej? Har vägen till framgång gått via bryska metoder, rollkur, LDR m m då är framgången inget värd (enligt min uppfattning), oavsett hur många priser/medaljer vederbörande får. Det är dessutom svårt att avgöra ibland vilka träningsmetoder som används - det som syns på framridningsbanor är antagligen bara en friserad version av det som sker hemmavid. Blir man upprörd av ridningen på framridning (med stewarts och publik som ser det hela) - då vill man knappt tänka tanken "vad händer hemma???"

Vad man kan konstatera är att konsensus helt saknas när det gäller att bedöma de "floskler" (sätter inom citat inte för att orden saknar betydelse, långt därifrån, utan för att de används slentrianmässigt som någon form av legitimering av i stort sett vilken ridning som helst) som lösgjordhet, balans, harmoni osv.

Ett stort problem inom ridsporten är dessutom (som jag ser det) att mycket av kunskapsförmedlingen sker via "muntlig tradition" dvs att ryttare rider för någon som påstår en hel del saker - ofta utan att ens förklara varför eller om man gör det har ett övertygande sätt oavsett riktigheten i det man säger. Något som mer eller mindre verkar ge "carte blanche" är att vederbörande har tävlingsframgångar - något som i sig tyvärr inte har NÅGON som helst koppling till verkligt hästkunnande... Teknisk skicklighet - ja, hästkunnande - inte nödvändigtvis.

Läste för ett tag sedan en artikel där någon (kommer inte ihåg vem) skrev om "Fel att generalisera..." Några poänger hade skribenten för man bör allmänt inte generalisera saker - det är sällan något är svart eller vitt. Det mesta är en gråskala...

Hästar/hästägande, ridning och tävling med häst handlar mycket om att kompromissa - kompromissa mellan vad som är optimalt för hästen och vad som tillfredsställer oss människors behov och motiv till hästägandet samt vad som helt enkelt är möjligt. Vi kan ( och kanske inte heller bör), i alla avseenden efterlikna hästens liv i det vilda. Det finns ju faktiskt fördelar för hästen att ha god tillgång till mat, skydd, veterinärvård m.m.

MEN, i vissa avseenden tycker jag samma skribent är ute och cyklar när hon skriver "En häst och dess ryttare är ett team och utan samarbete kan man inte nå några högre nivåer i tävlingssammanhang. Många hästar på högsta nivå sköts som spädbarn och de är kungar i stallet." Den meningen tyder tyvärr på en viss brist på hästkunnande, för hästar kan (och gör det oxå) mycket väl prestera TROTS att den inte mår bra. Den kanske inte presterar så länge - många hästar pensioneras eller t.o.m möter döden alldeles för tidigt. Hästar som egentligen inte ens borde vara i sin "peak" "pensioneras" i tidig ålder. Och hur många hästar är det som inte ens uppnår 8-10 års ålder pga skador de åsamkats för att man jagat segrar? "Teamet" hon pratar om har ofta bara en som styr och det är ryttaren - hästen har inte något att säga till om. Och att "skötas om som ett spädbarn" behöver ju inte nödvändigtvis betyda något positivt för hästen utan brukar tyvärr istället vara det motsatta....

En annan sak som diskuteras frekvent i den pågående diskussionen kring ridning o hästvälfärd är även att många tycker att man inte skall "hänga ut" specifika ryttare med bild eller namn utan bara lyfta fram goda exempel. Något som jag i princip håller med om (för det är egentligen helt ointressant vem/vilka som rider på det kritiserade sätten för det hela är större än enskilda ryttare, det är ett totalt systemfel) MEN samtidigt innebär ovanstående ställningstagande ett stort problem. HUR skall man kunna diskutera ett systemfel utan att visa på praktiska exempel på felen??? Förklara det för mig! Att bara med ord förklara vad man tycker systemfelet innebär funkar inte! Dels för att ingen skulle bry sig och för det andra att det blir för abstrakt. INGEN vill ju ta till sig att man själv är del av systemfelet - det är alltid dessa "alla, någon och ingen" som gör fel...

Att enbart lyfta fram positiva exempel fungerar ju inte heller för tyvärr är många av de ryttare som rider på de kritiserade sätten högt upp i världsrankingen och det smäller högre än allt vad korrekt/god ridning gör. Idag är det dessutom knappt någon "toppryttare" som INTE rider sina hästar mer eller mindre btv (bakom lod) så att hitta riktigt goda förebilder bland dem är inte helt lätt - de finns oftast inom andra delar av hästvärlden och använda dem som förebilder har inte så stor genomslagskraft bland den genomsnittliga hästintresserade. Fame and glory är det som man tittar/lyssnar på och tror är bra...

Vad som är det verkligt stora problemet med de rådande förhållandena är att hade federationerna (först o främst FEI men även de nationella som SvRF) hållit fast vid sina egna regelverk (TR o CoC) och sett till att de efterlevts då hade vi inte varit i den situation vi är idag. Att "vända atlantångaren" nu kräver ett mod och en integritet som jag ärligt talat tvivlar på att den finns. Kommer det att ske något väsentligt är det för att federationerna tvingas till det - av allmän opinion eller av "yttre makt" som djurskyddslagstiftning el liknande. Den som lever får se om något händer...



måndag 18 juni 2018

Materialdoping

 

Inom hästsporten tycker jag det är väldigt vanligt med olika typer av "materialdoping". Det går dessutom rätt mycket mode i föremålen för denna materialdoping.

Dvs man upplever sig ha något problem med sin häst och/eller ridning då söker man ofta genast lösningen, inte hos sig själv och många gånger inte heller hos hästen, utan hos någon ny utrustning eller tillskott som man tror skall lösa problemen åt en. Vem (av oss äldre) kommer t.ex inte ihåg Tokosel (e-vitamin o selen) som gavs till de flesta hästar på 80-talet varken det behövdes eller ej. Eller att varenda ponnyunge red med pessoabett under en period.

Exemplen kan göras otaliga på tillskott, ("anatomiska" ) träns/bett, stjälptyglar, sadlar, vojlockar, benskydd, ja "you name it". Ofta marknadsfört som den "perfekta/enda lösningen för dina problem" och med någon känd tävlingsryttare som frontfigur i annonserna. Lika ofta visar det sig efter några år att produkten (oavsett vilken) nog inte var riktigt så fantastisk som marknadsföringen framhöll. Dessutom är vi hästägare/ryttare rätt ombytliga av oss, så då har vi hittat något nytt som det är "hype" kring.

Vad vill jag då ha sagt med det här inlägget? :-) Ja, det är väl kort sagt att försök vara lite eftertänksam

Gäller det t.ex en utrustning - är det verkligen utrustningen som är problemet? För är det ryttaren som är grundproblemet så löser du inget med att byta utrustning. Sadel och träns/bett skall naturligt passa hästen (och ryttaren) men det kanske inte helt nödvändigt att köpa det allra dyraste, eller för ögonblicket mest hajpade märkena. 

Är det utrustning som är helt individanpassad (för både häst och ryttare) så måste du även vara beredd på att andrahandsvärdet ofta sjunker - det är svårt att hitta ny ägare som behöver exakt det kanske du och din häst behövt. Är du bara medveten om den risken så är det väl helt ok men har du inte tänkt i de banorna kan det bli en chock när du försöker sälja en vara på andrahandsmarknaden.. Har en kompis som köpte en relativt ny sadel (på rekommendation av sadelutprovare/sadelmakare), efter otaliga justeringar av sadeln så insåg hästägaren "den här kommer aldrig att passa". Den sadeln fick säljas till ett väldigt lågt pris eftersom den var så "deformerad" av alla ändringar.

Är det ett tillskott - läs på noga om innehåll. Är det verkligen något som är bra (inte alltid fallet) och nödvändigt för hästen? Kolla också om det finns OBEROENDE studier gjorda. Eller är det bara tillverkarens egna studier man hänvisar till? Lovar tillverkaren "guld och gröna skogar" och det låter "för bra för att vara sant" så är det antagligen inte det heller...

Tänk efter före så slipper du kanske luras av smart marknadsföring. Inte allt är guld som glimmar... :-)

måndag 7 maj 2018

Allt bättre förr?


Eftersom jag ibland publicerar olika tidsdokument om ridsporten förr - nu senast ett från 50-60 tal så får jag ibland reaktionen "men allt var ju verkligen inte bättre förr!"

Det är ett uttalande som jag håller med om. Tycker dock att det är intressant att se på ridsporten ur ett (i ovanstående exempel kort, eftersom människan haft häst i sin tjänst i runt 7000 år) historiskt perspektiv. Kort sagt kan man väl konstatera att allt verkligen inte var bättre förr men att det definitivt var annorlunda... 

Vissa saker har definitivt blivit bättre - t.ex den allmänna hästhållningen. Förr fick ofta många hästar aldrig gå i hage, idag hör det som tur är mera till undantagen även om det fortfarande förekommer (i Sverige främst bland tävlingshästar), tillgången till vatten var inte heller lika självklar som den är nu. Exemplen kan göras många.

Även på många andra områden har kunskapen och möjligheterna ökat - t.ex inom veterinärmedicin och allmän hästkunskap. Tidigare förmedlades kunskap via generationers hästmänniskor, nu finns kunskap en knapptryckning bort på datorn. Nackdelen med detta är dock att det är inte all kunskap på nätet som är bra kunskap (man måste vara källkritisk) - förr var kunskapen ofta erfarenhetsbaserad och hamnade man i närheten av en DUKTIG hästmänniska kunde man få kunskap som ingen bok eller dator kan komma i närheten av.

Som jag ser det finns det även en STOR nackdel med dagens hästvärld och det är att det idag handlar om PENGAR på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Som ett exempel så handlade gamla tiders tävlingar främst om äran - inte om ekonomisk vinning. Idag omsätter hästvärlden enorma mängder pengar - det kan vara bra för människor inom hästindustrin men det är ytterst sällan bra för hästen. För med pengarna kommer även genvägarna... Kan man genom att förkorta utbildningstiden, eller genom mindre etisk veterinärbehandling osv tjäna en massa pengar så är genvägarna säkert lockande för en del - då "glömmer" man ofta den etiska delen av hästhanteringen...

En annan sak som är annorlunda nu gentemot tidigare generationers hästverksamhet är att tidigare (på t.ex 1950-1980 tal) så fanns det konsensus om hur utbildningen av och slutmålet för ridhästen skulle se ut. Idag är det inte så. Den klassiska synen på hur en häst skall ridas, se ut och röra sig skiljer sig markant från tävlingssportens uppfattningar. Där några ser "en fantastisk ridning och häst" ser andra närmast en travesti på dressyrridning. Vem som har rätt? Ja, egentligen är nog det bara hästen som verkligen kan svara på det men titta på hästarnas uttryck, rörelser, avspändhet och spänst. Om man verkligen tittar så kan man se svaret i hästarna...

Det finns även företeelser inom andra inriktningar inom ridningen som verkligen får en att fundera på hur människor ser på sina hästar? Gångarter som inte ens påminner om de normala där hästen ser mer eller mindre halt ut på alla fyra, hästar som är "döda" i uttrycket (såväl ögon som hållning), eller åt andra hållet, stressade med rullande ögon och sprättiga gångarter - ändå hyllas det som "bra ridning" och något man eftersträvar.... Att vi ser på världen med olikfärgade linser är helt uppenbart!

tisdag 6 februari 2018

From the horses point of view

Gör ett tankeexperiment nästa gång du själv rider eller ser någon annan rida...

Hur tror du HÄSTEN upplever det som händer?

Hur skulle DU känna dig om samma sak gjordes med dig?

Kan du se vart du går, kan du andas ordentligt, kan du använda din kropp obehindrat eller finns det någon rem eller annat som begränsar din förmåga att balansera och röra dig som du vill/behöver?

måndag 5 februari 2018

Djur är fantastiska!

Pratade för någon dag sedan med en vän om vilken betydelse djur kan ha och fick då idén till detta blogginlägg.


Djur är fantastiska! På många sätt, men bl.a genom de lärdomar om livet och döden som de kan ge dig. Det gäller oavsett om ditt djur är ett rent sällskapsdjur (som t.ex en katt som även  fungerar som råttfångare, men det gör den ju på egen hand utan matte eller husses hjälp), eller om det är din hund eller häst som ofta även är din arbetskamrat på olika sätt. Hästen t.ex som ridskolehäst eller tävlingskamrat, eller hunden för t.ex vallning eller skydd.

Det är min fasta övertygelse att såväl djur som människor kommer till dig av ett skäl... För att lära dig något. Somliga får du ha i ditt liv i många år och andra stannar av olika skäl kortare tid.

Skälen till att såväl djur som människor försvinner från ditt liv kan variera. Ibland (framför allt när det gäller människor - eftersom människor kan välja på ett sätt som djur inte kan) är kanske inte valet ditt, när det gäller djur kanske DU ibland väljer att avsluta relationen (säljer/omplacerar) men det kan också vara döden som kommer emellan.

Oavsett vad det är som avslutar relationen så ta tillvara den tid ni får tillsammans. När det gäller djur så kan de ge så otroligt mycket tillbaka om de får chansen!

Då pratar jag inte om prestation, tävlingsframgångar, pengar och medaljer utan något som är otroligt mycket värdefullare som tillit, förtroende, gemenskap, ovillkorlig kärlek och mycket mer!

Till minne av alla de djur som passerat i mitt liv, ingen nämnd och ingen glömd! 
De finns för alltid kvar i mitt hjärtas gömslen!