Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

onsdag 22 juni 2016

Träning är träning och uppvisning är uppvisning!

Neckextension
Ibland hör man ryttare säga "hästen gör si eller så bara till dess den är stark nog" - oftast är det i sammanhanget att hästen lägger sig i handen och eller går bakom lod...

Jag håller i sak med om själva citatet MEN frågan är vad det innebär? Vad kan/ska man i träning acceptera och vad skall man inte?

För min del så handlar det om:
- vad stärker hästen på sikt?
- vilken form är i det fallet ändamålsenlig och vilken är det inte?

Många ryttare har som måttstock att även all träning skall se ut som det bör se ut i tävlings-/uppvisningssituationen. Personligen tror jag att man med det synsättet går miste om väldigt mycket som är bra ur träningshänseende - fokus blir på fel saker - dvs att hästen i alla situationer skall vara "på tygeln" ur den synpunkten att det blir viktigt var hästen har sitt huvud och hals och att man fokuserar mest på hur man kan "hålla" hästen där... Med eller utan diverse "stjälptyglar" i ridning men även i arbete från marken.

För min del finns det några saker som jag så långt det är möjligt försöker undvika även i träning och det är:

- att hästen lägger tryck i tyglarna. Kontakt ja, för man vill inte ha en häst som undviker kontakt men om hästen lägger tryck innebär det i princip med automatik att den inte längre är självbärig utan mer eller mindre i framvikt. Varför skulle jag vilja träna hästen i den positionen? Varför tillåta något som jag sedan får jobba med att få bort?

- att hästen blir djup och bakom lod. Den positionen innebär ingen positiv träningseffekt - det enda den skapar är en häst i framvikt och där muskelkjedjorna i rygg och buk inte längre fungerar optimalt.

Vad som istället är viktigt för mig är att:

- det går att förändra formen - neckextension (halsen teleskopad ut med nacken i höjd med manken och nosen tydligt framför lod) - att hästen även går att rida i en högre form (naturligtvis anpassad efter hästens balans och utbildningsståndpunkt). Framför allt att det går att VARIERA formen på hästen och att den följer handen.

- hästens BALANS alltid går före den yttre formen. Såväl lateralt (sidled) som mellan fram och bakdel. Den yttre formen kommer av sig själv när hästen är i balans...

- att det jag inte kan göra i långsam gångart (skritt) är det ingen idé (ur utbildningssynpunkt - varken för häst eller ryttare) att göra i en högre gångart...

- att hästen "ger munnen". Utan avspänd tunga, käke och nacke (det sista faktiskt minst viktigt och ska komma efter de andra två!) går det inte att få en riktig kommunikation med hästen. Funkar å andra sidan kommunikationen så påverkar det hästen positivt genom hela kroppen ner till bakhovarna!

Hästar är fantastiska djur - de kan (trots bristande och ibland t.o.m total avsaknad av balans) klara av att genomföra diverse "krumelurer".

Frågan är inte ATT de gör rörelser utan HUR gör de rörelserna! Vill man utbilda häst och ryttare måste fokus vara på HUR, annars faller korthuset förr eller senare!