Vad är egentligen en FRISK häst? Och hur mår den av att vi använder den?
Ett faktum som gör ovanstående avgöranden svåra är att det ligger i hästens överlevnadsnatur att inte visa svaghet. Att göra det skulle potentiellt innebär att hästen blev lunchmat - därför vill det mycket till innan hästen visar att den inte mår bra. Vissa hästar är dessutom bättre på att dölja sina problem - på gott o ont. På gott ur överlevnadssynpunkt (i alla fall sett ur hästens perspektiv - tyvärr så kan det ju istället resultera i en för tidig död pga att husse/matte missat de tidiga varningssignalerna) - ont just ur den bemärkelsen att hästägaren inte inser att hästen mår dåligt förrän det hela har gått rätt långt...
Vad ÄR egentligen ett "friskt" beteende hos en häst? Är det den lugna, till synes villiga hästen som inte gör motstånd när vi begär? Var går gränsen mellan inbyggd hjälplöshet och faktiskt en ärligt medgörlig häst som är med på noterna?
Å andra sidan - innebär alltid motstånd hos hästen (= "besvärlig häst") vid ridning/hantering att det finns ett fysiskt problem någonstans? Eller kan det bero på andra saker och hur hanterar man i så fall det på bästa sätt?
Ett som jag ser det klassiskt exempel är när ryttare ofta förväxlar "medgörlighet" hos hästen med smärta/obehag är vid ridning med diverse skarpa bett, kanske olika hävstångsbett. Ryttare säger ofta "hästen TRIVS så bra med bettet", "den är så mjuk och går inte emot som den gör på andra bett" osv. Inte så underligt kanske eftersom speciellt hävstångsbett utövar en oerhört kraftig inverkan på hästens tunga o laner. Jag skulle inte heller gå emot ett rakblad i min mun.... Prova hur stångbettet inverkar genom att sätta det på dina armar eller skenben - jag lovar, du kommer inte att se på bettet på samma sätt efteråt....
Muskelspänningar, ledproblem, problem med hovar m m kan även det "ställa till" det för hästen. Frågan är var gränsen går för när rörelse/ridning/sjukgymnastik är det man SKA göra och när hästen är så dålig att den faktiskt inte klarar av arbete? Och har vi som ryttare/hästägare "tid" att låta det ta den tid det tar att (eventuellt) rehabilitera hästen till sin fulla potential? Tränings-/tävlingsambitioner/ekonomi är sådant som ofta begränsar förutsättningarna.... Eller hästen kanske är så dålig så den helt enkelt bör få sluta sina dagar?
Ovanstående ÄR svårt - enligt min uppfattning finns inga klara svar utan man får göra det bästa man förmår som hästägare med den kunskap, ambition och förmåga man har. Det viktigaste är nog faktiskt att man SER sin häst och reflekterar över hur den faktiskt mår - såväl psykiskt som fysiskt! Hur fungerar den i hagen, stallet och vid arbete. Verkar den pigg o glad, rör den sig frivilligt och på egen hand, äter/dricker den bra, har den goda sociala kontakter med andra hästar osv. Och var uppmärksam på FÖRÄNDRINGAR oavsett om de är till det sämre eller bättre. Både ock är viktig information....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar