Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 14 oktober 2013

Valda sanningar, referensramar & kravallapor....

Titta in på "På Svenska´s" facebooksida. Där finns massor av fina citat!


Har varit engagerad i ridsporten i 40 år - som hästägare, ideell medlem/styrelseledamot i olika föreningar, ridlärare, anställd i distriktsorganisation, egen företagare osv. Jag har pga min breda erfarenhet inom hästsporten sett/hört det mesta! :-)

Tiden inom ridsporten har gett mig otroligt mycket erfarenhet - det mesta på gott men även en del mindre positiva erfarenheter...

Det har under dessa år hänt en hel del inom hästsporten (inte bara inom ridningen utan även annan hästsport). När jag började rida fanns bara ETT sätt att göra saker (och det var det "gamla" militära sättet - eftersom i början på 70-talet var fortfarande militärens inflytande stort på ridningen i Sverige) - numera finns hur många filosofier som helst (western, klassiskt, akademiskt, NH, centrerad ridning), listan kan göras lång. Som hästmänniska har du idag otroligt många fler valmöjligheter när du väljer vilken inriktning du vill ägna dig åt.

En av de viktigaste lärdomarna jag gjort är att saker förändras - såväl min egen som andras syn på
detta med häst, hästhantering & ridning... Saker förändras - en del kallar det utveckling, själv tycker jag kanske inte alltid det är det utan i stället "förändrat synsätt" :-). När man tittar i backspegeln så känns vissa saker som bra förändringar, andra som mindre lyckade.

Alla har vi våra förutfattade meningar, "valda sanningar" och en alldeles egen referensram som är våra samlade erfarenheter, uppfattningar och förståelse.

Om jag t.ex går till mig själv så har jag idag en hel del uppfattningar som jag knappast skulle velat kännas vid för säg 20 år sedan (och tvärtom!). Andra uppfattningar har dock följt med mig genom hela mitt "hästiga" liv...

Det kommer hela tiden nya idéer, uppfattningar, träningsmetoder osv inom hästvärlden. En del (rätt liten del än så länge) är vetenskapligt understödda, annat kommer framför allt från mediauppmärksammade tränare, tävlingsryttare osv.

Som hästägare/ryttare tror jag det är viktigt att man bildar sig en alldeles EGEN etisk kompass för sitt hästägande/ridning. Vad tycker JAG om ridning, hästhantering, fodring, skoning osv??? Naturligtvis bör man innan man "bestämmer sig" :-)  skaffa sig en så bred kunskap som möjligt via kurser, böcker, clinics osv så man KAN bilda sig en rimlig uppfattning om saker och ting.. Och det viktigaste när man skaffar sig denna kunskap är att man OFTA, OFTA ställer sig frågorna VARFÖR och HUR FUNKAR DET? Som jag skrivit i flera inlägg tidigare - ställa sig frågan "Skulle JAG må bra av detta?" är rätt bra. För även om hästen i många avseende skiljer sig från oss så finns det även många likheter! Det kommer hela tiden "nya" företeelser inom hästsporten - det gäller att vara källkritiskt och väga det nya mot "gamla" företeelser - vilka fördelar kan det nya ha? För mig som hästägare/ryttare/kusk men framför allt för HÄSTEN! Finns det några fördelar eller är det bara nackdelar???

Något som jag rätt ofta stöter på inom hästsporten är också människor som på något vis "stagnerat" i sina uppfattningar om hur saker skall göras... Människor som är väldigt låsta i sina uppfattningar om t.ex ridning eller hästhantering. Oavsett nya rön - forskningsrelaterade eller ej - vill denna typ av människor inte höra talas om saker kan göras på annat sätt än de "alltid gjorts".... :-)

Motsatsen till dessa människor är då i stället "kravallapor" - människor som trots att många säger "så kan man inte göra" provar nya idéer och träningsmetoder.

Namnet "kravallapor" kommer ifrån en föreläsning som jag hörde för några år sedan. Det handlade om en forskning med apor där mat fanns högst upp på en trappa. Från början så fick alla apor som försökte komma åt maten (och även de som inte för ögonblicket försökte nå maten) vatten sprutad på sig (som gjorde att de till slut gav upp försöken att komma åt maten). Forskningen visade att även om man successivt bytte ut alla apor så att det till slut inte fanns någon apa som hade blivit "vattenbestraffad" kvar i gruppen tordes inte någon apa försöka sig på att få tag i maten - om det mot förmodan var någon som gjorde ett försök så hindrades de av de andra. Till slut så kom det dock in en "kravallapa" i gruppen som trots sina kompisars försök att hindra dem OCH besprutning av vatten ändå tog sig fram till maten! Man kan säga att detta blir en form av "nedärvd inbyggd hjälplöshet" dvs att gruppen inte ens gör ett försök till att nå maten trots att ingen längre är med som vet VARFÖR man inte skall göra något försök. I det läget behövs det någon som inte har förutfattade meningar om vad som kan tänkas hända (kravallapan) för att bryta mönstret..

Som jag ser det så behövs det balans mellan de "stagnerade" människorna och "kravallaporna" för hästen är ju fortfarande häst och många av de saker som faktiskt man kommit fram till genom århundradenas hantering/ridning är ju fullt giltiga än i dag - MEN det behövs även "kravallapor" som säger "varför gör man inte så här istället?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar