I Svenska Ridsportförbundets Hästhållningspolicy står det "Alla hästar skall värderas lika oberoende av kön, ras, ålder och härstamning"...
Man kan bara konstatera att ovanstående långt ifrån alltid respekteras - det finns nämligen en ganska väl utbredd "rasism" inom ridsporten! Ryttare som "rynkar på näsan" när de kommer i kontakt med ryttare som väljer att ha en annan ras än de själva valt (läs - ofta halvblodshäst... :-)
Kommentarer "varför skaffar du inte en RIKTIG häst?", "vill du komma någonstans måste du byta häst!" osv är det nog fler än en ägare av häst av lite "udda" raser (då menar jag raser som inte är etablerade "ridhästraser") hört - det kan vara travare, nordis, fjording, arab m m.
Fördomar om ovanstående raser är ganska utbredda och det är inte lätt för någon som vill tävla - man blir tyvärr ofta bedömd med en lägre skala bara genom att man rider in på medellinjen på en häst som inte är "rumsren" i etablissemangets ögon. Hur lösgjord och lydig hästen är har tyvärr ofta väldigt lite med saken att göra...
Man skulle önska att alla istället bedömde INDIVIDERNA - det finns bra & mindre bra individer av alla raser! Det finns halvblodshästar som har otroligt dåligt psyke, har dålig ridbarhet m m samtidigt som det finns travare och araber (bara för att ta några exempel) som är helt fantastiska individer.
Man borde också istället se till varje ras förutsättningar och hur/vad de är avlade för. Vill man nå Grand Prix dressyr kanske t.ex en travare inte är det mest lämpliga valet. Vill man däremot ha en allroundhäst på lägre nivå som ofta har en fantastisk arbetsvilja och som är väl grundtränad kan en travare vara ett alldeles utmärkt val. Man måste också ta med i beräkningen att en travare (som med andra ord i generationer är avlade för att vara travsäkra och springa fort) kanske kräver mera tid och kunnande från ryttarens sida för att nå dit en ridhästavlad häst är nästan från start. Det finns travhästar som efter omskolning nått höga nivåer inom kanske framför allt hoppning och distans (inom dressyr ligger deras framavling för trav dem i fatet och där kan de inte konkurrera gångartsmässigt med t.ex en ridhästras).
Den fantastiska Jappeloup som exempelvis vann OS 1988 i hoppning var 50% travare. Fransmännen har haft (och kanske har fortfarande, vet inte riktigt) en fullt medveten avel med inblandning av travare för att få fram en bra sporthäst på hoppsidan. Även i Sverige har det funnits varmblod som tävlat Svår klass hoppning med framgång.
Har själv haft en varmblodsvalack som var bland det ridbaraste jag ägt som alltid försökte (trots en del fysiska hinder) och som jag tävlade en del (med framgång) upp till Lätt A klass. Tyvärr dog han en för tidig död i tarmvred. Den hästen stod sig väl (lydnadsmässigt o när det gällde lösgjordhet) i konkurrens med betydligt "flashiga" halvblodshästar. Jag fick flera gånger kommentarer som "oj, det syns inte att han är travare", "vad lösgjord han är" & liknande när de upptäckte att han hade en frysmärkning på halsen.
Här kan ni förresten läsa ett annat blogginlägg med samma tema - Johanna, du hann före mig! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar