Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com
Bara för att man hindrat hästen att ge uttryck för problemet innebär det inte att det försvunnit!
När våldet normaliseras...
Det finns många saker inom hästhantering/ridning som vi bara tar för givet... Man kan också (och borde) diskutera var gränsen går när det gäller träningsmetoder. Om man lyssnar i våra ridhus och på våra ridbanor få man alltför ofta höra - "ge hen en smäll", "sparka på med innerskänkeln", "dra fast hen", "hen är bara tjurig - "ta i", "visa vem som bestämmer!" (ofta är då någon form av våld inblandat), att man på olika sätt hindrar hästen från att balansera sig själv m m. Man blir ofta förvånad över hur mycket hästar "tål" utan att slänga av och stampa på sin ryttare eller bitas/sparkas - de är otroligt accepterande och tur är det - annars skulle många hästar vara helt livsfarliga om de gav igen med samma mynt som de blev behandlade med...
Mycket av den hästhantering som anses som fullt normal och riktig kan ses på annat sätt vilket artikeln nedan pekar på... Kanske dags att reflektera inte bara över VAD vi gör utan framför allt HUR vi gör med våra hästar - kanske det finns andra mera hästvänliga sätt än dagens norm???
Kan DU se din häst i ögonen med gott samvete? Eller har du inget? :-)
Läste precis ett blogginlägg som handlar om ovanstående som jag tyckte var så intressant så jag har översatt det till svenska. Läs orginalinlägget HÄR på engelska. Här nedan finns min svenska översättning:
Uppdatering: Har blivit uppmärksammad på att det inte är ok att översätta text hur som helst (vilket är en helt riktig kommentar). Jag gjorde det i all välmening för att jag tyckte texten var så viktig men det är "besides the point". Därför har jag tagit bort min svenska översättning och ni får hålla till godo med den engelska originaltexten via länken ovan.
Allt fler rapporter kommer när det gäller de skenande veterinärkostnaderna för behandling av djur - såväl hästar som smådjur. Här är ett inlägg som nyss fanns på Facebook https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=1722295284688575&id=1000072436083 och här är ett debattinlägg som "Ponnymamman" Ulrika Fåhraeus skrivit.
Priserna har ökat dramatiskt de senaste 5-10 åren! Mycket, mycket mer än den allmänna kostnadsbilden i samhället ökat.
När man ser de olika debiteringarna på veterinärräkningar kan man verkligen undra... Är de verkligen rimliga? De som försvarar kostnaderna menar att veterinärklinikerna numera har allt mer (dyr) utrustning och att djurägare kräver allt mer kostnadskrävande behandlingar. Jag tvivlar inte alls på att det är delar av sanningen - såväl att djurägare ofta kräver mer och mer och att också mycket av utrustningen kostar mycket pengar. MEN....
Är det rimligt att debitera 7.000 kr för 1,5 timmes jourtid för en veterinär och en djursjukvårdare, det gör 4.667 kr/timme PLUS moms? Jag förutsätter att det är 100% påslag pga jourtid - samma
Jag har idag "roat" mig med att titta på de kommentarer som finns gällande debatten om (dressyr)ridning som pågår just nu.
Det fascinerar mig hur många sätt det finns att reagera på kritiken... Här skall också poängteras att de flesta (alla tror jag) som reagerat i kommentarerna är "vanliga ryttare" - inte någon från någon organisation eller någon av dem som känner sig utpekade (i så fall har de uttalat sig utan att tala om att man är en av ryttarna)...
Jag är inte heller förvånad (bekymrad snarare) över att många försvarar dagens ridning för är du lite yngre (framför allt) så har du ofta inte hunnit se annan ridning än den som är norm idag. Man kan också se på många kommentarer att de som är mest kritiska oftast är de som är lite äldre och hunnit se ridningen som den var på 70-80tal. Och missförstå mig då rätt - allt var INTE bra på den tiden heller men man hade helt andra målbilder för vad som var BRA. Normen för "exellent" var helt annorlunda än vad de är idag.
Något som jag också ibland blir lite förvånad över är hur en del tränare från "äldre gardet" har hakat på de nya träningsmetoderna och frångått det som anses som klassisk ridning. Ibland har jag t.o.m blivit OERHÖRT förvånad när jag sett tränare som jag trodde var fast förankrade i de tidigare
Här ovan ett foto från Sparreholms gamla ridhus från 1800-talet. Det var omkring 10 x 20 meter och närmast som en katedral - jättevackert!
I år har jag (tillsammans med två kompisar) för första gången varit på "Arena" på Sparreholms Hästcentrum i närheten av Mariefred. Det var tre dagar med tema "Klassisk dressyr". Arena arrangerades för tredje året i rad och har blivit större för varje år.
Dagarna var fyllda med praktiska demos/föreläsningar, uppvisningar och massor med ridlektioner i två ridhus och på tre utomhusbanor. Lektioner, demos och uppvisningar gjordes av fem instruktörer samt Rebecca Dahlgen (arbete i frihet med lös häst och/eller utan sadel och träns) och svenska "School of legerete". Instruktörerna som förutom demos/uppvisningar även hade lektioner lördag och söndag var detta år Malin Hellstedt, Christoffer Dahlgren, Sabine Oettel, Cricco Åkerberg samt Christina Drangel. Fredagen ägnades uteslutande åt demos/föreläsningar/uppvisningar.
Har lagt in tre videos för att ni skall få en uppfattning om lite av vad som hände under dessa tre dagar. Tyvärr är inte ljud och bild den allra bästa...
Här nedan en video där Anna Wallén och Tana Ericson från School of Légèreté visar hur man tränar piaff.
Personligen så tyckte jag det var mycket intressant att lyssna/se på olika tolkningar av konceptet "klassisk ridning". Skall man nödvändigtvis sätta "etiketter" så var några av de saker som var representerat akademisk och integrerad ridning samt "klassisk ridning" (vad det nu är? :-).
Det allra mesta var mycket intressant och bra - inte perfekt men bra träning/uppvisning :-). Små skillnader i hur man uppnår resultat som piaff, passage, galoppombyten fanns men en sak som slog mig var att samtliga inblandade (såväl instruktörer som ryttare) hade stor respekt för hästarna. Det var inte en enda gång jag under helgen såg något som gav dålig eftersmak ur hästhälsoperspektiv - något som tyvärr inte är självklart när man tittar på ridning idag. Mycket ridning skedde med kandar eller stångbett men med lätt kontakt och i löst spänd eller utan nosgrimma. Under hela helgen såg man nästan inte någon häst i LDR (low, deep and round) eller bakom lod - bara det är närmast fantastiskt för att vara idag...
En annan sak som var trevlig var att det var hästar av alla olika raser som var representerade - lusitanos, halvblod, kallblod, American saddlebreed, frieser och diverse ponnyer och korsningar - kort sagt hästar av alla möjliga raser!
En del instruktörer hade en hel del elever som hade ridit länge för dem (och då kunde man se vad deras instruktioner gett för resultat på sikt) men det var även en hel del ryttare som red för första gången för vederbörande. Även det väldigt intressant att se.
Det är faktiskt svårt att lyfta fram riktiga höjdpunkter (för det var så mycket som var bra!) men de uppvisningar som "School of legerete" - vägen till piaff och galoppombyten (två olika demos), Christoffer Dahlgrens uppvisning av häst vid hand och Cricco Åkerbergs uppvisning var enligt mig något av det allra bästa. Sen var Malin Hellstedts uppvisning (med sin frieser) riktig show! Hennes lektioner var också mycket roliga och intressanta att titta på.
Var då inget "mindre bra"? Ja, personligen var det en av instruktörerna som jag själv aldrig skulle rida för! Dels för att hen inte (enligt mig) egentligen ägnade sig åt sina elever utan istället hade "show" för publiken (som min kompis sa "hade jag varit ryttare och betalat så mycket pengar skulle jag blivit förbannad") men framför allt för att hens filosofi lämnade stora luckor när det gällde ridtekniska "förklaringar". Det kändes helt enkelt inte logiskt på en fläck... Men, som sagt var "alla blir vi saliga på vår egen tro" så det fanns gott om människor som tyckte att denna instruktör är bra - smaken är olika.
En annan negativ sak var att väldigt många, såväl instruktörer som ryttare red utan hjälm... Eloge till de som faktiskt red med hjälm!
Sammantaget var dock helgen en MYCKET trevlig och bra upplevelse som starkt kan rekommenderas - under förutsättning att man har ett öppet sinne :-)
Förutom all ridning och fina hästar fanns det ett litet mässtält med utställare och en konstutställning (med bl.a tidigare norrbottniska Maria Nilsson-Drugges fina akryltavlor). På fredag och lördag kväll kunde man äta buffé i en av slottets flyglar.
Fram för fler liknande koncept där man öppnar upp för ridning/hästhantering med olika inriktning - vi kan alla lära av varandra! Respekt för hästen som individ tycker jag dock är ett måste oavsett vilken inriktning man utövar!! Något som jag definitivt tyckte alla inblandade på Arena 2016 visade både i ord och handling!
Här visar Christoffer Dahlgren arbete från marken.
Här nedan Cricco Åkerbergs uppvisning - jag har sett ekipaget för några år sedan och det har hänt jättemycket positivt!
Jag kan bara inte låta bli att ha synpunkter - inte minst för att det alltid är våra hästar som får betala priset för det vi gör (eller inte gör) med dem, så nu lägger jag mig också in i debatten....
Senaste tiden så har återigen dagens (tävlings)ridning varit på tapeten igen - inte minst efter de beklämmande bilderna och videos som publicerats från Falsterbotävlingarnas framridning. Nu har även Josefin Åkerberg skrivit en debattartikel i Aftonbladet (du kan följa debatten här - scrolla neråt en bit så hittar du artikeln och kommentarerna) och dessutom varit i Aftonbladets morgonTV angående ovanstående.
Ovanstående kritik kring ridsporten (inte bara dressyren men främst denna) har pågått till och från de senaste 5-6 åren (minst). Kritiken har dessutom växt sig allt starkare och med fler och fler som instämmer. Skall dock även tilläggas att det finns en hel del människor som inte ser något som helst fel i det som visas ovan utan istället hyllar ryttarna och dess ridning. Mycket märkligt (enligt min uppfattning :-)....
Jag, som varit med ett 40-tal år i "hästsvängen" har länge sett den i mina ögon negativa utvecklingen. Jag har i fler sammanhang och på olika sätt framfört synpunkten att vi inom ridsporten på allvar MÅSTE börja diskutera etiska frågor kring hur vi gör saker! Främst för våra hästars skull men också för att "sopa framför egen dörr" innan någon annan sopar åt oss...
Och för att förtydliga - det som händer idag är INTE "engångsföreteelser", "ögonblicksbilder", "ogina/avundsjuka personer som inte själva rider Grand Prix", "näthatare som ger sig på snälla ryttare som älskar sina hästar" osv. Det handlar istället om en systemkollaps där hästar far illa för att ryttare tror att de är på rätt spår och blir stärkta i sin uppfattning genom framgång på tävling, hyllade av en del andra ryttare och att de blir uttagna av sina ridsportorganisationer att representera sina hemländer - då kan det ju inte vara fel, eller hur??!
Det FINNS ryttare som fortfarande på tävlingar visar det man vill se - harmoniska, lösgjorda hästar i bra form - men de blir tyvärr allt mer sällsynta och hamnar dessutom sällan i topp. Den bild som därför ofta hamnar på näthinnan (och färgar av sig på hela tävlingen) är istället avarterna - som t.ex videon från Falsterbotävlingarnas framridning där flertalet av de ryttare man såg i bild red på ett sätt som åtminstone inte jag vill se.
OM SvRF, FEI och andra ridsportorganisationer måste börja agera (vilket jag hoppas/tror att de till slut om inte annat tvingas till) har de ingen lätt uppgift! För hur "backar man bandet"??? Jag tror att det (om det händer något alls) kommer att "göras i det fördolda & väldigt successivt" för det handlar alldeles för mycket om politik och pengar. För hur skulle man t.ex förklara att någon som man har som landslagsryttare och föredöme kanske inte länge får ha kvar den positionen pga hens träningsmetoder och ridning?
Det är lätt att i allmänna ordalag (som SvRFs sportchef gjorde i tv-inslaget) fördöma vissa träningsmetoder - det är något HELT annat att i organisationen säga till några "du, du och du tränar och rider inte på ett i våra ögon acceptabelt sätt".... Man uttalar sig i stället som att "några" tränar på detta vis och det fördömer man - man vill inte ta i den heta potatisen VEM/VILKA dessa "några" är...
De "disciplinåtgärder" som ovan nämnda Andrea Barth från SvRF hänvisade till i tv-intervjun fungerar uppenbarligen inte - för då skulle det inte se ut som det gör på våra tävlingsplatser - och man vill helst inte tänka på hur det gissningsvis ser ut i våra ridhus/ridbanor i samband med träning för antagligen är det en "friserad" version vi ser på framridning eftersom där finns i alla fall den teoretiska möjligheten att man får en stewart eller överdomare på halsen (eller blir fotad/filmad som i ovanstående exempel)... Stewarts och domare som tydligen idag inte törs/kan/vill agera. Vet inte vad det beror på - bristande utbildning? Rädsla för reprimander från ryttare och/eller "högre ort"? - Ja, inte vet jag men fungerar gör det i alla fall inte!
Det har framförts mer än en gång (och gjordes även försök till det vid OS i London) att hindra fotografering/filmning av framridning. I min värld är det HELT fel väg att gå - det sänder ut helt fel signaler! Det sänder nämligen signalen "vi har något att dölja"... Ridning som inte tål att fotas/fotograferas på tävlingar - det vill vi inte ha. Och då pratar jag inte om de bilder som vi alla som fotar hästar/ryttare tar - hästar i "fel moment", FAKTISKA lite misslyckade ögonblicksbilder osv. Vi pratar om mängden bilder där det åtminstone för mig är uppenbart att det inte bara är ögonblicksbilder utan bilder på ett systemfel.... (Som ett exempel så var jag på Arena 2016 för några veckor sedan och tog massor av bilder/filmer och bland dem fanns inte en enda bild som är i närheten av ovanstående foton från Falsterbo även om det fanns en hel del bilder i "fel" moment som inte blev särskilt bra rent fototekniskt.)
Jag hörde redan för snart ett år sedan att SvRFs djurskyddskommitté skulle börja jobba på mera proaktivt sätt. Hittills har de endast hanterat de överklaganden och disciplinärenden som kommit på deras bord. Vid min fråga om på vilket sätt de skulle jobba proaktivt fick jag ett väldigt svävande "svar"... På hemsidan finns ingen egentlig information annat än om vilka som ingår i kommittén. Så jag undrar fortfarande HUR de konkret kommer att jobba (eller redan jobbar) proaktivt???
Vi var några som för några år sedan framförde förslaget om att man inom SvRF skulle bilda en "etisk kommitté" vars uppgift skulle vara att så objektivt som möjligt skärskåda vad och hur vi gör saker inom förbundet - allt ifrån ridlärare/tränarutbildning, hästhållning, ridskole- och tävlingsverksamhet m m. Inte minst fundera över och undersöka hur såväl egna medlemmar som allmänhet och övriga uppfattar det vi gör... Kommittén skulle sedan ge råd/åsikter kring åtgärder/strategier för att förbättra de olika områdena. Vi föreslog att kommittén skulle bestå inte bara av människor från organisationen utan även folk utifrån från olika områden/kompetenser. Inget av ovanstående har hänt och jag vet inte om vårt förslag ens diskuterades på "högre ort". Tycker fortfarande att det var en bra idé! :-)
