Vad är "kontakt" i ridningen?

Min fantastiska shettis, Jaques som blev nästan 30 år

Det finns många uttryck inom ridsporten som används frekvent men som inte egentligen definierats. Åtminstone inte på ett tydligt sätt...

Man pratar om genomsläpplighet, balans, lösgjordhet osv. 

Kontakt och stöd är två ytterligare ord som ofta används. Ofta i kombination med att den skall vara "lätt" (kontakten) och "stadig" (stödet). Vad innebär då ovanstående? Ja, det beror väldigt mycket på vem du frågar...

Mer än en forskning har visat på att t.ex kontakten kan vara allt ifrån ca 200 gr (vilken man anser vara "tygelns vikt") upp till över 15 kg (skrämmande). Kontakt runt 3-5 kg är inte ovanligt. Detta är onekligen säkert "stadigt" men i mina ögon är det definitivt inte "lätt". Dessa uttryck behöver (enligt min uppfattning) därför definieras tydligare. Inte minst för att vi sätter bettet på en av hästens allra känsligaste strukturer, dvs munnen/lanterna, där redan ett tryck på 1 kg (eller mindre) riskerar orsaka hästen smärta och där 2-5 kg definitivt gör det. Prova sätta ett bett (speciellt ett stångbett) på ditt smalben och se vilket tryck du tål innan smärtan blir för hög.

Enligt min uppfattning är "kontakt" i första hand att hästen är "uppkopplad" till mina hjälper. Den kontakten kan t.o.m vara mer psykisk än fysisk eftersom det huvudsakligen handlar om hästens VILJA att kommunicera med mig. För att kunna vara det krävs dels att hästen är utbildad i munnen och förstår vad förväntas av den när jag kommunicerar med den via min hand och kropp. Dels att hästen kan lita på att jag inte orsakar den smärta i munnen. Det handlar om förtroende. 

Det finns dock sätt att "lära" hästen "kommunikation" via bettet som inte alls handlar om förtroende utan istället att hästen lär sig den hårda vägen (via tvära, hårda användningar av bettet) att inte att gå emot handen eller att sätta upp huvudet etc, utan att det straffar sig hårt (och orsakar smärta). DET har inget med utbildning av hästen att göra utan är enbart ett sätt att försäkra sig om att man med våld (eller hot om våld) tar bort hästens oönskade reaktioner på det ryttaren vill. I förlängningen blir detta inlärd hjälplöshet och har inget med vettig utbildning och/eller utbildad häst att göra. 

Hästar är "mottrycksdjur" så en vanlig reaktion mot smärta i munnen är inte att ge efter för trycket utan att trycka/hålla emot vilket i sin tur innebär att ryttaren upplever att hästen "hänger i handen". Det finns även hästar som vid smärta helt undviker kontakten genom att "hamna" bakom lod. Bägge dessa reaktioner är smärtutlösta och ryttarens ansvar. De hästar som undviker kontakten verkar blivit mycket vanligare på senare år. Hur mycket som beror på att aveln producerat känsligare hästar och vad som beror på förändrat sätt att rida vet jag inte. Det är inte heller särskilt intressant vad som orsakat det (det kan även vara en kombination). Det är fortfarande VÅRT ansvar att förhålla oss till det. Det är vår ridning som orsakar försvarsmekanismerna hos hästen.

Testa gärna vad just du brukar rida med för kontakt? Om du inte har tillgång till en tygeltrycksmätare, så kan du göra det med hjälp av en kompis, ett bett med tyglar och två digitala fiskevågar (man sätter de sistnämnda mellan bettringarna o tyglarna). Då kan du få en uppfattning om vilket fysiskt tryck som du normalt sett rider med. Om du tycker att du rider med en "lätt" kontakt (oavsett vad vågen visar att du har för faktiskt tryck) sträva efter att bli lättare...

Det krävs INTE en sträckt tygel för att du skall ha en kontakt med hästens kropp & knopp. Vissa ridstilar rider t.o.m på helt hängande tygel, t.ex westernridningen och det fungerar också. Hästar är oerhört anpassningsbara till de sätt vi väljer att rida dem på... Om du ändå väljer att ha en sträckt kontakt genom tygeln, försök få den kontakten till att vara så nära 0-punkten som möjligt, utan att vara noll. Det minskar risken att råka utsätta hästen för smärtutlösta reaktioner i munnen.

Ridning bör vara "ridning mellan knopp och knopp", inte så mycket "kropp till kropp" :-) Sträva efter att skapa en verklig kommunikation mellan dig och din häst, där även hästens vilja och uttryck får en plats. Helt enkelt - LYSSNA till din häst!

ps. Det är väldigt vanligt att man vid upplevda problem med hästens mun söker lösningen genom att byta till ett annat bett - jag brukar kalla det för försök till "materialdoping". Börja istället med att utesluta problem med tänder/mun eller andra problem i hästens kropp (t.ex hältor och/eller muskulära problem) kan märkas i hästens mun och förhållningssätt till bettet. När detta är uteslutet - ta då en ordentlig titt på din egen inverkan! Många "munproblem" är i själva verket att hästen har problem med DIG och dina händer...