 |
| Häst på internationell tävlingsframridning våren 2020 |
Tillägg 2021-08-09: Det bör nog förtydligas att varken jag personligen (eller föreningen Equiethics - som jag är ordförande i och initiativtagare till - vill förbjuda varken ridning/körning eller tävling! Detta blogginlägg har jag skrivit eftersom jag anser att det finns problem inom tävlingssporten som behöver reflekteras kring och diskutera. Gör vi inte det så är det stor risk att vi på sikt förlorar sportens SLO.
Det här inlägget började jag skriva redan för ett par år sedan... Nu med OS 2021 i full gång har detta aktualiserats för min del, så nu har jag återkommit till mitt tidigare bloggutkast. Det blir allt mer uppenbart (enligt min uppfattning) att vi har stora systemfel och etiska problem när det gäller tävling med häst, inte minst rapporteringen från årets OS visar på detta. Hästsporten har inte råd med ovanstående om den ska få behålla sin sociala licens på sikt. För även om många inom hästvärlden inte ser några som helst problem med tävlandet (och vad som händer hästarna) utan istället hyllar detta, så är det en allt större grupp (såväl internt inom hästvärlden som bland allmänheten) som inte gillar stora delar av det som de ser.
Det börjar därför allt mer "brännas" inom hästsporten... Hela tiden kommer det nya rapporter om ytterst tveksamma träningsmetoder som tyvärr (pga att det oftast är kända, framgångsrika tävlingsryttare som utövar dessa metoder, utan att beslutande organisationer sätter ordentliga gränser för vad som är ok) verkar ha en tendens att sprida sig "neråt" inom hästsporten till de "vanliga" ryttarna. Ett exempel är LDR (Low, deep and round eller som jag istället kallar det "Lightly disguised rollkur") som numera är mer eller mindre norm på alla nivåer... Tävlingssporten gräver själv en allt djupare grop där den sociala licensen allt mer kommer i riskzonen.
Har inte följt hela OS dressyren 2021 men många av de klipp jag sett (och de diskussioner jag läst i sociala medier) har tyvärr gjort att jag alltmer funderat på om tävling med djur (häst) verkligen är etiskt försvarbart? Dels ur synpunkten att hur vettigt är det egentligen att skicka hästar jorden runt för tävling men även för de etiska implikationer som finns i själva tävlingsmomenten? GÅR det verkligen att upprätthålla (och/eller säkerställa) hästvälfärd i tävlingssammanhang? Tveksamt, ytterst tveksamt...
Tänk tanken om all tävling med djur skulle förbjudas??? Om man ser 20-30 år framåt i tiden är det inte alls ett otänkbart scenario. Om inte sporten själv sanerar inom sina led finns en överhängande risk att det så småningom kan bli följden, frågan är mer hur lång tid det kommer att ta. Omvärldens sociala licens för tävling med djur diskuteras redan idag inom olika grupperingar. Det diskuteras t.ex om att inte alla av ridsportens grenar skall få vara kvar i OS - visserligen inte främst av djurskyddsskäl utan bl.a av ekonomiska sådana. Om ridsporten försvinner som OS gren så kommer det i sin tur att påverka stora delar av den övriga tävlingsverksamheten.
Det finns exempel från andra verksamheter i världen där den sociala licensen - "social licens to operate" (SLO) - har dragits in. Bl.a när det gäller användandet av djur i samband med cirkus, rävjakt och när det gäller gruvdrift. För hästsportens del så är det inte enbart tävlingssporten som står på spel utan det är ALL användning/handhavande, även på hobbynivå, som i slutänden ligger i vågskålen. Försvinner licensen för tävling med djur är det stor risk att även SLO för annat hästrelaterat på sikt försvinner. Det är därför ALLA hästmänniskors ansvar att se till att det finns positiva saker att försvara, men även att arbeta för att få bort det som kan anses (internt och bland allmänheten) som icke hästvänligt. Medvetenheten ökar sakta inom flera delar av hästvärlden, tyvärr som det verkar, långsammast, från häst/ryttar/ansvariga organisationers sida. Det FINNS dock organisationer i världen som tar SLO på allvar, bl.a det Australiensiska galoppförbudet. Nedanstående citat uttalades redan 2016.
Ray Murrihy, outgoing chief steward in New South Wales:
If we don’t pay due regard to welfare matters, it will be at our peril. If we don’t do it ourselves, the next time we’ll be sitting in the back seat, not the driver’s seat.
Här är en länk till mera info om Australiens arbete inom galoppvärlden.
Mera om Social licens (slideshow)
Ibland får jag frågan om jag tycker att man ska tävla med djur eller ej. Jag måste då erkänna att jag är kluven i min uppfattning. En del av mig vill säga "självklart ska man kunna tävla med djur - under förutsättning att det görs på ett etiskt hållbart sätt". En annan del av mig säger "det bästa för djuren vore nog om tävling med dem upphörde!" Hur kan jag då var kluven - ja, främst för att förstnämnda argumenten i princip (enligt min uppfattning) är en utopi och önsketänkande... Tyvärr finns det hur många exempel på det som helst (inte bara inom hästsport utan i alla sammanhang där djur är inblandade). För när tävling kommer in i bilden så får tyvärr ofta(st) djurets bästa en underordnad betydelse. Många tävlingsryttare bedyrar sin fantastiska kärlek till sin häst men oftast så räcker inte den kärleken längre till när hästen inte längre (av vilket skäl det än må vara) uppfyller de förväntningar som ryttaren har på den. I mina ögon är det inte kärlek. Då ÄR hästen enbart ett redskap för ryttarens ambitioner och förväntningar på framgång. Resultatet av det blir ofta att antingen säljer man och skaffar ett nytt redskap alternativt att hästen får betala med sitt liv, för att försäkringspengar ska kunna hämtas ut och finansiera en ny tävlingshäst. Detta många gånger även om hästen med tid skulle kunna rehabiliteras, kanske inte till en tidigare nivå, men till en fungerande användning på lägre nivå.
I mina ögon är det hyckleri att inte tala klarspråk i ovanstående fall. Att säga att tävlingskarriären är viktigare än hästen kan visserligen i mina ögon te sig en aning känslokallt men jag personligen skulle ändå tycka att den som säger det rent ut har mer integritet än den som låtsas något annat. Men man kanske ljuger så man tror sig själv, vad vet jag... Alla har vi för övrigt "egennyttiga" skäl och orsaker till att vi har hästar i våra liv. Det uppfyller för oss alla någon form av behov, som inte alltid har hästens bästa för ögonen. Så vi alla behöver nog rannsaka oss själva om orsaken till att vi väljer att ha häst. Hästägande ÄR alltid en kompromiss mellan vad vi vill, vad hästen behöver och vad som är praktiskt/ekonomiskt möjligt. Viktiga är att man reflekterar...
Tyvärr så innebär tävling (med pengar, sponsorer, makt, position osv i mixen) att "redskapet", i hästsportens fall ett djur, många gånger får underordnad betydelse. Vid tävling med döda redskap (eller bara människans egen kropp) så spelar detta ingen roll (för då är beslutet och hur det drabbar bara människans) men vid hästsport så är det alltid hästen som får betala priset. Är det verkligen försvarbart?? Skall det överhuvudtaget vara det måste vi nog på sikt åtminstone se till att tävling med häst sker på ett så etiskt försvarbart sätt som det bara är möjligt...
Dessutom har de senaste årtiondenas enorma förändring när det gäller pengarna i elitsporten (med höga prispengar, fantasisummor när det gäller hästar som byter ägare, sponsoravtal i mångmiljonklassen osv) inneburit att HÄSTEN fått allt mer tillbakadragen betydelse i sammanhanget även om det är kring den allt cirklar. Ryttare och ägare gör det som krävs för att bevaka den (bl.a ekonomiska) investering som hästen innebär vilket innebär att det inte alltid är för hästens bästa det som görs med och mot den. När pengar kommer med i spelet så slås oftast alla andra hänsynstaganden mer eller mindre ut...
Vad jag tycker om tävling med hästar just nu? Ja, ärligt talat vet jag inte riktigt. Främst för att människans främsta egenskap tyvärr inte är omhändertagande utan jakt på personliga framgångar och ambition som i de allra flesta fall slår det förstnämnda med "hästlängder"...
Tyvärr så innebär tävling (med pengar, sponsorer, makt, position osv i mixen) att "redskapet", i hästsportens fall ett djur, många gånger får underordnad betydelse. Vid tävling med döda redskap (eller bara människans egen kropp) så spelar detta ingen roll (för då är beslutet och hur det drabbar bara människans) men vid hästsport så är det alltid hästen som får betala priset. Är det verkligen försvarbart?? Skall det överhuvudtaget vara det måste vi nog på sikt åtminstone se till att tävling med häst sker på ett så etiskt försvarbart sätt som det bara är möjligt...
Dessutom har de senaste årtiondenas enorma förändring när det gäller pengarna i elitsporten (med höga prispengar, fantasisummor när det gäller hästar som byter ägare, sponsoravtal i mångmiljonklassen osv) inneburit att HÄSTEN fått allt mer tillbakadragen betydelse i sammanhanget även om det är kring den allt cirklar. Ryttare och ägare gör det som krävs för att bevaka den (bl.a ekonomiska) investering som hästen innebär vilket innebär att det inte alltid är för hästens bästa det som görs med och mot den. När pengar kommer med i spelet så slås oftast alla andra hänsynstaganden mer eller mindre ut...
Vad jag tycker om tävling med hästar just nu? Ja, ärligt talat vet jag inte riktigt. Främst för att människans främsta egenskap tyvärr inte är omhändertagande utan jakt på personliga framgångar och ambition som i de allra flesta fall slår det förstnämnda med "hästlängder"...
MEN, med det sagt så FINNS det ljuspunkter. Det dyker emellanåt upp nya ekipage som står för en mer etiskt försvarbar ridstil. Allt är därför inte kolmörkt. Frågan är dock vilken roll dessa får - blir de nya förebilder? SER ens gemene man skillnaden? Hur skolas folks etiska blick och vems ansvar är det att skola denna?
Hur skulle tävlingsmomentet kunna bli mera etiskt medvetet? T.ex stilhoppning istället för omhoppning på tid? Bedömning av framridning? (vägen till målet MÅSTE ha betydelse, inte bara det som syns på tävlingsbanan) etc
Hur skulle poängbedöming av Hästvälfärd kunna se ut? Att det som är hästvälfärd blev positivt definierat dvs som frihet TILL: "så fint att du har så mjuk o följsam hand", "så fin bjudning o balans utan sporrar eller övervinklat kandar", "sån fin och följsam sits" osv. Alltså istället för att välfärd definieras negativt genom förbud: dvs frihet FRÅN viss typ av bett, sporre, doping, hårt åtspända nosgrimmor, LDR etc. Båda friheterna behövs såklart men om man medvetandegjorde och meriterade positiv frihet skulle mycket vinnas.
Hur skulle poängbedöming av Hästvälfärd kunna se ut? Att det som är hästvälfärd blev positivt definierat dvs som frihet TILL: "så fint att du har så mjuk o följsam hand", "så fin bjudning o balans utan sporrar eller övervinklat kandar", "sån fin och följsam sits" osv. Alltså istället för att välfärd definieras negativt genom förbud: dvs frihet FRÅN viss typ av bett, sporre, doping, hårt åtspända nosgrimmor, LDR etc. Båda friheterna behövs såklart men om man medvetandegjorde och meriterade positiv frihet skulle mycket vinnas.
not. begreppen negativ och positiv frihet myntades av Isaiah Berlin inom den politiska teorin. Det är en mycket bra och användbar distinktion.
En utökad/mkt mer ingående utbildning av domare när det gäller hästvälfärdsfrågor vore även på sin plats, så bedömningar speglar och följer TR i högre grad än vad som sker idag.
Till sist:
Hästarna får ALLTID betala priset för det vi människor gör med och mot dem...
