Seminarium om hästvälfärd och djurskydd den 22 september 2022

Ovanstående dag hände något som jag skulle kalla unikt (hittills åtminstone). Då hade SCAW https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/nationellt-centrum-for-djurvalfard/  bjudit in till ett seminarium om hästvälfärd. Vad som var unikt (enligt mig) var att det för första gången (vad jag vet) var inbjudet människor av en mängd olika bakgrund - veterinärer, forskare, ryttare, alternativbehandlare, försäkringsbolag, skolor, etologer, ridlärare, tränare, domare/överdomare, såväl anställda som ideella funktionärer från SvRF mfl.

Vad som även var unikt var att för en gångs skull diskuterades även "elefanterna i rummet", dvs hur vi rider/använder våra hästar. Senaste tiden har de fem domänerna börjat diskuterats allt mer men den femte domänen (dvs hästens mentala mående) brukar oftast bara beröras som hastigast i förbifarten. Det är en het potatis som inte så många vågar börja peta på. Men denna dag var just hur vi använder våra hästar i fokus. Några av initiativtagarna var veterinär Sara Nyman och hästutbildaren Anders Eriksson.

Programmet var i korta dag som följer:

Vart var vi och var har vi kommit? (Sara Nyman, leg vet, VMD och Anders Eriksson, hästutbildare). De visade bilder och berättade lite om ridsportens historia i Sverige och vad som skett de senaste 20-30 åren. De visade bl.a bilder på hästmunnar, forskning på tygel"kontakt" och vad en för mycket kontakt innebär för hästen m m.

Hästsportens SLO

SLO står för "Social licens to operate". Det är ett uttryck som blivit allt vanligare att det talas om i hästsammanhang. Vissa hästorganisationer (t.ex galoppsporten) har i en del länder varit snabbare än andra på att förstå vikten av SLO och även försökt agera för att vi skall få behålla den. Andra (som t.ex FEI) slår mest bara dövörat till. 

SLO innebär rent praktiskt att vi (hästsporten) har allmänhetens "licens" (tillåtelse) att göra det vi gör, dvs rida/köra, tävla m m med våra hästar.

Samhället är i ständig förändring och det finns otaliga exempel på sådant som under en tid varit helt accepterat men som idag anses helt oacceptabelt. 

Hästsporten totalt, och tävlingssporten specifikt är idag uppmärksammad och dess SLO är ifrågasatt, såväl av privatpersoner, organisationer och kan i förlängningen komma ifrågasättas även av myndigheter.

Hästsporten själv är dåligt rustad att på något vis förändra sporten - dels för att man ofta inte anser att det finns några problem men även för att än så länge är inte trycket utifrån tillräckligt starkt för att man skall tvingas till åtgärder. Något som antagligen kommer att krävas innan något görs (av organisationerna själva) och frågan är om detta då kommer för sent?

Incitamenten att agera är än så länge svaga - makt, pengar, "vi har alltid gjort så här", "hästvälfärden är god", "vi vet vad som är bäst för hästarna" osv hindrar saker från att förändras. Att dessutom sätta organisationer själva som ansvariga för att agera/försvara ridsportens SLO är som att "sätta räven att vakta hönshuset"... Det är enligt min uppfattning ytterst tveksamt om hästsporten själv kommer att agera innan det är för sent. Varken vilja eller förmåga finns.

Nedanstående bild visar på SLO för ett företag men det kan lika gärna gälla andra verksamheter. Olika nivåer. Vi inom hästsporten vill definitivt inte hamna i röda fältet...