Ryttaransvar

Här kommer ett blogginlägg som jag haft i "pipeline" under en längre tid. Den nu så uppmärksammade och aktuella dokumentären från Helgstrands anläggning, Operation X, får mig nu att göra slag i saken och publicera nedanstående inlägg. Det har börjat läcka filmsekvenser från den dokumentären som får en att må fysiskt illa...

Många företeelser inom hästvärlden är under lupp just nu och debattens vågor går höga i sociala medier...

Hårt åtspända nosgrimmor, ridning i LDR, korta hopdragna halsar, bakåtlutade sitsar, ridning i spänning och övertempo, överdriven användning av sporrar och spö osv, osv. Listan kan göras lång. 

Allt fler börjar ställa krav på att organisationer, funktionärer mfl i maktposition skall agera och sätta stopp för ovanstående. Något som är förståeligt eftersom det är dessas flathet och oförmåga att agera som tagit oss dit vi är idag. Hade man "stämt i bäcken" för 15-20 år sedan hade vi inte varit i den situation vi är idag. Det är systemfelen som är det största problemet. Kommer man inte tillrätta med systemfelen som gör det möjligt (och "lönsamt") för ryttare/tränare att använda oetiska träningsmetoder så kommer bara ryttarna att avlösa varandra.

MEN - det finns två kategorier av hästmänniskor som sällan och aldrig ställs till svars för de uppkomna situationerna och det är främst RYTTARNA men även TRÄNARNA.

Ovanstående kategorier hästmänniskor brukar aldrig höja sin röst i diskussionerna, framför allt inte de som tillhör den absoluta "eliten" (inte ens nu när ovanstående dokumentär är aktuell). Är det för att man vet innerst inne att det man gör är tveksamt (men målen helgar medlen), eller finns det inga hållbara argument? Varför försvarar man annars inte sitt sätt att rida och träna? Tycker man kanske att ingen skall bry sig om hur man rider/tränar sin häst för att man vet bäst? Eller handlar det helt enkelt om okunskap, eller rättare sagt ovilja att ta till sig den kunskap som finns (faktaresistens)? Det är enklare att blunda/stänga öronen än att behöva ändra sitt sätt, då kan man i alla fall för sig själv rättfärdiga det man gör.

Som ryttare/hästägare är DU ytterst ansvarig för de val du gör för/med/mot din häst. DU väljer vilka träningsmetoder och tränare du använder dig av (eller tillåter den ryttare som rider din häst, använda sig av). Om du med dagens faktabaserade vetenskapliga kunskap som finns kring ridning och hur den påverkar hästen ändå VÄLJER att rida hästen bakom lod, med kort hals, djup, med skarpa bett, inspänningar, hårt åtspända nosgrimmor osv - fundera då åtminstone för ett ögonblick VARFÖR du gör detta? Hur kan du göra det mot din bästa vän och den som du säger dig älska? Tidigare har man kunnat skylla på okunskap och bristande tillgång till kunskap men idag finns den tillgänglig för alla. Så med andra ord är ditt val just ett VAL som ytterst din häst/hästar får betala priset för (såväl mentalt som fysiskt). 

Hästägande är ALLTID kompromisser mellan människans önskningar/mål/ambitioner/ekonomiska förutsättningar m m och det som är för hästens bästa. Vissa kompromisser är man kanske tvungen att göra men andra saker kan man med enkla medel förändra om viljan finns. Att välja etiskt försvarbar(a) träningsmetoder/utrustning är saker som enbart är ditt VAL som hästägare/ryttare. 

Även du som TRÄNARE har ett stort ansvar. Har du någon integritet eller inte? Även du gör ett VAL - antingen så ställer du dig på hästarnas sida eller så gör du det inte. Vidareutbilda dig ständigt och använd bara metoder och utrustning som stärker hästvälfärden. 

Hur de ryttare som visas i Operation X kan sova på nätterna förstår man inte - har man helt tappat förmågan att känna empati för en annan levande varelse? Den glättiga ytan hos Helgstrand står i stark kontrast till det hästarna utsätts för. Allt som glimmar är tyvärr inte guld och den hemska sanningen är att sånt som sker hos Helgstrands sker på även på ett antal fler ställen i hästvärlden. Allt för makt, pengar och framgång. Det är hästarna som får betala priset.

Här är ett blogginlägg som Ponnymamman gjort på samma tema:

https://ponnymamman.se/okategoriserade/eliten-sagar-av-den-gren-de-sitter-pa-och-ingen-stjarna-vagar-saga-nagot/

Kognitiv dissonans inom hästsporten

 

"Teorin om kognitiv dissonans – känslan av obehag som uppstår när en persons moraliska uppfattning och agerande går emot varandra – introducerades av socialpsykologen Festinger (1957) i sin bok A Theory of Cognitive Dissonance.

Kognitiv dissonans betyder “tankekonflikt”. När vi handlar på ett sätt som inte överensstämmer med våra kunskaper och erfarenheter uppstår det då en kognitiv dissonans, alltså en tankekonflikt.

Kognitiv dissonans är en term som används för att beskriva den psykologiska obehagskänslan som fås genom att samtidigt hålla två eller flera oförenliga trossatser, attityder eller värdegrunder. Att vara konsekvent när det kommer till vårt förhållningssätt är viktigt för psykologisk stabilitet. Att ha åsikter som är självmotsägande skapar därmed oro och obehagskänsla. Man behöver inte nödvändigtvis vara medveten om orsaken till den kognitiva dissonansen. Vanligtvis är det snarare tvärtom, man brukar omedvetet undvika tankegångar som betonar dissonans. 

Kognitiv dissonans är inte exklusivt för mentala processer. Om man håller en viss attityd, värdegrund eller trossats och i sitt beteende motsäger den, har man perfekt grogrund för kognitiv dissonans, alltså ett omedvetet undvikande av bemötandet av två oförenliga aspekter av ens person. I extrema fall fungerar det som en sorts försvarsmekanism mot svåra obehagskänslor och stress. Kognitiv dissonans kan därmed avvecklas enbart under längre perioder.

Inkonsekventa inställningar eller beteenden motiverar olika sorters individuella hanteringsstrategier. För att lindra obehaget av kognitiv dissonans är det vanligt att man försöker bortförklara, förneka eller undvika ny information som ifrågasätter en befintlig värdegrund."
(texten ovan är hämtad via google)

Du kanske nu frågar dig, vad har ovanstående med hästsporten att göra? En hel del skulle jag säga för det kan nämligen till stora delar förklara den faktaresistens som finns inom hästsporten. Att många ryttare väljer att inte ta till sig forskning som kommer fram kan nog i många fall vara ren självbevarelsedrift. För OM man börjar lyssna och reflektera kring forskningen så blir det ofta väldigt jobbigt, därför väljer man helt enkelt att stänga öronen/ögonen. Alla har vi egna exempel på (är jag helt övertygad om) sådan kognitiv dissonans. Både i hästvärlden men även i livet i stort. Människors lidande i såväl vår närhet som i världen, djur som far illa osv. 

I hästsporten handlar det ofta om att vi blundar för att det vi gör med/mot våra hästar kanske orsakar dem skada. Eller åtminstone inte är är till deras förmån. Rida/inte rida, tävla/inte tävla, ha hästen i hagen/inte i hagen, ensam/med andra hästar, med eller utan täcke, vilken utrustning vi använder, vilka träningsmetoder vi använder osv, osv. Listan kan göras lång.

Att börja reflektera kring ovanstående ÄR tufft. Många väljer då istället att nonchalera det som går emot ens uppfattningar och nuvarande värdegrunder. Det är enklast så... Man kan då, med "rent samvete" fortsätta med det man gör som om inget hänt.

Vi har alla våra "bias", dvs valda sanningar. Om hästar/ridning och det mesta annat. Vi har en benägenhet att lättare ta till oss sådant som bekräftar våra valda sanningar än de som motsäger dem. Ofta är vi inte ens medveten om våra valda sanningar, de blir uppenbara först när vi konfronteras med andras valda sanningar och att dessa går emot våra egna. Vi umgås dessutom mest och oftast med de som tillhör samma "tankebubbla" som man själv tillhör. "Man blir som man umgås" 😊 Att reflektera kring vilka bias man har, och även diskutera med de som har avvikande uppfattningar, utvecklar men kan tidvis vara jobbigt. 

Hästägande/ridning/körning/användning kommer alltid vara en avvägning och kompromiss mellan vad som är bäst för hästen, vad som tillfredsställer oss människors mål/ambititioner/behov/orsak till hästägandet, genomförbarhet ekonomiskt och i övrigt m m. Vår uppgift är att göra (för hästen) så kloka val som det bara är möjligt med de förutsättningar som finns. Vissa delar kanske är svåra (eller inte går) att påverka, annat kan vi utan problem påverka. Utrustning, arbete och träningsmetoder är exempel på sådant som är relativt lätt att påverka om vi vill.

Vi ser just nu en stark "strutsmentalitet" inom stora delar av hästvärlden. Trots mycket forskning, faktabaserad evidens m m så fortsätter många med saker som bevisligen är negativt för hästen - det kan vara träningsmetoder, användning av viss utrustning, neka hästen sociala interaktioner med andra hästar osv. Att öppna dörren för tanken att dessa saker är skadliga för hästens välbefinnande hotar människans (både den enskilda människan som kollektivets) rättfärdigande att rida, tävla, hålla hästar på det sätt som fram till nu varit accepterade och vanliga sätt. Personligen tror jag dock att vi är i inledningen av ett paradigmskifte på hur vi ser på hästar och till deras relation med oss människor, för allt fler människor börjar ifrågasätta de sätt vi interagerat med hästar fram till dags datum. Förhoppningsvis kommer detta paradigmskifte innebära förbättringar för våra hästar.