Det har på dessa fyra år hänt en hel del i hästvärlden (även om jag som varit engagerad i hästvälfärdsfrågor under många år, kan tycka det går allt för långsamt framåt, för hästarna).
År 2018 bildade jag och en del andra "hästnördar", flertalet av oss yrkesverksamma i hästbranschen, en förening, EquiEthics för att mera organiserat jobba med de hästvälfärdsfrågor som oroat oss under många år. Personligen så initierade jag föreningen pga min frustration över hur jag tyckte framför allt dressyrsporten under många år gått i fel riktning. Hästvälfrågorna är många och komplicerade och rör alla grenar och inriktningar) men vi i vår förening har inriktat oss på att försöka påverka SvRF (eftersom de är den enskilt största hästsportsorganisationen i Sverige och med möjlighet att påverka tävlingsverkamhet, ridlärare/tränare och ridskolor). Vi har idag en pågående dialog med dem.
Senaste åren/året har sedan jag skrev förra nyårskrönikan inneburit en hel del förändringar. Det har fortsatt skett en hel del skandaler inom hästsporten, fallet med mångkampsryttaren på förra OS och nu senast "Helgstrandgate" bara för att nämna några. Dessa ärenden har gjort att fler röster har höjts med krav på att hästsporten ska agera, bl.a i Frankrike och Danmark. T.o.m FEI har agerat genom att tillsätta en kommision som utrett vad som bör göras för att hindra hästsportens SLO att dras in. Tyvärr har dessa åtgärder inte inneburit nämnvärda resultat för hästarnas del. Organisationers värdegrunder och Code of conduct (som alla hästmänniskor förväntas följa) är fortfarande bara fina ord på ett papper. Dessutom verkar vissa grupper kunna göra vad de vill utan att följa dessa värdegrunder. Inte minst en del elitryttare (både I Sverige som utomlands) verkar ha någon form av specialfil som gör att de trots oetiska träningsmetoder (som blir avslöjade gång på gång) ändå kunna fortsätta, många gånger t.o.m med stående landslagsplats (och/eller undergrupper) som resultat. I de sammanhangen verkar tävlingsresultat gå före allt vad värdegrunder heter. Målen helgar medlen med andra ord...
Medan de som beslutar om riktningen för sporten (hästsportorganisationerna), än så länge, sitter på händerna och inte agerar (åtminstone inte på sätt som har praktisk betydelse för hästarna) så är det en sak som HAR förändrats och det är tonen på sociala medier. När jag skrev min senaste krönika så ledde minsta lilla kritik av hästsporten till en formligen svallvåg av bortförklaringar, idiotförklaringar, what-about-ism osv, inte minst av maktens/elitens "väpnare" som blixtsnabbt kom till elitens försvar. Ovanstående gjorde att väldigt få vågade vara kritiska till det som händer inom sporten. Idag är läget annorlunda. Allt fler vanliga hästmänniskor vågar vara kritiska till sådant som de anser hotar hästvälfärden. Detta är bra MEN innebär även ett problem eftersom diskussioner lätt har en förmåga att spåra ur till rena personangrepp. Det är viktigt att vi för sakens skull fokuserar på systemfelen som gör det möjligt för ryttare att använda oetiska träningsmetoder och dessutom ha framgång via dem. Vi måste komma åt systemfelen, annars kommer bara ryttarna att avlösa varandra.
Frågan är nu - vad kommer att hända inom hästsporten närmaste åren? Personligen är jag luttrad och misstänker att inte särskilt mycket kommer att hända. Åtminstone inte från hästorganisationernas sida. Tror tyvärr att de varken har viljan eller förmågan att göra några större åtgärder. Hästvälfärdsfrågorna är komplexa och det är mycket makt och pengar inblandat. Många i beslutande ställning sitter dessutom "i knäet" på andra inom hästsporten. Att då fatta beslut som kanske stör "status quo" och påverkar både ens egna som vänners intressen (yrkesmässiga, ekonomiska m m) är inte lätt. Då tittar man hellre åt andra hållet än att agera i hästarnas intressen.
Däremot finns det en överhängande risk att yttre krafter (myndigheter, allmänhet) kommer tvinga fram förändringar inom hästvärlden. Hur länge till kommer t.ex hästsport vara olympiska grenar på kommande OS? Kommer länder förbjuda viss utrustning och kommer djurskyddregler skärpas? Ytterst så kan hästorganisationernas oförmåga att skydda hästarna resultera att vi mister vår SLO (social licens to operate). Kanske i första hand för tävling men i förlängning kan även annan användning av hästar vara i riskzonen.
Varje avslöjad skandal (som Helgstrandgate eller den svenska unghästutbildaren) gör hästsportens egengrävda grop djupare. Speciellt om inte beslutande organisationer kan visa på tydliga ställningstaganden och AGERANDE. Att säga "vi tar avstånd" räcker helt enkelt inte längre...
