Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 31 augusti 2015

Spöets vara eller inte vara som hjälpmedel i hästträning?



Fick en reaktion på ett av mina tidigare inlägg "Kjejsarens nya kläder & ridsporten" då jag lagt upp en bild där ryttaren (undertecknad :-) ) red med spö. Skribenten undrade om jag verkligen tyckte det var ok att rida med spö när jag inte anser att den ridning som jag kritiserade var ok (här kanske jag lägger in en betydelse i skribentens fråga som inte var avsedd, men det var så jag tolkade frågan och påföljande kommentarer).

Vill i det här inlägget därför förtydliga hur jag ser på spöanvändning (och kanske även ge någon tips på hur man kan använda sig av spöet vid ridning/arbete från marken. :-)

Min åsikt är att jag definitivt tycker att spö är närmast en absolut nödvändig utrustning i träningen av hästen eftersom man inte har så många alternativ att förstärka sin hjälpgivning med om inte hästen lyssnar (av vilket skäl det än må vara) på den "primära" hjälpen dvs tyglar/hand och/eller skänkel (vilken det nu handlar om).

Alternativen istället för spö är som jag ser det  rösten eller att bli STARKARE i hjälpgivningen med hand eller skänkel - antingen med redskap som sporrar eller skarpare bett, och/eller genom att trycka/sparka till hårdare med skänkeln eller att ta i mera med handen. Att vara tvungen att bli starkare i hjälpgivningen tycker jag är negativt ur utbildningssynpunkt eftersom vad jag riskerar träna in är då att hästen skall vänta/förvänta sig en hårdare/starkare hjälp för att reagera. Sitter du dessutom på en viss typ av häst så riskerar det resultera i en "avinlärning" dvs att hästen blir trögare och trögare... På en het häst riskerar det i stället resultera i en alltmer stressad/het häst. Tryck (oavsett om det är med skänklarna eller i hästens mun) resulterar oftast antingen i en häst som springer och lägger sig i handen och/eller en som undviker bettet.

Den klassiska ramsan "lugn, framåt, rak" är superviktig - utan lugn är det inte kvalité - lugn hos hästen måste ha prioritet framför allt annat! Obs. lugn har dock inte något med energi/framåtbjudningen/farten att göra - det är två helt skilda saker.... Vad man ofta ser hos "talangfulla/framgångsrika" tävlingshästar är att lugnet saknas - man måste skilja på spänning och spänst. En väl riden häst är spänstig men absolut inte spänd!

Spöet är som jag ser det ett otroligt användbart redskap som inte har något med bestraffning att göra - tvärtom. Hästen får absolut INTE vara rädd för spöet. Däremot måste hästen UTBILDAS i att förstå spöet - det kan användas på otroligt olika sätt.

Frågeställaren i ovanstående exempel förstod inte hur man kan använda spöet t.ex som lugnande/bromsande effekt och det är inte så underligt eftersom man oftast inte får lära sig HUR man kan använda spö - den i särklass vanligaste användningen är att man använder det när man vill "sätta fart" på hästen eller t.o.m bestraffa den. Det är tyvärr oftast nästan den enda användningen som man får lära sig som ryttare. (Så fick även jag lära mig och det var så jag använde spö under de första 20-25 åren av min "ridkarriär".) Många verkar associera spöanvändning med uttrycken "ge spö" eller "spöa upp" - jag brukar istället för namnet spö använda ordet "motivator" :-)

Om hästen är utbildad med spö så kan man t.ex


- stanna den genom att trycka med spöet uppe på länden.
- stanna den genom att "dutta" med spöet framtill på bogen
- få den att gå långsamt när man håller spöet horisontellt en bit framför den när man är på marken
- gå sidvärts när man håller den på olika sätt på sidan av hästen - både mot en och från en beroende på vad man lärt hästen och hur man håller spöet
- påverka bakdelen genom att lägga mot/dutta med spöet på bakdelen
- påverka framdelen genom att lägga mot/dutta med spöet på bogen
- få hästen att gå i ner i "neckextension" - "lång och låg" genom att använda spöet på ett visst sätt på halsen

Detta är bara några av exempel - peka, olika strykningar, "duttningar" med olika rytm och på olika ställen på hästens kropp, "swingar" i luften på olika sätt är andra användningar.... Även hur man håller spöet när man inte använder det och hur man vinklar det (t.ex liggande mot bogen, över sitt eget lår eller rakt upp) har betydelse för användningen (och för hästen).

För några år sedan (2010) skrev jag ett blogginlägg på min gamla blogg "Phoebe och gänget" som hette "Spö - vad anser du om det?" http://blogg.bircahastgard.se/#post295

Innehållet i det blogginlägget var som följer inkl två kommentarer (varav en av mig).

I tidningen Ridsports specialnummer nr 1 2010 fanns en artikel med rubriken ”Ridspöet – det sista valet”. I ingressen står dessutom ”När du vill få hästen att lyda framåt eller åt sidan skall ditt förstahandsval alltid vara skänkeln. Att lägga till spö ska vara ditt sistahandsval. Att använda ridspö är ingen rättighet utan medför också ett stort ryttaransvar.”

För min del känns det som om man i ovanstående resonemang enbart tänker på spö som en bestraffande hjälp… Enligt min uppfattning är istället spöet rätt använt ett ovärderligt hjälpmedel i såväl ridningen som arbete från marken. Bestraffning är det sista man använder spöet till! I motsats till Bo Tibblin – som anser att spöet ”inte är en obligatorisk detalj i utrustningen” så anser jag närmast att det är det!

Detta eftersom om du vill ha en häst som är verkligt LÄTT för hjälperna så behöver man ofta något som kan användas som förstärkning av hjälper som hästen av någon anledning inte lyssnar tillräckligt på. Har man inte ett spö så är de alternativ man har antingen rösten eller att använda en starkare skänkel. Det förstnämnda är inte alltid lämpligt att använda och dessutom mindre verkningsfullt än ett spö, det sistnämnda är det sista du vill använda eftersom vad du då gör är att lära hästen bli mindre känslig för skänkeln – och det vill du väl inte heller??? På vad sätt utbildar det hästen att ”sparka på med skänkeln” (ett inte alltför ovanligt uttryck från tränares sida, tyvärr)?

På en häst som är utbildad ”för spöet” dvs inte är rädd för det men däremot respekterar det kan det räcka med ett lätt ”tappande” på hästens bog eller annan del av hästen för att helt enkelt påkalla hästens uppmärksamhet o fokusering på den faktiska hjälpen (handen eller möjligtvis skänkeln).

Med andra ord tycker jag inte att man skall utgå ifrån att spö är något man missbrukar! Det finns naturligtvis ryttare som gör det och det skall på alla sätt stävjas men att pga detta skriva att spöet skall anses som ett ”sistahandsval” när det gäller hjälperna är att förminska den nytta man kan ha av ett spö!

Kommentar:
Skapad av helena ons, juni 23, 2010 15:31:20
i ingressen står det "Att lägga till spö ska vara ditt sistahandsval. Att använda ridspö är ingen rättighet utan medför också ett stort ryttaransvar.”
När man skriver något sådant menar man då att skänkeln och handen INTE medför lika stort ryttaransvar? Den meningen anser jag vara väldigt lätt att misstolka. Jag tycker att man borde lägga lika mycket vikt vid att påpeka att ALLT du gör på hästryggen medför ett stort ansvar oavsett om du rider med eller utan "hjälpmedel". 

Skapad av Carina tor, juni 24, 2010 08:34:01
Instämmer! Så fort vi sätter oss på hästen - eller egentligen så snart vi hanterar hästen så utbildar vi den! Vare sig vi är medveten om det eller ej... Hästen lär sig av hur vi gör minsta lilla grej, oavsett om det är i ridningen med hand, skänkel, röst, spö eller om det är vår hantering av den från marken. Många gånger lär den sig dessutom saker som vi inte är medvetna att vi lär ut... 

Det stora problemet för våra hästar är att människor (i allmänhet) vet väldigt lite - för att inte säga ingenting - om hur hästar fungerar och varför. Talar där inte minst av egen erfarenhet! Det är först de senaste 10-15 åren som jag börjat ANA omfattningen av hur lite jag faktiskt visste om hästar innan. Jag får fortfarande i princip dagligen "aha-upplevelser" när jag rider/hanterar mina hästar eftersom jag nu i alla fall har en grundläggande kunskap om hur hästar funkar. Vilket jag inte hade tidigare... Detta eftersom min ridutbildning inte innehöll sådant. Antagligen för att mina lärare inte heller kunde eller förstod - man kan inte förmedla sånt man inte kan....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar