Vad är "kontakt" i ridningen?

Min fantastiska shettis, Jaques som blev nästan 30 år

Det finns många uttryck inom ridsporten som används frekvent men som inte egentligen definierats. Åtminstone inte på ett tydligt sätt...

Man pratar om genomsläpplighet, balans, lösgjordhet osv. 

Kontakt och stöd är två ytterligare ord som ofta används. Ofta i kombination med att den skall vara "lätt" (kontakten) och "stadig" (stödet). Vad innebär då ovanstående? Ja, det beror väldigt mycket på vem du frågar...

Mer än en forskning har visat på att t.ex kontakten kan vara allt ifrån ca 200 gr (vilken man anser vara "tygelns vikt") upp till över 15 kg (skrämmande). Kontakt runt 3-5 kg är inte ovanligt. Detta är onekligen säkert "stadigt" men i mina ögon är det definitivt inte "lätt". Dessa uttryck behöver (enligt min uppfattning) därför definieras tydligare. Inte minst för att vi sätter bettet på en av hästens allra känsligaste strukturer, dvs munnen/lanterna, där redan ett tryck på 1 kg (eller mindre) riskerar orsaka hästen smärta och där 2-5 kg definitivt gör det. Prova sätta ett bett (speciellt ett stångbett) på ditt smalben och se vilket tryck du tål innan smärtan blir för hög.

Enligt min uppfattning är "kontakt" i första hand att hästen är "uppkopplad" till mina hjälper. Den kontakten kan t.o.m vara mer psykisk än fysisk eftersom det huvudsakligen handlar om hästens VILJA att kommunicera med mig. För att kunna vara det krävs dels att hästen är utbildad i munnen och förstår vad förväntas av den när jag kommunicerar med den via min hand och kropp. Dels att hästen kan lita på att jag inte orsakar den smärta i munnen. Det handlar om förtroende. 

Det finns dock sätt att "lära" hästen "kommunikation" via bettet som inte alls handlar om förtroende utan istället att hästen lär sig den hårda vägen (via tvära, hårda användningar av bettet) att inte att gå emot handen eller att sätta upp huvudet etc, utan att det straffar sig hårt (och orsakar smärta). DET har inget med utbildning av hästen att göra utan är enbart ett sätt att försäkra sig om att man med våld (eller hot om våld) tar bort hästens oönskade reaktioner på det ryttaren vill. I förlängningen blir detta inlärd hjälplöshet och har inget med vettig utbildning och/eller utbildad häst att göra. 

Hästar är "mottrycksdjur" så en vanlig reaktion mot smärta i munnen är inte att ge efter för trycket utan att trycka/hålla emot vilket i sin tur innebär att ryttaren upplever att hästen "hänger i handen". Det finns även hästar som vid smärta helt undviker kontakten genom att "hamna" bakom lod. Bägge dessa reaktioner är smärtutlösta och ryttarens ansvar. De hästar som undviker kontakten verkar blivit mycket vanligare på senare år. Hur mycket som beror på att aveln producerat känsligare hästar och vad som beror på förändrat sätt att rida vet jag inte. Det är inte heller särskilt intressant vad som orsakat det (det kan även vara en kombination). Det är fortfarande VÅRT ansvar att förhålla oss till det. Det är vår ridning som orsakar försvarsmekanismerna hos hästen.

Testa gärna vad just du brukar rida med för kontakt? Om du inte har tillgång till en tygeltrycksmätare, så kan du göra det med hjälp av en kompis, ett bett med tyglar och två digitala fiskevågar (man sätter de sistnämnda mellan bettringarna o tyglarna). Då kan du få en uppfattning om vilket fysiskt tryck som du normalt sett rider med. Om du tycker att du rider med en "lätt" kontakt (oavsett vad vågen visar att du har för faktiskt tryck) sträva efter att bli lättare...

Det krävs INTE en sträckt tygel för att du skall ha en kontakt med hästens kropp & knopp. Vissa ridstilar rider t.o.m på helt hängande tygel, t.ex westernridningen och det fungerar också. Hästar är oerhört anpassningsbara till de sätt vi väljer att rida dem på... Om du ändå väljer att ha en sträckt kontakt genom tygeln, försök få den kontakten till att vara så nära 0-punkten som möjligt, utan att vara noll. Det minskar risken att råka utsätta hästen för smärtutlösta reaktioner i munnen.

Ridning bör vara "ridning mellan knopp och knopp", inte så mycket "kropp till kropp" :-) Sträva efter att skapa en verklig kommunikation mellan dig och din häst, där även hästens vilja och uttryck får en plats. Helt enkelt - LYSSNA till din häst!

ps. Det är väldigt vanligt att man vid upplevda problem med hästens mun söker lösningen genom att byta till ett annat bett - jag brukar kalla det för försök till "materialdoping". Börja istället med att utesluta problem med tänder/mun eller andra problem i hästens kropp (t.ex hältor och/eller muskulära problem) kan märkas i hästens mun och förhållningssätt till bettet. När detta är uteslutet - ta då en ordentlig titt på din egen inverkan! Många "munproblem" är i själva verket att hästen har problem med DIG och dina händer...

Människan är en märklig farkost...

Varför skall människan alltid gå till ytterligheter? Det finns oräkneliga exempel på där människans strävan efter..... ja, inte vet jag... gör att avel, användning osv spårar ur mer eller mindre totalt. Nötkreaturs "Belgian Blue", katter, hundar och även på hästsidan. Listan kan med all säkerhet även göras längre. Oftast så innebär dessa extremer också negativa effekter för hälsan hos djuren. Andningssvårigheter (trubbnosarna), hjärtfel (perser, king charles spaniel mfl), hudproblem m m framavlade problem finns det gott om. Många gånger avlar man t.o.m på rena genetiska defekter. Hur sjukt är inte det?

På hästsidan finns exemplen t.ex hos araber, där idealen har blivit mer och mer "dish" i nosryggen där vissa hästar får ett "jack" i nosryggen så det nästan ser ut som om någon tagit ett tillhygge och knäckt nosbenet på hästen. Problem med andning, tänder m m är uppenbart ett lågt pris för hästen att betala...

Annat exempel inom hästvärlden är dressyrhästars allt mer extrema rörelsemönster, där inte längre tre rena gångarter finns kvar. Som grädde på moset även ofta överrörlighet som riskerar ge träningsskador efter en tids ridning. Att man dessutom väldigt tidigt rider dessa hästar, i kraftigt övertempo och en form som inte borde ses förrän på en vuxen häst gör inte saken bättre.

Olika andra företeelser inom t.ex gaited horses - som ex "big lick" inom saddlebreed är ofattbara. Att sådant inte är helt förbjudet i alla länder är en gåta. 

Även bland westernhästar (främst quarter) har det avlats på hästar födda i kraftigt utförsbacke (korta framben, höga bakben med broilermassa). Att det där (framför allt inom pleasure ridningen) blivit på modet att rida hästarna extremt långsamt i någon form av "lytesgångart" som inte längre liknar varken trav eller galopp, samt att hästarna ofta inte längre ser ut som att de lever utan är någon lobotomerad nickedocka, gör inte intrycket bättre.

Här ett exempel på ovanstående pleasure ridning

Nedanstående film är från 2019. Det finns även filmer (även från Sverige) i nutid där det ser precis lika illa ut, jag valde en amerikansk film eftersom det inte handlar om personerna utan om hur hästar rids och vad hästar utsätts för. I händelse av att du inte kan se filmen - här är länken https://www.youtube.com/watch?time_continue=711&v=LQ7TaAbEiDo&feature=emb_logo

Vad som är mest anmärkningsvärt i mina ögon är att NÅGON kan tycka att ovanstående olika exempel är bra? Att man är så inne i "sin gren" så man uppenbarligen blundar för och t.o.m försvarar företeelser som inlärd hjälplöshet och andra negativa konsekvenser som avel och sport/användning för med sig. Att man (när det gäller hästar) ser "lydighet", "väl tränad häst" och "häst i balans som bär sig"? Att man inte ser det absurda i sin sport och hur aveln/sporten förvanskar det som kanske från början varit en sund ras och en sund ridning som haft en praktisk användning?

När det dåliga blir norm

Från framridning på en internationell tävling tidig vår 2020

Annan häst på samma tävling

Man kan lätt bli nedstämd när man tittar på de filmer som finns på Instagram, Facebook och Youtube som ryttare lägger ut (ofta sk "proffs" av olika slag som unghästutbildare, tränare och tävlingsryttare) men det finns exempel från alla delar i hästvärlden och från alla grenar. Det är mer regel än undantag att de visar inspända hästar och/eller hästar i mer och mindre kraftig LDR. Dessutom sitter ryttarna ofta i olika grader av stolsits, bakåtlutade och med mycket i handen. Var tog lodrät sits och häst med nacken högst och nosen framför lodplan vägen?

När, var och på grund av vem/vilka gick det snett? Ja, det är en ganska komplicerad fråga med flera svar, här kommer jag att ge min syn på saken.

Ett skäl är att förändringen kommit smygande. Personligen blev jag uppmärksammad på att det HADE förändrats när jag i början av 2000-talet tittade på videos med ridning (från OS, VM m m) från början av 80-talet till början av 20-talet. Åtminstone jag hade inte insett HUR mycket ridningen faktiskt hade förändrats. När man tittade på dessa videos blev det uppenbart att tävlingsridningen förändrats och tyvärr (enligt min uppfattning) inte i en positiv riktning. Man har sedan 80-talet kommit allt längre ifrån värnandet av den klassiska ridkonsten. Allt var definitivt inte bra tidigare heller men den allmänna målbilden och normerna har förändrats i radikalt negativ riktning.

De ursprungliga reglerna (TR) som togs fram inför OS 1912, hade just värnandet av den klassiska ridningen och att värna hästen, som främsta uppgift. Idag har ridningen i en del avseenden (återigen enligt min uppfattning, en del har en helt annan uppfattning) förändrats i negativ riktning lååångt längre än jag föreställde mig i början av 2000-talet. Jag skulle inte bry mig om det inte vore för att negativa förändringar drabbar hästarna. De är alltid de som får betala priset. Idag märks det, inte minst på oroande ökning av träningsrelaterade skador på våra hästar. Endast delar av den ökningen kan troligtvis förklaras av ökad undersökningsmöjligheter/vilja. Senast för några veckor sedan meddelade ett försäkringsbolag att man inför begränsningar i ersättning eftersom det finns ryttare som regelmässigt behandlar hästar (och utan tillräcklig rehabiliteringstid), för att kunna fortsätta tävla. 

Det finns många förklaringar till förändringarna som skett. En är att yngre ryttare ofta inte sett/varit med om annat än de träningsmetoder som idag är norm, för dessa ryttare är det därför naturligt att tro att dessa är rätt och riktiga. De lär sedan i sin tur ut detta till sina elever. 

Vad jag har svårare att förstå är de äldre och mera rutinerade/erfarna ryttare/tränare, som har sett annan ridning men ändå hakat på den förändring som inneburit många avsteg från de klassiska principerna. Vet inte varje enskild persons motiv men jag misstänker att mycket handlar om att man sneglat på de framgångar som dessa träningsmetoder (rollkur/hyperflexion/LDR) haft/har inom hästvärlden. Förhoppningen att själv få sådana framgångar och kanske även risken/rädslan att tappa elever och försörjning tror jag också spelar in. Är inte säker på att det alla gånger ens inneburit medvetna val utan det kan helt enkelt vara så att man följt och anpassat sig efter den aktuella "strömmen" inom hästsporten. 

Något som även påverkat förändringen inom ridsporten är att de allra flesta ryttare ser tävlingsryttare och dess framgångar som föredömen och idoler. Att man gör den olyckliga kopplingen "tävlingsframgångar = bra ridning". Det som görs bland "elitryttarna" (och som ger tävlingsframgångar) skapar normer och sipprar sedan neråt till alla nivåer i ridsporten, oavsett om det är för hästen bra saker eller ej. Ett tydligt sådant exempel på detta är dagens ridning bakom lodplanet. Från att tidigare ansetts vara dålig/okunnig/felaktig ridning har det nu förändrats till att det är närmast hundraprocentig norm att hästen går mer eller mindre bakom lodplanet. Många ryttare vet idag inte ens vad benämningen "lodplanet" innebär trots att det i TR fortfarande står att hästen skall ridas med "nosen i eller strax framför lodplanet". Att idag se en häst som verkligen går med nosen framför lod är så ovanligt att de flesta verkar närmast anse det som en felaktighet.

Som ryttare bör man försöka förhålla sig undersökande och ifrågasättande till sånt man möter inom hästvärlden. Inte automatiskt godta det som sägs och görs av (tävlings)ryttare/tränare bara för att de befinner sig högt upp i hierarkin. Ställ ständig frågor - "varför?", "hur funkar det?", "på vilket sätt gynnar detta hästen?" osv. Det finns många "floskler" inom hästsporten som många använder rätt urskillningslöst. Börjar man ställa mera frågor kring dessa visar det sig överraskande ofta att den som säger dem har väldigt grund kunskap och mest rapar upp fraser som man i sin tur hört SIN tränare säga. Ofta finns det även en rejäl diskrepans (brist på överensstämmelse) mellan de ord som sägs och det man i handling/praktik visar. Sist men inte minst måste man som ryttare tänka själv och inte godta träningsmetoder som kan innebära negativa följder för hästen. Försiktighetsprincipen borde gälla. Oavsett vad tränaren säger! Din häst är främst DITT ansvar. 

Detta ovan är mina tankar kring bakgrund/orsaker till varför en förändring skett. Här nedan har jag gjort en "tidsaxel" över händelser som jag anser på olika sätt påverkat ridsporten. Det är ingen fullständig lista utan bara en som jag satt ihop med en del av de minnen jag har från de senaste 25 åren. Googlar man på "rollkur", "LDR" m m i olika kombinationer så kommer det upp en mängd artiklar, bilder och videos om man är intresserad av att fördjupa sig i ämnet:

1995 - redan här finns video från framridning i Aachen där Isabell Werth rider fram i rollkur och kritiseras för det. Även andra (bl.a Nicole Uphoff) red tidigt på träning rollkur men då bakom lykta dörrar och då det uppdagades blev kritiken massiv. Rollkur har genom århundradena (förekom redan på 1600-talet) funnits i lite olika utsträckning och utförande men under större delen av 1900-talet ansågs det av de flesta helt förkastligt. Under 1970-talet dök det upp igen bland (framför allt hopp)ryttare som visade det offentligt (bl.a Alwin Schockemöhle).
1999 - vår egen Dag Nätterqvist skrev brev till bl.a Jordbruksverket, SvRF, Idrottsministern mfl ang den oro han hyste kring ridningens utveckling. Via denna länk kan du läsa såväl en del av hans brev som de artiklar han skrev. http://www.jakobslund.se/dadde/
2004 - OS Aten. Här vann Anky van Grundsven guld med Salinero och presenterade öppet sin ridning i rollkur som bidragande till sin framgång. Tillsammans med sin man Sjef Jensen började hon öppet propagera för ridning i rollkur. Enligt mig var det här någonstans det på allvar började gå snett eftersom FEI mfl inte på allvar satte stopp för vad som höll på att ske. Oförmågan/ointresse att kraftfullt agera gjorde att bl.a användningen av rollkur legitimerades.
2004 - Här myntade FEI uttrycket "Happy athlete" i samband med Dressage Global forum. Mycket antagligen för att försvara bilden av den "lyckliga atlet" som man ville framställa (dressyr)hästen som, efter den kritik som uppstått efter den rollkurridning som visats i bild o video.
2004 och framåt - här fick bl.a Ankys framgångar som resultat att allt fler ryttare hakade på träningsmetoden rollkur (mer eller mindre offentligt). Framför allt en grupp ryttare (som jag kallar "rolllkur-maffian") blev alltmer förknippade med företeelsen via bilder/videos, clinics m m. Tyvärr fick dessa vatten på kvarnen att dessa träningsmetoder skulle vara positiva genom att tävlingsframgångar följde i dess spår. Utöver denna grupp (som offentligt visat/pratat om att de använder metoderna) finns otaliga ryttare som också mer eller mindre rider med samma metoder men som inte är lika öppna med det. Här misslyckades FEI, domare mfl totalt med sitt uppdrag att värna den klassiska ridningen och hästarna.
2007 - här startade danska Epona.tv som fram till upphörandet 2018 satte fokus på bl.a det som pågår inom tävlingssporten. Via länken ovan kan du läsa en hel del blogginlägg samt se en del filmer/bilder som Epona.tv fotat i samband med olika internationella tävlingar m m. Det finns även fler aktörer (ingen nämnd och ingen glömd) såväl i Sverige som utomlands som försökt arbeta för att sätta fokus på vad som faktiskt sker och hur det påverkar hästarna. Många inom sporten anser att detta "förstör för sporten" men missar då helt poängen dvs frågan "hur påverkas hästarna av det vi gör med och mot dem?"
2009 - Här fick en youtubevideo "Blue tounge" (med svensken Patrik Kittel), som visade framridning i Rollkur, på en internationell tävling i Danmark, skarp kritik.
2010 - En rundabordskonferens hos FEI slog fast att ingen form där man använder "aggressive force" (vad det nu är?) skall tillåtas. FEI har flertal gånger ändrat namn på företeelsen - från början sa man "rollkur" men sedan ändrades namnet (efter intensiv kritik utifrån) till "hyperflexion" (som även det fick skarp kritik från delar av hästvärlden) för att numera kallas LDR (low, deep and round eller som många kallar det lightly disguised rollkur = lätt förklädd rollkur). I princip är dessa tre saker synonymt - det är bara hur mycket bakom lod som kan variera.
2010-talet En intensiv debatt om hårt spända nosgrimmor har bedrivits under hela 2010-talet med mängder av bildbevis och t.o.m deformerade nosryggar som spridits på sociala medier. Den har till slut resulterat i regler om minst 1,5 cm mellan nosrygg och nosgrimma i en del länder (bl.a Sverige o Danmark). Hur väl de reglerna följs och kontrolleras finns det delade meningar om.
2012 - OS i London. Här visades bilder/videos på ryttare (bl.a Sveriges egen Patrik Kittel) som red rollkur under framridning vilket resulterade i upprop om bojkott av tävlingarna. Som vanligt vid bilder/videos på ridning i rollkur/hyperflexion/LDR så är ryttarnas respons i allmänhet (om de kommenterar överhuvudtaget) att  "de inget fel gjort, det rör sig om ögonblicksbilder (oavsett hur mkt bilder/videos det finns), hästarna mår som "kungar" osv."
2014 - Schweiz blev första land i världen som förbjöd rollkur vid träning/tävling. Hur det kontrolleras och bestraffas vet jag inte.
2018 - Sverige inför TR förändringar "Rollkur och hyperflexion, alltså böjning av hästen under tvång, blir förbjudna åtgärder på hela tävlingsområdet oavsett disciplin". Specifikt vad "under tvång" innebär och vad dessa "förbjudna åtgärder" får för konsekvenser är dock otydligt. Vad jag vet har ingen ryttare i Sverige hittills fått någon påföljd för ovanstående regelbrott. 
2018 - internationella tävlingar i Aachen där mängder av bilder/videos (med flertal ryttare) från framridningar orsakade massiv kritik. 

Utöver ovanstående exempel så finns det MÄNGDER av bilder/videos från otaliga tävlingar (fram till dags datum) i olika länder som visar på att ridning i rollkur i allra högsta grad fortsätter än i dag. Hur man väljer att se på det, "aggressive force" eller inte, så påverkar det våra hästar och även på sikt sportens sociala licens. Tävlingarnas stewards och överdomare (som skall bevaka vad som händer på framridningar) agerar inte trots att det ständigt kommer nya vittnesmål om vad som händer på framridningar... Orsaken till detta kan man bara spekulera kring. Vad man kan konstatera är att det hela får fortgå i princip ostört.

Det är hög tid att beslutande organ inom hästsporten stampar ner foten och tar hästens parti på allvar - precis som det står i Code of Conduct. Annars är inte det dokumentet inte ens värt det papper det är skrivet på...

Näthat, diskussionsklimat och åsiktskorridorer...

Hörde för en tid sen en fras i en podd som fastnat. Den löd "Den som säger att det inte finns några åsiktskorridorer har aldrig hyst en obekväm åsikt". Det är en fras som åtminstone jag tycker har stark relevans i ridsportsverige.

Det är inte lätt att föra en konstruktiv diskussion inom Hästsverige idag (även om jag trots allt upplever att det blivit något lättare under senaste åren). Minsta lilla fundering, ifrågasättande eller kritik sablas oftast ner som näthat hur väl inlindad den än är. Dessutom så finns av tradition en väldigt tydlig hierarki inom hästvärlden - där vissa grupper anses ha tolkningsföreträde utan att nödvändigtvis behöva kunna motivera/förklara sin ståndpunkt. Hästsverige lider (enligt min mening) av en långvarig "tystnadskultur" som i princip innebär att man ifrågasätter inte de som är högre upp i hierarkin.

Att ändå våga ställa frågor, ha avvikande åsikt och kanske t.o.m ifrågasätta rådande normer har pga ovanstående ett pris. Man uppfattas som obekväm och riskerar sin plats i hierarkin och kanske i förlängningen sin försörjning (om man arbetar inom häst sektorn). Av den anledningen är det få

Varför har vi hästar?

"Skit är gott! Fyrtio biljarder flugor kan inte ha fel..."

Människor har och använder hästar till en mängd saker. Hobbyhäst för eget nöjes skull; tävlingshästar; arbetande hästar som t.ex polishästar, ridskolehästar, terapihästar, skogskörningshästar osv. Vi har under 1000-tals år haft hästar i vår omedelbara närhet - tidigare mest som arbetshästar i jord och skogsbruk, idag är den vanligaste användningen nog rekreation och hobby.

Idag diskuteras alltmer sättet vi hanterar och umgås med hästar. Allt ifrån att hästen i alla lägen bara ska göra det som den vill och när den vill (och t.o.m kanske helt släppas fri från mänsklig kontakt) till den andra ytterligheten där hästen alltid o omedelbart skall lyda och enbart är till som ett redskap för oss människor...

Börjar man på allvar fundera på alla de frågor som dyker upp kring vad vi tar oss för rättigheter vid vår användning av hästar så dyker det upp högst besvärliga frågor som inte har några enkla svar...

Som forskaren Iris Bergmann, som forskat kring "Hållbar hästhållning" främst inom galoppsporten (men det gäller även andra delar av hästsporten) kommit fram till, så är det inte främst vetenskapliga grunder som avgör vilket ställningstagande vi som enskilda personer gör, när det gäller vad vi tycker

Olika ridfilosofier

Efter att ha växt upp med den svenska militära ridningen, ridit i 25 år och under tiden utbildat mig till Ridlärare Level 2 (RIK 1 o 2) på Strömsholm så var det en mängd orsaker som gjorde att jag började se mig om efter alternativa ridfilosofier. Jag provade bl.a på westernridning, centrerad ridning och akademisk ridning. Sen kom jag i kontakt med den klassiska franska ridningen och det är den filosofi som jag nu i över 20 år främst ägnat mig åt.

François Robichon de la Guérinière

Får ibland frågan vad det är som skiljer den "franska klassiska" ridningen från den "vanliga" ridningen... Här nedan ska jag försöka förklara detta (åtminstone en del). Framför allt vad den klassiska ridningens principer är och vilka skillnader, enligt min upplevelse efter att snart ridit enligt bägge i 25 år vardera, det finns mellan den tankestilen och den svenska (tyska) ridfilosofin. 

Den moderna (eller "traditionella" - som jag brukar kalla den, eftersom den är den dominerande i Sverige) ridning som idag lärs ut vid de flesta ridskolor bygger på idéer från 1800-talet. Den moderna ridningen kom till genom att man snabbt 

Den viktiga kommunikationen

Nedanstående artikel skrev jag till vår distriktsbilaga i "Häst och ryttare" för ett antal år sedan. Har nu gjort lite kompletteringar/förtydliganden:

Det här är ett inlägg om kommunikation - kommunikation mellan häst och ryttare allmänt och mellan ryttarens hand och hästens mun specifikt.

Har du någon gång på allvar funderat på HUR din kontakt med hästens mun känns vid ridning? Vilken/vilka texturer kan du känna? Är kontakten jord, vatten, eld eller luft? Eller pendlar den mellan de olika elementen? "Lever" kontakten mellan din hand och hästens mun? När det gäller kontakten till hästens mun är det oerhört viktigt att hästen har en kommunikation med dig via sin mun - hur hästen förhåller sig till bettet och din hand säger mycket om vilken kommunikation hästen har med dig och även dess fysiska och mentala status.

En häst som förhåller sig för mycket till "jord" är en häst som alltför ofta tar för mycket kontakt, antingen på egen hand eller oftast på grund av hur ryttaren förhåller sig till hästens mun. Den andra ytterligheten "luft" är istället en häst som inte alls tar kontakt - oftast av precis samma skäl som när det gäller "jord-hästen". Den häst som inte vågar ha någon kontakt blir svårpåverkbar och blir oftast "bakom" skänkeln och handen. För mycket "eld" blir en häst som stressar och också blir svår att påverka. Helst vill man att hästen skall vara så mycket "vatten" som möjligt - alltså påverkbar, följsam och kommunikativ i alla lägen.

Om jag tänker tillbaka på min ridning, innan jag blev medveten om hur viktig kontakten till hästens mun är, kan jag påminna mig hur många tillfällen som helst där jag suttit på hästar, både mina egna och andras, där kommunikationen med hästens mun inte funnits. Då var jag i allmänhet nöjd med att hästen "gick på tygeln" = "krökte på nacken". Hur kontakten kändes var inte något prioriterat eftersom det dröjde många års ridning (med otaliga olika tränare) innan någon talade om eller utbildade mig i just detta. Antagligen för att inte heller de visste hur viktigt just det är...

Den brist på kommunikation som jag först blev varse var när jag satt på hästar ridna med graman eller andra inspänningar. Jag brukar kalla att de blir "döda" i munnen - antingen med en stark kontakt när de går emot eller så säger de "plopp", går bakom hand och blir "extremlätt" i handen. Enligt min uppfattning tar det LÅNG tid att rehabilitera en häst som gått inspänd för att man om möjligt skall få den hästen till en bra relation med ryttarens hand.

Jag har genom åren testat otroligt många hästar - allt ifrån unghästar och för den delen också äldre hästar, från bara absolut grundridna till högt utbildade hästar som gått diverse "krumelurer" som skolor, galoppombyten, piruetter, piaff osv. Det är långt ifrån alla gånger som de högst utbildade hästarna varit de mest välridna - snarare tvärtom tyvärr. Personligen tar jag mycket hellre en BRA grundriden häst som inte kan så mycket än en högt utbildad som är illa riden. Rehabilitering är mycket svårare och tar mycket längre tid än att börja göra "krumelurer" på den endast grundridna hästen (under förutsättning att den är väl riden).

Tips:
- ägna ditt nästa ridpass åt att fundera på hur din kontakt med hästens mun känns?
- Är hästen avslappnad i käken? "Smaskar" den till ibland?
- Hur är kontakten? Kan du korta och länga hästens hals när du vill?
- Vad händer när du kortar upp tygeln i skritt? Följer hästen med upp/kortare eller "stretar den emot"? Måste du göra något med handen/skänkeln innan hästen kommer på tygeln?
- Lägger hästen tryck i bettet vid vissa situationer eller när du begär olika saker?
- Har du samma kontakt, eller brist på kontakt, i bägge tyglarna?

Fundera också på vilken inverkan din kontakt till hästens mun har? Många gånger speglar hästen reaktioner något som du som ryttare gör, eller inte gör. Låga, låsta händer med raka armar kan t.ex ställa till det (mycket!) för hästen. Munnen är en av de allra känsligaste ställena på hästens kropp så ha stor respekt för det du utsätter hästen för där.

Hästens mun är som en blommas doft - en gång förstörd... Så var rädd om den!

Kommande utmaningar under 2020-talet

Vi behöver inom ridsporten börja paddla...

I det här blogginlägget tänkte jag ta upp några av de (enligt min uppfattning) kommande utmaningarna som hästsporten står inför under 2020 talet. Jag är medveten om att jag generaliserar (och att det finns undantag som visar på annat) men hoten är, som jag ser det, verkliga.

Ridskolornas roll 

Jag fick ett mail med reflektioner från en person som själv jobbar inom hästbranschen. Hen skrev: "Har funderat och funderat. Tänker så här: 

Ridskolor har en otrolig viktig uppgift idag att förmedla kunskap såväl praktisk och teoretisk, men en allt större del av dagens samhälle väljer att inte vilja ha delar av den kunskapen. Ridningen blir mer och mer en lyx där man kan fokusera på det som är roligt, d v s för en del personer innebär det mycket galopp, hoppa högt eller göra svåra övningar man antagligen inte är riktigt mogen för än.

Det basala som ligger till grund för att kunna hantera hästar och bibehålla friska hästar som lever ett gott liv trots sitt arbete (eller tack vare?) försvinner mer och mer ut i periferin. 

När allt fler väljer bort det som man gör mest av i sammanhang (såsom kringskötsel) hur kan man då försvara ridskolans rätt att finnas? Alltså om man samtidigt ska lära ut allt det där hästfolk borde kunna, när de inte är intresserade av det egentligen, så blir det allt svårare att driva lönsam ridskoleverksamhet. Allt som ska utföras av personal för att eleven inte orkar/har lust gör ju att lektionspriser borde stiga. För att idag ska alla ha rätt att rida så får priserna inte gå upp hur mycket som helst. Kan man verkligen fortsätta på det viset utan att det i slutändan är hästarna som blir lidande?"

Jag tror att det ligger mycket i ovanstående. Ridskolor idag har flera uppgifter som direkt eller indirekt påverkar kommande generationer ryttare. En roll som jag anser OERHÖRT viktig är att sprida hästkunskap. Vissa ridskolor lyckas bra med det, andra tyvärr inte lika bra. Kanske man borde börja med att byta namn från RIDskola till HÄSTskola? Vad som är en stor försvårande del idag är att allt fler skaffar sina barn allt tidigare egna hästar/ponnyer. Så tidigt att de inte hunnit få nämnvärd hästkunskap (och ofta har inte heller föräldrarna denna). Hur kan vi sprida hästkunskap bland alla dessa? Kanske fortfarande i ridskolans regi men om inte, på vilket sätt då?