Vad man först måste konstatera är att "skänkeldöda" hästar finns inte... Vad som hänt med en häst som uppfattas som "skänkeldöd" är att inlärningen och underhållandet av hjälperna i mer eller mindre grad misslyckats.
Hästar kan ha mer eller mindre egen bjudning - vissa hästar är kvicka, reaktiva och andra är mera sävliga och långsamma (relativt sätt) i sin natur. De förstnämnda hästarna är lättare att behålla reaktiva för hjälperna men det är långt ifrån omöjligt även med de sistnämnda.
Faktorer som påverkar:
Motivation!
En av de viktigaste aspekterna för att bibehålla (och öka) framåtbjudningen hos hästen är dess motivation. Hur rolig tycker din häst att träningen är? Det finns massor med saker man kan göra för att uppmuntra motivationen - beröm vid minsta framsteg (mer om detta nedan), variera såväl ridning/träning som plats.
Fastna inte i ridhus utan rid i skogen, på utebana, tömkör, löshoppa, hoppa, markarbeta på olika sätt m m. Gör arbetet meningsfullt och roligt för hästen!
EN hjälp i taget
Använd bara en hjälp i taget dvs "hand utan skänkel, skänkel utan hand". Hand och skänkel samtidigt ("cykla med handbromsen på") kan döda den mest framåttänkande häst. Driv inte heller med sätet eller kläm konstant med benen - bägge de sakerna tenderar att göra hästen avtrubbad.
Aldrig använda en hjälp STARKARE för att få bättre reaktion
Man får ofta rådet att, om hästen inte reagerar på skänkelhjälpen, att använda en starkare hjälp nästa gång. Det är inget bra råd för vad du tränar då är att avtrubba hästen för hjälperna. Använd istället någon form av förstärkning av skänkelhjälpen och upprepa skänkelhjälpen lika lätt som första gången.
"Tjata" inte
Att konstant hela tiden "tjata" med hjälperna (även förstärkningshjälperna) tränar även det bara en sak - en trögare och allt mer avstängd häst. Se till att det hela tiden är en balans mellan rörelse och vila. Ha korta arbetspass med vila emellan. Har man t.ex en häst som i skritt inte går fram ordentligt kan det vara bättre att låta den hästen göra en kort vila stillastående. I stället för att kanske sitta och tjata med skänklarna i skritten... Desto mer omotiverad hästen är desto viktigare är det med täta vilopauser (behöver inte vara långa men som en belöning av väl utfört arbete även om det bara är ett halvt varv på en volt).
Använd förstärkningshjälper (röst, spö)
Experimentera vilka förstärkningar som fungerar bäst på just den aktuella hästen. Det kan vara olika röstkommandon (klickanden, smackning osv) men det kan även vara olika användningar av spö. Många ser på spö som "spöa, slå" och anser att användande av spö är uteslutande negativt. Då har man helt missförstått användningsmöjligheterna för spöet. Man ska mer se det som en förlängd del av sin arm som man kan peka med, lära in olika betydelse för beroende på var och hur man lägger det mot hästen. Spö kan t.o.m vara förhållande beroende på hur man använder det. På en häst som inte längre lyssnar eller är motiverad för skänkeln kan man använda det som en ljudeffekt genom att svizza med det i luften, eller att fästa en plastpåse längst ut som orsakar ett ljud när man rör det i luften. Att hårt klatscha till (eller ännu värre slå) hästen med spöet är INTE hur spö skall användas.
Kanske reagerar någon på att jag inte nämner sporrar här och det är medvetet. Sporren är egentligen inte tänkt som framåtdrivande hjälp utan som en samlande. Sporrar bör användas mycket sparsamt och endast av ryttare som har full kontroll på sin skänkel. Annars kommer även den användningen att få en avtrubbande effekt.
BERÖM
Vikten av beröm för att öka motivationen hos hästen kan inte tillräckligt poängteras! Vi ryttare är i allmänhet rätt "bra" på att "vara på" hästen när den inte gör som vi önskar. Däremot är beröm när hästen gör det vi vill alltför sällsynt. Berömmet kan var allt ifrån användning av rösten, en strykning på halsen, en morotsbit, totalt lättande av hjälperna till en skrittpaus eller t.o.m en stunds stillastående.
Sammanfattningsvis
så kan man säga att INGEN häst behöver bli "trög" - det är vårt ansvar som ryttare att upprätthålla hästens reaktioner på våra hjälper. Lyckas vi inte med det så är det någon av ovanstående punkter (eller alla) som vi behöver träna på. En häst som redan blivit avtrubbad för hjälperna måste man först utreda vad detta beror på. Mår hästen bra psykiskt och fysiskt? Har den tillräckligt mycket social kontakt med andra hästar? Tränas den tillräckligt varierat? När man kommit fram till vilka saker som orsakar "trögheten" kan man sedan välja en eller flera av ovanstående saker att träna specifikt.
Har hästen blivit trög för skänkeln kan man t.ex göra en "leg lesson" dvs att man ger hästen en lätt skänkelhjälp, reagerar inte hästen på denna gör man om en lätt skänkelhjälp och samtidigt förstärker med något som man vet att hästen reagerar framåt på (t.ex swischar med spöet i luften). Det är oerhört viktigt (för om denna leg lesson skall fungera) att man när hästen då förhoppningsvis springer iväg framåt att man ABSOLUT INTE bromsar hästen i munnen utan låter den springa iväg, även om det kanske blir mer än man tänkt sig. Sen bromsar man mjukt in hästen igen och upprepar. De allra flesta hästar - där det hela inte gått alltför långt, behöver inte många upprepningar för att sedan börja svara betydligt bättre för en lätt skänkelhjälp. Det viktigaste i all ridning framöver är dock att använda EN hjälp i taget och inte rida med handbromsen på. Har du aldrig gjort en sådan här leg lesson bör du ta hjälp av en ridlärare som förstår hur den skall göras.
Är hästen/ponnyn väldigt avstängd för hjälperna kan det ta tid att åtgärda allt som behöver åtgärdas innan man får varaktigt resultat.
Man måste vara medveten om att så snart vi hanterar/rider/kör hästen så är det alltid någon som lär sig något - frågan är vem och vad? Likaväl som att vi kan lära hästen saker så kan även en "avinlärning" ske. Ju mer vi kan renodla, förenkla våra olika hjälper och se till att de inte blir motstridiga, desto lättare är det såväl att lära hästen något som att se till att den förblir reaktiv på våra hjälper.
"Ridningen är enkel, men inte lätt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar