Farsen inom hästvärlden

AI genererad bild av häst med gapande mun

Egentligen är uttrycket "fars" fel utryck för vad som (inte) händer i hästvärlden. Dimridåer är kanske mer korrekt...

FEI (och även vårt egna SvRF) sitter även i fortsättningen på sina händer för att (antar jag) slippa på allvar ta tag i de saker som riskerar hästvälfärden inom tävlingsvärlden och i förlängningen SLO inom HELA hästvärlden. Man gör SMÅ utspel/ageranden för att ge intrycket att man arbetar med hästvälfärden och är "the horses Guardians" som är FEIs uttryck. Men så länge man inte mera i verklig HANDLING tar tag i de allvarliga problem som finns inom sporten så är dessutom uttalanden enbart dimridåer och "snömos" och hittills finns det inga tecken som tyder på att det kommer att ske större förändringar till det bättre inom snar framtid. FEI gav Andrew McLean tidigt i våras ett uppdrag (lite oklart exakt vad) att arbeta för hästvälfärd för FEI räkning. Än så länge har vi inte sett något resultat av den utnämningen...

Bestraffningarna för det som bryter mot hästvälfärden är svaga. För att ta Dujardin som exempel så motsvarar hennes avstängning på 1 år den lägre delen av "mid-range abuse" (24 spöslag med långpisk under loppet av 1 minut, vi vet inte hur resten av "lektionen" såg ut, för det har inte offentliggjorts), snäppet över den lägsta nivån. Man kan undra vad som skulle krävas för att dömas till längre avstängning inom ramen för "mid-range abuse"?? Hennes avstängning är nu (september 2025) avslutad.

Som jämförelse fick Helgstrand 2 års avstängning (efter danska dokumentären om vad som skedde/sker på hans anläggning) och är nu tillbaka och tävlar, hoppryttaren Andrew Kocher fick 10 år (för användning av elektriska sporrar), en distansryttare fick 20 år (för att ha tävlat häst som var både dopad och nervblockerad - hästen avled på tävling). OS-ryttaren Ceasar Parra fick 15 års avstängning för upprepade övergrepp mot hästar, som filmats (en avstängning som nu överklagats och Parra har 54 personer som ställt sig bakom/intygat hans överklagande!!?). Dessa är bara några exempel. Det finns många exempel på långvariga systematiska övergrepp (som ridning i rollkur/ldr, blå tungor etc) som inte resulterat i avstängningar överhuvudtaget... Trots att företeelserna pågått under lång tid, med upprepade skandaler i pressen som följd. Det verkar nästan som det skall krävas en mängd spöslag, elektriska sporrar eller liknande (för ALLA uppenbara övergrepp) för att det skall resultera i någon som helst påföljd. De mera subtila övergreppen, under lång tid, verkar ännu svårare att agera mot. Det finns verkligen en allmänt utbredd normalisering av olika typer av våld mot hästarna inom hästsporten...

Dessutom är de fall som kommer till allmänhetens kännedom antagligen bara absoluta toppen av ett isberg (eftersom mycket av det som sker är så normaliserat inom hästvärlden). För att något skall bli offentligt krävs att någon/några har kurage att agera visselblåsare och dessutom har foto/filmbevis som styrker deras påståenden. De kanske trots sådant inte blir trodda. Att då riskera sin egen karriär och dessutom bli hudflängda offentligt göra att de flesta inte tar det steget. De allra flesta hästskötare får skriva på någon form av "non-disclosure-avtal" där de får intyga att de inte kommer att yppa det som de är med om och ser för någon annan. Gör de det så riskerar de stämning. Att man då inte vågar agera är högst förståeligt eftersom de som hotar oftast har mkt mera resurser (ibland miljoner) till sitt förfogande. Såväl hästskötare som andra som blir visselblåsare riskerar dessutom att bli totalt utfrysta ur den hästvärld som de ofta så desperat vill tillhöra. De blir "persona-non-grata". Inte många som törs/vill riskera detta. Om visselblåsningen dessutom avslöjar någon riktig toppryttare så finns det hur många som helst i omgivningen som ställer upp som dennes "väpnare" och kraftigt försvarar vederbörande. Fallet med Cesar Parra (se ovan) är bara ett exempel på detta.

"AI-översikt:

A rider can be banned from FEI events for horse abuse for periods ranging from six months to life, depending on the severity of the abuse. The FEI has increased the length of bans for horse abuse, with "top-end" abuse now resulting in bans of three to 10 years, and "maximum" level abuse resulting in bans of 10 years to life.

Here´s a breakdown of FEI´s ban lengths for horse abuse:

• Low-end abuse: Up to six months
• Mid-range abuse: between six months and three years
• Top-end abuse: three to ten years
• Maximum abuse: ten years to life

These changes were implemented to strengthen punishments for those found to have abused horses, following a series of scandals in equestrian sports."

Vägen som lett oss hit...

Lång och låg. Foto: Carina Sundström

Skrev detta för ett år sedan - i mars 2024, men tyvärr lika aktuellt idag. Åtskilliga skandaler/avslöjanden har hänt under det senaste åren men inte mkt har hänt som gjort verklig skillnad för hästarna:

Läste idag en artikel om en elitryttare som anser att framridningar inte ska filmas...
HÄR kan du läsa denna.

Det får mig att reflektera kring vad det är som lett ridsporten dit den är idag - många gånger kritiserad, avslöjande på avslöjande om oetiska träningsmetoder, risken att förlora vår Sociala licens (SLO) och hoten att hästsporten skall försvinna från OS grenarna m m.

Läget vi befinner oss idag är resultatet av en åtminstone 20-25 år lång process, det är inget som hänt över en natt.

Hästsporten som helhet och ryttare mer specifikt har under lång tid levt i en bubbla där de varit "nontouchables". All eventuell kritik har runnit av som vatten på en gås eftersom man har haft inställningen av "vi vet vad vi gör, vi vet bäst och vi talar om för andra vad som är rätt". Ovanpå detta har det funnits en MYCKET stark tystnadskultur där varje antydan av kritik omgående trycks ner (alternativt nonchalerats total).

Nu har dock "Pandoras ask" öppnats och inte enbart direkt hästintresserade utan även allmänheten och därmed riksmedia fått upp ögonen för vad som pågår inom sporten, och då inte enbart de positiva sakerna (som trots allt är många) utan även de övergrepp (både mot människor och hästar) och oetiska träningsmetoder som länge pågått inom sporten. 

Att då (som i ovanstående artikel) gå ut och kräva att inte framridningar på tävling skall filmas sänder HELT fel signaler. Vår sport får inte vara något som skall censureras utan all träning/tävling måste vara transparent. Är vår träning och träning etiskt försvarbar så är det inga problem, är den det inte skall det åtgärdas! Ryttaren i artikeln (och med all säkerhet även många fler) anser jag dessutom underskattar sin publik och allmänheten. De allra flesta kan förhoppningsvis skilja på tillfälliga olyckliga händelser som kanske ser våldsamma ut och vad som är systematiskt oetisk träning. Kan människor inte det får väl hästvärlden utbilda kring detta. OBS! Inte försvara oetisk träning utan med hjälp av inlärningsprinciper och etologiska förklaringar förklara vad som händer i specifika situationer.

Debatten på sociala medier har dock idag nästan "slagit över" från att varit närmast obefintlig till allt hårdare ord, ofta rena personangrepp vilket är olyckligt. Som jag många gånger skrivit är egentligen inte de enskilda ryttarna problemet utan det är de systemfel som gör den oetiska ridningen inte bara är möjlig, utan även premieras som är problemet. Åtgärdar man inte systemfelen så kommer bara ryttarna avlösa varandra. Jag tror även att den hårda tonen främst orsakas av att de som verkligen kunnat påverka utvecklingen "suttit på händerna" och inte agerat. De oetiska, hårdhänta träningsmetoderna har därför blivit norm i hög utsträckning. Frustrationen hos de som haft invändningar har ökat och ökat för att nu närmast exploderat. 

Jag är rädd att polarisering kommer att öka ännu mer under en tid men jag hoppas, hoppas att det bortom det kan växa fram en bättre, mera etiskt försvarbar hästsport. Alldeles oavsett vad som händer så tror jag vi är i början av ett paradigmskifte, var det slutar återstår att se.