Jag har ingen egentlig uppfattning i själva sakfrågan även om jag inte är förvånad att den kommer upp. Redan för ca 10 år sedan (kommer inte ihåg exakt när, men var enligt uppgift redan 2013) kom RF (Riksidrottsförbundet) med denna policyuppmaning till alla idrotter anslutna till dem. Många idrotter har även förändrat sina regelverk för länge sedan, så dock inte SvRF. Vilket är förvånande och jag har ingen insyn i varför det dröjt så länge. Kanske RF till slut krävt agerande från SvRFs sida? Vad man också kan reagera på är HUR man nu kommunicerat kommande förändringar. Eller rättare sagt knappt kommunicerat - exakt på vilket sätt och vilka tävlingar (förutom SM) som beslutet kommer att beröra är i skrivande stund väldigt oklart...
Men, min reflektion är egentligen inte ovanstående utan det faktum är att NU går många framträdande inom sporten "man ur huse" och öppet och kraftfullt protesterar och är upprörda över ovanstående beslut. Samma människor som när det gällt trygghetsfrågor/övergrepp och skandaler när det gäller hästvälfärden i princip varit tysta som möss. Ingen upprördhet eller öppna ställningstaganden i de fallen... (Skrev detta för någon vecka sedan och ser nu att fler än jag, t.ex ponnymamman nu gjort samma reflektion).
Det finns inom ridsporten (liksom inom många andra delar av samhället) en utbredd såväl självcensur som tystnadskultur. Många kanske har uppfattningar, men väljer att inte öppet stå för dem för den personliga kostnaden upplevs bli för hög. Då väljer man i stället att vara tyst. Att säga det man faktiskt tycker kan få konsekvenser som att man t.ex utesluts från den grupp man vill tillhöra, förlorar kunder/sponsorer/arbete/"vänner" m m. I ovanstående fall när det gäller förändringen av ett regelverk upplevs det uppenbarligen riskfritt. Personligen upplever jag dock att det vore klädsamt om man på liknande sätt även ställde upp för de som utsatts för övergrepp (såväl människor som hästar) eftersom inget av detta hör hemma i vår sport.
Har du självcensurerat dig någon gång? Själv kan jag definitivt svara ja på den frågan. För att inte göra det krävs att frågan är så pass viktig för en att vara tyst inte är något alternativ och att priset (för att tala ut har oftast ett pris i någon form) inte upplevs för högt.
Behöver man alltid uttrycka det man tycker? Nej, självklart inte. Ibland kan det t.o.m vara helt rätt att inte göra det eftersom det kanske skadar/sårar någon annan. Men när det gäller olika systemfel och barn/djur som far illa så är läget annorlunda enligt min mening. För tystnaden är ett av de största hoten mot en positiv förändring. Mer än ett stort samhällsproblem i världen har fått oanade svåra konsekvenser pga den stora massans/majoritetens tystnad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar