Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

torsdag 16 mars 2017

Det svåra steget....

(skrev i stort sett allt detta våren 2015. Inlägget har legat och "puttrat" under över två år... Jag har dragit på publiceringen för att jag misstänker att det kan provocera en del människor men nu har jag i alla fall beslutat mig för att publicera.)

Det är svårt att vara ”bödel”….

Jag har tidigare skrivit om när tiden kommer för att man skall avsluta hästens liv och om hur svårt det kan vara. Jag har ofta haft förmånen att ha hästar som blivit väldigt gamla och som dessutom varit friska upp i denna höga ålder. Flera av mina hästar har fått sluta sina dagar när de pga dåliga tänder haft svårt att få i sig tillräckligt med foder – dessutom får gamla hästar ofta ett sämre proteinupptag vilket gör att de ofta tappar muskulatur sista åren. 

Varför jag skriver om detta just nu är att jag haft en häst som befunnit sig i "dödens väntrum" ett tag pga sin ålder och sina dåliga tänder som somnade in sommaren 2015... Har dessutom två hästar till som är 27 respektive 30 år - så slutet närmar sig för dessa också. När jag skrev detta var även Tycandos framtid osäker - pga den sparkskada han ådrog sig i maj 2015...

Som jag skrivit tidigare så har jag haft möjligheten att kunna behålla hästar som inte är ”produktiva” dvs ”gör någon nytta” utan jag har kunnat ha dem kvar gående "skrotande" i en hage. Denna filosofi är något som jag fått reaktion på från mer än ett håll genom åren – ”varför tar du inte bort hästen – den kostar ju så mkt, det är en massa jobb osv”. Och javisst – tittar man strikt
ekonomiskt/arbetsmässigt/användningssynpunkt är det kanske vansinne att ha kvar dessa hästar MEN min syn på djur är att deras liv har ett värde i sig och därför är ovanstående ett val som JAG gjort och som ingen annan ärligt talat har något att göra med! Jag hör dock ofta (mer eller mindre tydligt uttalat) människor som har synpunkter på mitt sätt att ha djur. Att en häst "bara" går i en hage och äter är tydligen rätt provocerande för en del (även om kostnaderna och arbetet för detta inte har med dem att göra) - personligen är jag däremot av den uppfattningen att om bara hästens basbehov är uppfyllda vad det gäller social gemenskap, möjlighet till egen rörelse, foder/vatten/skydd m m så lider inte HÄSTEN av att helt enkelt bara få vara häst! Det är mer en del av oss människor som verkar "lida" av att vissa hästar har det så... Man verkar helt enkelt se det hela som "kan inte hästen användas av oss människor = deras liv har inget värde".

Att människor fattar beslut på ovanstående premiss varken kan eller ska jag ha några synpunker på - alla gör vi våra egna val i livet - för att vi måste eller vill. 

Min grundinställning till djur (inte bara hästar) är att när jag skaffar mig ett djur så tar jag på mig ett ansvar som varar livet ut (djurets). Jag ser det därför som min skyldighet att inte ”göra mig av” med djuret bara för att det är obekvämt att ha det kvar. Man kan ju naturligtvis tvingas/vilja sälja/slakta häst av olika skäl och jag dömer ingen som fattar andra beslut än vad jag skulle gjort utan ovanstående är MIN egen filosofi som jag försöker leva efter - med de konsekvenser som det medför. Och vore det inte för de (mer o mindre förtäckta) synpunkter som jag genom åren fått från andra människor om den filosofin skulle jag överhuvud taget inte skrivit detta inlägg :-) Jag är dock lite trött på de mer eller mindre förtäckta kommentarerna som jag ibland får, därav inlägget...

Vad som är min ledstjärna är om hästen lider av sin ev skada/ålder eller ej (och om eventuell behandling kan leda till ett smärtfritt liv). Något som verkligen kan vara svårt att avgöra! Inte minst för att ”hästar kan inte skrika” – något som en kompis av mig fick höra under en föreläsning för några år sedan. Det går inte heller att fråga dem ”Har du ont och HUR ont har du? ”Är livet värt att leva?” 

Är det akuta livshotande sjukdomstillstånd som ex tarmvred (vilket jag haft två hästar som dött av genom åren - Arrac och Vienna) el brutet ben som det var i Regalos fall så är svaret givet o beslutet ganska ”lätt” (om man nu kan prata i sådana termer när det gäller det här). 

Vid mera långdragna förlopp (som t.ex naturligt åldrande) är beslutet om när (vilket det hela tiden gäller) inte lika självklart! Åtminstone inte för mig – för trots allt tar man på sig rollen som bödel och tar sig rätten att avsluta en annan levande varelses liv…. Ett ansvar på gott och ont...

Knäckfrågan är då "när är NU?" - dvs när är det dags? Ser man alla gånger det? Nej, är nog det enkla svaret på det - dels för att hästar är bytesdjur och många gånger döljer hur dåligt de mår men också för att t.ex en gammal häst normalt faller ur en aning (dvs tappar muskler) utan att det för den skull betyder att den mår dåligt (jämför gammal människa). "Gammal" är ingen sjukdom. De hästar som varit i väntrummet håller jag jättekoll på för det sista jag vill är att hästen skall lida i onödan - hur är blicken (är livsgnistan kvar?), äter den bra, hur beter den sig i hagen, rullar den sig, hur interagerar den med andra hästar osv. Jag har även hela tiden kontakt och dialog med min veterinär framför allt när det gäller mina gamla hästar.

Eftersom jag har den filosofi jag har - har jag med all säkerhet och kommer antagligen även någon gång i framtiden göra missbedömningar och kanske vänta lite för länge innan jag tar steget att ta bort ett djur - men å andra sidan skall ingen tro att det är lätt att göra på det sätt jag gör. Många gånger kan det nog vara "enklare" ur ett personligt perspektiv att fatta beslutet med andra utgångslägen... Dvs "har jag ingen nytta av hästen (djuret) = bort med den!" Sen är det problemet ur världen...

För mig är inte det hela riktigt så enkelt pga ovanstående filosofi... Men, för er som undrar - i de allra flesta fall har jag kunnat sova gott efter de beslut jag fattat genom åren! Några gånger har dock "facit" visat att det hade varit bättre att avsluta djurets liv tidigare men tyvärr har man inte facit förrän möjligtvis i efterhand....

Och till sist - alla fattar vi beslut och gör val i livet som vi själva får leva med konsekvenserna av (och ibland våra djur) men ovanstående är MIN filosofi kring djur och dess liv... De är i vårt totala våld och det är ett ansvar som åtminstone inte jag tar lättvindligt på!

ps. Nedanstående citat från John Lyons (som är en westernryttare) är något som följt mig under ganska många år nu - jag är på inget sätt religiös men jag tycker att hans ord är ledstjärnor att ta med sig...

"Hästen i ditt stall
är egentligen inte din.
Gud har bara gett dig honom 
att vårda och älska.
Och eftersom våra hästar egentligen tillhör Gud
kommer både du och jag 
en dag få stå till svars
för hur vi behandlat dem."
John Lyons





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar