Faktaresistens...

En god vän till mig använde för ett tag sedan ett uttryck som fastnat hos mig... Hon kallar det "faktaresistens" dvs att vissa människor trots mängder av fakta/vetenskapliga bevis envist håller fast vid en tro om något. (efter att jag skrev detta - som var ett tag sedan - har jag sett flera som använt uttrycket. Verkar vara ett uttryck "på modet" :-) )

Många människor hyser en smått ohälsosam (åtminstone från hästarnas synvinkel) tro att det faktum att någon har tävlingsmeriter och/eller är "känd" från något sammanhang är någon garanti för att vederbörande har KUNSKAP om något som rör häst. Då misstar man sig grovt. Det förstnämnda har mycket lite med hästkunnande att göra! Däremot kan ju vederbörande (eventuellt :-)) vara tekniskt skicklig - hoppa högt, göra "dressyrkrumelurer" osv. Har vederbörande BÅDE tekniskt skicklighet OCH hästkunnande är det en jättebonus, men definitivt inget självklart.

Alla lever vi i vår egna lilla "kunskapsbubbla" dvs vi anser oss kunna/veta saker om hästar och ridning. Vad man då bör vara medveten om är att denna bubbla oftast är begränsad av den tankestil vi växt upp i. Vem/vilka vi umgåtts med, vilka tränare/förebilder vi haft, vilka "valda sanningar" vi valt att tro på osv. Allt detta formar hur vi tänker och vad som är "rätt" saker att tänka ur vårt eget perspektiv men framför allt ur vår omgivnings perspektiv. "Du blir som du umgås" är ett ordspråk som verkligen stämmer många gånger. Oftast är man inte ens medveten om att man befinner sig i denna kunskapsbubbla (= tankestil) om man inte blir konfronterad med en annan tankestil.

Ibland blir man förvånad (och i vissa fall även chockad) hur en del människor är "faktaresistenta" så till den milda grad att man trots vetenskapliga bevis på motsatsen, envist håller fast vid icke hästvänliga metoder. Varför? Ja, inte vet jag - okunskap, ovilja att ta till sig ny information, idoler/tränare som hävdar att alla som är kritiska till metoden har fel och de har rätt osv...

Om jag går till min egen resa genom "hästlivet" så kan jag se vissa händelser/saker som förändrat mitt sätt att se på hästar och ridning. Jag är långt ifrån samma hästmänniska som jag en gång var - gud ske lov kanske :-)

Först och främst kan jag väl komma ihåg de år när jag verkligen tyckte "nu kan jag det här - nu har jag knäckt koden!" Det var under tonåren fram till kanske 25 års ålder... Jag brukar säga att det finns tre stadier i en hästmänniskas liv:

1. Nybörjare - kan verkligen ingenting och är även verkligt medveten om att man är nybörjare...
2. Nu kan jag det här! - Den här fasen infaller oftast efter några års ridning. Vissa människor blir kvar i den här fasen men de flesta upptäcker efter några år...
3. Skit! Jag kan ingenting! - Här blir de flesta kvar hela sitt hästliv. Inte så att man inte kan någonting utan det handlar istället om en insikt om hur mycket det finns kvar att lära och att man aldrig blir fullärd. Finns ett citat som jag tycker passar så väl in på denna fas och det är "I'm still confused but on a higher level!"

De tränare och de "hästiga" miljöer jag träffat/vistats i under åren har också i allra högsta grad format den filosofi kring hästar som jag idag försöker följa. Idag kan jag bara tacka min lyckliga stjärna att jag varit nyfiken - den nyfikenheten har gjort att jag hittat guldkorn inom olika delar av hästvärlden. En erfarenhet som jag personligen gjort är att många ridfilosofier är ganska "trångsynta" så till vida att ramen för vad som anses "rätt" är rätt snäv... Jag tycker man kan hitta guldkorn nästan överallt - urvalskriteriet i från min horisont har dock varit att träningsmetoden/tekniken/synsättet MÅSTE vara hästvänligt. Om det, enligt mina kriterier för vad som är hästvänligt, inte är det, går det hela bort som alternativ.

Idag så kommer det löpande allt mer forskningsstudier kring häst och även interaktionen häst/ryttare. Man ska vara lite kritisk när det gäller resultat eftersom det dels är väldigt dyrt och svårt (finns många variabler att ta hänsyn till) men också att beroende på hur man ställt frågorna i forskningen, blir resultaten därefter. Men, bortsett från ovanstående, det är BRA att hästforskningen blir allt större. Vi får genom denna allt mer som är kritiskt granskat av vetenskapen. Vi kan därför framöver gå allt mer från tro till vetande när det gäller många områden, inte minst ridning.