Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 26 september 2011

Olika ridfilosofier...

Min första halvblodshäst, Lizz e. Herkules-Orkan född 1975
Det har hunnit bli rätt många år nu.... Ja, vad menar hon nu kanske du frågar dig - ja alla de år jag sysslat med häst och ridning (framför allt). Jag började rida 1972 (himmel!:-) hos "Bränna-Karin" på hennes ridskola i Svartbjörsbyn utanför Boden (numera Westernfarmen). På den tiden fanns nämligen ingen ridskola i Luleå där jag är uppvuxen...

Jag red ett år hos Bränna-Karin sedan bytte vi (jag och mina kompisar) till Bodens Ridklubb som då höll till på S3s militärområde i Boden. På den tiden var det "gamla" (tyckte man i alla fall då :-) militärer som höll i alla ridlektioner (1972 var ju strax efter militärens "avhästning" som skedde 1968) så man red för namn som Sune Bernedahl, Max Zanders, "Zacke" (hette Zachrisson i efternamn men jag kommer inte ihåg förnamnet just nu) mfl.

Under åren som gått efter det så har jag utbildat mig via SvRFs instruktörsutbildning på Strömsholm (Level 2 - gamla RIK 2), ridit för otaliga instruktörer och tränare - allt ifrån A-tränare till sådana som saknat formell utbildning. Har även ridit/varit markdeltagare på kurser i Western, akademiskt, centrerad ridning m m. Intressant har det varit och "ömsom vin och vatten (t.om ättika :-)". Det är dessutom allt ifrån säkert att den med högst formell utbildning har varit de bästa. Tyvärr finns några av de verkliga bottennappen bland dessa....

Vissa tränare/instruktörer har man glömt/förträngt men här följer NÅGRA av de jag ridit för genom åren - de som jag fått positiva minnen av (eller åtminstone starka minnen av) - de andra kan förbli onämnda...

Folke Stenbom (Ridskolechef på ÖOR - Örnsköldsviksortens RK - en gång i tiden OS-uttagen till Sveriges hopplag). Farbror Folke "skrämde skiten ur en" men var i grund o botten en riktig mjukis!
Stig Kempe (en gång i världen en av dem som startade Piteå RK). "Den lilla kaninen har ont i huvudet" sa han alltid om ryttare som sågade i sina hästars munnar....
Per "Pelle" Fresk - min hopplärare på Strömsholms bägge kurser (började han ta av och på sin keps - då visste man att "nu e det bäst att man skärper sig"! :-) En av de få som jag ridit för som verkligen haft ett system med sin utbildning av häst/ryttare!
Mette Rosencrantz - min ridledarutbildare (jag gick Norrbottens första RIK 0 - som det hette då - 1978)
Bo Tibblin - min dressyrlärare på bägge mina instruktörskurser på Strömsholm
Craig Stevens - vilken tur att jag mötte honom - annars hade jag antagligen inte hittat till den klassiska ridningen!
Philippe Karl - som förespråkar den "klassiska franska ridningen" och som kompletterat Craigs klassiska ridning med effektivitet
Lena Danius - som jag rider för idag och som på ett ypperligt sätt kompletterar Craigs och Philippes system (som ligger väldigt nära varandra)

Vad har nu denna uppräkning av min "väg" inom ridningen att göra med överskriften på det här inlägget? Ja det är det faktum att ALLA de instruktörer/tränare som jag ridit för genom åren har lärt mig något - om ridning/mig själv... Vissa har lärt mig hur jag INTE vill rida/göra saker/uppträda - andra har gett mig input till den ridning som jag vill göra. Jag kan oxå konstatera att ju mera "bakgrundsinfo" man har desto bättre kan man ofta sålla i nya ideer som man presenteras för. Jag kan nog idag säga att jag är ganska klar över vilka kvalitéer som krävs för att jag skall vara nöjd med en tränare/instruktör. Och då menar jag inte något negativt i sig med vederbörande - det är bara det att vissa inte passar just mig och då väljer jag bort den typen av tränare... Vad jag gör idag när jag ställs inför något nytt namn som tränare - behöver inte vara att jag inte känner till namnet som sådant men det är någon som jag inte sett rida/träna tidigare - brukar jag numera välja att följa deras träningar från marken först...

Jag tror oxå att det är viktigt att man med tiden (för det tar TID) bestämmer sig för vilka PRINCIPER man vill träna och rida efter! Vilka metoder som håller sig inom ramen för de principer som man bestämt sig för - det kan röra sig om syn på hästen och dess utbildning, ev utrustning (hjälptyglar) som är acceptabelt m m. Principerna är själva RAMEN för en viss ridfilosofi - en bra ridfilosofi anpassar sig sedan till HÄSTEN eftersom alla hästar är olika.... Att sedan filosofin har en tydlig röd tråd och HÄNGER IHOP "from start to finish" är åtminstone viktigt för mig! Jag har rätt ofta kommit i kontakt med filosofier (eftersom jag varit en sökande typ :-) där det tyvärr glappat i förklaringsmodellerna! Åtminstone i mina öron... :-)

Till sist - ta chansen och delta på alla kurser du har tid och råd med! Det ger inspiration och bygger även upp din alldeles egen FILOSOFI kring hästar och ridning (eller körning om det är det du håller på med)!

1 kommentar:

  1. Jag håller med, var öppen, våga testa, stäng inte dörrar utan se möjligheter & förkasta inget som du själv inte provat.

    SvaraRadera