Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 26 januari 2015

Referensramar och färgad lins


Våga söka dig utanför din "comfortzon"....
Min ridning började med 25 år inom den traditionella ridningen, där jag tävlat en hel del inom dressyr (främst) men även en del hoppning. Jag är där även utbildad Level 2 ridlärare.
Efter att ha ridit och instruerat i drygt 40 år har jag sett, ridit och hört en hel del...:-)


Sista åren av ovanstående 25 började jag av olika skäl nyfiket söka mig till andra ridfilosofier. Bl.a westernridning, centrerad ridning, olika hästhanteringsfilosofier och akademisk ridning är sådant jag nosat på. Sen, 1999 kom jag för första gången i kontakt med fransk klassisk ridning (via Craig Stevens).
De två system som jag verkligt ingående studerat är den traditionella ridningen och den franska klassiska. Förstnämnda pga att när jag började med häst var det "the Only way" samt att jag utbildade mig till ridlärare inom det systemet. Det andra systemet för att jag personligen tycker det är det system (som jag kommit i kontakt med) som är enklast, mest logiskt och verkligen har en "röd tråd" som hänger ihop hela vägen från markhantering via arbete vid hand/longering till ridning.

Det finns dock fantastiskt skickliga utövare/tränare inom alla filosofier (men oxå naturligtvis raka motsatsen). Man kan därför "hitta guldkorn" i alla system. Viktigt, tycker jag, när man letar dessa guldkorn är att man själv försöker skapa sig egna principer/filosofi som man håller sig till.

För mig är attityden och inställningen till individen HÄSTEN det absolut viktigaste! Tycker jag inte om tränarens (och/eller filosofins) inställning till hästen går det hela bort direkt för mig... Stälptygelanvändning är en annan detalj som gör att jag
väljer bort tränare/system eftersom jag inte anser att dessa löser några problem, de skapar bara nya.

Är inte det hela logiskt och trovärdigt är inte heller det troligt att jag tar det till mig... :-) Har varit med om tillfällen när vederbörande antingen inte haft NÅGON förklaring på frågan VARFÖR alternativt någon "kvasivetenskaplig" förklaring som inte hänger ihop/är trovärdig... "Snömos" :-) brukar jag skämtsamt kalla sådant. Att tränaren har (helst många) olika infallsvinklar när det gäller att lösa problem som dyker upp. I ett bra system finns det inte bara ett sätt att göra saker på, däremot finns det principer - t.ex "inga stjälptyglar", "nosen alltid framför lod", "lätthet (för skänkel och hand) är både förutsättningen och slutmålet" m m - som man försöker följa i alla lägen. Man kompromissar inte med principerna - däremot kan det finnas olika metoder beroende på vilken häst man rider/hanterar. 

Det finns många "valda sanningar" inom olika ridfilosofier - dvs "sanningar" som inte nödvändigtvis har någon grund i inlärningspedagogik, rörelsemekanik eller hästens beteende... För oss som ryttare gäller det därför att vara källkritisk - låter det logisk och rimligt? Kan det styrkas rörelsemekaniskt? Är det hästvänligt? Dessa och liknande frågor bör man ofta ställa sig.

Sen kan man fundera på var olika filosofier sätter fokus - ibland använder man samma uttryck men menar olika saker, ibland menar man samma sak men uttrycker det på olika sätt.

Vilken ridinriktning/filosofi man till sist bestämmer sig för är många gånger en smaksak och spelar egentligen ingen roll, enligt min uppfattning, bara hästen inte far illa av den fysiskt eller psykiskt.

Vilken tränare man väljer som ryttare tror jag ofta handlar om tillfälligheter - vem man blir rekommenderad, vem som är på "modet" just för närvarande, vem som instruerar på ett sätt som man känner igen sig i, att man gillar hen personligen, att vederbörande finns tillgänglig (dvs kurserna är i ens närområde) osv - det vill säga ryttarens val är en mix av personliga preferenser och tillgänglighet. Att tränaren jobbar inom den referensram man har är nog också viktigt för många - det är jobbigt om man måste ta till sig (för en) nya koncept och tankemodeller...

Det finns även alltid olika sätt att reagera på det vi hör och ser (gäller inte bara ridning). Vi ser allt genom "färgad lins". Dvs ett filter där tidigare erfarenheter, åsikter och syn på tillvaron, inkl hästar, färgar det vi ser. Där en person ser något väldigt positivt kan en annan se raka motsatsen och alla scatteringar däremellan... Det finns t.ex tränare/träningsmetoder som jag personligen aldrig i livet skulle vara intresserad av att följa/gå kurs för osv men som kanske en del andra höjer till skyarna...

Ibland kan man bara "enas om att vara oense" :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar